_DSC9211-2.Mobilen

Det skar sig ordentligt

"Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda. Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.» Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen. Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet." ( Johannes 7:5-10 )

Jesu bröder trodde inte på honom, har vi läst. De bröder han växt upp med. Men i Judeen fanns det människor som till och med ville döda Jesus. I förtid. Han hade dragit sig undan därifrån just därför. Han säger det själv: "Min tid är ännu inte kommen." Vilken tid? Att dö för mänskligheten. Har man dödshot över sig och inte räknar med att dö just nu, då flyr man. Förlåt om jag gör bilden så kontrastrikt uttryckt. Det är inte raljerat menat. Men så var det.

Vad säger hans bröder!? De bröder som inte var några församlingsbröder som han bara kunde byta ut genom att gå till en annan synagoga och umgås med andra bröder istället, om det inte passade. Nej, detta var hans biologiska bröder. Hans bröder som gav honom en mänsklig och social kontext. Hans bröder efter köttet. De sa: "Bege dig härifrån och gå till Judeen." Hur kunde de säga så? 

Ja, de kunde i bästa fall ha haft insikt i Guds plan för Jesus och stöttat honom i att skynda sig till Jerusalem i Judeen för att korsfästas som mänsklighetens befriare. Förutsättningarna fanns ju där. Men nej. Skriften säger att "de inte trodde på honom." Då är utgångsläget något helt annat. Det måste ha varit en svår upplevelse för Jesus att bemötas så. Inte nog för Jesus att tackla idèn om att förekomma Guds plan och riskera sitt liv i förtid genom att gå till Judeen men att på ett mänskligt plan så ratas av de egna. "Gå härifrån. Gå till Judeen." Där det fanns risk att de skulle slå ihjäl honom... Det sa de inte rakt ut men vari ligger skillnaden? De var ju inte innerst inne rädda om honom. Det är i sammanhanget allt för avståndstagande. Det är samma andans barn som bröderna till Josef men på en skala.

Vidare föreslår de att han skulle göra sig känd genom offentligt uppträdande och verksamhet. Varför då? De som själva inte sympatiserade med honom - om vi får använda ett så primitivt uttryck. Vad ligger det i ordet "trodde inte på honom"? Förtroende för honom saknades, betyder det.

Jesus svarade dem. "Den rätta tiden för mig är ännu inte kommen, men för er är det alltid rätt tid."  Vad gör Jesus här? Han distanserar dem ifrån honom. Vad säger han? "Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att hennes gärningar är onda." Vad betyder det? En konfrontation. Han säger ju faktiskt indirekt att bröderna är en del av världen med sin passivitet - den värld som uppenbarligen inte hatade dem. Varför då? De vittnade inte om att världens gärningar var onda. Det är syntesen. De som "alltid var i rätt tid."

Vad gör Jesus sedan? Han ber dem gå upp till högtiden och templet. Själv skulle han inte göra det, uppgav han. Sedan läser jag i texten: "När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet."

Per definition var Jesus inte uppriktig med sina bröder här. Han sa att han inte skulle gå till högtiden men gjorde det ändå. Det framstår på mänskligt vis som om han gjorde det för att han inte ville dela deras umgänge eller sällskap. Eller har du något annat förslag på förståelse av texten?

När man läser dessa texter undrar man om detta verkligen är samme Jesus som kyrkan står för och förkunnar om i modern tid. När jag läser och försöker sätta mig in i dessa relationer så skar det sig ordentligt Jesus och hans bröder emellan. Tänk att Jesus valde att inte gå med dem. Det är något för ekumeniker att idissla på och att vomera och tugga i sig på nytt. Jesus är inte den minsta gemensamma nämnaren av sig själv. Han är hela nämnaren!

Dessa förhållanden är också något att tänka på när släktbanden slits av på grund av helt andra orsaker än om släkten har delade meningar om svålen ska vara kvar eller avlägsnas på skinkan inför julen. Det finns andra värden som skapar betydligare klyftor.

Kan Jesus ha känt sig ensam i detta läge på väg upp till högtiden eller hörde det till en av hans mindre heroiska uppgifter och upplevelser på lidandets väg? Vad gick gränsen för vad som sårade Jesus? Jag tror det.  Jesus var en sann människa, står det. Det betyder att han var som du och jag. Här gick han före dig och mig i upplevelsen för att kunna förstå oss. Han förstår oss här och nu.

Min vän, du som bär inkännandets ömhet för Jesus i denna situation och påminns om Jesu utanförskap då vi fokucerar mer på honom än på oss själva, förstå att Jesus också fick möta avståndstagande. Då förklaringarna eller de rationella resonemangen inte kan överbrygga svaljen, ljus och mörker emellan. Då du inte blir trodd. Jesus var också ensam. 

Jesus var inte förbindlig. Han var tvärtemot den falska försonligheten över alla gränser - sann. Det gällde hans kallelse. Sanningen som inte distanserade honom ifrån dem.

Men dem ifrån honom. 



 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln