_DSC9211-2.Mobilen

Ny upplaga!


I dag anlände ett nytt paket med 2.000 handaffischer. I morgon bär det av och ut igen till korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan där jag kommer att stå större delen av dagen. Jag känner att det är bråttom men under stort lugn. Jag ivrar.

Varför gör jag då detta? Därför att jag känner mig manad. Vad är det att vara manad? Ja, det är något helt annat än att vara manisk eller bipolär som blivit en populär samtidsdiagnos. Att vara manad det är något mycket särskilt och som den "erfarne" kristne ( läs: den som lärt känna igen Guds maning ) känner igen i sitt liv med Gud. Man kan då få genomföra saker som kan te sig väldigt märkliga. Men detta är inte särskilt märkligt. Att dela ut några flyers iförd ett plakat det gör även människor i en profan verksamhet då man kanske vill få in fler bordsgäster till dagens plankstek under lunchtid. Men jag upplever mig manad.

Jag kan berätta om en man som var sjöman. Han var också troende. Gud sa åt honom att kasta sin bibel i vattnet när han var ute till havs. Han lydde. Det var en inre maning. Många år senare så kom han till Sjömanskyrkan i Göteborg. Där stod en man och berättade hur han långt ute till havs hade hittat en bibel som låg och guppade i vattnet. Han tog upp den, torkade den och började läsa. Så kom han till tro på Gud och vittnade nu själv om sin frälsning! Sjömannen som då fick höra berättelsen kände igen sig och berättade att det vara han som hade kastat bibeln i vattnet. En sann och otrolig historia. Så fungerar den helige Ande i en människas liv. Han talar och leder. 

Så vägledde också Gud Filippus som fick gå ut på en gata, tom på folk. Han fick uppmaningen att gå dit "mitt på dagen ". Mitt på dagen - när är det? Ja, den italienska bibeln är tydligare på den punkten. "Alzati e và verso il mezzogiorno, sulla strada che da Gerusalemme scende a Gasa essa è deserta." Han skulle gå ut klockan "mezzogiorno ". Klockan tolv. Det är mitt på dagen det. Då är det lättare att passa tiden. Vidare så skulle Filippus skynda sig fram till den etiopiske hovmannens vagn när han väl fick se den. Han skyndade sig. Så leder Gud!

Den som är manisk kan inte låta bli. Han gör massa saker av tvång. Men den som är manad kan låta bli men väljer att göra. Det är den väsentliga skillnaden. Du gör ett medvetet val. Guds Ande är en vägledare och följer man hans maningar då är det i höga syften men inte alltid helt överblickbara. Det är det dyrbara. Det har inget med självmedvetenhet att göra. Det handlar om lydnad och en inre drivkraft som övervinner hindren.

I morgon kommer jag att dela ut femhundra flyers igen. Det tar minst fem timmar med brake för lunch.

Jag känner mig buren av mångas förböner och uppburen av den kraft som Gud ger. Det här är större än jag och det är ännu större i ett framtida sammanhang. 

Till dess genomförs det. Gud välsigna alla läsare!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln