_DSC9211-2.Mobilen

2012 > 05

På lördag är det Stockholm Marathon 2012. Enligt prognoserna blir det +15 grader och delvis regn. Vi får se! 4.48.25 är i alla fall tiden att överträffa från 2010. 

 

Idag blev det en halvmara på träningen.

 

 

Läs hela inlägget »

En svensk prinsessa har blivit döpt. Barndöpt. Men det har inte slagit mig förut att vid barndopet konfirmeras barnets namn. Det är själva barnets namn som står i fokus. I alla fall om man jämför med hur bibeln refererar till ett dop, där Jesus namnet står i centrum. Tänk så förfelat! Är det inte till Kristus man döpes? Så lär bibeln. Det är en akt där Jesusnamnet i Faders och Sonens och den helige andes namn, uttalas. Det nämndes visserligen också vid detta "dop". Men där låg inte tyngdpunkten. Tyngdpunkten låg på namnet Estelle, istället. Istället.

Ett bibliskt dop är endast förbihållet den som tror. Det säger Guds ord. Ett spädbarn kan inte tro! De kan ingenting i andligt avseende. Bibeln klargör att "sådana hör Guds rike till". De får alltså vänta tills de hamnar utanför Guds rike och kan återfödas genom omvändelse och tro på Gud. Och sedan bli döpt i ett medvetet mentalt tillstånd efter eget beslut.

Hade inte biskopen ett enastående tillfälle att förkunna Guds ord för prinsessan Viktoria och prins Daniel? Jo. Kunnat inbjuda både henne och de andra kungligheterna att följa Jesus i dopets grav? Jo. I en predikan att den som tror och blir döpt - Den skall vara frälst. 

Vi penetrerade frågan på jobbet. Någon tyckte att om man kan ha borgerliga vigslar kan man väl också tillämpa barndop? Tanken lät först djupt cynisk men vände och slog tillbaka med skärpa. Vuxendop som ett bibliskt dop och barndop som ett borgerligt dop. Jämförelsen var träffsäker och belyste urartningen. För det handlar inte om olika kvaliteer på dop. Bibeln känner bara till ett dop. Det är att nedsänkas helt under vattnet. Med någon som trott på saken!

Vad kan man säga? Detta kyrkliga dop inte ett dop i biblisk mening. Utan ett borgerligt dop. Ett barndop. I kyrkan! Långt bortom bibelns frälsningslära.

Läs hela inlägget »

"Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten." Joh. 4:10.

"Drick vatten ur din egen brunn, det vatten som rinner ur din egen källa". Ordspråksboken 5:15.

Texten från Ordspråksboken kan tyckas stå i motsats till Jesus ord till kvinnan vid Sykars brunn. Men så är det inte. Uppmaningar från gamla och nya testamentet är inte heller präglad av missunnsamhet eller som en konsekvens av torrtider eller som om vattnet inte skulle räcka till för alla. Inte heller tar den utgångspunkt från privatreligiositet i överförd mening. Nej, uppmaningen har en helt annan förklaring. Undervisningen tar fasta på möjligheten att äga en egen källa. Ett eget inre källflöde. Servitut är bra men en egen källa är bättre. Där är tillträdet till vattnet beständigt. Där är tillgången omedelbar! Särprägeln är utomordentlig och smaken unik. Jesus räcker till för alla men han uppenbarar sig personligt. Där av.

När Jesus möter kvinnan vid Sykars brunn ger han texten från Ordspråksboken den fulla betydelsen; Han är källan från flödet som springer upp! Vi kan så var och en få bli ägare av en egen inre källa, där vi alltid kan få ösa ur Honom. Vi erbjuds att ösa med fröjd ur frälsningens källor. Ös! Ösa. När man öser konstant då spolar man. Det är ett levande vatten det är frågan om. Ösa ur ett inre liv med Gud.

Det är ändå så med brunnar, de grävda brunnarna, att de måste användas för att fungera. Det har inget med teknik att göra. Inte heller i överförd mening, som om närvaron av Jesus hade med ritualer att göra. Nej. Men en brunn som inte används sinar. Vatten tillförseln avtar och till slut är det bara gnissel från pumpen kvar. Snustorrt i ett törstigt land.

Patriarken Isak hade på sin tid grävda brunnar. Men fienden slängde stenar i brunnarna. Vattnet blockerades och eftervärlden var tvungna att gräva upp brunnarna igen. Ett mödosamt jobb. Lyft upp stenarna tills du når vattnet! Gräv, gräv och gräv. Ös med fröjd ur frälsningens källor. Det är din hink och skopa. Fröjd i Herren! Ja, fröjd i Herren blir din starkhet. Då porlar det igen.

I Ordspråksboken påstås det att man kan få äga en egen brunn. Utan servitut. Kanske fienden har lagt saker emellan dig Jesus? Stenar. Kanske livets omständigheter har medfört att brunnen stått oanvänd? När du sedan skulle förfriska dig i gemenskap med Jesus – fann du Honom inte vara kvar därinne i ditt innersta väsen... Brunnen har torkat ut. 

Jesus har samma levande vatten att erbjuda dig idag. De friskaste källorna är de med de längsta anor. Han som är från tid till evighet! Men en brunn som torkat ut måste pumpas upp. Eller förnyas. Det handlar inte om att frammana Jesus. Han är redan framme! Han är dig nära! Han har fortfarande samma friska vatten att ge dig. Vänd dig till Honom. Bli upptagen med Honom! Rikta in dig på Honom, så skall du få känna att det flödar till i den sinade brunnen, ur ditt inre.

Drick vatten ur din egen brunn. Det vatten som rinner ur din egen källa. 

Läs hela inlägget »

Förkunnelse på YouTube

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter