_DSC9211-2.Mobilen

2021


I lördags genomförde jag ett Stockholm Marathonlopp men har därefter blivit rejält förkyld och ligger nu däckad. Men jag längtar som en sjöman vill ut på havet till mitt arbete och till korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan igen. Vår hall är full av flyers.

Bibeln talar om evangelium som en säd. Guds ord är utsädet som sprids och slår rot i människorna. När ordet slått rot och säden mognat övergår bibeln i sitt bildspråk till att sätta den väckta och frälsta människan i sädens ställe. Hon blir då den mognande säden eller skörden. Evangelium har då tagit gestalt i henne.

Kristna är inte mindre sociala eller gemenskaps törstande än andra människor. Det ligger också i evangeliums natur att vinna andra människor för Gud, när allt är som det ska. Det är inte ett koncept eller läror vi vårdar för ett bättre gynnade. Kristna och deras kyrkor som kan liknas vid större eller mindre lador. Där finns evangelium i stor koncentration. Det måste ut på fältet!

"Men om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn " - hur många de än är i en sädesbinge. Vetekornet måste ner i jorden för att förmeras. Isolationen måste upphöra. Skalet måste brytas. 

Det finns en annan metafor som illustrerar de kristna i ladugården. Eller i kyrkan. Varje kristen har en kallelse över sitt liv. Och var och en sin särskilda utrustning. Den bör komma i tjänst för Gud! Han har begränsat sig på det viset och han har gjort den kallelsemedvetna till sin samarbetspartner för att först så och sedan inbärga en skörd. Sådd och skörd i det naturliga är här en fin illustration på Guds rike. "Den som sår riktligt skall också skörda rikligt. Men den som sår sparsamt skall också skörda sparsamt."

I min evangelisation har jag funnit något viktigt och dyrbart och det är att vara minst lika samvetsgrann som i det profana yrkeslivet. Man håller tid. Man håller ord. Men när det gäller Guds verk så slarvar vi ofta att Gud inte alltid kan räkna med oss. Det är ibland ett problem. Vi sätter upp planer och ramar som Gud kan verka i men som vi sedan på kort tid ändrar och inte följer. Det är förödande! Det är ett uttryck för en bristande gudsfruktan.

Är det inte så att om Gud ska kunna koordinera sina syften med oss, där vi antingen är givare eller tagare av andliga gåvor och offer, så måste det finnas en beredskap och en närvaro. Ett närvarande där Gud vill verka!

Mina vänner, det hänger alldeles för många obrukbara redskap i ladugårdarna. I överförd mening i kyrkorna. Där rostar de sönder av obrukbarhet och tidens tand. Någon behöver ett nytt skaft. Några är rostiga. Oxideringarna som försvinner vid ibruktagandet! Kan någon haka ner dem? Vinden för bort agnarna... Men vem ska plocka fram redskapen Gud behöver för en tid som denna? - Gud kallar på dig! Din egen längtan vidimerar det och är en Guds röst som ropar ur ditt djup. Bliv ett bröd för andra! Öppna den stora eller trånga kyrkporten! Släpp iväg den enskilde. Låt himmelskt ljus strömma in i stängda rum. Tänd lampan och låt ljuset skina. Låt doften av oslaget gräs och vindens rasslande i havreskärvarna föra dig ut i tjänst för Herren. Jesus har inga andra redskap!

Nu väntar och längtar jag tills jag är på benen igen. Då ska jag närvara i citykärnan där Herren så många gånger visat på märkliga möten och sammanträffanden. Jag vet att det går hand i hand med visionen om en lokal, en biograf. Jag har så många jag skulle vilja koppla ihop med och kalla på för att starta upp ett evangelisationsarbete. Men en röst säger mig att det är Herrens sak att organisera det. Då känner jag mig lugn av det.

Detta är så otroligt spännande!

 

Läs hela inlägget »

"Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig." Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv." Mark. 10 

Petrus var en av Jesu lärjungar. Han var en fiskare till yrket och förmodas ha fiskat både på Genesarets sjö och i Medelhavet. Israel är ju ett kustland. Kanske var Petrus och hans team ute veckovis ibland, fullt möjligt ända bort till Libyens kust eller till den Apenninska halvöns farvatten i syfte att skaffa sig utkomst. Petrus var inte sämre utrustad än vilken annan fiskare som helst. Bättre och större nät ökar fångsten. En ny och större båt som alltid ligger högst på en sjömans önskelista. Större fångst ger ökade inkomster och friställer en fiskenatt till annat. Man är inte dummare bara för att man är en fiskare i en möjligen akademisk värld. Ökad utkomst ger en bättre välfärd. Det handlar om vanligt bondförnuft mellan att vara självförsörjande och att vara en strategisk företagsledare. Insikten är av samma art. Det handlar bara om vidden. Om räckvidden i förmågan. Och i förverkligandet.

Petrus låter uppgiven. "Vi har lämnat allt... ”, säger han och gör sig till talesperson hos Jesus. Som om han såg sig tillbaka i ett kollektivt armod. Varför har bibeln tagit med detta samtal? Det låter så kluvet bland alla under och framgångar. Därför att svaret är så viktigt och når också oss! Jesus öppnar upp regelboken och tillämpningen som gäller för alla som vill följa kallelsen. Bortom försakelsen finns rika löften. Den som vet, den vet, brukar vi säga.

Petrus som predikade och tre tusen blev frälsta… En underbar framgång. Inte sant? Men detta är ju nästan en halv förnekelse. ”Den som satt sin hand till plogen men ser sig tillbaka, är inte skickad för Guds rike ”, står det. Men Jesus förebrådde inte Petrus här. Ingen tupp gol. Han kunde ha sagt: "Du valde själv att satsa på Guds rike. Du lämnade båten och din ort. Jag tvingade dig inte. Du följde mig frivilligt, om än på min önskan. Men det är på ditt eget ansvar. Och lönen kommer en annan dag.” Nej, Jesus förstår Petrus upplevelse av det dualistiska livet. Att det kan skava och att vi är i världen och underställda mycket av det som finns där. Det hade kostat något. ”Men se, jag har övervunnit världen! ”, sa Jesus.

Men hur började det för lärjungarna? Ja, Jesus rekryterar fiskare till att jobba med människor. En helt unik rekryteringsbas där yrkesbakgrunden verkade spela en mindre roll och var mera underordnad uppdraget.

"Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare. Strax lämnade de näten och följde honom." Matt. 4.

Det måste ha varit en väldig dragningskraft i Jesu kallelse. En kärlekens makt. Man såg också vad Guds rike åstadkom bland människorna. Strax lämnade de båten och sin bakgrund, står det. Ordet strax är ett tidsutrymme under vilket man slutför någonting man håller på med. Det är själva slutförandet av något som är avgörande för hur långt tid ett strax pågår. Strax kan betyda omedelbart eller inom kort. Men förstås bäst i betydelsen av en liten tidsfördröjning. En liten tid som utifrån sammanhanget sett kan vara nog så kort.

Men Petrus saknar något här. Likt en plötslig tomhet. Eller så var han som vi ibland är både modfällda och slitna. Han liksom mäter utfallet i tjänsten för Jesus med stimulansen av att dra upp näten och få mycket fisk. Kanske relaterade han till pojken som kom med de fem bröden och de två fiskarna som fångats av grannens byalag, sålda på marknaden i Joppe. Petrus kände kanske hur han i egen kraft kunde ha bidragit till Jesu verksamhet utifrån de egna premisser, på detta område istället. Kanske sög det efter sjön i båtsman.” Giv ni dem att äta.”, hade ju Jesus sagt. Ja, fiska det kunde han. Jesus som vid den förnyade kallelsen till Petrus visade prov på att veta var fisken gick i stim. ”Kasta ut på andra sidan.”, sa Jesus då. Mästaren som mer ville visa på himmelrikets resurser och tillgångar än att slå ner Petrus yrkesstolthet - för när vi brister så täcker Jesus våra brister! Allt annat vore både fel och kontraproduktivt. Så lär oss Jesu bön också: ”Giv oss. Giv oss idag! Vårt dagliga bröd.”  Varför? Därför han är en givare utan hårda ord.

Vilken fantastisk livförsäkring Jesus läser upp i det finstilta. ”Amen säger jag er! ”, introducerar han. En riktig inskärpning. Och svaret Jesus ger som är så viktigt och inkluderar alla. Alla berörda under alla tider! Få hundrafalt igen! Och det redan i tiden. Av vaddå? Det man förlorat för Jesus skull! Och för evangeliums skull. Det man gått miste om i relationer, till och med. Att även få fastigheter under förföljelser. Hur går det till? Ja, Gud är trofast och kan skydda lagfarter under personförföljelser. De digitala dokumenten. Han är också mäktig att uppväcka barn, systrar och bröder och peka ut tomträttens hörnstolpar i ett blivande ägande av åkrar. Det säger oss texten.

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Matt. 6:33. Ett ofta citerat bibelord. Mer sällan utfört.

Här skaver våra liv rejält mot apostlarnas framgång i Jesu tjänst. Det är mitt ärende här. De som bekänner sig ha förlorat allt rönte till synes större framgångar för Guds rike än vad vi gör. Lama sprang. Blinda fick sin syn. Döva hörde igen. Vi som ger oss hän åt Guds verk på fritiden eller på söndagar men tryggar vår tillvaro efter mänskligt rationellt tänkande resten av tiden. Därför får vi inte heller del av de andliga framgångarna. De når oss inte. Vi vågar för litet. Vi satsar för litet. Vi överger för litet - för Jesus skull och kommer därför inte heller att tillhöra kategorin ” Ingen som…”, på samma sätt. 

Jesus förebrår inte Petrus i texten. Det gör han inte heller med oss! Kärleken förebrår aldrig. Den väcker upp längtan och lusten att, igen! Och tar nya tag. Nej, tvärtom så gav han Petrus ett rikt löfte. Och inte bara till honom - om än vi just nu kanske står på fel sida om efterföljelsen dyrbara garantier.

Trons äventyr sträcker sig så långt vi är beredda att gå. ”Av tro - till tro ! ” Försakelsen har inget ensidigt pris. Det är ett tillfälligt pris! Låt oss börja längta efter att finna trons väg på vår vandring där Guds omsorg får dominera utifrån att han alltigenom är god. ”Herren är min herde, mig ska intet fattas.” Så diktade profeten som var både smord till kung men som jagades på flykt under långa tider. David som än idag har ett torn uppkallat efter sig och en stjärna i nationalflaggan. Han som är prototypen för Davids son som förbarmar sig! Det är en alldeles enastående och välbehaglig kallelse att följa Jesus. Han som förmår göra mer än vi kan bedja eller tänka. Det är en inbjudan som väcker mersmak. Mersmak att gestalta kärleken till honom i efterföljelse. Han som är villig att leda oss i små eller stora steg och vi får se hur ”han förvandlar vatten till vin.” Han ska hjälpa var och en att finna uttryckssätten i att gestalta Guds rike - om än det skulle innebära försakelse. I det stor hela så ligger det till reds ett löfte om evigt liv i den kommande tidsåldern.

Vilken enastående livförsäkring på vandringen med Gud!
 

Läs hela inlägget »

I tre timmar har jag delat ut flyers idag och nått minst fem hundra människor. Bland andra ett underbart samtal som jag inte kan berätta om där Herren blev mäktigt överbevisande om sin kärlek. När den helige Ande får komma till då segrar Gud! Vi får av nåd samla skatter för himlen och det är väldigt konkret, kan jag berätta för dig. Men det finns samtal som jag inte har ensamrätten till utan Herren. Han är suverän! Allt annat vore att förhärliga sig själv och att störa den andliga konceptionen. Ingen säd gror i dagsljus. Och vetekorn läggs i dold jord.

Helt klart måste jag skaffa mig en mobilstativ så mitt utseende inte blir så vanställt som vid dessa inspelningar. Barn kan bli skrämda. Ja, mitt huvud är faktiskt större än min näsa på riktigt, om någon sett något annat. Det blir så vid kraftigt vidvinkel på mobilen. Lite kuriosa.

Tack för alla förböner ni som uttryckligen och hemligen bär Guds verk. Det är som att komma till ett kraftfält i denna korsning! Herren är med. Och ni är med och bär!

Ja, vem vet. Kanske vi till slut kan ha livesända predikningar från denna korsning. Den andliga floden stiger och allt är möjligt för den som tror! Nu ser jag fram emot nästa tillfälle då jag får påminna människor om Jesus. 

Så enastående centralt!

 

Läs hela inlägget »

I morgon kommer jag att ställa mig i city igen med mina traktater. I korsningen Gamla brogatan - Drottninggatan. Det är angeläget. 

Om två veckor är det Stockholm Marathon som jag brukar deltaga i och jag hade egentligen behövt ett långt löppass för prestationens skull. Känner du igen dig? Livets dualism med alla anspråk och intressesfärer. Men här gäller det att prioritera rätt! 

Våra egna intressen krockar ibland och kommer i konflikt med något som är bättre och där valet är vårt. Ja, i Jesu namn ska många få ta del av den lilla påminnelsen om Jesus och evigheten via mina flyers på stan, imorgon! Kan något vara viktigare? Detta är ett träget och välsignat missionsarbete som skall fullföljas. 

Gud välsigna dig som inte kan vara med där ute men som förstår och värdesätter bönens makt. Var med och be att Guds hand blir uträckt och att Guds rike utbreder sig!

Amen.

 

Läs hela inlägget »

"I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden... Matteus 6.

Jesu bön är vägledande. Det rymmer i sig en avsedd turordning och disposition i mötet med Herren. Den börjar inte i våra liv - hur nära det än ligger till hands - vi som är oss själva närmast. Den börjar i himlen. Det är där vi måste fästa blicken i början på vår andakt. Vi når aldrig fram till nådens tron om vi börjar i våra bekymmer. De egna. Vårt eget. Vår sikt kommer att skymmas och vår blick ser istället neråt och inte uppåt. 

I dag har ett enda ord i Jesu bön fullständigt vandrat in och ut ur mig. Med eller utan lov. Det rister inombords. Det har retat mig och jag får inte grepp om det. Som om den provocerade eller utmanade mig, men inte bara mig, utan alla som är andemeningen på spåret. 

Bönen börjar med Fadern. Bönen förnekar inte heller position och nivåskillnad. Fader vår i himlen... Men den avbryts abrupt och distinkt av en Herrens apostel. Hör vad han säger! "Vi är införsatta med honom, dvs. Jesus, i den himmelska världen." Införsatta. Det är ett mäktigt uttryck. Det talar om något konstant och bestående och inte om någon visit eller ett studiebesök.

Men det himmelska måste ner på jorden. Eller hur? Det säger bönen. Ja, han ber: "Tillkomme ditt rike!" Den andliga värld där Fadern bor måste bli kött och ta sin boning ibland oss, dvs. gestaltas. 

Och så kommer det..!

"Ske din vilja"... Ske! Vilket märkligt uttryck. Det har ansatt mig denna dag som inne är. Det står inte vad som ska utföras i bönen. Det nämns inte. Det är förborgat. Inte heller när så ska ske. Bara en önskan om att! Det kan vara väldigt mycket som Gud avser bör ske. Ja, också i vår tid. I vårt nu. Men något är det. Annars vore bönen meningslös. 

Vi måste alltså få veta vad Gud vill för att också veta vad som ska ske. Och hur ska det gå till? Bönen redogör inte för hur det ska gå till. Då vore det ingen bön. Bara att och det är påkallande! Ske! - Ske, din vilja. Vad betyder ske? Det betyder händ ! Utan infinitiv märket. I ett imperativ. Ske!

Det vilar lika mycket ett presens över uttrycket ske som om en framtida händelse - om inte mer! Inte sant? Så levandegöres detta ord idag. - Ske din vilja!

Jag vill avsluta denna inblick genom att provocera ordets svenska innebörd ytterligare och krama ur "creman" ur ordet. För idag är ordet obekvämt och pockande. Det flyttar på sig varje gång jag ska fånga det. Det ord som gäckar mig utifrån sitt sammanhang. Vad kan det översättas med? Ja, det  rymmer i sig betydelser: "Bli verklighet." "Utspelas sig." "Bli av!"

Så säg; är inte helt plötsligt bönen levande och inte bara en ramsa inför levande Gud? Är det inte en stark önskan som förbinder himmel och jord, Gud och människa, i det som Guds vilja i himlen vill utföra? Förvisso! Bönen är fullständigt dynamisk för den rymmer förändringar och bönesvar - mer än vi kan önska eller tänka!

Jag avslutar nu min text här i ett försök att bara citerar meningen och bönen rakt upp och ner som det står - likt ur en uppläst andaktsbok. Lakoniskt och melodiskt. "Ske din vilja såsom i himlen, så och på jorden."... medan ordet tumlar runt som om Gud ville ha något gjort och utfört. Och det uppslukar mig! Bönen är mer än levande och den för bedjaren likt bruden i Höga visan att leta efter dess mening och mål.


- Ske, ja, ske din vilja o Gud!!


 

Läs hela inlägget »



Sedan jag startade min traktatmission har det nu gått ut 20.000 flyers inom Stockholmsområdet. Det är ett såningsarbete! Det faktum att Mimmi blev döpt relaterat till det arbetet fyller mig med en enorm tacksamhet! Det är något som ingen kan ta ifrån henne. Hon tog ett eget beslut. Hon har fått lämna det gamla livet bakom sig. Dopet, som man genomför en gång i livet i tro på Gud och i Jesu efterföljd.

O...detta är bara början!  Det är som att lägga stenar i bäcken. Påminnelsen om Jesus och de eviga värdena får människor att stanna upp och reflektera. Det knyter an till deras kunskap om Gud. Lägger man många stenar i en bäck på en lång sträcka så ökar det drivet i vattnet och en vattenrörelse uppstår. På samma sätt blir det här. Många människor blir berörda. En rörelse uppstår i folkhavet. 

Till våren önskar jag en hel semestervecka till att bara stå ute i korsningen och vägleda Stockholmarna till Jesus. 

Jag tänker mer och mer på profeten Jona som skulle gå till den stora staden Nineve. Denne gudagivne karaktär med sina synnerliga egenskaper. Hur gjorde han? Ropade han? Skrev han upp sitt budskap på någon centralt belägen tavla? Eller hade han vänner som blev vunna för Gud som sedan gick med honom och upplyste befolkningen? Hela staden kom i alla fall i rörelse och många omvände sig.

Nej, vi vet inte så mycket om Jona verksamhetsmetoder mer än när han tog arbetspaus. Bara det faktum att en enda man med Gud kan skaka om en hel stad borde få också oss att reflektera över våra liv. Om Gud går med - där har du hela svaret!

- Välsignade sammanhang!!

 

Läs hela inlägget »
I morgon kommer jag att stå hela dagen i korsningen Gamla brogatan/Drottninggatan. Ett sent möjliggjort beslut. Är det verkligen något att berätta inför varje tillfälle? - Ja, det är det! Det ger människor möjlighet att återkoppla om man träffats tidigare. Här gäller det att gå hela vägen! Dessutom så är det likt ett baner. Det är en högt buren fana i den proklamationen. Det handlar om att besluta sig för en sak och som Gud också kan lita på. - Vilka perspektiv det ger! Herren kan inte bygga något bestående på ambivalens.

Jag har väl tilltaget med flyers inför morgondagen. Temperaturen sjunker snabbt nu och vi går mot höst. Då blir det färre tillfällen att dela ut, kan tänkas. Därför skyndar jag!

Sist jag stod där i city så kom ett par väktare och klagade på att jag hade min ryggsäck fastlåst intill en stolpe. Människor får ”onda tankar” av att någon på Drottninggatan sitter fastlåst, uppgav de. 

Men ordningsväktarna får faktiskt gå vidare i livet. Den korsningen ska ha andra kännetecken fram över. Nu är det inte någon bomb i den ryggsäcken utan väskan är full av evangeliska traktater. Det är bara att vänja sig om vid det. Jag måste få ha den där. Den är inte i vägen för någon.

Min vana trogen så ska jag slå mitt ”high five” i dörren till huset jag blev frälst. Det är en segergest i det. Det vet Herren också. Han som alltid går med. 

Tack för allt stöd och alla förböner, vänner! Herren känner er och lyssnar till er. Tro inget annat ! Att gå Guds ärenden ger också honom auktorisation att verka och handla i våra liv.

Så har han själv begränsat sig genom hela historien men också underbart knutit sitt namn till de som vill gå hans ärenden.

 
Läs hela inlägget »

Var bor Gud? Var ligger paradiset? Är det samma plats men bara olika benämnt utifrån vad som avhandlas? Eller är det två helt skilda platser?

Låt oss vägledas av ordet.

För det första; Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma. Vi kan alltså slå fast att det är så pass lång bort från oss att inga teleskop kan se det ljuset - för ljus kan man se. Ljus är ingen metafor för något annat. Där bor Gud. Där är den verkliga himlen också teologiskt definierad. Men också bevisligen gömd av avståndet.

Var ligger paradiset, platsen dit de som dött i tro på Kristus och som tvagit sina själar rena i Jesu blod befinner sig? De har sin plats i den andra himlen. Vi som lever på jorden är logiskt sett omhöljda av den första himlen. Det är den atmosfär, stratosfär som vi kan se - även med hjälp av enorma teleskop. Det är himmel nummer ett. Här håller vetenskapen med bibelns uppfattning. Det finns flera himlar!

När Jesus hade låtit sig ses efter sin uppståndelse så står det följande:

Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.” Hebreerbrevet 4:14.

Jesus for upp genom himlarna. Om Guds vistelseplats skulle varit himmel nummer två då hade inte Jesus farit upp genom himlarna. Då hade han bara lämnat en himmel och farit till den andra. Plural är mer än en. Alltså bor Gud i tredje himlen.

Vad mer? Jesus sa till rövaren på korset att han skulle få komma till Paradiset. Vad säger han? Vi läser;

”Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.» Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.”  Lukas 23

Vi läste i Hebreerbrevet att Jesus farit "genom himlarna ". Det förutsätter vår himmel och åtminstone en till. Vad finns i den andra himlen? Paradiset! Ovanför vår egen jordiska himmel - för paradiset är en plats en destination i en himmel. Där lämnade Jesus rövaren i ett paradisiskt tillstånd. Men Jesus själv for upp och vidare. Där satte han sig på Faderns högra sida och manar gott för oss just nu. Det kan inte förstås på annat sätt.

Låt oss titta på vad Paulus säger som inte beskrivit Guds vistelseort så utförligt. Han kom ända till den tredje himlen men inte in i den. Det är skillnad på ända till och ända in i. Lägg märke till det viktiga ordet ”ända till”. Han betraktas alltså ha varit i paradiset under oklara förhållanden och hör saker man inte får eller kan säga. Men fortfarande utanför den tredje himlen. Och han säger det själv, "Uppryckt till paradiset."

Låt oss läsa om det;

Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det. Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det — jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala." 2 Kor.12:2

Annat var det för Johannes på Patmos. Han fick se ända in i Guds himmel. Den tredje himlen. Vi läser;

”Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst, lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig, sade: »Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter."  Uppenbarelseboken 4.

Vi kan sammantaget konstatera att paradiset är ett mellanstadium, en mellantillvaro, innan de döda uppstår från ett paradisiskt tillstånd och vi som ännu lever kvar skall ryckas upp Herren till mötes, tillsammans med dem under verkställan av en Guds basun och en överängels överinseende. Paradiset har alltså sitt säte i den andra himlen. Hur långt är det dit? Oändligt långt! Vi ser inte ljuset från jorden. Det bekräftar alla stjärnor som ligger däremellan och som dokumenterat ligger så långt borta att vi nästan inte kan mäta avstånden i ljusår. Men en dag skall vi nå förbi paradiset och nå fram till Guds himmel. Ovan stjärnor klara! Där är det så ljust att ingen kan ta sig dit själv.

Men med Jesu medverkan kan vi få tillträde till nådens tron! Den står där Gud finns - han som bor i ett ljus dit ingen kan komma, just nu. Där skall ingen synd finnas.

Det var därför Jesus kom för att förbereda alla dem som vill och som tror på honom!

 

Läs hela inlägget »

I dag fick jag några fina timmar i korsningen Gamla brogatan - Drottninggatan. Det är för mig obeskrivligt att redogöra för dessa tillfällen. Det är som om allt bytt position och platsen blivit jordens mittpunkt.

Jag vill berätta om mitt möte med en äldre man. Han fick en traktat och jag frågade honom: "Har du släppt in Jesus i ditt liv?"  Inget särskilt svar var väntat men då säger mannen helt uppriktigt och det hörde Herren! - "Halvt", sa han.

O...då var det som om en himmelsk tromb drog igenom hela min varelse och jag vet inte hur högt jag sa det men det var med mycket kraft: "Öppna upp helt för honom, min vän!" Det var ett omedelbart svar ifrån himlen som bara tog över.

- Halleluja!
 

Läs hela inlägget »

Imorgon finns det skäl och tid för mig att gå ut på stan igen. Det får bli mitt på dagen några timmar med några buntar traktater. Min tid räcker inte till för en heldag.

Det är så många oförklarliga sammanträffanden som bara kan ha koordinerats av Gud i detta arbete, där en flyers i traktatmissionens tjänst blir länken till vägledning för andra. Traktatmission... Vilket härligt ord! För det är precis vad det handlar om. Många har gått före mig i detta. Det gör mig verkligen glad!

Det finns också ett Guds välbehag över att kunna bestämma sig för en insats i förväg. Den helige Ande kan så vägleda människor så att de kommer i kontakt med oss när vi går Herrens ärenden. Vi å vår sida får så leda dem vidare till Jesus! Där ligger vårt företräde och vår uppgift. Hur dessa behov eller möten kommer att gestalta sig är så vitt skilda. Det handlar bara om att stå till förfogande.

Det borde alltid finnas en sådan utpost någonstans. Gamlabrogatan/Drottninggatan är mig en sådan utpost.

Gud välsigna dig att också bryta cirklarna!

 

Läs hela inlägget »

 "Ja, så säger Herren; sa jag inte tidigt till dig, du min tjänare, att jag skulle bära dig under och undan svårigheterna. Så har jag bevisat mig för dig och skall fram tills mina avsikter med dig inkarnerats,få dig att förstå det du nu inte kan se eller uppfatta, säger Herren Sebaot!" Amen.
 

Läs hela inlägget »

"Då öppnade Jesus sin mun och undervisade dem och sade:
Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.
Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.
Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.
Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.
Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.  Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder."
Matteus 5:2-12 

Ordet salig används aldrig längre i daglig tal. Hur ska vi då kunna förstå ordet och en människas tillstånd som är just salig? Jesus myntar nio ordstäv som täcker in olika områden i livet. Vad gjorde vi utan dessa uppenbarade hemligheter? Läs igenom dem. De förklarar din lycka du fridsamme, du saktmodige och du möjligen utfryste!

Salig kan översättas med överlycklig. Överlycklig! 

Har du varit överlycklig någon gång, då vet du hur lyckan tar över. Den tar över allt! Den är vad kolsyran är för stilla vatten. Det sjuder över men inte av värme utan av friskhet. Den har sin egen ohämmade bubbelpool i själen och den fröjdar sig. Det är den frisläpptes sommaräng för själen en högsommardag. Gud vandrar därinne med sitt välbehag till vårt välbehag.

Vad säger Jesus? "Överlyckliga är de som är fattiga i Anden, ty dem hör himmelriket till." Kan man vara överlycklig när man är fattig i Anden? Ja, Jesus säger det. Men inte som en tillfällig lycka utan i ett pågående tillstånd. Det är alltså ingen kommande löfte om överlycklighet. Det är en innevarande överlycklighet! Tack Jesus! Det brister så lätt ut av salighet då. Jag kan känna hur det spritter i mitt inre vid den förklaringen för det är så sant. Det är som om en duva fanns inom själens bur och han byter ställning och flaxar till med sina flygdugliga vingar i alla sin spänst vid den förklaringen. Anden som gärna tar sin flykt till Gud inspärrad.

Ordet överlycklig behöver inte förklaras. Möjligen saligheten. Det är en känsla som dominerar hela varelsen. Den är vad bubbelpoolen är för stilla vatten och en vattenkälla i öknen som inte går att få hejd på. Sådan är också frälsningen.

Har du märkt att Jesus utlovar hela himmelriket till två kategorier kristna? Två kategorier. Till "de fattiga i Anden" och "de som lida förföljelse för rättfärdighets skull." Också här spritter det till i den som är havande med Guds ord. Det säger: Ja och Amen! Och rösten vill ta tag i ord i Gud, aldrig uttalade!

Mina vänner, himmelrikets resurser är outforskade. De tillhör dessa kategorier av nödställda. - Saliga, saliga är de! 

- Ja, överlyckliga, överlyckliga är de!

 

Läs hela inlägget »

"Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den." Matteus evangelium 7: 13-14

Denna bibeltext talar om två vägar. En som leder till livet och en som leder till fördärvet. 

Jesus sa vid ett annat tillfälle; "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Det är väldigt kategoriskt sagt för det utesluter helt och hållet någon annan frälsare eller religionsstiftare i historien. - Jag är vägen. Vägen till Gud.

I denna text talas det om en smal väg - den leder till livet. Och en bred väg - som leder till fördärvet. Vi kan gott förstå av Jesu undervisning att han utgör den smala vägen. "Få är de som finner den", säger han. De finner den - ja, men går de in på den? Det blir den oroande följdfrågan i Jesu framställan. Har du funnit vägen men inte gått in på den? Det skulle vara mer än tragiskt. Då går du evigt förlorad. Än finns tid! Så länge det finns tid. Tiden den mest oberäkneliga av alla mått.

I fråga om den breda vägen som leder till fördärvet så var det däremot många som gick på den, sa Jesus. Så förödande. De inte endast fann den breda vägen. De trädde också in på den. Fördärvsvägen. Om det ändå vore tvärtom!

Innan Jesus börjar sin illustration så säger han; "Gå in genom den trånga porten." Det är som att vägen ligger oåtkomlig utan det passage. Eller hur? En port förutsätter ytterväggar eller murar på ömse sidor om dörren. Här tänkte Jesus helt säkert på de portar som fanns i städernas ringmurar på den tiden. Jerusalem hade en sådan kraftig ringmur precis som världens äldsta stad Jeriko med sina olika portar som vette åt olika håll. Hit kom karavanerna med sina kamelföljen och de var alltid tvungna att lasta av sig det bagage som putade ut från kamelkroppen, man samlat på sig på vägen. Annars kom de helt enkelt inte igenom porten.

Men i Jesu exempel är det ännu värre. Han talar inte om några kamelstora inkörsportar till frälsningen. Han säger att den porten är trång. Inte låg, inte strikt uttryckt smal. Men trång! Då är det snävt på alla håll. Vi måste böja oss ned.

Detta är en sinnrik bild på oss människor och våra bördor som vi bär på. Vi är fullastade av medvetna synder på ena sidan och våra laster på den andra. Vi kommer omöjligt igenom! Det gör porten också trång frånsett andra dimensioner.

Alla människor bär på en ryggsäck, säger psykologerna. Liten eller stor. Den tynger oss och får oss i Jesu illustration att inte komma igenom porten. Vi behöver hjälp med ett renat samvete och en pånyttfödd själ. Här finns inga mänskliga resurser att tillgå. Endast Jesus har förmågan att ställa allt till rätta igen i själens tyngda rum. Han inbjuder dig till en genomgripande försoning.

Gå in genom porten, min vän! Lasta av dig dina nedärvda bördor inför Jesus och börja gå på den smala vägen som leder till livet. Han ser dig och älskar dig!

Finn den inte endast! Böj dig för uppmaningen och träd in på livets väg.

 

Läs hela inlägget »

"Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde. Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket." Apostlagärningarna 6:7-8

Apostlarna hade precis som Mose en gång i tiden funnit att det finns för många sekundära frågor att ta ställning till bland människor i grupp. Mose fick rådet att tillsätta 72 stycken som kunde råda och döma i timliga frågor. Det var för att avlasta gudsmannen. Så skedde också. Värdet av det har bibeln aldrig riktigt utvärderat. Vi får anta att det var en funktionell och en praktisk åtgärd. En människa har sina begränsningar. 

I beskrivningar om Stefanus så framträder han vid ett sånt här tillfälle då man behövde lösa ett problem i gemenskapen. De grekiska änkorna kände sig förbisedda av de judiska vid matutdelningen. Apostlarna fann det slitsamt att göra allting själva. De föreslår därför att de enbart skulle få ägna sig åt bönen och åt ordet. En renodlad uppgift.  De praktiska bestyren kunde andra göra. Var det verkligen rätt eller har det ingen betydelse? Är det bara en praktisk fråga? Eller är det så att kraven på de som utvaldes till och med var för andliga? Konsekvenserna är åtminstone strukturerande för kyrkan i alla tider, där det tillämpas.

Vi kan gott se att här startar embyot till den elitism inom kyrkans värld som vi ofrånkomligt får dras med tills vi lämnar den. När bibeln talar om tjänstegåvor; apostlar, profeter, herdar, evangelister och lärare så var det funktioner för att skickliggöra Kristi kropp i ett allmänt prästadöme. Inte för att bli en elit. De skulle vara tjänare och inte en exklusiv toppelit. Här har det gått helt fel.

Så vad gör apostlarna? De utväljer sju stycken som är nästan lika dugliga som de själva men som inte är apostlar för att utföra vardagliga sysslor. Det är i sig en motsägelse för om de själva inte kunde plottra bort sin tid i oväsentligheter, varför skulle då förmågor som Stefanus göra det? Också han ses ju vara en andesmord Herrens tjänare - för har du läst hans predikan, hans tal, innan hans religiösa samtid stenar honom? Ska Stefanus och Filippus syssla med matfördelning?! Båda så andesmorda?! Jag bara frågar.

Så har vi byggt Guds rike med väsensfrämmande strukturer som gör att ingen frälsning finns utanför kyrkan och dess elit. Det är åtminstone så vi agerar och försvarar kyrkans verksamhet. Det har sin rot i dessa vägval.

Men mina vänner, en ängel kom till den andesmorde Filippus! "Gå ut på vägen som leder till Gasa". Den är tom på folk"... Gud använde Filippus - precis som han kan använda vem som helst som lever nära Herren! Eller Ängeln kanske gjorde ett myteri, han gick till serveringspersonalen i kyrkan och lät denne bli en högt stående budbärare bakom ryggen på ledningen. Han frågade ingen av apostlarna om de var villiga att medverka på bibelns blad i denna händelse. Ja, helt ovetandes och oemotsagd.

Låt mig få avsluta med Stefanus svanesång till sin religiösa samtid. Han som var andesmord, vis och betrodd. Eller var han inte det längre? Borde inte han ha talat lite mer broderligt till sin samtids religiösa och av hänsyn till sin låga ställning. Så icke representativt. Så hård. Så kall. 

"I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder. Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt, I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.» 

När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.
" Apg. 6:51-54.

Jag kan försäkra dig. Stefanus hade inte ens fått anställning vid de kyrkliga borden idag - om man än så hade behövt honom!

Guds ande kan man aldrig fånga på flaska och samfundsmärka. Guds Ande finner sanningen i budbäraren och uttalar den. Så framlevde också Johannes döparen sina dagar.

Tills hans frilagda huvud under en måltid bars fram på ett fat.

 

Läs hela inlägget »

"Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vi kunna sätta till att sköta denna syssla.Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.» Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade händerna på dem." Apostlagärningarna 6.

Stefanus är församlingens erkänt första martyr. Men vi vet inte om det är så. Ja, på bibelns blad men vem vet vad som skett i hemlighet i historien, där de religiösa genomfört sina tjuvnyp. Gud vet!

Låt mig ta dig med i ett textsammanhang under några bloggar som har så många förödande inslag - ja, det slutade faktiskt med ett vittnes död. Stefanus som blev stenad "av sina egna". De fromma. De religiösa. Det är profilen på detta vittne jag slutligen vill stanna vid. Det ställer många frommas undfallenhet till svars och uppdagar mörka, dolda krafter i rörelse. Låt oss sätta allt i sin kontext. 

Bakgrunden till denna text handlar om att de tolv lärjungarna stötte på missförhållanden i gemenskapen. Sånt följer med oss människor och är närmast en allmänmänsklig naturlag. Här var det ett fördelningsproblem med anseendefrågor i botten som skavde. De grekiskt talande judarnas änkor blev nämligen förbisedda framför de infödda hebrèerna vid utdelningen av mat. Man blir trött redan inledningsvis. En rent mänsklig egoistisk fråga och inte en andlig fråga mitt i gemenskapen - även om vår rättfärdighet eller brist på den slår igenom i det vardagliga livet. Synden har sina inkörsportar och slinker in obemärkt men aldrig osynligt förbi.

Redan i detta textavsnitt så skär det sig. Apostlarna ville ägna tid åt bönen och ordets tjänst. Menigheten, eller din församling om du så vill, var eniga i det beslutet. Ja, det står åtminstone att "talet" behagade dem. Kanske var det antalet sju och inte själva idèn som bifölls. Jag driver gäck med hela idèn just nu och offrar den demokratiska processen till förmån för andra sammanhang och värden jag funnit i episoden.

Men det står också att Guds verk hade framgång efter deras lösning så vi ska inte kantra i vår bibelläsning!

Man beslutade att utse sju män till att ombesörja matbespisningen. Det går inte att bygga in främlingsfientliga relationer i församlingen. Och det behövdes tydligen inte vara folk som gått i kockskola eller vara av sin tids servitriser som skulle betjäna. Man såg till andra kriterier.

Vilka var det då man valde till denna syssla? Det är intressant att följa. Ja, vi som har texten över hela Apostlagärningarna vi kan följa dessa sju individer. Hur gick det för dem där vid serveringen eller i skriften i stort? Det blev ju deras uppgift i kyrkan.

Alla företag vill ha bra folk. Profana som religiösa. Det handlar om kvalifikationer, ordningsfrågor, kompetens, tillitsfrågor och att värna om varumärket och missionen. Männen som här togs ut var Stefanus, Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia. 

Låt oss också titta på deras kvalifikationer. På deras CV. De skulle ha "gott vittnesbörd om sig", "vara fulla av ande" och "vishet". Det var deras företräden. En mänsklig urskiljning och en rent mänsklig utkorelse. "Gott vittnesbörd"...ja, de skulle säkert vara renliga. Artiga. Hälsa på folk. De skulle kunna "ta folk" och ha skött sina kort väl i livet. Funktionsdugliga ur olika aspekter.

Vidare så skulle de "vara fulla av Ande". Här skaver det betänkligt. Skulle inte lärjungarna uteslutande ägna sig åt ordet och bönens tjänst - de som också var fulla av Anden? Jo. Men de var ju apostlar, säger historien. Ja, det är riktigt. Men redan här startar kyrkans sin hierarkiska indelning. Varför tror du Gud i ett senare skede tvingas skicka en ängel för att få iväg Filippus ut "till vägen som ledde mot Gasa" för att döpa den etiopiske hovmannen? Jo, därför att det krävs sanktion av en högre församlingsledning till sånt. Varför var inte den inblandad? Apostlarna... De tolv lärjungarna... Inte vem som helst kan döpa på eget bevåg. Varför kom då ängeln till Filippus och inte till en av de tolv med särskilt betrodd status? Därför att Filippus var fylld av den helige Ande! Men hade han hållit sig till sin uppgift given av människor skulle han torkat borden efter andras ungar också vid detta tillfälle. Han var ju betrodd efter mänskliga värderingar.

Apostlarna stävjade en ordningsfråga men byggde samtidigt in en ännu värre som fått förödande konsekvenser för den Helige Andes manöverutrymme i tiden. Hör att jag säger det! Och många har fått sätta livet till och blivit aborterade i sin linda i evangelitjänst och det har passiviserat tusentals bänkvärmare. Hierarkiska strukturer! Ska änglar behöva säga till om att gå och döpa någon och det utanför ett församlingsmöte med vedertaget beslut? Änglar har möjligen andra viktiga sysslor att sköta. Jag spetsar till det lite. Men det ligger mycket i det för det var vad som hände. Man kan också anföra att man faktiskt kan torka utspillt på bord efter andra medlemmar och även dopförrätta - om än inte samtidigt. Men det förklarar inte hur Gud genom änglars försorg går förbi strukturerna, de strukturer som alltid försvaras och som orsakade Stefanus död "då era fäder stenade honom "!

När jag tittar på dessa namn så finner jag två av dem sticka ut. Får jag använda ett så modernt uttryck? Sticka ut... Det är Stefanus och Filippus. De andra försvinner bort i historien i anonymitet - åtminstone har inte den helige Ande ägnat dem någon mer särskild uppmärksamhet på bibelns blad. Kanske för att de inte tog konfrontationen. Den oundvikliga.

Mitt utrymme tar slut här. Jag lovar återkomma så ska vi se hur Stefanus ohämmat slår med Simsons käkben mot dem han borde varit blidare mot. 

Då kanske han fortfarande hade levt.

 

Läs hela inlägget »


" HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande. "Habackuk 3:2

Jag vet inte hur du möts av den inledande meningen av denna bön. Men låter det inte som en bedjare med en dignitet? Av en dignitet. Ja, under en slags värdighet. Kan en människa vara bärare av en dignitet inför Gud? Absolut men inte Gud förutan. Habackuk har det. Hur kan han annars tala som han gör? Och han talar så vi hör det. Det är inte för intet!

"Jag har hört ", säger han och ber. Underförstått: Stämmer det Herre vad jag hört om dig? Och vidare: "Jag har häpnats över det ", säger han. Detta är ett så sällsynt förhållningssätt att det griper Gud. Jag vill påstå det. Ja, det griper Herren till goda gärningar. Det är då skillnad på att fresta Herren och att bedja efter hans vilja. Det är essensen av denna bön. "Herre jag har hört om dig, stämmer det!?"

Det här är ingen vanlig bön om väckelse som vi ber innan vi ska somna. Herren som vet att vi slocknar så fort det stående bönämnet är uttalat. Han som nödgas räkna dem till takten av våra tappade huvudhår - för strax vet Herren att han blir ensam kvar med våra böner. Då vi gått till ro. Det var inte mer menat än så än under ännu en aftonbön. Men ingen vånda. Ingen kamp! Inga vakor. Eller strid för saken. Förstå min bild.

Men så hör vi profeten ropa: Stämmer det vad jag har hört!, Herre? Stämmer det ? En helt annan intensitet! Under auktoritet. Med en gudagiven dignitet.

Här är det två parter som är retoriskt införstådda med faktiska händelser i historien. Och en av dem är en människa som har gripits av vad Gud tidigare gjort. Nu kommer profeten och ber Gud förnya de händelserna. Jag får gåshud. 

Guds ord är levande. Det kommer till en människa och tar plats i henne och gör orden tilltalande. De finner så sin motsvarighet i en helt annan tid och blir profetiska.

- Så att vi kan förnimma dem i dessa år! 

 

Läs hela inlägget »


I dag stötte jag på en för mig okänd biograf ute i Midsommarkransen i Stockholm. Förorten som ligger alldeles för avlägset citykärnan. Visionen om en lokal för evangelisk verksamhet är inget förortsprojekt. Nej, ut och ned från den övre salen och öppna upp i nedre salen, vänner!  I gatunivå. Där människorna rör sig. Då ställer man sig mitt i gatan och inte på en bakgård." Allt har sin tid och allt har Han gjort väl för sin tid. ", säger predikaren. Så är det också nu.

Tanken slog mig; denna lokal är för stor. Ja, som det ser ut just nu så är det så  - trots sin litenhet. Jag har inte varit inne i lokalen men av utsidan att döma så är det inte många stolar där inne. Kanske 50 sittplatser. Men jag har inte 50 vänner och jag skulle svårligen kunna dra ihop 50 människor med egen karisma. Det tackar jag Gud för. Sånt har havererat förr. - Nej, det är Herrens härlighet vi saknar! Den ryms inte någonstans. Men när den uppenbarar sig då flockas människor och blir själva uppfyllda av honom! Sela.

Jag förde ett resonemang med Gud där utanför lokalen i mina tankar;

 "Herre du vet ju hur det är när din närvaro är påtaglig, då dröjer det inte många dagar innan den här lokalen blir pinsamt för liten och vi får logistikproblem. Så var det på Sveavägen för Pingstvännerna 1907 och du har inte förändrat dig i besökelsetider. Människor kommer att vallfärda hit om du går med oss! "

Herren teg. Men Herrens svar följer inte alltid vår otålighet och ibland tror jag att han håller inne med svaret för att vi inte skall föregripa något och börja efterforska i förväg. En del av oss är klurigare än andra. Så var Mose. Han som skickade ut tolv spejare. Vilket riskprojekt på trons område. Livsfarligt för Guds planer. Allt kan gå om intet. Tack Gud för en Kaleb, en Josua!

Just nu vore en sån här lokal alldeles för stor - för var finns behoven i skrivande stund? - Så resonerar inte en visionär!  Det är otro! Om denna lokal eller motsvarande i storlek skulle vara vald av Herren - då är den ypperlig! Här passar inte mänskliga parametrar och förnuftsresonemang. "Gud kan göra en orm av en stav och låta en spetälsks hand bli ren på ett ögonblick." Jesus vill äga vår tillit och förtröstan till honom.

Säg; var inte Betlehem en liten ort och ett litet utrymme för Konungarnas Konung och Herrarnas Herre att födas i? En obetydlig plats. Likväl valde Gud platsen för Jesus födelse. Och var inte Naftali och Sebulons områden ringaktade? Gud har alltid haft en fallenhet för att visa sin styrka genom det svaga. Ja, så frälste han oss! Genom svaghet. Se därför inte till det som är stort. För "Herren kan vinna seger genom få såväl som genom många!" Och det är ingen patenterad slogan för dem det går dåligt för. Nej, det är en sanning Gud har förkärlek till.

För mig är stadens förmodligen minsta biograf med en entrè inte bredare än att en fälld manshöjd kan blockera dess ingång, just nu för stor. Men jag vet att om Herren uppenbarar sig som han gjort i historien - då blir den för liten! Därför är lokalen opassande!! Jag bygger inget eget ministries. Hör ni mig!? 

Imorgon kommer jag tyvärr inte att stå i korsningen Gamla brogatan/Drottninggatan. Men jag har inte resignerat. Jag har inte ens påbörjat min traktatmission, så ha tålamod. Men jag har fått praktiska problem för morgondagen.

Fyndigt nog hette biografen "Tellus". Det är namnet på vår jord. Också jordiska bestyr har en arbetare i Guds vingård att rodda med i en dualistisk tillvaro.

- Men jag lovar komma igen. I Herren Sebaots namn!

 

Läs hela inlägget »

På fredag kommer jag att stå i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan igen och dela flyers. Jag kommer att vara där mellan kl. 09.30 - 12.00. Jag måste begränsa mig denna fredag - även om det bär mig emot. Uppdraget ligger över mig men framför allt i mig att gå ut med evangelium. Det är ett andligt skeende. 

Jag möter unga människor idag som när de möter budskapet om Jesus på mina flyers gensvarar; "Men jag är redan konfirmerad." Deras svar är att de redan genomgått något rituellt och på så sätt är halvt anslutna till kyrkan och därmed till Gud. "Vi hör ihop", menar de men med stelt leende och en tomhet i blicken och en svag övertygelse. Unga människor som tror att deras barndop är ett bibliskt dop när Jesus själv säger; "Den som tror och bliver döpt, skall vara frälst." Små barn tror ingenting. De är för små. Och ett dop utan tro är ingen frälsning!

Å andra sidan möter jag andra ungdomar som är så otroligt okunniga om Jesus och bibelns värld att det fullständigt saknas beröringspunkter. I deras begreppsvärld flyter alla religioner omkring i en enda soppa och inget är mera rätt eller fel i trosfrågor. Jesus är bara en bland alla andra. 

Konfirmationen å sin sida vad har den konfirmerat eller verifierat hos våra ungdomar? Har den lagt grunden för ett rikt inre liv med Gud? Eller är den bara ett minne likt en examen man genomgått, en studenten, sedan är man en kristen? En svensk kristen.

De evangeliska kyrkorna med sina understödda alfakurser där man i vuxen ålder ska lära sig grunderna i kristendomen per repetition och enligt koncept tills man så vant sig med allt som hör baskunskapen till att man upplever sig som en kristen igen. Kanske någon frälsningsbön unisont uppläst invid avslutad kurs. Trosbekännelser och mantra. - Men utan verklig omvändelse! Omvändelse från vad? Omvändelse till ännu mer kärlek men inte från synden. Blir man verkligen född på nytt? Det är frågan! 

Jag läste om en församling som nyligen döpte 100 stycken i ett möte. Jag är inte imponerad. Jag blir istället orolig. Det är inte ens nutidsenligt! Är det resultatet av en verklig väckelse? Eller är det en anslutning till en kristen ungdomskultur där gemenskapen fått kristna förtecken i en varm trendig gemenskap med lockande attribut? Består verket om den Helige Ande får granska rörelsen utifrån himmelska värden eller brinner rörelsen upp? Det är frågan!

Den unga generationen saknar barlast i Guds ord i jakten på gemenskap och andlig stimuli.

Jag känner en profetisk glöd sveda ytterflikarna på min mantel. Den ryker. Jag sparkar på religiös slagg och har ännu inte nått bar mark. Här har en långdragen katastrof ägt rum. När Guds folk sov då sådde fienden och vaccinerade människorna mot evangelium!

Mina vänner, vi ska växla upp, ge vår generation andlig vägledning, förkunna om synd, rättfärdighet och dom. Det är ett gigantiskt arbete framför.

Ett mudderverk från himlen skall så gräva ur gyttjan i folksjälen.

 

Läs hela inlägget »

I dag var jag ute i folkvimlet mellan kl. 09.30-17.30. Då tog flyersbunten slut. Ett tusen tvåhundrafemtio traktater fick jag utdelat. Vilken enastående dag!! Så många unga människor också som blivit påminda om Jesus. Och flera som knutit kontakt som också vill vara med framöver. Det är hoppingivande!

En kristen kvinna från Farsta har stått med mig idag i två timmar och delat ut traktater. Henne träffade jag för en vecka sedan på stan och hon fann en uppgift i att också stå med och vittna om Jesus. En troende sedan många år. Igår var hon ute på egen hand. - Guds verk går framåt!

Traktatmission är en utomordentlig evangelisationsform, egentligen. Människor får möta budskapet direkt och knyter an om de vill. Så når man sökarna och man sår samtidigt bland de som är någon annanstans i livet.

Men en sak gör mig mycket bekymrad och det är att väldigt få människor relaterar till synd i sina liv. De frågar; Vad är synd? De har aldrig konfronterats med synden i sitt liv. De har alltid gjort så gott de kan och svär sig själva fria... Det har kyrkan en stor skuld i. Man har förmodligen inte med det i sin förkunnelse. Var det inte därför Jesus kom?! För att dö i syndarens ställe!? Om det inte finns någon synd eller några syndare - då dog ju Jesus förgäves!!

Människorna lever i uppfattningen att vi alla egentligen är goda och vi vill alla andra bara kärlek. Men så ser inte vår värld ut! Eller lever jag i en parallell värld? Bibeln säger att: " ALLA har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud! " Dessa två bilder går inte ihop. Synden är i ett symbiotiskt förhållande till oss människor att den är en del av oss. Det är därför vi måste födas på nytt! Det är något mer än att bara säga efter i färdiga och av andra formulerade böner som aldrig tagit vägen genom syndarens hjärta. Synd eller ej har inget med våra intentioner att vara goda eller inte att göra! Du kan vara hur god som helst men du är fortfarande en syndare tills du överlämnat dig till Jesus! Kärleken står i så fall Jesus för han som offrade sig för vårt dilemma! Han som har älskat oss först. Jag ropar nu, känner jag.

Förkunnelsen måste tyvärr röra vid synden - du publikfriare. Det är den som gör att människor går evigt förlorade! Förkunnaren har syndarens samvete på sin sida. Det är samvetet som måste väckas och få kontakt med den fallne. Där är Guds ord instrumentet för uppvaknandet.

Vi talar inte Guds ord. Vi försöker bara skapa relationer och samla folk till kyrkan. Eller för att utöva vår egen fromhet. Vad ska Gud med den till? Människor går evigt förlorade under tiden vi försöker vara smidiga i vårt själavinnande och på deras bekostnad.

Därför blir heller inga pånyttfödda.


 

Läs hela inlägget »


Nästan på dagen ett år efter att denna videosnutt spelades in fick jag döpa Mimmi till Kristus i Sickla sjö. Och nästan på dagen tre hundra år efter att konvertikelplakatet slogs fast i Sickla den 24 augusti 1723 och blev en förfärlig och förtryckande lag i 132 år mot de kristna. Ja, koordinaterna är väckelsefolkets födelseplats. Bygden och orten.

Vem hade kunnat ana den kontexten på Skeppshulten för ett år sedan!?

Karl-George Rognstad från Oslo blev ett vittne till dopet mitt i en pandemi. Förlåt att jag upprepar mig men allt var oplanerat av människor men synkroniserat av himmelens Gud! Han är verkligen god och Herren bekräftar det vi gör för honom med åtföljande tecken och under. Arbetet fortsätter oförändrat med samma styrka och tillförsikt. Häv dig upp du biograf. Herren behöver dig!

Ja, det sjunger i mig denna morgon och strax ska jag ut på stan igen. Det är inte ensamt. Det är saligt!

"O vilken dag det blir då Jesus i sin härlighet så stor. Skall hämta oss till himlens sköna land. Vi vet att tiden snart är liden för vår vandring här på jord, Vi frälsta står på evighetens strand.

  Kör: Då är det slut på sorg och möda, Smärta, kval och otrons makt, När vi får inta porten. I staden tåga in, Och till basun och harpors klang vi sjunger Guds och Lammets sång. Vi prisar Jesus evigheten lång. "


Torvid Pedersen

- All ära till Jesus!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: biograf sökes

I morgon ses jag i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan igen för att dela med mig av evangelium. Det är lika stort och angeläget som första dagen jag ställde mig där i korsningen. Vi går mot höst och vinter då kommer det bli färre tillfällen till evangelisation. Därför vill jag ta vara på tiden nu. Jag är säkert där redan kl. 09.30 och går inte därifrån före 18.00 om det inte regnar.

Så fantastiskt spännande!

Vet ni? Jag tror att vi som är frälsta vårdar våra egna liv och problem för mycket. Hur då? Jo, de som inte tagit emot Jesus för att ingen visat vägen till honom de har en betydligt olyckligare tillvaro än vad vi som blivit försonade med Gud har i livet. Den tomhet vi tidigare upplevde, vår synd och skuld bär de fortsatt på! Det vet de alla gånger inte om - precis som vi själva saknade förmåga att definiera bördorna innan Jesus mötte oss. Detta vet vi djupast sett också om, annars vore inte frälsningen värd mer än en himmelsfärd - om än så stort. Men vi tappar perspektivet efter en tid och vi fixeras vid allmänmänskliga bekymmer som drabbar även oss. Får jag uttrycka mig så vardagligt och oreligiöst?

Nej, syndabördan och den glädje och frid som fyller hjärtat av Jesu närvaro i våra liv bär oss på ett helt annat sätt. Det vi förväxlar och som gör oss passiva och upptagna med våra egna liv och problem det är såna motgångar som hör mänskligt liv till. - Vi måste börja tänka på de som inte fått frid med Gud! De har det ännu värre!! Och vad värst är...de är på väg att gå evigt förlorade!!

Res dig min vän och låt dig inspireras, ta tag i ditt vittnesbörd om honom. Lägg det i din medkänsla för andra och låt dina ord förstärkas och bäras av Guds helige Ande. Gör dig tillgänglig att användas av Gud. Kärleken driver ut räddhågan.

- Jesus har inga andra vittnen än de han själv har frälsat!

( Dela gärna dessa texter med vänner du har, om du tycker det är angeläget. )
 

Läs hela inlägget »


Nu på måndag kommer jag att stå i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan igen med mina evangeliska traktater. Jag kommer att stå där mellan kl. 09.30 - 18.00.

Jag har märkt att det är få människor ute så tidigt på förmiddagen men de få som kommer - de tar alla en traktat. Det är poängen. Har inte kommit på varför. Men en fiskare i överförd mening går ju ut och fångar fisk när man vet att det nappar, inte sant? Då är det värt!

Om du inte skulle se mig precis då du kommer dit så har jag gått på lunch. 

Reinhard Bonnke pekade i sin sista predikan från Hamburg rätt in i kameran och frågade över kanal 10 om någon ville springa Maratonlopp för Jesus. Han hade själv gjort det men var nu inför sitt upplopp i livet. Alla springer inte Maratonlopp, sa han. Jag gör det men behövde inte ta åt mig för det. Inte sant? Men tårarna kom! Guds Ande "ropade från djup till djup ! " Herre, här är jag sänd mig!

Detta är ett Maratonlopp och jag verkar inte bli trött. Här en bild på hela verksamheten. En ryggsäck med traktater! Den förra blev stulen i ett obevakat ögonblick, så nu får jag låsa fast den därute på stan.

Kommer du inte ut med evangelium? Ja, då kanske kyrkan är en för stor verksamhetsapparat! Då har verksamheten överlevt sig själv. 

Man behöver bara en ryggsäck, ett hänglås och en förtöjning. Traktater kan du få av mig!

 

Läs hela inlägget »

"Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren.» När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad -- ty han var oklädd -- och gav sig i sjön." Johannes 21:7

Johannes kapitel 21 måste läsas i sin helhet. Kapitlet är som en kungakrona med ädelstenar placerade i varje vers. Det är mer än av en språklig betydelse. Det är ande och liv! Det ligger där till reds med sin olika djup. Det här är ett ömt kapitel. Jag kan svårligen läsa det utan att vid flera skriftställen gripas till tårar. Jag är inte blödig men rörd.

Lärjungarna hade varit ute och fiskat efter att Jesus dött och uppstått. Nu visade han sig för dem i deras vardag under en sämre dag. Vi kan gott sätta oss in i deras belägenhet - för inte heller vi brukar träffa eller umgås med någon kär så särskilt frekvent som bevisligen har dött. Kanske någon kan identifiera känslan i sitt eget liv där det finns brutna relationer och där tiden och omständigheter lagt en ostkupa i glas över relationen. Man ser varandra men känner ingen "doft". Man lyssnar men hittar inte den andres frekvens. Man kanske ses men det finns inga band kvar. Endast minnen av något fint som gott förlorat står där i sin avsaknad. En distans har uppstått där framtiden inte längre bjuder på det som varit. Kanske var det så för lärjungarna för det står lite längre ner i kapitlet;

"Därefter sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren."

Bibelns kanske märkligaste stycke utifrån sammanhanget.

Lärjungarna hade lämnat allt och följt Jesus. Här kom han till dem efter uppståndelsen och de förstod att det var han men de dristade inte att fråga honom om det var han. De förstod, står det. En distanserad grupp kristna. Var är Maria som brukade tvätta hans fötter? Var fanns alla mänskliga yttringar? Jesus hade kommit till sina egna men de var inte som förut. De var bekännande kristna i överförd mening. Men de teg inför honom!

Johannes kände tidigt igen Jesus. Så väl det då. Men han konstaterade det bara. Petrus däremot kastade sig hejdlöst i vattnet på det beskedet. Han ville snabbt fram till Jesus av ren och skär glädje av att se honom igen! Man grips av det och röres. Vilket oerhört ämne för en ledare att vara så i Guds rike. Ser du sambandet? Jesus centreringen! Fokuseringen! Inriktningen! Kärleken! Innerligheten!

I början på berättelsen så står det att Petrus säger till de andra; "Jag går och fiskar." Inte för att ta en tyst minut utan för att livet var slaget i spillror. Till råga på allt fick de ingen fisk. "Ingen" , står det. Vi kan gott genskjuta berättelsen och säga att de på Jesu ord fick hundrafemtiotre stycken, till slut. Det säger oss att berättelsen är noggrant omskrivet - för vem räknar så många fiskar utan att gå över i kilogram? Jo, den Helige Ande som nyanserar och inspirerar vårt sinne att öppna och ta emot av allt Jesus ger. Då blir det omaka över! 

Simon Petrus hoppade i vattnet. Det verkar som han nätt och jämt hann få på sig kläderna - för han var oklädd. Annars brukar det vara tvärtom när man går i badet. Man tar av sig! Här har du Simon Petrus företräde om vi kan tala om det. Han brann i kärlek för Jesus! Här såg också Jesus hans oerhörda kärlek till honom som en tillgång i att betjäna andra människor i Guds verk. Petrus som hade fått de andra att följa efter honom och tillbaka till fiskarfänget. Ledare, vare sig han ville eller inte.

Texten uppvisar en annan sak.

Johannes som skrivit brevet omnämner inte Petrus som den Petrus Jesus hade namnbytt honom till. Nej, han omskriver med Simon Petrus. Jag ska inte förklara det. Det finns ett sammanhang här. Men när Jesus talar till honom och frågar honom; "Älskar du mig? ", då tilltalar han honom; »Simon, Johannes' son, älskar du mig mer än dessa göra? Ohh...det visste Jesus redan! Hela episoden eller akten påvisade hans innerliga kärlek till Jesus! Han talade till hans innersta.  - Simon, Simon, Johannes son! Det är ömt!

Har du tänkt på att Jesus - förutom att han inte namngav honom Petrus här - inte heller frågade honom om han tyckte om att arbeta med människor, om han tyckte om människor eller var socialt kapabel till att leda människor. Om han var representativ. Han som var en fiskare till yrket! Nej, han frågade ; "Älskar du mig?"  - "Älskar du mig mer än dessa gör?"  Jag grips av detta och bölar. 

Här har vi det! Här har vi det!! Vi kan inte älska människor i arbetet för Gud utifrån egna kvalifikationer! Då kommer vi ganska snart att tröttna eller kanske till och med sårar eller gör någon illa. Vi kommer ganska snart att verka utifrån personkemi, vi kommer att distansera oss eller närma oss de som vi har mest eller minst nytta av ur ett eller annat perspektiv. Och vi kan inte heller älska utifrån en tillfällig erfarenhet av dem. Vi måste vara burna av Jesus kärlek från början till slut!

Min vän, ett leende varar inte hela dagen i det mänskliga. Det vore rent onaturligt. Vi kommer i egen kraft att bli besvikna innan solen gått ner därför att vi alla har en baksida av oss dit solbränna inte når skymd hy.

"Simon, Simon, du måste hjälpa de andra utifrån din kärlek till mig! Du måste tanka kärlek från den eviga världen i det jag betytt och betyder för dig." - är inte det kontentan av texten?

Jag har mött två människor i mitt liv som när de nämnt mitt namn så har jag fullständigt bevekats. Men bara två. Skriftordet "ett milt ord krossar ben" har i dessa gestalter fått sin uppfyllelse. Det har varit något i deras intonation som Jesus gett dem. Därför att de båda har varit och är Herrens tjänare. De har sett med Jesu ögon på mitt liv och därför har deras tilltal gått över i Jesu röst! Tro mig. Och vi är alla möjligen kallade att bära arvet vidare. Det är en kärlek som inte är en flickväns. Kan inte jämföras överhuvudtaget. Det är inte heller en förälders - om än så ömt. Nej, rösten har varit av gudomlig natur. 

Mina vänner! Vi måste vara med Jesus för att kunna vara själavinnare!

"Oh...vad det ändrar allt! Det ger åt hela livet, en ny och ljus gestalt!"

 

Läs hela inlägget »

Mina vänner! Vilken enastående dag.  I hela åtta timmar har jag stått med evangelium om Jesus i korsningen som Gud har ställt mig. Ja, vi var faktiskt tre stycken som delade ut traktater den sista timman. Det är så stort! Det enkla vittnesbördet om Jesus är smittande och det frälsar både den som hör det och den som utför det.

Ohh...jag fick träffa mina dopkandidater. Mimmi och hennes syster. De ligger mig så varmt om hjärtat att jag har svårt att finna ord. Mina förböner följer dom all min vakna tid. Herren ska beskydda dem från allt ont!

Så många fina möten idag. Så många namn nämnda. Så många telefonnummer utväxlade. 

Särskilt vill jag nämna om två pojkar inte ens i tonåren. De ville veta om Jesus och varför han är bra. Jag fick berätta från min eget liv hur synden träder in i en ung människas liv och det ganska så tidigt i livet. Vi är inte syndare för att vi syndar. Vi syndar för att vi är syndare! En inombords vilande katastrof. Syndens lön är ju döden.

Jag berättade om när jag och min bäste kamrat planerade en stöldkupp som tioåringar mot Bogö i Bergsjön, Göteborg. En ICA affär. Och en ålder i killarnas. Vi hade tagit på oss gummistövlar fastän det var fint väder. Vi hade en tanke med det och det var att vi skulle stoppa Dajm, Japp och Co-co choklad stövlarna fulla. Det vi inte kalkylerat med var att det blev problematiskt att gå med stövlarna fulla med chokladkakor ut ur butiken! Vi blev naturligtvis upptäckta. Och synden är aldrig så tydlig som när man blir ertappad!

Jag berättade att såna händelser skapar en skuld inombords. Den försvinner inte. Jesus kände till den. Och bara han kan lyfta av den skulden! Ett enkelt vittnesbörd om hur en samvetsbörda får sin lösning hos Jesus. Den ena pojken sa innan de gick; "Det var ju bra att Jesus kunde lösa det där!"  Ett ovärderligt samtal!

Mina vänner! Församlingen är Guds tanke som en Kristi kropp. Det arbete som jag nu fått gå in i är ingen motsägelse. Det här är en början på något nytt - och det är inte jag som föder det. Det är Jesus! Det kommer att komma flera dopkandidater i framtiden som vill inför sig själva och andra tydligt visa att nu vill man dra ett streck över det gamla livet och börja ett nytt med Jesus!

Ja, det går även att döpa vintertid. Vi får försöka låna ett badhus någon timma eller så. Eller hyra ett. Det kommer att lösa sig! 

"Bed skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin myckna skörd!"

Då några avsagt sig mina bloggutskick måste jag försöka bärga mig och inte skriva varje dag. Det är mycket svårt för mig. Det händer saker hela tiden. Men jag ska försöka vara mer återhållsam.

- Herren behöver snart en biograf! Sannerligen, sannerligen, säger jag er det.

 

Läs hela inlägget »

"Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar? Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höllo honom för intet." Jesaja 53

I morgon bär det iväg och ut på stan igen! Det är en mycket märkligt skede vi är inne i. Det är som om Herren ständigt är beredd att gå ut med budskapet om sin frälsning, men det är vi som hindrar honom. Han manar oss! 

En dag var jag "tvungen" att åka direkt efter arbetet för att stå några timmar och dela traktater. Ja, för att jag ville, naturligtvis! Kan du tänka dig? Det är som att det brådskar. Det är maktpåliggande. Och då ska man gå.

Imorgon kommer jag att slå en "high five" med fasaden till byggnaden där jag blev frälst för snart 50 år sedan. Det brukar jag göra. Det är jag och Herren som har detta ihop. Det är en tacksamhetsgest! Fienden, han triumferar alltid då det som varit ett Guds verk tynar bort. Men det står om Jesus att "han sköt upp som ett rotskott ur förtorkad jord." Det vill han göra också i vår tid och i vår generation.

Imorse skrev jag till några grannar med stor frimodighet. "Ni måste bli frälsta! Jesus har en uppgift för er! " Det menar jag. Hur ska de kunna veta det om ingen säger det till dem?! Frimodighet har med sig stor lön.

Ja, jag vet inte vart det här slutar. Det är bara så stort!

En följare kontaktade mig och undrade om det gick att köpa traktater av mig. Insatserna där på stan får människor att aktivera sig. Det går hand i hand. Andra vill göra det man kan för evangelium. Det är så rätt!

Är du frälst? Ja, då är du ett vittnesbörd!! Du är inget vittne för att du kan allt om teologi och postmodernismens fasor. Du blir bara en åsiktsteolog och kommer inte att hålla måttet i kyrkopolitikens och demagogernas krets. Men har du kallelsen att vara vår tids apologet - då ska du ta dig an uppgiften! Bli ett Jesu vittne! Då får du någon med dig hem till Gud. Det vill han! 

Jag kommer att ha med mig gott om traktater imorgon så jag kan dela med mig. Det kostar inget.

- Väl mött därute!

 

Läs hela inlägget »

Nu till veckan, på onsdag, kommer jag att stå och dela ut flyers i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan. Det har inte gått ett tillfälle utan att det ha varit givande! Jag blir där från kl.10.00 med avbrott för lunch och till sen eftermiddag. 

Förr i tiden sjöng de kristna; "Framåt blott till seger underbar, Han är trofast som oss kallat har, Själv han går framför oss alla dar, I hans namn finns härlig frälsning!"

En riktig kampsång.

Vi ses!
 

Läs hela inlägget »

En man passerade mig på stan. Han fick också en traktat. Han stannade upp och läste. Då stannar också jag upp. Det är ett lystringstillfälle i arbetet som människofiskare. 

Mannen var mer gammal än äldre. Han hade levt ett bra liv, sa han. Han hade gjort allt som han hade velat och önskat. Farbrodern trodde inte på något liv efter detta och han ville inte ha några fler upplevelser. Allt var upplevt och gjort, så sa han.

Mannen berättade att han varit på starka gudstjänster på Tunnelgatan på tidigt 60-tal men han avgjorde sig aldrig för Gud. Det var i hans ungdom. Detta var långt innan jag själv var född. Nu stod vi där och Guds Ande gav mig en ingivelse:

" Om du nu är mätt och blasè på livet så till den grad att du inte ens kan tänka dig en evighet och en himmel, varför gav du då inte ditt liv till Gud när du var ung? Då hade du knappast hunnit bli led på alla upplevelser? Du har alltså inte upplevt allt! "

Mannen levde på en livslögn. Guds Ande sköt rätt in i bubblan. Meningarna kommer att följa honom ända in i evigheten - oaktat utgången. För vi är evighetsvarelser! 

Där stod jag på stan precis 60 år senare och får vara med och påminna honom om det som han hörde om på tidigt 60-tal och ge ett nytt frälsningens erbjudande.

Varför sörja flydda tider? Det är bara du som förpassat dig själv vid sidan av.

- Gå ut på fältet!  


 

Läs hela inlägget »

Flera röster oroas över att jag döper till Kristus utan församlingstillhörighet.

Mina vänner! Jag döper till Kristus och inte till någon kyrka. Eller är det så att det inte finns någon frälsning utanför kyrkan?! Så har i alla fall inte missionsbefallningen överlämnats av Jesus i min bibel.

Om den oron för de nydöpta skulle ha någon relevans hos de som har invändningar till dopet då vill jag säga; tänk om ni var lika ängsliga över alla de människor som aldrig nås utanför kyrkans väggar om frälsningen i Jesus och som inte får kännedom om bibliskt dop. Då skulle ni skynda med mig ut på stan och försöka nå dem med frälsningens budskap!! Ni bänkvärmare och föreningsidkare, jag vill säga till er: 

"Gå ut i hela världen och predika evangelium! Det gäller också för dig som är troende! "Den som tror och bliver döpt skall vara frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Döp dem till Kristus, i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er."

Kyrkorna går inte ut till människorna. De lever många gånger i slutna grupper och odlar sina egna kulturer och särarter. Själv har jag suttit i 45 år på kyrkbänkar. Jag lärde mig allt om församlingsliv och fick en gedigen bibelkunskap, men förde aldrig själv någon fram till frälsning i Jesus eller döpte någon. Så förfelat! Men bara efter några dagar i evangeli tjänst fick jag döpa syster Mimmi till Kristus. Så stort! Jag kommer att bära hennes namn inför Gud i alla mina dagar. Tro inget annat! Hon vet var jag finns och att jag finns till för henne utifrån min medmänsklighet och gudstro - som för alla andra. Så bygger man relationer och så växer en gemenskap fram bland flera troende. 

Innan jag tackar Jesus för allt han gör så vill jag låna ett ord av honom. Det blir ingen tröstande psalm denna gång! Jesus svarade:

”Hälsa den räven att jag driver ut onda andar och botar sjuka idag och imorgon, och att jag på den tredje dagen når mitt mål."


- Ha tro på Gud! Han som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.

- Tack Jesus för vad du gör! "Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?!"

 

Läs hela inlägget »

" Jesus sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd, för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något. Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv. 

Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
" Lukas evangelium 11:5 -10.

Vänner har man för olika. Ja, så skulle man kunna beskriva det. Man finner samhörighet på ett personligt plan men inom olika områden. Det är inte alla man ringer mitt i natten för att låna bröd, som i Jesu exempel. Då är det verkligen en nära vänskap.

Jesu liknelse handlar om en man som ringer på mitt i natten för att låna bröd av en vän. Den tar sikte på vår relation till Jesus ifråga om vårt böneliv. Det är essensen. Vi ber för att vi har behov. Vi söker ibland för att vi saknar något och vi bultar på dörrar i en vidare bemärkelse då vi söker andra utvägar och möjligheter i livet. 

Bön kan vara ett kort omnämnande och sedan ett amen. Du känner nog igen det. Det är föga övertygande. Engagemanget talar då emot alla uppradade behov. Bönen är då mer en vilande livförsäkring för de eventuella närmast sörjande som har att begrava dig vid uteblivet bönesvar. Förstå mitt språk. Bön som istället kan vara en rejäl andlig brottningskamp! Så fick Jakob det. En ängel kom och besökte honom till och med.

När vi söker - ja, då kanske vi letar lite förstrött och ganska snart ger vi upp. Vi hittade inte det vi tappat. Vi kanske till och med letar ihärdigt och länge men inte tills vi finner... Det finns skillnader i sökandets omfång, om man beskriver det så.

