_DSC9211-2.Mobilen

Den helige Andes verk


"Men följande dag begåvo vi oss därifrån och kommo till Cesarea. Där togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom. Denne hade fyra ogifta döttrar, som ägde profetisk gåva. Under den tid av flera dagar, som vi stannade där, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned från Judeen.
När denne hade kommit till oss, tog han Paulus' bälte och band därmed sina händer och fötter och sade: »Så säger den helige Ande: 'Den man som detta bälte tillhör, honom skola judarna så binda i Jerusalem, och sedan skola de överlämna honom i hedningarnas händer.'» När vi hörde detta, bådo såväl vi själva som bröderna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem. Men då svarade Paulus: »Varför gråten I så och sargen mitt hjärta? Jag är ju redo icke allenast att låta mig bindas, utan ock att dö i Jerusalem, för Herren Jesu namns skull.
»         ( Apostlagärningarna 21 )

Paulus hade kommit till Cesarea och hade stannat till hos Filippus. Han stannade till i några dagar, står det. Tänk att fått vara med där.

Men Paulus ville vidare ner till Jerusalem. Då kom, kan vi säga, en profet från Juda till dem och man får intrycket av att beskedet han gav Paulus var själva orsaken till att han kom. Agabus som vi känner till sedan tidigare i sin förvarning om en kommande hungersnöd uppmanade Paulus att inte resa till Jerusalem, för där skulle han råka i trubbel. Agabus betonade att det var den helige Ande som manade honom så. Paulus blev förvarnad men inte avskräckt. Det är det mest uppseendeväckande här. Tvärtom ser det ut som att det bara var en sakupplysning som förberedde och stärkte aposteln bättre och inte ett kunskapens ord till avrådan. Så förbereder profetorden för svåra tider och inte för att undkomma dem. Läser man vidare så hade Gud en plan i detta. Märk väl att i Jerusalem fick Paulus beskedet att han också skulle till Rom. Under trångmål. Herren vet att bruka sina tjänare under många olika tillstånd. Också under trångmål.

Det är intressant att Agabus liksom trädde in i deras mitt på den helige Andes tillskyndan - likt att han hade ett ärende - ett budskap att framföra till Paulus. Var inte Paulus själv ledd av Gud? Var inte hans egen okuvade hållning att bege sig till Jerusalem avgörande nog? Fanns inte också Filippus där med ett lyhörd inre öra för vad Gud kunde vilja säga? Bibeln är samtidigt så outgrundlig i sitt påstående att Filippus hade fyra ogifta döttrar med profetisk gåva. Varför var det så viktigt att nämna det i denna berättelse i skriften? Varken deras påstådda singelliv eller andliga utrustning varskodde Paulus om den kommande risken eller faran. Det ena mer ovidkommande i sig än det andra. Deras ogifta tillstånd inverkade varken på den andliga utrustningen eller gav dem legitimitet för sin barnlöshet. Sakupplysningen står där fritt och utan egentligt sammanhang i relation till annat. Men fyra systrar med profetisk gåva och Filippus och Paulus... det borde inte ha funnits brist på omdöme i Gud! Ändå väljer den helige Ande att sända dit Agabus. Gud har sina sändebud och han skapar så utrymme åt sina egna angelägenhets grader. Det är fantastiskt att överblicka dem där det går. Gud har legioner av änglar - trots alla trångmål. Det fyller oss med tro!

Den helige Ande är mästerlig på att koordinera, att sanktionera och att leda arbetet i Guds verk. Det är inte en pastors uppgift under kontrollbehov. Förlåt mig att jag beskriver det så men låter vi Gud verka fram sitt verk, då gör han det i det oöverblickbara och inte efter våra erfarenheter. En Agabus dyker upp i rätt tid och ger budskapet sin dignitet. Den helige Ande, den store strategen. Det är så fantastiskt med Guds ledning. Hans röst och hans väg-ledning. Låt oss hellre invänta hans besked än att kalkylera själva. Men när den helige Ande så klart anvisar vägen då beslutar vi tillsammans med honom. Och backar inte!

Härom morgonen när jag gick till arbetet så tänkte jag osökt på Gideon när jag såg detta träd på bilden här ovan. Men inte på Gideon i sig utan på Guds närvaro under en terebint. En terebint i Ofra. Låt oss läsa texten i Domarboken. Ord som aldrig tappat sin mening. Meningarna glöder likt kol och slocknar aldrig. Guds ord är verkligen levande! Det pockar på att bli förkunnat.

Gideon är i sig fullständigt ointressant ur ett mänskligt perspektiv. Det visste han själv också. Och se hur han ensam arbetar där under svåra förhållanden. Likt en Elia som inte vet om att sju tusen till finns i periferin. Det har varit många Herrens tjänares betingelse genom årtusenden. Att stå ensam och klappa. Gud låter sig inte begränsas. Han kommer till!

Denna dag satt det en ängel under terebinten för att träffa honom. Ängeln satte sig ned, står det. Som att han ville påvisa; detta får ta hur lång tid som helst. Här rymmer texten djup av nåd och utväljelsen får ett eget fakultet i Guds rikes rika historia. Många gånger då skriften berättar om att en ängel kom på besök, så försvann de ofta väldigt snabbt. De står alltid inför Gud. Och trivs bäst där. Men inte här. Här tog han sig tid. Det var angeläget. 

Jag måste söka upp detta Ofra om jag kommer till Israel en dag. Trädet i backen vid Gullmarsplan stod och glödde i min föreställningsvärld, fastän det bara var en konstinstallation inför julen. Och Herren gjorde sig påmind. Den helige Ande behöver utrymme. Låt oss vara ett utrymme för honom.

"Och HERRENS ängel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillhörde abiesriten Joas; dennes son Gideon höll då på att klappa ut vete i vinpressen. ( Domarboken 6. )

Amen!


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln