_DSC9211-2.Mobilen

Biografen på onsdag

Göta lejon på Götgatan på Söder i Stockholm. Göta lejon på Götgatan på Söder i Stockholm.


"Jeriko var slutet och stängt när israeliterna kom, ingen gick ut eller in. 
Men Herren sade till Josua: »Nu ger jag Jeriko och dess kung i ditt våld.
Alla krigare skall tåga runt staden, de skall vandra ett varv. Sex dagar skall ni göra så. Sju präster skall bära sju vädurshorn framför arken. Den sjunde dagen skall ni tåga sju varv runt staden, och prästerna skall stöta i hornen. När vädurshornen ljuder, när ni hör hornstöten, skall folket höja ett väldigt härskri, och stadens murar skall störta samman, så att var och en kan gå rakt in.
" Josua 6
 


I dag passerade jag en av stadens stora scener på söder, Göta Lejon. En av stadens större scener. Igenbommad av covid-19 och genom myndighetsbeslut. Gud, han leder konungars hjärtan som vattenbäckar, står det. Hur går det till? Han lägger hinder i vägen för flodfåran.

Jag stannade upp för ett slag vid teatern. Plötsligt ropar en sliten tiggare från andra sidan gatan som är tilltaget bred och med mycket folk. Där satt mannen. Jag är inte heller speciellt ensam på min sida av gatan, även om bilden inte uppvisar så många människor i fotoögonblicket. Jag såg bara mannen i ögonvrån till en början. Jag hade bara stannat till i några sekunder vid jalusin. Plötsligt reser sig mannen, breddar sina axlar, knyter händer och håller armarna en bit från bålen och går rak emot mig över gatan. Han ser hotfull ut med fast blick och säger något jag inte uppfattar. Jag backar när han närmar sig. Hans intentioner var alltför tydliga. - "Så ja.", sa han och vände sig om när han såg att jag backade. Det var fullständigt oförklarligt och tiggare brukar vara vänligt sinnade, är min erfarenhet. Varför just mig? Det var gott om andra människor där också. Mina vänner! Vi är sedda inte bara av Gud utan också övervakade av en ond andlig värld. Den tappar ibland konceptet och visar sin djupa rädsla - om än under hot. Då är det oroligt i den andliga världen. Fullständigt oprovocerat. Eller kanske inte. Den osynliga världen vet om oss.

I dagens text står det att Jeriko var slutet och stängt. För Guds folk. Ingen gick in eller ut. Ingen, står det. 

På onsdag ska jag ta mig till en annan biograf som jag sett ut. Jag kommer att gå dit och ställa mig där. Varför? Därför att det är både förutseende och otidsenligt. Och jag är vid mina sinnens fulla bruk.  Men Gud ska också ha en plats dit människor kan få komma. De som vill! När viruset har dragit förbi så ska det få finnas en plats dit människor kan få höra evangelium. Och Gud ska utse en plats åt sig.

Hur var det då med Jeriko? Jeriko intogs efter 13 varv runt stadsmuren. En klar och tydlig instruktion. En gång per dag, de sex första dagarna, och sju varv den sjunde dagen. Heter det inte också om Elia tjänare att han blev iväg skickad ett antal gånger i samma ärende? Jo. Inriktningen var så klar och tydlig att det bara var att invänta regnet under påseende. Elia hade hört det men inte sett det. Nu ville han att tjänaren också skulle se det. Ljuset kommer alltid före ljudet i det naturliga. Blixten är normalt sett redan förbi när åskknallen går. Men gudsmannen hade hört innan tjänaren kunde se. Omvända förhållanden. Gud hade ju upplyst honom!

För mig är det inte en instruktion att ställa mig utanför en biograf med en vision och önskningar inför Gud. Samtidigt kan det vara det. Guds ord säger att vi skall gå in i vår kammare och be i det fördolda. Då ska Gud vedergälla oss i det uppenbara. Det står också klart och tydligt att de som står i gathörnen och på torgen och ber gör detta för att bli sedda. - "Se, de har fått ut sin lön!"

Men jag är inte ute efter lön. Inte heller för slem vinnings skull. Det är jag inte. Detta är en proklamation och en demonstration om det som skall komma. Detta är en tältplugg som slås ner.

I denna sak är jag tämligen ensam. Men jag förstod så klart i dag att det som nu sker röner ett stort andligt intresse. 


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln