https://www.youtube.com/watch?v=czVk_4RKCvE

 

"Elisha sade till kvinnan vars son han hade uppväckt till livet: ”Res dig och dra bort med ditt husfolk och bo var du kan, för Herren har kallat på svält och den ska komma över landet i sju år.” Då bröt kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade. Hon drog bort med sitt husfolk och bodde i filisteernas land i sju år. Men när de sju åren hade gått, kom kvinnan tillbaka från filisteernas land. Hon gick för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Kungen höll just på att tala med Gehasi, gudsmannens tjänare, och sade: ”Berätta för mig om alla de storverk som Elisha har gjort.” Just som han höll på att berätta för kungen hur Elisha hade uppväckt en död, kom kvinnan vars son han uppväckt till livet för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Då sade Gehasi: ”Min herre kung! Här är kvinnan, och här är hennes son som Elisha uppväckte.” Då frågade kungen ut kvinnan, och hon berättade allt för honom. Sedan lät kungen en hovman gå med henne, och kungen sade: ”Skaffa tillbaka allt som tillhör henne, och dessutom all avkastning på marken, från den dag då hon lämnade landet ända till nu.” 2 Konungaboken 8:1-6.

Berättelsen om Elisha och kvinnan från Sunem är väl dokumenterad i det fjärde kapitlet i samma bibelbok. Där får vi läsa om hur Elisha blev sedd som en helig gudsman. Han hade imponerat på kvinnan från Sunem. Man kan fråga sig; hur mycket i Elisha liv var gudomligt eller mänskligt betingat - vart gick gränsen? När såg hon Gud i honom och när var det bara just han? Det kan man aldrig få veta men det bestående intrycket var sådant att hon upplevde att Gud var med honom. Där av epitetet gudsman. Hon ville därför ge honom ett stadigvarande gästrum där på sitt tak. En verklig profil från ett patriarkaliskt tidevarv där en kvinna tar kommandot i hemmet. En kristinna! Mannen var gammal, står det bara. 

Kvinnans bemötande fyllde profeten med en stor tacksamhetsskuld. Eller var det hos Gud tacksamhetsskulden uppstod, som såg sin tjänare bli så väl omhändertagen? Var gick gränsen? Historien omtalar oavsett att kvinnan skulle få en son - trots att Gud inte hade några särskilda avsikter med gossen. Det brukade han annars ha vid liknande situationer. Och profeten hade inget mandat i sig själv att gå i god för ett sådant under, ty hennes man var gammal, stod det. Inte heller kunde profeten hjälpa till i sig. Otuktiga män bland profeter var då inte så vanliga. Idag är det tvärtom. Profetsyner är istället ytterst ovanliga men allt annat har vi gott om. Likväl blev kvinnan gravid och födde en son som gudsmannen hade sagt.

Men pojken dog. Oförhappandes. Elisha skickar sin tjänare med sin stav. Kanske han likt när Elia for upp till himlen och han själv slog på vattnet med manteln och vattnet delade sig kunnat förmå att via staven medverka till ett under. En trons handling. Men så skedde inte. Elisha går istället in i en verklig kamp för pojken, som kommer tillbaka till livet. Här finns mycket att lära. Vi möter här både den mänskliga sidan hos profeten som så gärna ville hjälpa till och Guds sanktion. Han gör det inte lättvindigt. Gud reste så upp pojken under gudsmannens kamp och vånda för sonen - för vad är en kamp? Den är outhärdlig men jagar efter seger! Ingen seger utan kamp. Kvinnan fick genom sin tro sin son tillbaka.

I detta skede som talat mycket starkt till mig i hela detta sammanhang så uppmanar profeten kvinnan att fly för en kommande hungersnöd. Det hade nu gått en tid. När hon kom tillbaka efter sju år så är hennes egendom tagen i beslag av andra. Men kungen får höra berättelsen om hennes tidiga historia, om hennes verksamma tro och det faktum jag vill framhålla att Gud aldrig blir någon, något skyldig! Kungen beordrade så att hon skulle få tillbaka sin mark. Hon hade varit rik. Dessutom så skulle hon få all avkastning som marken hade frambringat från den dagen då hon lämnade landet. Så välsignat!

Det är så med Guds ord att det upplyser oss. Det har också en enastående förmåga att belysa nya sidor som vi aldrig tidigare sett eller tänkt på. Men denna text ruvar idag på något profetiskt. Det var ett löfte till kvinnan men det är också ett löfte till ett sammanhang. Jag talar i blindo och är inte inriktad på några men jag upplever att löftet i texten bryter sig ut och jag erfar att den kommer att återupplevas. Den kommer att verkställas för ett sammanhang. Detta säger mitt hjärta också amen till. 

Vad säger profeten Joel? "Jag skall ersätta er för de årsgrödor som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna, av gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot er." Joel 2:25

"Skaffa tillbaka allt som tillhör henne ", sa kungen. En myndig order.

Står det inte också om den idoga hustrun, vilket är en bild på Guds församling, som jobbar dag och natt, att "hon har planer på en åker och hon skaffar sig den". (Ordspråksboken 31:16) Det är i en vidare betydelse! Och har hon fördrivits från sin åker då kommer hon att få tillbaka den och all avkastning för alla förverkade år. Den är hennes!

Så säger skriften och så har den talat till mig. 

 

Efter två veckors dagligt arbete med att etablera en ny blogg på en annan domän så har jag nu återvänt till min gamla plats. Den gamla var bättre. Och vilken tur att sidan inte var raderad av det gamla webbhotellet. Det är också flera som gett till uttryck att de tidigare texterna ville fortleva på nätet. Nu kan de göra det också.

Dessutom kommer bloggen om några veckor att vidlådas en kryptering så att sidan inte hamnar i mejlboxens papperskorg, för att den enligt Google anses vara en osäker plats eller domän. Det gör att fler kommer att hitta till min sida också. Så det blev ändå en slags uppgradering och uppväxling denna gång.

Jag vill samtidigt passa på att uppmuntra dig - du kristne, att bruka din gåva, gåvan du fått av Gud. Det är lätt att förlägga allt på de som fått "fem pund" eller "tre pund" i tro att "den enda gåvan" är så liten och obetydlig så jag lika gärna kan gräva ner den istället. De finns alltid de som är bättre på allting. Men det är inte där fokuset ligger i Guds rike. Du har en gåva från Gud. Den kan bara du bruka.

Skatten eller gåvan har vi i lerkärl, står det i skriften. Det är bräckligt. Men Herren skall lägga sin välsignelse därtill.

Så kan näten åter bli överfulla av fisk.

 

"Då fick jag se en blekgul häst; och mannen som satt på den, hans namn var Döden, och Dödsriket följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, så att de skulle få dräpa med svärd och genom hungersnöd och pest och genom vilddjuren på jorden."  Uppenbarelsboken 6

Idag meddelade Folkhälsomyndigheten att det totala antalet som avlidit i covid-19 nu är uppe i 10.185 människor bara i Sverige. Senaste dygnets inrapporterade avlidna den högsta någonsin med 351 stycken. Döden sjunker med åldern där de mellan 70-79 år är värst drabbade. Vissa forskare menar att vi inom ett par månader kommer att ha ökat den siffran med 5.000 avlidna människor. Ett apokalyptiskt skeende!

Bibeln talar om en blekgul häst som far fram. Den far fram urskillningslöst. Därför står så många frågande; varför dör just han eller hon? Det är det typiska för urskillningslöshet. Den är inte riktad. Den är bara drabbande.

Det profetiska ordet skall uppfyllas men syndens framfart har en oerhörd förmåga att föröka sig. Syndens verkningar måste hämmas. Det är det jag menar sker nu. Annars skulle inte den profetiska tidtabellen hålla. Därför ser vi i Guds ord att också hästarna som drar fram i uppenbarelsen har sin bestämmelse. "Dem gavs makt " , står det skrivet. Därvid är också den  blekgula hästen en del av det profetiska ordet.

Men den som känner Jesus Kristus har hos honom en evig tillflykt!


 

Inom några veckor så kommer den här sidan att stängas ner. Alla texter kommer därmed också att försvinna. Men jag kommer att jobba på en annan plattform med samma domän; www.thommyjakobsson.se.

Jag vill tacka alla er som följt mig under hela tio år nu på denna plattform, ni som peppat offentligt och alla ni som vid sidan om har gett ert amen. Nu går min sida "från manna till vaktlar " in i en ny fas. Tänk!; inte mindre än 18.368 sidträffar på ett helt år. Det fyller mig med tacksamhet.

Just nu skakas USA av inre slitningar, ja, man kan faktisk tala om en konstitutionell upplösning. Under Donald Trumps mandatperiod så har flera fredsfördrag tecknats mellan Israel och arabstater. Den amerikanska ambassaden har flyttats till Jerusalem och det profetiska ordet går mot sin fullbordan. 

Vi kan förstå att det krig som Hesekiel talar om som kommer att ske i framtiden då Ryssland går in i Israel har omgrupperat stormakterna. Amerikas förenta stater som alltid beskyddat Israel syns inte till i den profetian hos Hesekiel. Israel står den dagen ensamma. De kommer att vara helt utelämnade åt Gud. Det säger oss att den kris Amerika nu är inne i bara har början.

Vi förstår då att hedningarnas tider alldeles snart är fullbordad. Natten skulle komma då ingen kunde verka. Och nog är Guds folk trängda på alla sidor redan nu.

Jag hoppas ni vill följa mig här på bloggen också fortsättningsvis.

Guds välsignelse!

 

"Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen." Psaltaren 23

Förutsättningen för detta välsignade avslut på Davids psalm är att han hade Herren som sin herde. Bibeln beskriver det som att vi alla gick vilse såsom får. Men må vi alla på ett personligt plan äga en sådan relation att vi har Herren till vår herde. Så mycket i tiden vill stjäla glädjen ifrån oss och fylla vårt inre med sorg och besvikelser. Men står vi fast i att Herren är vår herde då skall inget fattas oss. 

David, gudsmannen, som emellanåt kunde skriva i förtvivlan eller så att vi själva också kunde stämma in i samma klagan;- Herre vart för du mig och vad menar du med din passivitet under den här situationen i mitt liv? Men här hade David i sin deklaration och med livet i behåll både fått vandra i dödsskuggans dal och blivit bjuden på mat i sina ovänners åsyn. För också du har väl ovänner i livet och kan pejla djupen i texten? Ovänner är inte detsamma som fiender. Ibland kan vi tro att också Herren svikit oss eller rent av gått ur tiden när vi står ensamma.

Men likt en kirurgs ingrepp som kan verka i en destruktiv riktning så utför han läkarens stora föresats att genomföra något nödvändigt i våra liv. Så berusar också narkosläkaren hela vårt medvetande intill medvetslöshet av utmattning då vi som bäst vill förstå händelserna i våra liv. Gud vet vad han gör och han måste ibland låta genomföra och låta oss gå igenom stråk där vi efteråt kan få instämma med David; Godhet allenast och nåd har följt mig i alla mina livsdagar!

Är det bara godhet som möter oss i livet - för så står det. Och nåd. Ja, godheten är avsikten med allt som sker från Guds sida. Bara godhet. Och nåd! Vad verkar nåden? Nåden den frikänner där vi hamnat i skuld och farit fel. Nåden har överseende med och så till den grad att den inte villkorar något i det som behöver benådas. Här vandrar nåden och Guds godhet ut och in, fram och tillbaka och omsluter oss för hans stora kärleks skull. Han betygar också att detta farschema skall råda livet ut.

"Godhet allenast och nåd skall följa mig "... Det säger mig att även om vi inte alla gånger är så goda i oss själva och är av godhet förtjänta eller trots att vi fäller hårda domar om andra så är dessa våra livsföljare från Gud och livet ut. Herren tillser det för vårt eget vidkommande. Och skulle vår utsikt var skymd eller vår insikt vara tillfälligt förmörkad utifrån dessa löften, så beskriver David samtidigt att godheten och nåden skall följa honom. Hur gör man när man följer? Man går bredvid eller kommer strax bakom och efter. Men man går med!

Så skall Guds godhet och hans nåd snart hinna ifatt dig utifrån ditt synfält och gå jämna steg med dig, min vän, tills du omsluts och får se att det verkligen också är så.  Då kan du med David instämma; "Godhet allenast och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar."

 

"För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." Matteus evangelium 18

Detta är Jesu ord. Orden är hämtade ur ett sammanhang där han gör än större utfästelser. Vad säger han? " Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Far i himlen."

Att få två människor att komma överens om att samlas i Jesu namn kan vara nog så svårt. Vi brukar istället hitta på så mycket annat att samlas kring. Vi gör det gärna mysigt och trevlig istället. Men utan Jesus. Han blir inte inbjuden. Han kanske inte ens finns med i vår sinnesfär. Svårigheten att samlas kring Jesus verkar också öka med antalet. Men Jesus garanterade att om minst två stycken församlas i hans namn, så är han där i deras mitt. Vilken enastående nyckel till ett rikt andligt liv i en tid av andligt förfall!

Jesus sa aldrig att han inte hör bön när den enskilde ber - "ty den som ber han får", så står det skrivet. Men här handlar det om hans närvaro. Närvaron och en påtaglig inverkan på de församlade i rummet.

Vad ligger det i begreppet två eller tre? Ja, att det handlar om en överenskommen gemenskap kring Jesus är alldeles tydligt och för en gemenskap måste det till minst två personer. Finns det tre närvarande i samma syfte så är det ingen skillnad. Bibelordet har många gånger fått stå ledord och som en blygsam ursäkt i sammanhang där uppslutningen varit minmal. Jesus är ändå närvarande! Också det är sant.

Det är samtidigt psykologiskt lättare att vara många i ett sammanhang och överlåta ledarskapet till någon annan när det är många församlade. Om du tillåter mig att betrakta det så. Den enskilde kan då lätt gömma sig i massan och hålla sig kvar i sin ljumhet under mänsklig bekvämlighet. "Anden är villig men köttet är svagt". Så har många istället för att lyfta upp Jesusnamnet skapat en miljö av otro under fruktan och istället för att öppna himlens fönster från utsidan genom ett aktivt närmande till honom, stängt till himlen. När två eller tre församlas då måste man vara överens om inriktningen. Det är Jesuscentreringen som är viktig. En eld kan ta fyr genom ett par fnösken och börjar inte med en stor brasa. Var ett fnöske inför Gud! Om än så torr - men salig och lättantändlig. Tillbedjan som är Guds tron i tiden och i evigheten.

När Jesus talar om att komma överens om att bedja över något här i tiden då begränsar han det alltså till två stycken. Det är lättare för två att komma överens än tre. Ja, man kan vara flera, det är inte det, men Jesus öppnar upp för ett minimum som om han tajtade till förmågan. Jag vill gärna använda det uttrycket - förmågan. För det står i bjärt kontrast till vad det egentligen handlar om då två stycken blir så utpekade och omnämnda. Det handlar inte om vår förmåga! Vi förmår inte. Det är därför det kallas för bön. Bön är den hjälplöses rop på en lösning. Gud som hör bön!

Jesus lämnade oss här på jorden och för oss som kom hit lite senare i mänsklighetens historia har vi av samme Jesus fått veta att han sände hjälparen, den Helige Ande. Jesus gick så långt att han sa "det är nyttigt för er att jag går bort", så att den Helige Ande kunde få utföra sitt verk med sin omedelbara närvaro.

Jesus Kristus är densamme, igår, idag så och i evighet. Det är ett underbart löfte att ta fasta på under det nya året. Det är ett apokalyptiskt år där vi inte kan samlas som förr. Det kan om möjligt öka på längtan av gemenskap och ett församlande på sikt. Det vi många gånger upplever som trångmål är istället dolda välsignelser.

Men Herren är en expert på trångmål.