_DSC9211-2.Mobilen

Att lita på Gud i allt

"Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop; ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar, för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn. De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?» De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan. Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil. De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet. Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk. Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig." Psaltaren 64.

Sedan dag ett i detta forum har det framhållits att Gud är Herre över alla omständigheter. Ja, i över tolv år nu. Tänk vad tiden går! Denna höga bekännelse som inte återtagits. Inte heller i Guds ord som är garanten.

Det är kung David som skrivit ned denna bön i dagens text. Om en kung kan uppleva det så här, varför skulle inte vi då kunna drabbas av oro i själen? Och om namnkunniga hos Gud fick erfara det så här, varför skulle då vi lämnas utan prövningar? Prövningar som stärker karaktären och gör oss till Gudsmänniskor.

Hur ofta kan man be en bön? Oräkneliga gånger! Ibland passar textraderna in som hand i handske med våra upplevelser. Möjligen är detta en sång eftersom David var en vismakare. Men tonerna har gått förlorade. Där får vi själva sätta tonarten. Ta sikte på seger! Då passar trots allt dur in under ett framhärdande. "Herren ler ", står det. "Ty han ser att hans dag kommer." Vilkens dag? Den ogudaktiges!

"När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla mina motståndare, mina fiender. Om en här lägrar sig mot mig, förblir jag ändå trygg."

Så diktar David på ett annat ställe i Psaltaren. Bibelboken som genom tiderna blivit de troendes "första hjälpen skåp" med medicin för ansatt själ. Det är mer än en alvedon mot oviss morgondag. Det är en insikt om att Herren råder. Men likt "plastic-padding" med sin två komponents massa måste ordet intas under förtröstan. Annars tas inte det lugnande beskedet upp i själen. "Genom stillhet och förtröstan blir ni starka." säger ordet.

Det faktum att Gud tillåter svårigheter slå läger ända fram till vår hjärtas innerdörr förminskar inte hans allmakt. Gud har allt i sin hand! Så var det också för Mordokaj i Esters bok. Han som redan till namnet verkar vara utpekad att både bli mördad och dumpad i viken. Men det var inte Guds avsikt! Har man Guds beskydd, så har man, Haman!

Min vän, Guds avsikter med dig kan ingen omintetgöra. Du som seglar under hård motvind. Du som nås av ränker. Är inte löftet nog för dig? Var stilla under lugnande besked. 

Ja, som paracetamol upptas lite fortare med vätska så stillas stormig själ vid den vissheten. 

Det är alltid Herrens avsikter som gäller i slutänden.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln