_DSC9211-2.Mobilen

Plakaten


Nu har mina plakat kommit! Jag är så glad för det. Men troligtvis kan jag inte göra som jag hade tänkt nämligen att ha ett plakat framför och ett bakom mig. De är för stora. Jag får helt enkelt haka på en på ryggen. Man måste ha fri rörlighet framåt, annars går det inte. De är ju hela 80 X 60 centimeter breda. Otroligt bra! Man behöver inte mer. Och mina flyers, förstås.

När jag tittar på bilden här och nu och ser TV:n stå där bakom så tänker jag på de kristna TV utsändningarna. Och uppmaningen föds inom mig; Känn ingen komplex över att du inte når många. Det är inte kvantiteten som räknas i Guds rike. Det är senapskornets tro som gäller! Fröet som rymmer de största av träd. Det är inte ens fråga om att bli störst, om någon trodde det. Johannes döparen fick av Jesus vittnesbördet att "ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han." Det är något att tänka på. Men det är ändå inte det som det gäller här. Det handlar om honom som har sandaler med läderremmar - han som av nåd bjuder att knyta dem åt honom i beredvillighetens tjänst. Sela.

Ett sidospår, men här handlar det inte om en själv. Här handlar det om att få ut vittnesbördet om Jesus på stan. Var det inte det missionsbefallningen handlade om?

Jag satt för övrigt framför TV:n den 4 januari. Datumet minns jag eftersom min hustru var bortrest då. Jag satt och sappade fram och tillbaka mellan intresselösa program. Precis när jag slår på kanal10 så talade programledaren om att han hade ett budskap från Reinhard Bonnkes sista predikan från Hamburg. Bonnke som bodde i USA sista tiden hade åkt till Tyskland för att ta farväl av sitt hemland. Han var ju svårt sjuk. Nu är han död. TV utsändningen började precis när jag slått över till den kanalen. Och det var en tillfällighet, kan jag säga.

Bonnke pekade rätt ut mot TV rutan och in i mitt vardagsrum och säger; "Alla är inte maratonlöpare. Men några är det." Han talade inte ur ett elitistiskt perspektiv. Men han talade till mig och det tog. - "Vill du springa ett maratonlopp för Jesus!? " Så sa han. Kanske inte världens bästa reklamslogan men det grep mig och konfirmerade det jag håller på med. "Tecken och under skall åtfölja dem som tror," står det. 

Vidare pekade han på en sak som han menade är central och det är att man måste ha med helandefrågan i förkunnelsen. Och jag ger honom rätt i det. I all nytestamentlig verksamhet så är de kroppsliga behoven starkt satta i fokus. Varför? Ja, vi kan ju inte hela människor av oss själva. Men Jesus kan! Detta är ett ypperligt tillfälle att skala av mänsklig prestation och påvisa gudomlig inverkan när vi möter människorna. En vattendelare mellan mänskligt och gudomligt. Det öppnar upp för tron! Bonnke jämförde med krutet som består av fyra ämnen. Om en av ingredienserna saknas så blir det ingen explosiv verkan. En begriplig bild. En av ingredienserna skulle då vara erbjudandet om helandet i Jesu namn.

Det är märkliga saker som nu företas. Och jag har ingen att hänskjuta frågan till än till Jesus. Ett evangeliskt inslag som förr bara var en liten del i all annan verksamhet, framstår nu för mig som oerhört centralt. Jag har kommit fram till att Guds rike inte är i behov av något materiellt. Ingenting egentligen. Församlingar kämpar med ekonomiska incitament in absurdum. Men missionsbefallningen den är fri från alla materiella krav och den framhäver det också i en avsaknad av "silver och guld det har vi inte, men det vi har det ger vi dig, i Jesu namn stå upp och gå! 

Flera har hört av sig till mig och till och med vill att jag skall tala om när jag går ut på stan så att de kan vara med i förbön. 

Man blir ju rörd och tacksam!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln