_DSC9211-2.Mobilen

Ett under och ett tecken!

Oktober månad 2022 har jag en sjukhusnotering med en dokumenterad knäskada. Meniskskador med broskförändringar och tendinopati med ganglion i knävecken. Ja, många främmande ord som beskriver besvärligheter för en löpare. Och inte nog med det. När man evangeliserar i traktatmissionen så vrider man knäna i ständig strävan efter människor som går åt olika håll. Det har verkligen hindrat mitt arbete och dragit ned på tempot.

Men jag försökte ändå löpträna och evangelisera under dessa år. Det gick inte bra. Verkligen inte. Knäna skavde och jag haltade. En vecka innan Stockholm Maraton, som jag brukar springa, så fick jag avbryta efter bara någon kilometer och sedan halta hem igen. Mina arbetskolleger kan vittna om hur jag haltat mig till och från arbetet under dessa år.

Nu var det så att jag redan för ett år sedan hade anmält mig till Stockholm Maraton 2024, i hopp om att bli bättre, som skulle gå av stapeln den 1 juni. Jag ville så gärna springa - trots att jag var otränad och fullständigt ur form. Mina kolleger och vänner sa att du kommer förstöra dina knän för gott." Jag springer så långt det går men starta ska jag ", sa jag.

För att göra en lång historia kort så hade jag en inspelning på YouTube som jag kallat:  - Uppväck de döda! Ett bibelstudium över Apostlagärningarna. Jag publicerade den inspelningen den 31 maj i år. Så länge pågick knäproblemen - fysioterapi och funderingar på operation till trots.

Dagen efter att jag hade lagt ut min YouTube inspelning så är jag på väg till bussen med startnumret för Maraton på bröstet. Envis och dumdristig. Otränad och mycket tvivlande på mitt eget deltagande i loppet. Min hustru sa; "Du får väl springa så långt det går då." Hon var van vid mina rumphuggna träningspass sedan två år tillbaka och trodde jag bara skulle komma runt hörnet.

Varje steg jag tog på väg till loppet så skavde det i knäna. Som om alla delar därinne var lösa och ett stort blåmärkte blev tryckt på med en tumme. Jag hann tänka flera gånger - jag får vända hem igen. Men jag tog mig till bussen på väg till Slussen. När jag kommer vid Londonviadukten så kommer det en tsunami av negativa tankar över mig. Det var som om hela min tro skulle sättas på prov genom en enda tanke. Så vill jag beskriva det. För jag blev kraftigt påmind om min egen YouTube inspelning om att de första apostlarna uppväckte döda... här satt jag själv som en ivrig förespråkare av tro och uppmanade människor och mina lyssnare att ha en allt större tro på Gud. Ja, till och med trotsa döden... Jag kände för ett ögonblick den våldsamma tankekraft som slog emot mig; "Min tro håller inte måttet! Här går jag under."

Men det var som om att hela det här väldiga anslaget emot mig vältrades över åt andra hållet i ett enda nu. Jag la mina händer på mina knän och så sa jag; "I JESU namn!! " Jag sa det hörbart och tydligt i bussen. Bara så.

Mina knän höll 42 kilometer under en dokumenterad och påtaglig skada. Benen löpte 62.171 steg den dagen. Och har hållit ytterligare fyra mil efter det. Lovat vare Gud! All ära till JESUS! Han som inte kan förneka sig själv eller sitt eget ord. Gud hör bön. Gud svarar på bön! 

Jag bar fram vittnesbördet om vad den Helige Ande gjorde på Jesus och apostlarnas tid på YouTube. Dagen efter konfirmerade Herren att han är densamme! Herren åtföljde med ett under.

Det blev till ett tecken.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Thommy » Ytterligare 20.000:  ”Tack för din respons, Claes! Du är alltid välkommen att vara med mig. Jag gläd..”

  • Claes Mård » Ytterligare 20.000:  ”När jag ser alla dessa traktater som du delar ut så känns mitt arbete på fängels..”

  • Thommy Jakobsson » Filadelfia i kris!:  ”Guds frid Inge, Tack för ditt genmäle! Tyvärr så kommer den "kravbilden" mer at..”

  • Inge Hultström » Filadelfia i kris!:  ”Fick se detta Mail först i dag och jag som medlem i denna kyrka lider och våndas..”

  • Thommy » Tillbaka från Grekland:  ”Tack Conny! Gud välsigne dig i din gärning.”

Bloggarkiv

Etikettmoln