Bultar, å sin sida, det är en rejält tilltagen knackning och talar om intensitet. Ingen bultar på en dörr och samtidigt tar hänsyn till folk på andra sidan dörren mitt i natten. Allt sker under en angelägenhetsgrad!

I liknelsen om mannen som ville låna bröd mitt i natten, så säger bibeln att han var "oförskämt djärv." Sätt in det uttrycket i en kontext om bön. Hur många gånger har vårt behov av att påkalla Herrens hjälp varit så intensivt? Ja, det är Jesus som ger oss illustrationen.

Bibeln talar på ett annat ställe om "att be illa ". Man ber illa för att motiven är att sedan själv förslösa det man fått. I detta textavsnitt så är den behövande "oförskämt djärv ". Är inte det "att be illa "? Nej, det är att framhärda i behoven!

Ohhh...min vänner! Tro att Gud tar himlastormande böner på allvar då det handlar om Guds rikes sak! Men då lägger man inte en lapp utanför himlens port och frågar Gud lite trevande om det kanske skulle kunna gå för sig att han hör av sig vid frukost ifall det skulle kunna tänkas finnas några skorpor över, för att travestera metaforen. Så illustrerar inte Jesus bönen. - Bulta, människa! Nej, att bulta det handlar om intensitet, om akuta behov och en nödsituation. Är ditt ärende angeläget? Gå till honom!

En annan bibelöversättning går i en annan riktning.  Låt oss läsa:

"Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd." (Svensk Folkbibel)

Har du läst något liknande?

Här får texten en annan innebörd och vi känner att vänskapen som människor känner av den verkligen riskerar att sjunga på sista versen. Upplevt tvång - då lever vänskapen farligt. Men Jesus är tålig och mild och han tar exemplet som ett typexempel.

Korresponderar inte denna liknelse väl med den om änkan som krävde rätt av sin motpart? Domaren gav henne rätt för hon pinade ut honom med sina ständiga påtryckningar. Vad säger Jesus i Lukas 18? "Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem?"   

Den nattliga vännen var "oförskämt djärv." Ohh...vi skulle kunna erövra betydligt mer för Guds rike om vi var besjälade av samma tåga. Brännpunkten ligger i angelägenhetsgraden i relation till Jesus - för det är vad bön handlar om! 

Om du har ett uppdrag att vinna andra människor för Gud och du med dina brister vänder dig till honom i bön, då vill jag påstå att hela himmelens resurser kommer att ställas till ditt förfogande. Det är mer än teori!

Var djärv! Ja, den nyanserade översättningen talar om att vara "oförskämt djärv ". Inte djärvt oförskämd. Men oförskämt djärv!  

Res dig, damma av dina kläder och sök vinna människor för Gud. Han kommer gå med dig om än andra vänder dig ryggen. Han som vill att vi ber honom om att sända arbetare till sin skörd. Men också att vi går själva!

Han kommer att gå med dig och förse dig med det du behöver. 

 

Läs hela inlägget »

"Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn." Apostlagärningarna 22:16.

Dagens text riktar sig uppfodrande till de tveksamma. De som vet om vägen med Jesus men som ändå dröjer. Varför tvekar du?

Detta brottstycke är hämtat ur Paulus liv men det rymmer samma princip för oss. Paulus frälsning var inget undantag. Så är det inte heller för dig och mig. Paulus tjänst och uppgift var speciell men hans nödvändiga omvändelse från sitt gamla liv det kunde han inte undgå. Detsamma gäller för dig och mig.

"Låt döpa dig och tvättas ren från synder och åkalla Herrens namn !"

Har du åkallat Herrens namn? Har du stannat upp i ditt tidigare förfelade liv och överlämnat det åt Herren - ja, då är dopets väg också din väg. Tänk att denna enkla procedur ska vara så svår att ta beslut i. Jesus som det strömmar kärlek ifrån, han som möter oss och ger oss av sitt liv och sin frid, när han inbjuder oss till dop - ja, då backar vi. Varför då? Det är en faktisk begravning över ditt syndaliv. Inte vill du väl släpa runt på det? Begrav det!

Det är märkligt. Vi som eftersträvar renlighet till kroppen flera gånger om dagen, vi som fått lärt oss att tvätta händerna så infernaliskt frekvent denna pandemi - inför dopet - då skriften säger att det är ett renande bad från våra synder - då tvekar vi! Det borde vara kö till dopgraven.

Dopets vatten är inget vigvatten i den bemärkelsen att själva översköljningen frälsar. Du måste ha en relation till Jesus. Det är där det sitter. Är han levande för dig - ja, då övervinner du alla hinder och går i dopets grav. Sådan är kärleken!

Bara det faktum att det bjuder på så mycket motstånd inom en människa och utom en människa, det faktum att många kan brottas i åratal kring dopfrågan, det talar för att frågan är laddad och hör till frälsningens väg. Stå upp! Låt döpa dig! Gör upp en gång för alla med den gamla människan i dig och träd in i en ny gemenskap med Herren. Du har väl inte lämnat Jesus bakom dig inför dopfrågan? I resignation. Det vore ett förskräckligt nederlag.

Stå upp. 

Låt döpa dig!

 

Läs hela inlägget »

Nu finns och syns flikarna i överkant lite bättre på bloggens stationära sida. Där finns också kontaktvägar. På mobila enheter finns de i högra kanten högst upp.



 

Läs hela inlägget »


Sist jag stod på stan och delade flyers iakttog jag två personer som snabbt vände på sina mottagna traktater. Med blank baksida. De fångade mitt intresse. Kanske man skulle lägga till ytterligare text också på baksidan, till nästa upplaga?

Mina tankar gick raka vägen till förfrågan; Biograf överlåtes. Ja, ni får förlåta mig men jag menar allvar. Varför har jag sånt behov att komma ut på stan med traktater? Därför det är ett uppdrag som hastar. Jag kan stå där i sex - sju timmar i sträck men blir inte trött och åker motvilligt därifrån. Detta är inte ett normaltillstånd. Och inget skrymteri. Jag är för långt gången för sånt. Jag är havande med en vision!

Men jag vill inte hjälpa Gud med lösningen på en lokal. Det här ska vara omöjligt ända till ett förverkligande.

Idag gick jag förbi biograf "Saga" på Kungsgatan. Jag förde ett inre resonemang huruvida salongen var för stor, för liten eller hade för många salar. Jag fick släppa också de funderingarna. Inte av resignation men av överlåtelse till Herren. Också dessa aspekter är Guds!

Jag ser framför mig hur många människor har detta som sitt andliga hem som idag är hemlösa. Unga som gamla! Förståndet grinade illa när den stora skylten "Saga " kom i blickfånget. - "Du drömmer ", påpekade en röst, medans trons öga redan hade påbörjat demonteringen av Saga skylten och börjat sätta upp nya bokstäver: " T A B E R N A K L E T ". Jag gick segrande därifrån. Jag undrar så vilken lokal det kommer att bli. Ingen får Swisha mig en enda krona för saken skull. Jag returnerar. Så har jag det, mina vänner!

Guds folk behöver en plats där de kan gå "in och ut och finna bete." Där kommer så många frivilliga krafter att frisättas i kärlek till Jesus och Guds verk att... Själar skall bli frälsta!

Jag får ingen ro i frågan. Hade jag haft makten att beordra fram ett synligt resultat då hade jag kanske gått före Gud. Nu måste jag invänta visionen.

Jag är väldigt sugen på att skriva; "Biograf övertages" på baksidan av mina traktater vid nästa upplaga. Men trons övertygelse bidar Guds tid. Under tiden ska jag dela ut mina traktater. I tiotusentals! Och människor ska bli vunna för Jesus! Du får gärna följa med. Men jag står och faller inte med det.

Jag är för uppfylld.


 

Läs hela inlägget »

Idag har jag stått hela dagen i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan. Ett dagsverk. Ja, det är med en åkermans förnöjsamhet jag konstaterar att jag fick nå 1000 människor med påminnelsen om Jesus och evigheten. Det kommer att bli skörd på sådd! Åkermannen som har sin främsta egenskap i tålighet. Tåligt väntar han på sin skörd. Grodden kommer upp men inte samma dag...

Det blev ingen förbönsstund eller frälsningsmöte denna dag. Men flera kristna som fick upp ögonen för det gamla sättet att med enkla medel kunna evangelisera med traktater. De gav sig till känna. Jag har lovat hjälpa till - om någon ber mig om att få fram traktater. Bara mejla mig så hjälper jag till. Adressen finns här på min hemsida. Det kostar inte så mycket och stadens gator är än så länge bara avgiftsbelagda för bilar. 

Den första frågan som kommer upp när man samtalar med människor är; "Vilken kyrka eller församling är det? " När jag då svarar att det är på en personlig kallelse och initiativ jag står där då är det som att ett annat förtroende uppstår hos människor. 

Hur gör man då, kanske någon undrar, när man står där och delar ut? Är det inte utsatt och pinsamt? Nej, det är så enkelt. Var bara dig själv och gå inte in i någon roll. Var varken karismatiskt tillgjord eller dogmatisk. Jag brukar säga när man frågar mig; "Vad är det där? " Då svarar jag att jag står här för att påminna om Jesus och om vad han gjort för oss. - "Han älskar dig personligen." Väldigt direkt på sak. Det är avväpnande och människorna blir mjukare i bemötandet. Då kan man komma dem inpå livet.

Jag skulle kunna berätta helt osannolika berättelser om hur jag fått be flera gånger under ett och samma tillfälle för människor, när det sedan visade sig att själva mötet oss emellan var det bönesvar som vi samtidigt bad om. Jag fick nämligen ge råd som löste situationen eftersom jag var insatt i det som det gällde. Ett möte och ett sammanträffande som inte kunnat ske om inte Herren sammanfört oss. Det är mer än ett kunskapens ord! Det handlar om att gå i Gud förutberedda gärningar vid ett möte på miljonen - för hur skulle vi kunna veta om att vi skulle träffas där och då? Jag önskar jag kunde berätta mer detaljerat än så men det förstör förtroendet.

"Gå ut på gator och i gränder och nödga människor att komma!", står det. 

Ut på gatorna! Man växer med uppgiften. Jag hjälper dig med flyers om du vill. Stockholm har många gatukorningar. Gör en till din! Så extremt avskalat men du får så många kvitton på att Gud sänder människor i din väg. Snart kommer Jesus och du vill väl ha någon med dig? Eller är du bara upptagen med att samla skatter här på jorden?

Vill du vara med och evangelisera? Det kommer att förnya dig. Du kan få stå med mig. Jag har bara börjat och jag överlämnar tillväxten åt Gud. 

Det personliga mötet som kan bli till en gemenskap på sikt. Det är mer än bibliskt. Det längtar jag efter. Bryt cirklarna! Jag vet hur cirkulära de är. Jesus har ett uppdrag vi har att uträtta. Att göra honom känd.

Jag återkommer här på bloggen nästa gång jag kommer att stå där i korsningen - Gamla brogatan / Drottninggatan. Jag har bara börjat.

- Gud välsigna dig!
 

Läs hela inlägget »

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd." Markus evangelium 16:16

Imorgon kommer jag att stå hela dagen i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan och vara kontaktbar och dela flyers, med avbrott för lunch. Det finns så många möten därute som inte hade kunnat bli till om jag inte befunnit mig där. Nu är varje tillfälle så dyrbart. Tänk, Mimmi var ett sånt möte! Hon blev döpt i lördags. Nu äger hon full frälsningsvisshet. Jag vet inget större än det, just nu! Himlen gläder sig fortfarande och jag dras med all vaken tid.

Låt mig få utmana dig utifrån Jesu egna ord i Markus evangelium du som inte blivit döpt. För bibelorden är från Jesu tal efter uppståndelsen. Detta är frälsningens väg också för dig.

Vad sa Jesus? - " Den som tror och bliver döpt, han skall vara frälst."

I Romarbrevet skriver Paulus: " Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från det döda, skall du bli frälst." Detta är frälsningens grund och trons verkan.

Men stod det inte ett litet och i den meningen som Jesus uttalade? "Den som tror och bliver döpt, skall vara frälst." Binder inte ordet ihop akterna? Tron och dopet. Vad händer om man inte tror. Då blir man fördömd! 

Min vän! Ingen låter döpa sig om man inte tror! Eller hur? Dopet är en följd av frälsningen. En följdriktig lydnadshandling. Därvid utklassar också Jesus alla barndop. Ett spädbarn kan inte tro. De vet inte ens om att de finns till. Bibliskt dop är ingen besvärjelse med hjälp av dopfuntens vatten till bestänkelse av spädbarn. Med vår tids mått mätt, skulle det kunnat kallas för kränkande behandling. En ritual barnet inte vet om. - Dopet har med personlig tro att göra!

Jag överlämnar till dig att brottas med denna fråga. Men jag vill fråga dig och undrar; vill du inte gå frälsningens väg fullt ut? Sådan är tron. Sådan är kärlekens väsen. Den vill följa Jesus i allt! Med dopet dröjer man inte om man äger frälsningsvisshet. Det handlar om kärlek till honom - även genom något så enkelt som att gå dopets väg. Ändå är det sådan kamp för den enskilde att få det utfört! Tala om betydelse!

Min slutsats är att ingen låter döpa sig - om man inte är en troende. Det är logiskt. Och den troende döper sig när man blivit frälst. Stod det inte så? Alltså är dopet mer sammanhängande med frälsningen än vi kanske anat och förkunnat.  Det står inte heller att den som blir döpt kommer att börja tro och därmed vara frälst. Så går det helt enkelt inte till. Det förstår vem som helst.

Hela bibeln är full av dopets betydelse och återspeglingar! Jesus underströk dopets betydelse så till den grad att han själv gick i dopet hos Johannes döparen - "för att all rättfärdighet skulle uppfyllas." Jesus underställde sig. Varför skulle då inte du och jag göra det? 

Dopet är en begravning av den gamla människan och det är ett anrop inför Gud om ett rent samvete, står det i Petrusbrevet. Säg mig, är det då inte ett viktigt och unikt inslag i frälsningen? "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna", vädjade aposteln Petrus i sin predikan. 

Mina vänner! Vi kommer att döpa många omvända här ute i Sickla strand framöver. Behovet av en samlingsplats tilltar i styrka och det ekar mot den flärdfulla neonfasaden - Herren behöver den!! 

Imorgon ska många människor bli påminda om Jesus och frälsningens väg. Jag kommer förmodligen att stå där själv och hela dagen. I framtiden kommer fler och fler gatukorningar att vara bemannade med vittnen på samma sätt.

- Jesus älskar dig!

 

Läs hela inlägget »
"På min mästares befallning, och på din egen bekännelse om sinnesändring och tro på Gud. Så döper jag dig till Kristus, I Faderns, i Sonens och i den Helige Andes namn." "På min mästares befallning, och på din egen bekännelse om sinnesändring och tro på Gud. Så döper jag dig till Kristus, I Faderns, i Sonens och i den Helige Andes namn."


Idag har Mimmi blivit döpt till Kristus i Sickla sjön. - All ära till Jesus! Snart kommer hennes syster också att gå dopets väg. Det är jag övertygad om! Gud kommer att leda henne fram till ett slutgiltigt beslut. In i Guds rike föds man. Man föses inte. Systrarna som oavkortat blivit mina bönebarn. Herren kommer att vaka över er!

För ett par år sedan kallade Gud mig att ställa mig i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan med flyers för att nå människor med frälsningens budskap. Det dröjde inte många dagar så kom Mimmi och frågade mig om det fanns möjlighet att kunna bli döpt. - Ja, detta är förstlingsfrukten!

Mina vänner! Detta är bara en början. - Här, ja, här i Sickla sjön kommer många dopförrättningar att äga rum framöver. Det säger jag med en trons övertygande visshet. Det upplever jag Herrens välbehag över.

När jag döptes 1973 fanns det fyra dopförrättare. Det var andra tider då. En av dem, min egen far, han är hemma hos Herren nu. De andra två är inte längre verksamma. Men den fjärde, Karl-George Rognstad, som är bosatt i Norge har bevarat tron! Karl-George, som jag träffat fyra gånger på 48 år såg min påannonsering på min hemsida och frågade om han fick komma med på dopförrättningen, då han mitt under pandemin skulle besöka Stockholm. Ett sammanfallande besök ingen människa kunnat organisera. Dopet var inte ens känt. Ett sammanträffande på miljonen. Ser du Guds finger i detta? - En cirkel är sluten!  Karl-George sa sitt Amen. Då är det så.

Våra före detta grannar ute i Vällingby, Sven och Vera, de kom också just denna dag för att hälsa på och bese vårt nya hem. Vi frågade om de ville följa med på dopförrättningen. Också slumpmässigt realiserat. De följde med! Ett evangeliskt dop de aldrig tidigare beskådat, vad jag vet. - Herren skall med sin mäktiga och kärleksfulla hand leda också dem fram till ett avgörande. 

När vi går i tro då leder Herren oss in på så märkliga vägar att de nästan verkar minutiöst planerade. Alltför många sammanfallande faktorer det fullständigt är omöjligt att organisera på egen hand. Guds ord kallar det för: "att gå i förut beredda gärningar !" Du kyrkoängslige; Herrens Ande klarar det vi inte klarar av! 

Vädret var också helt perfekt denna dag. Obadvänligt och fritt från badare. Gud hör bön! Han lät hösten komma tidigare i år och tömde badplatsen för ett högre syfte. Han kan sträcka sig hur långt som helst bara vi går i takt med honom. Det kommer han att visa framöver också.

Nu är det viktigt att de som blir döpta kommer i tjänst. De får gå med mig, helt enkelt. Det är så evangelium går vidare. Inte i slutna rum men där människor rör sig och där Gud kan leda och sammanföra oss vidare i uppgifter för honom.

I fjärran ser jag en biograf öppna sina portar. "Ja, säger Herren; Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin." Du ska få se det med egna ögon och bjudas gå in. Sådan är Herren! 


Vilken potential i Gud!! Ja, jag vill utbrista med Josua: "Du sol, stå stilla i Gibeon, du måne, i Ajalons dal!

Så att jag får vinna seger åt Herren. 

- Tack alla ni vänner som burit denna dag inför Herren! Ni som slog hål i vaken, andligt sett. Inte minst min fru, Anne. Utan dig vore detta inte möjligt.

 

Läs hela inlägget »



Imorgon är det dop till Kristus vid Sickla strand. Klockan 17.00 sker det. Var med i bön! Förberedelserna är många och på skilda plan och det är mycket som får lösas spartanskt och med uppfinningsrikedom. 

Frågan uppstod hur dopkandidaterna ska kunna byta om därute i det fria. Jag kom då på att jag har ett kamouflagetält som jag använt vid rovfågelfotografering. Det är ett enmanstält man dessutom kan stå upprätt i och som man fäster i marken så det inte flyger iväg. Det kommer bli en utomordentligt praktiskt lösning på detta triviala problem. Tältet vecklas ut och fälls ihop i en handvändning. Kärleken är uppfinningsrik, kärleken till Guds verk!

Be till Gud för dopkandidaterna att de får kraft att gå hela vägen. Det är ett stort steg i rätt riktning på trons väg. Vi döper ju till Kristus och inte till något samfund. Det hoppas jag att man gör också i din kyrka.

Du har väl läst om hur Guds Ande ryckte bort Filippus så fort han rest upp den etiopiske hovmannen ur vattnet, när han hade blivit döpt? Så oansvarigt av Gud! Borde inte hovmannen under Guds Andes överenseende åtminstone ha fått gått en Alfakurs och minst två år på bibelskola först? Hur skulle han kunna klara sig andligen i Etiopien utan kunskap i ordet? Nej, Guds Ande ryckte bort Filippus och han blev därefter sedd i Asdod, fem mil österut. Hovmannen fortsatte därefter sin färd - glad! 

Ha större tro till Gud och till den Helige Ande och var mindre ängslig för numerären i ditt samfund. Du är primärt satt att vinna människor för Gud. 

Att bygga sin församling - som är Kristi kropp - det sköter Herren om!

 

Läs hela inlägget »

Det är svårt att sommartid kunna genomföra dop vid badplatser. Speciellt om det är fint väder. Vattnet är då ockuperat av badare. Vi bestämde oss därför initialt för att begränsa dopförrättningen till några få inbjudna vänner, med risk att behöva improvisera och kanske få byta plats. Då är det omöjligt att bjuda in till offentligt dop. 

Men nu ser det istället ut att vädret blir dåligt ur badsynpunkt. Tack Jesus! Jag har bett för den saken. Hösten är minst en månad för tidig. Vi får det bästa av dopväder! Det gör att vattnet troligtvis blir fritt från badgäster. Det säkerställer att vi kan ange platsen. Jag är förvissad om att vi kan genomföra dopet på Sickla strand som vi tänkt - utan att vi sedan måste bege oss någon annanstans med åskådare och deltagare i släptåg. Det hade inte gått.

Så kom och var med. Det är trosstärkande. Dop till Kristus som aldrig sker under hysch-hysch. Så var det aldrig tänkt heller. Frågan var mer av praktisk art. Men man måste kunna annonsera platsen om man bjuder in människor. Bara så.

Vi kommer att genomföra dopförrättningen vid Sickla strand klockan 17.00 på lördag. Den blir avskalad men underbar! 

Gud hör bön och vädret ser ut att bli till dopets fördel. 

- V ä l k o m m e n !
 

Läs hela inlägget »
I går fick jag hem 7.500 traktater från tryckeriet. Med samma text. Resterande 2.500 befinner sig på villovägar men en god leverantör ersätter förlusten med nya.

Är detta någonting att skriva om? Ja, verkligen! Det kan inte nog proklameras ut det arbete som sker för Jesus. Hur skall annars efterkommande finna exempel och föredömen? Och hur skall glöden ta fyr?! 

På söndag planerar jag att stå i korsningen Gamla brogatan/Drottninggatan igen. Jag ser ju hur Gud koordinerar människors andliga hunger och behov med min närvaro därute. Inte för att jag är något i mig själv men för att Jesus står i centrum. Kunde jag skala av ännu mer för att han skall bli synliggjord då skulle jag göra det. 

Johannes döparen sa; "Det är såsom sig bör att han (Jesus) växer till, och att jag förminskas. Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från jorden, han är av jorden, och av jorden talar han." Johannes 3.

Det är så sant!

På lördag är det dopförrättning. Då skall jag döpa två systrar till Kristus. Det är en betjänande uppgift. En del tror att det är villkorat och bygger på meriter i Guds rike. Så fel man kan ha. Nej, det är en frukt från en ringa början av ett evangelisationsarbete. Jag gör bara det jag är kallad att göra.

Denna gång annonserar jag inte ut dopförrättningen inför publik. Det får bli en "begravning i närhet av de allra närmaste" - om jag får låna uttrycket i det naturliga. Några är inbjudna av dopkandidaterna. Bed att Jesus får verksamhetsutrymme på så vis att han kan beröra många. Det gör han. Han som går de vägar han gick förr. Vart är det? Där behoven finns!

- Välkommen på söndag om du har vägarna förbi. Jag ska försöka vara i korsningen vid 15.00 tiden och hela dagen ut. 


 
Läs hela inlägget »



Nästa lördag så blir det dop i Sickla sjö. Då ska två systrar ta steget och döpa sig till Kristus. Det är hur stort som helst!

Vi ser fram emot dåligt väder så att vi kan få vara så ostörda som möjligt, utan att det för den sakens skull handlar om ett hemlighetsmakeri. Varken dopförrättaren eller dopkandidaterna vill ju ha fullt av annan aktivitet i vattnet precis där och då. Bara så. Annars sker det under öppen himmel!

Guds ord har framgång! Människor tar evangelium på allvar och finner Jesus! Det är överväldigande.

Jag kommer själv att dopförrätta.

Äran till Jesus!
 

Läs hela inlägget »
I dag har jag varit ute på stan hela dagen. Äntligen ett helt pass med många traktater utdelade. Ett verkligt maratonlopp. Vilka fina möten. 

En ung kvinna som varit frälst en längre tid kom fram till mig och önskade bli döpt. Det är så stort! Vi har nu utväxlat telefonnummer och ska försöka få till en tid framöver. Det får bli ett dop utomhus då sommaren ännu är här. Be till Gud över saken. Det kan vara kampfyllt både innan ett avgörande och tiden där inpå för en dopkandidat. Det är ett viktigt steg i frälsningen. Gud är mäktig att bevara! Den etiopiske hovmannen sa till Filippus; "Vad hindrar att jag blir döpt? " Inget hindrar! Så gick de båda ned i vattnet. Hovmannen blev så döpt. Det är ett exempel för oss. Nu ska vi träffas i helgen, jag och Anne, dopkandidaten och hennes syster och planera in dopet till Kristus! Tack Jesus!

Ja, det handlar om att bygga förtroenden och att vara en tjänare åt människor för Gud. 

Många har också kommit med sina berättelser och sökt hjälp i bön. Vi har bett tillsammans och mitt i allt funnit märkliga sammanträffanden som bara Gud kan ha lett fram till. Så har mötet i sig gett styrka till de behövande och blivit till ett bönesvar.

Det kommer med tiden att behövas en samlingsplats utöver gatans fina möjligheter till evangelisation. Det står redan nu mer än klart.

- Jesus går med!


 
Läs hela inlägget »
Göta Lejon på söder i Stockholm Göta Lejon på söder i Stockholm


Imorgon fredag bär det iväg till Gamla brogatan / Drottninggatan. Platsen för evangelisation genom flyers. Jag kommer att stå där hela dagen. Människor skall bli påminda om Jesus. Det är en enkel men betydelsefull uppgift. Att dela ut traktater och samtidigt vara tillgänglig för sökande människor - bättre kan inte evangelium presenteras.

I dag gick jag förbi Göta lejon på söder igen. Den rymmer ingen verksamhet just nu. Här anföll en man mig för en tid sedan när jag stod utanför lokalen, havande med min vision. En tiggare rusade rakt över gatan fullständigt oprovocerat. Han drev mig formligen därifrån - trots att det fanns flera på gatan. Det ser jag inte som ett nederlag men som något väldigt typiskt. Djävulen är ett rytande lejon och behöver luft för att ryta. Guds ord säger att han ryter. Det är mest oväsen. Han som i apokalypsen är rädd för "Lammet som blev slaktat ". Gud skall ha en biograf! Det vet han om. 

Någon föreställning om Piaf verkar ligga i pipeline där på Göta Lejon. Fullständigt överflödigt. Berättelsen om hennes liv klarar vi oss utan. Här borde istället människor med samma usla bakgrund som hon kunna få upprättelse och nytt liv i Gud i ett evangeliskt arbete. "En biograf förvandlad av människor som förvandlats av evangelium! "

Jag provoceras av dessa lokaler. Jag provoceras jämt, oavlåtligen och ständigt av dem. Bara tanken på dem uppfyller mig. Gud skulle haft en lokal för länge sedan och hans kringspridda folk behöver en samlingsplats. Varför? För att vinna andra!! Den helige Ande ska leda saken i hamn. "Nu är den välbehagliga tiden. Idag är frälsningens dag!"

En man kom fram till mig förra gången jag stod vid Gamla brogatan. "Du har tagit ett steg, sa han. Medan Gud har tagit sju stycken under tiden." - Amen, säger jag till det. Platsen där i korsningen kommer att vara mittpunkten tills vidare. Människor kommer med tiden att vända sig dit. Inget behöver frammanas. Gud kommer själv att leda sitt verk. Vi får gå med i hans efterföljd.

Jag pekar frimodigt rätt in mot staden i och ur mitt inre. En lokal får börja göra sig redo för annan verksamhet. - Herren behöver den!! Ja, jag ber om en Herrens ängel att bereda väg. Ett maktbud. En order. Med Guds fullmakt kan stängda dörrar öppnas. Hur ska det hanteras? Har ingen aning. Detta är inget enmansföretag under mänskliga kontrollbehov. Guds verk har aldrig gått att kontrollera med mänsklig makt. - Herren gör själv anspråk på att leda sitt verk!

Detta är min övertygelse att vi kommer att få se det förverkligat. Det som sker nu ser väldigt ringa ut. Men tron den vilar i litenheten. Det minsta av korn. Därför har litenheten inte bråttom. Litenheten. Det ringa. Det lilla kornet vet att Gud kan ge de största av växter men spekulerar inte i det. Det är inte där storheten ligger. Är säden gudomlig är det gott nog. Därför fröjdar jag mig redan i triumf. Ja, profeten hade därvid sagt; "Herren skall där bevara er ingång och er utgång. I Herrens palats, ett Tabernakel."  Sela.

I morgon skall jorden bearbetas med en liten plog, en spade. Varje traktat är ett skedtag i förtorkad jord. Så får vi likt jordbrukaren ha perspektivet levande. I slutänden får vi bärga in en skörd.

Det ligger ett outtalat gammal testamentligt ord i luften. Det är profetiskt betingat.

" Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen! ", säger Herren.

 

Läs hela inlägget »

I måndags var jag ute och evangeliserade i korningen Gamla brogatan / Drottninggatan och bättre rustad denna gång med betydligt fler flyers. Men att stå med 5-10 kg på ryggen hela dagen blir tungt så jag spände fast ryggsäcken runt en gatustolpe intill. Under ett samtal med en man - vips så var ryggsäcken borta. Någon hade tagit ryggsäcken med traktaterna. Men segern vinner över nederlagen! Jag har nu beställt ytterligare 10.000 traktater från tryckeriet. 

Mina vänner, mina läsare och följare! Jag skulle vilja berätta för er i detalj vad jag är med om. Beskriva människorna jag möter, nämna deras namn, människor som var och en rymmer sin egen värld och med sina särskilda behov. Vilka gripande möten det har varit! Detta är en förtroendeställning och jag bygger relationer, så jag har att vara hänsynsfull. Men att Guds ande rört vid flera av människorna det kan deras tårar bedyra av enkla vittnesbörd. Så många samtal med sökare och sökande, väckta och oroade. Evangelium möter alltid människan på ett personligt plan. Det måste det göra. Här gäller det att presentera Jesus och hjälpa människor fram till honom i bön. 

En man som jag fick vittna för grät då jag formulerade bönemeningar åt honom. "Så här kan du bedja ", sa jag. Men du måste själv formulera dina böner i din relation med Jesus. Det brast för honom. Meningarna verkade klä allt han bar på och kände i ord. Vi kommer att ses igen!

På fredag den 13 augusti kommer jag att gå ut igen med mina flyers. Jag räknar vara där vid 10.00 tiden. Innan dess är det inte så mycket människor som rör sig på stan. Jag får hitta en lösning på var jag ska förvara alla buntar med traktater in progress. 

Flera kristna har uppgivit för mig att de saknar ett andligt hem. Just för dem har jag berättat om min vision om en biograf. De har lovat att be för saken. Det handlar inte om att skapa opinion eller ett gediget insamlingsunderlag. Nej, det handlar om att Gud ska få en plattform. Jag ser med tillförsikt fram emot det!

Fredag kl. 10.00 kommer jag att stå där i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan igen. 

 - Guds rike ska ha framgång!


 

Läs hela inlägget »

"Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad." Romarbrevet 10

Ett särskilt välkommen till min hemsida, till dig, du som idag fått en traktat i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan. Vet du? Du är älskad och sökt av Gud. Detta kan vara ett av dina unika tillfällen att ta livets viktigaste fråga på allvar. Ja, jag önskar jag kunde väcka din längtan eller föra dig vidare till Jesus med din väckta längtan. Den finns där djupt inom dig.

Många existentiella frågor tvingar sig på oss under livet och vi har att lösa dem. Vi söker därför avkoppling genom våra olika intressen och varvar "livets onda" med det vi tycker om att göra. Men våra intressen eller vår livsföring kan inte frälsa vår själ. De kan bara bedöva eller skapa mer eller mindre komfort under tiden. Vi behöver frälsning för vår person. Det är det allt övergripande. För oavsett hur välbeställda vi än lyckas bli under ett liv så kommer vi alla att få lämna alltsammans och vi ska möta Gud - vår skapare, en dag. Är han farlig? Nej, men synden är farlig och skiljer dig från honom!

Kunskapen om Gud i den stora kontext vi är satta att relatera till, är det allra viktigaste i livet. Han som sände sin son Jesus att försona vår synd och vår syndnatur med sig. Han vill bli din frälsare!

Ta bibelordet från Romarbrevet kapitel 10 på allvar. Den är enkelt instruktiv. Vad står det? "Om du med din mun bekänner Jesus vara herre." Det handlar om att säga det. Att uttala det. Jesus, du är herre! Men det är inget mantra. Det är ingen "knapp" man trycker på när man säger det och så blir man frälst. Nej, om du tror att Gud har uppväckt Jesus från det döda och bekänner Jesus - då skall du bli frälst. Du måste tro på det och bekänna det. Du söker ju kontakt med Jesus. Han är en person, en verklighet och inget fludium under inbillning.

Det handlar om att tro på. På Jesus. Och det handlar om att bekänna. Då kommer Jesus att möta dig på ett genomgripande sätt. Det kommer att beröra dig djupare än vad musik kan göra. Han, Jesus som förlåter dig dina synder och sedan berör ditt inre till förvandling. Vi syndare kan få uppleva att synden blir förlåten och vi blir nyskapade.

Sök dig till Jesus som har makt att förlåta dina synder medan du är i livet. En dag kan det annars vara försent. Det är inget tvingande att säga detta. Men det är en konsekvens av ditt val, ett ställningstagande och ett allvarligt sakförhållande. 

- Jesus älskar dig! Han söker dig till frälsning.

 

Läs hela inlägget »
Evangelisation på Gamla brogatan / Drottninggatan i Stockholm Evangelisation på Gamla brogatan / Drottninggatan i Stockholm


Äntligen! Idag kom jag ut på stan igen. Som jag har väntat. Och så lyckat det blev. Många har semester fortfarande och är stressfria. Men jag hade för lite traktater med mig. Jag fick ut knappt tusen stycken. Så viktigt och välsignat. Nu fortsätter arbetet! 

Vilka fina möten och samtal det blev. Inte minst blev jag så glad när mina eviga vänner Matz o Liw Emanuelssons son Lukas kom och gav sig till känna. Lukas var 4-5 år senast jag såg honom. Nu en vuxen man. Lukas pappa Matz var en föregångare i Göteborg under min uppväxt i att tillsammans med min pappa och andra vänner evangelisera i city på samma sätt. Matz är sedan länge hemma hos Gud. Det var som om en cirkel slöt sig för mig att möta Lukas på samma gata där vi senast sågs på 1980-talet och i samma kontext. Klart att jag känner extra för bröderna Emanuelsson. 

En man som jag vill nämna om fick verkligen nytt hopp. Det var så tydligt. Jag förklarade för honom om Jesus och hans ständiga närvaro i våra liv och den tillgång han är för oss. Han är vår frälsare för evigheten. Loui skulle komma tillbaka till vår mötesplats framöver. Han uttryckte att en dag kanske också jag står med dig här. Det var mer än ord!

Många kristna kom också och gav sig till känna. En grupp ungdomar på sex personer var dock bekymrad över att jag var oberoende, dvs. inte hörde till någon kyrka. De ville att vi skulle be tillsammans. Vi gjorde en bönering där mitt i gatukorningen och vi bad för varandra. Så drog vi ner himlen över oss och de verkade genast mycket mindre bekymrade för mig.

En kristen man ville veta vart man kan beställa flyers med kristen text på, för att dela ut. Det såg ut som om att han fick en idè för egen del.

Måndagen den 9 augusti, det är en måndag, då kommer jag att stå i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan igen! Då ska jag ha redigt med traktater med mig. Hela dagen kommer jag att vika för denna sak. Kommer du förbi så hälsa på.

Jesus skall göras känd för vem han verkligen är!

Ett gigantiskt arbete har påbörjats. Gud ska ha en plats mitt i centrum. Just nu är det en gatukorning i Stockholms mest centrala kvarter. Det kostar ingenting och det är bara att gå ut. Det finns bara de hinder vi själva inte beslutar oss för att undanröja.

- Väl mött där ute!


 

Läs hela inlägget »

Imorgon vid 13.00 tiden kommer jag att befinna mig vid Gamla brogatan/Drottninggatan och resten av dagen för att dela ut traktater. Detta är mitt härad och det är en mäktig manifestation utan åthävor. Det är också en proklamation och det är att stå upp för evangelium. Jag vet att Jesus går med oss när vi går i tro på honom och vi ber att varje flyers blir till välsignelse. Gud är god!

Han, Jesus vill bli Herre i våra liv! 

 

Läs hela inlägget »

På onsdag bär det iväg ut till Gamla Brogatan/ Drottninggatan igen. Som jag sett fram emot det! Pandemin satte aktiviteterna under paus. Traktaterna bara väntar på att förmedlas.

Jag hade tidigare ett plakat runt mig som ett dragplåster. Men jag hade tänkt att inte ha på mig det denna gång. Bättre att så nå ut med flyers till människor innan de eventuellt viker av, då de ser plakatet. Man vill nå fram så långt det går till människorna. Det är syftet.

Jesus ville göra sina lärjungar till människofiskare. Det ligger i sakens natur att inte skrämma bort fisken i överförd mening - även om människofiske inte handlar om att snärja någon. 

- Evangelium är en Guds kraft till frälsning, för var och en som tror!  Rom. 1:16

 
Läs hela inlägget »

"Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb. Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: ”Vad gör du här, Elia?”  1 Kungaboken 19

Episoden är hämtad ur Elia liv. Ett liv som till strukturella delar kan likna vårt, ja, varje människas men också kristna verksamheter av en grupp människor. Vi är människor och vi rör oss kollektivt bland de vi sympatiserar med eller identifierar oss med. På sikt eller för stunden.

Gud ställer frågan till Elia som mycket väl hade följt profeten på hans väg. Men här verkar det som om hans tjänare hamnat på ett tillvarons stickspår eller i en återvändsgränd. Ohh...så lätt det är att missa en vägtrafikskylt eller en varning om att den väg du nu tar, för dig långt, men inte vidare! Man måste vända om.

Den tidigare översättningen eller transkripteringen - för det är Gud som talar och det gäller att fånga andemeningen - översätter med "Vad vill du här?" Tilltalet eller frågan är inte i sig förebråendes. Men det kan den vara. Ja, Guds tveeggade ord skär åt båda hållen och vi kan förstå att undran i sig är ett ifrågasättande utifrån ett bättre ideal, en bättre tingens ordning.

Också kristna i grupp kan behöva tåla frågeställningen Elia fick möta. " Vad vill ni göra här? " Vad gör ni vid era vikar, era grottor, i skogar och undandragna platser och positioner? " Samkvämet. Ja, det ljuvliga samkvämet. Denna antikrigstillvaro i andens rike. Domarbokens budskap får liv på nytt. Och går igen! "Ty, var och en gjorde vad honom behagade."

Det finns i grund och botten ett stående mandat för Guds folk att vinna människor för evigheten. Det måste renodlas gång efter annan. Vi fastnar enskilt som kollektivt i sekundära sysslor under förevändningar och vi blir bekväma med dem. De kristna har så många tillgångar av olika slag. Skulle Gud få ta dessa i anspråk då skulle ett sprudlande evangeliskt center igen kunna rymmas i Stockholms city. Det brinner jag för.

I dag ställs frågan till var och en enskilt. Den slår också med en oerhörd kraft mot kollektivet som hamnat i återvändsgränder. Du har väl inte tänkt att bosätta dig för gott, i slutet på en återvändsgatan, till åtlöje för alla andra som kört fel och själva vänder där? Återvändsgatan har endast en funktion; att föra alla tillbaka och ut på huvudleden igen. Den är full av folk!


"Vad vill du här?"

 

Läs hela inlägget »

Knappt hade jag vaknat innan själens fiende uppvaktade mig denna morgon. Med smicker. Samtidigt tonade en sång så segerfritt och saligt i en annan stratosfär och den nådde mig; "Dig Oh Guds Lamm ske ära, att du vårt offer blev. Och med den stungna handen skuldbrevet sönderrev. Och utav oss ett evigt, rike av präster gjort. Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort."

- "Nu kanske Evangelistfonden får upp ögonen för dig, men du har ett problem. Du måste vara etablerad i någon kyrka eller samfund, först. Annars faller du inte inom ramarna för deras regler. De uppvaktar inte frilansare.", viskade han i mitt sinne. Han som jag så väl känner igen rösten av.

Åh! Hur länge ska vi behöva åtföljas av denne Åklagare? Så länge vi är i tiden! Satan, är hans namn bland Guds egendomsfolk. Och en djävul är han. Han har alltid fel. Denna syndens upphovsman.

Nej, om du så än försöker släpa mig fram till en prisutdelning med en summa pengar för att evangelium sprids, så kommer jag likt Elisa att låsa in mig i mitt hus. Vad ska jag med 15.000 kronor till? Och vad har pengar kopplat till evangelisten med evangelisation att göra?! Skulle det möjligen kunna finansiera evangelisationen? Knappast! Det räcker knappt till hyran under en profetfasta.

Förlåt mig Evangelistfonden - som säkert har bättre intentioner än jag kan överblicka, men jag tror inte på prisutdelningar i Guds rike. En dag skall vi stå förklarade. Av Gud! Då ska vi ge all ära till Jesus som betalade det verkliga priset. Den helige Ande i mig säger nej. Ge pengarna under berömmelse till någon annan. Uppvakta inte mig. Ge diplomet till någon annan. Sätt strålkastarljuset och framtida kallelser under erkännande till någon annan.

Samtidigt sjöng en änglakör i min inre värld denna morgon..."Bland alla namn på jorden, endast ditt namn är stort."

Jesusnamnet!



 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Jacob » Har du förslag på en text?:  ”Super blogg!! Tusen tack! Viktiga budskap! Nu till mina förslag på text. Våra v..”

  • Leif Backman » I evangeli tjänst:  ”Du finns med i våra böner och Guds välsignelse vilar över Dig. ”

  • Siri » I evangeli tjänst:  ”Be blessed!”

  • Siri » Ske din vilja!:  ”Ske din vilja! Ge oss det dagliga brödet! Förlåt oss! Inled oss inte..! Fräls os”

  • Märta » Det finns tre himlar:  ”Tack för undervisning om himlarna! Ordet lär oss vad vi ska tro, och vi går från..”

  • Siri » Imorgon i korsningen!:  ”Guds välsignelse över din dag imorgon!”

  • Stina » Herre, jag har hört om dig...:  ”Herre, lär mej att bedja som du lärde Habakuk! ❤️‍”

  • Thommy » Biograf Tellus:  ”Jag har sett de tusen, Siri! Jag har sett dom i vaket tillstånd i en syn stående..”

  • Siri » Biograf Tellus:  ”Yongi Chos mor sa en gång till honom när lokalen inte var fylld som han ville kä..”

  • Leif Backman » Mobilisering!:  ”Du lyfter fram viktiga sanningar som tyvärr hamnat i "glömskans hav" i jakten på..”

  • Märta » Mobilisering!:  ”Här sticker du ut hakan,broder, och jag välkomnar det. Klartext!”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Jacob » Har du förslag på en text?:  ”Super blogg!! Tusen tack! Viktiga budskap! Nu till mina förslag på text. Våra v..”

  • Leif Backman » I evangeli tjänst:  ”Du finns med i våra böner och Guds välsignelse vilar över Dig. ”

  • Siri » I evangeli tjänst:  ”Be blessed!”

  • Siri » Ske din vilja!:  ”Ske din vilja! Ge oss det dagliga brödet! Förlåt oss! Inled oss inte..! Fräls os”

  • Märta » Det finns tre himlar:  ”Tack för undervisning om himlarna! Ordet lär oss vad vi ska tro, och vi går från..”

Arkiv

Etiketter

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Jacob » Har du förslag på en text?:  ”Super blogg!! Tusen tack! Viktiga budskap! Nu till mina förslag på text. Våra v..”

  • Leif Backman » I evangeli tjänst:  ”Du finns med i våra böner och Guds välsignelse vilar över Dig. ”

  • Siri » I evangeli tjänst:  ”Be blessed!”

  • Siri » Ske din vilja!:  ”Ske din vilja! Ge oss det dagliga brödet! Förlåt oss! Inled oss inte..! Fräls os”

  • Märta » Det finns tre himlar:  ”Tack för undervisning om himlarna! Ordet lär oss vad vi ska tro, och vi går från..”

Arkiv