_DSC9211-2.Mobilen

Pådrivande krafter

" När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början. Så kommer det också att bli för det här onda släktet. "
 Matt. 12.


En omöjlig text i dagens värld. Ändå rymmer den principiellt viktiga lärdomar.

En oren ande är alltid pådrivande. Identifiera det ordet i ditt liv. Pådrivande. Vad och när är du pådriven? En makt som driver dig med förförande inspirationer. I tankar och i åsikter. Den lägger sig så nära dig själv att du tror att den är du. Den är alltid manisk i sitt uppträde och full av inspiration. Väl dold i känslolivet och vid ditt viljebeslut. Du har god hjälp. Ond hjälp. Det är din lön för ditt öppnande av den. Ruset av inspiration i motviljan mot Gud. Den inspirationen smakar gott i ditt självmedvetande och agerande. 

Guds ande är alltid fridfullt ledsagande. Ljuvligt lockande. Aldrig pådrivande. Se upp! För den som har haft frid med Gud men av olika orsaker lämnat honom ryggen ter sig framtiden svår. På ett fallande plan hejdlöst utför. Det blir en vandring i nedåtstigande grad. Och det går fort på kort tid. Det ser du inte nu. 

Det finns glädje i världen. Absolut! Det finns en uppsjö av tillfredställande input för den som vill lämna livet med Gud. För alla smaker och inriktningar. Men den som lämnar sin tro och relation med Gud rasar fort nedför och utför degraderingens stup. Till oigenkännlighet.

Vad driver en människa initialt på avfällighetens väg? Besvikelser, kanske. Fullt legitimt. Vi blir alla besvikna i livet. En besvikelse medför ett brutet mod. Redan där stukades du. Omvärderingar genom vänners påverkan och ostadighet. Ändrade ställningstaganden i triviala ting - jämfört med en evighet utan Gud. Uppror... Med ett bättre vetande? Nej, mot ett bättre vetande! Avfällingen vet men lyssnar inte längre. Det har för honom blivit sju gånger värre. Inte sant? Du rasar mot allt vad du tidigare var och representerade. Hur kan det gå så? Trotset mot Gud i att ta avstånd för det som drabbat människan i en bruten gudsrelation, har en smakfull kraft inom sig. Där kan du åtminstone ge mig rätt. Men så bedrägligt.

Texten säger oss att det finns en andemakt som söker efter lediga rum. Hjärtats rum. Själens rum. Din person och personlighet. En andemakt har mycket inspiration att erbjuda. Det må du tro! Oj, vad du kan få känna in krafter och åsikter du tror är dina... Den erbjuder sarkasm och ironi. Självsäkerhet och självständighet. Javisst! Det finns spä och hån som ytterst sett har sin rot i en ond andemakt. Vi gör den till vår! Och rasar. Ovetandes. Och tror det är vi med vår pseudoauktoritet. Vi är drivna. Av Gud eller av annat.

Men i slutänden så står människan där fridlös. Just det. Fridlös! Den frid som endast Jesus som kan städa rent i vårt väsen kan ge. Den rena och underbara i själen. Den min vän, kan du aldrig finna i världen. Aldrig! Det vet du också. Men du är driven. Och framhärdar med destruktiv hjälp. Plågsamt driven.

Hur länge skall du låta dig sargas av onda makter med dynamisk kraft och makt att bedraga dig? Friden finns endast hos Gud!

I Gud.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln