_DSC9211-2.Mobilen

Tillbaka från Medelhavet

Panorama bild över Marmaris i Turkiet Panorama bild över Marmaris i Turkiet







Det är roligt att se att jag har så många besöksträffar på min hemsida. Det ökar stadigt. Tillökning är kanske fel ord i sammanhanget men de spontana besöken blir fler. Det är varje publicists dröm. Skicka gärna blogglänkar vidare. 

- Så, tack alla ni som följer bloggen och som hör av er på olika sätt. 

Vi har varit i Grekland några dagar jag och min hustru. En kort och varm resa med upp emot + 37 grader. Det är en utomordentlig temperatur om man slipper fukten. Och det gör man vid medelhavet under sommaren.

Grekland är i kris. Värre än vad någon kan förstå. Det har sin förklaring i obalansen mellan de välbärgade EU medlemmarnas ekonomier och Greklands underskott och bristande strukturer. De urgamla skillnaderna mellan öst och väst Europa finns också kvar under ytan. Det är lika visst som det är svårt att lära en högerhänt att byta handlag. På Domarbokens tid var det illa att vara vänsterhänt. Jefta var vänsterhänt. Idag ses det som en tillgång. Det kvittar. Att byta handlag är att bryta med något nedärvt. Det går således inte att upphäva gamla kulturer och historiska fakta så lätt. Inte ens från Bryssel. Det västliga Rom och det östliga Rom har sina skärningspunkter. Jag är därför fortsatt orolig för Balkan. Jugoslavien genomled ett fruktansvärt inbördeskrig på 1990-talet. De balkiska folken utgör ofrånkomligt en territoriell och historisk gräns. Jag är rädd för att nästa trauma sker i detta område, på Europeisk mark. Det finns stora muslimska populationer mitt i det katolska Europa. Islamiska Staten (IS) har visat prov på vart deras skåp skall stå. Senast i Turkiet och tidigare i Tunisien. Vi har att vänta kraftiga markeringar på Balkan, befarar jag. 

Grekland som vi besökt, där har företagen på de grekiska öarna skattelättnader med hänsyn till sina merkostnader för transporter och annat. EU ifrågasätter kritiskt denna skattekonstruktion som tydligen lockar till missbruk. Man påvisar att företagen säljer sina varor på fastlandet men redovisar försäljningen från någon av öarna. Genom filial verksamhet trixar man på så vis med redovisningen och förmerar därmed sina nettoutkomster och blåser de bräckliga statsfinanserna på skattemedel. Det är en av många tvistefrågor den grekiska staten och EU emellan. Det talas även om att det grekiska skatteverket inte har tekniska resurser eller kompetens att kunna driva in skatter. En stats förutsättning, kan tyckas, bland ett folk som förstått tjusningen i att leva hand ur mun - mer än att vårda statliga institutioner för dess egen skull. (Nu karikerar jag.) Livet är trots allt större än Statistiska Centralbyrån (SCB) i Sverige. Centralbyrån... till namnet låter det som en Nordkoreansk inrättning. Kanske dags att byta namn. Numera finns det dock betydligt bättre sökmotorer att kartlägga alla med. Ja, alla. Både stora och små. I realtid. ( Jag har för övrigt läst boken av Jang-Jin-sung "Käre ledare - min flykt från Nordkorea" utgiven på Nordstedts förlag, under vår resa. Jag kan varmt rekommendera den. En regim som till och med har kristna organisationer i diktaturens tjänst. Kristna som tror på Gud för att hylla regimen. Vilken paradox. ) En parantes. 

Mina intryck från Grekland är naturligtvis subjektiva och mindre statistiskt underbyggda. Men nog kunde vi allt se att var fjärde, vart femte hus stod tomt. Ett helt hotell stod på en plats övergivet. Fyra våningar högt. Med åtskilliga tiotals rum i bredd. Sängar och inventarierna i befintligt skick under damm, smuts och i förfall. En kuslig syn. Naturligtvis bär varje ödehus på sin egen okända historia. Men det samlade intrycket är ett samhälle i fritt fall med ett politiskt käbbel som inte främjar kreativa lösningar, trots hög grekisk rationalitet. Nu går Grekland in i lågkonjunktur då turismen avtar under vintern. Det är också förödande även om det följer landets ekonomiska cykler.

Vi tog en katamaran över till Turkiet, jag och Anne. Det var ett par dagar efter det att den lilla pojken Alan spolades i land på Bodrums stränder. Vi var då ett par timmars resa därifrån. Stillbilder kablades ut över hela världen och berörde. Bodrum är en av de populära turistorterna på den turkiska sidan i detta medelhavsområde, inkluderat Antalya och Marmaris. Vi åkte över till Marmaris från Rhodos. En vacker resa för övrigt. Att entra Marmaris från havssidan är riktigt vackert. Men vi fick uppleva riktigt kraftiga vågor på hemvägen att kaptenen var tvungen att låsa alla dörrar till däck. Risken att sköljas över bord var för stor. Katamaranen uppvisade bara vatten och ingen horisont då vågorna bytte babord och styvbord sida vid fönstertitt, mellan de böljande vågorna. Vi fick på så vis komma riktigt nära hur de flyktingar har det från Libyen och nordafrika som söker vår tillvaro och idyll. Vår båt var inte överlastad och hade säkert en allert kustbevakning att tillgå om så skulle vara fallet... Man räknar med att 25.000 människor kommer att få sätta livet till genom förlisning framöver i Medelhavet. 

Märkligt att komma hem och se detta till synes mangranna upprop för främlingen. Främlingen, som är ett bibliskt arbetsnamn för flyktingar. Flyktingar från Syrien är idag mitt i ett profetiskt skeende de inte rår över. En journalist på en av våra svenska tidningar uppmanade vår statsminister Stefan Löfven att skicka svenska herkulesplan till mellanöstern, för att likt de vita bussarna under 1940-talet komma människor till undsättning. Det samlade intrycket är humant men det skapar också en polarisering mellan det gamla väst och östrom som kommer att bryta sönder EU i dess nuvarande form. De klyftor vi redan erfar.

Jag tänker, som så många andra, på pappan till Alan. Saknaden över de små barnen kommer aldrig att lämna honom. Alan är trots allt hos Gud. Barnen tillhör oavkortat Guds rike. In memorandum.

Bodrum. Vårt badrum. Mare Nostrum. Så blev vi än en gång störda i vår idyll.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv