Att formas i Guds hand

"Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade »Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.» Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan.
Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han om igen, och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.
Och HERRENS ord kom till mig han sade: Skulle jag icke kunna göra med eder, I av Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus." Jeremia 18.

Denna text från Jeremia bok är ett mycket kärt predikoställe. Den visar på att Gud alltid erbjuder en människa att få börja om igen, om det gått sönder för någon. Gud är till och med så gentil och meddelsam att han påvisar att kärlet till och med kan gå sönder i hans hand. I hans tjänst. Detta sker under Guds överinseende. En märklig iakttagelse. Gud som är vår krukmakare i livet.

Här omtalar Gud att han har makt och kunde göra ett annat kärl av samma material. Hur går det till, mitt i livet? Vi talar ju om människan. Genom en omdaning! Det är en av de svåraste processer man kan vara med om. Mycket kan vi klara av och tackla av det som möter oss utifrån här i livet, men när livet greppar tag djupt inom oss då kan vi varken fly eller fäkta. Vi arresteras. 

Vi människor erbjuds att vara redskap eller instrument för Gud. Vi har olika uppgifter. Någon är en basun och kan väcka en hel byggd. Någon är till harpa och kan fylla ett auditorium med himmelsk atmosfär. Andra är lika "Hesa Fredrik" som ljuder första vardagen i varje månad. Då väcks hela riket inför det faktum; är vi i krig eller övar vi bara på signalen? En ovärderlig inrättning för ett helt land.

Låt mig få skriva allt detta till dig, du som är hårt prövad i ditt liv och tala in i din kontext. Du som är hårt ansatt och till synes undermåligt övervakat av levande Gud. Livet , som likt i Jeremia text, synes tumla runt dig under turbulens. Och Gud upplevs stillatigande se på. Han, som har ryktet om sig att gå på vägar som är så mycket högre än våra vägar. "Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar."

Ett av världens dyraste instrument, Stradivarius, är en fiol som det bara finns i 600 exemplar i hela världen. Ett 1700-tals instrument. De är så unika att varje exemplar är värderad till 5 miljoner dollar på marknaden. Antonio Stradivarius hann tillverka 1200 stycken under sin levnad och anses förmedla de finaste av toner i en fiol. Den finaste tonen... Säg; var det inte den vi längtade efter i vår önskan om en tjänst för andra, inför Gud, då vi sökte förnyelsen? Om möjligt för att kunna beröra med Guds röst till människors frälsning. Den fina tonen! Den helige Ande sätter den tonen på själens stämda strängar. Men det är inte det som det gäller här. Här gäller det själva resonanslådan. Instrumentet. Människan!

Det har tagit forskarna 33 år att finna ut hemligheten med Stradivarius hantverk vid bygget. Du som i överförd mening tycker du gått in i en svår vinterperiod då det borde vara sommar i andlig bemärkelse, du som tycker att hela ditt liv möjligen varit en vintervandring utan skifte av vår och sommar, under strävan. Min vän, du vet inte vad lidandet i Guds skola gör för dig.

Man har funnit, i Stradivarius fioler, i de tunna träskivor som utgör själva instrumentlådan, mycket små skillnader i årsringarna. Ovanligt små. Om sommaren tilltar vanligtvis växtligheten med saven. Det gör den för alla växter. Men inte så för de träslag som Stradivarius använt sig av. Varför då? Jo, man har belägg för att under den period under 1700-talet när fiolerna byggdes så var klimatet föregående tid sådant att träden växte lika sakta - sommar som vinter. Det har gjort fiolens träslag jämn mellan årsringarna att den på grund av det uppvisar en sådan enastående klang i fiolen. En hårt tuktad tillväxt! En fin bild. Eken växer också långsamt och är starkare än andra trädslag. Gud handlar inte senfärdigt i våra liv. Han lägger bara ned sin ton. - Ohh...du som oförklarligt är prövad, du som likt Petrus redan hänger upp och ned i en framtid som var fullständigt okänd; Gud gör ingenting utan att han har ett framtida syfte. 

Vad är mer av hemlighet till detta lilla instrument som både kan låta vedervärdigt men som rätt trakterat kan uppvisa himmelska toner?

Man har funnit ämnet borax i ytbehandlingen. Det är ett konserveringsmedel.   Ämnet fann man i fyllnadsmaterialet och i lacken på fiolen. Det talar om helgelse i överförd mening. Man fann också spår av fluorider, krom och järnsalt. Var hittar man dessa? Djupt nere i berget. Också detta en dyrbar bild på otillgänglighet vid utvinnandet. Vart och ett av dessa behandlingsmedel har skapat den eftertraktade tonen under en behandling som för instrumentet kan upplevas som ett lidande.

David, Israels kung, var en liten pojke på Israels herdar från början. En dag stod han plötsligt framför den mäktigaste fienden i hela landet. Han blev ett Guds instrument. Han som Gud utvalde. Han, som kunde spela på en harpa så demonerna vek av och potentaten fick ro för sin själ. Ett liv format av Gud där omständigheterna ibland var mer än omvälvande - ja, bitvis helt obegripliga. Han, som var smord till kung, men som återkommande fick fly för sitt liv. Så ovärdigt.

Helighet och härlighet är gudomliga begrepp. Men de får sällan plats och tillträde utom genom lidanden. Lidande har med nerv att göra. Där gestaltas livet vid rörligheten. 

Du som är satt att röra dig i Gud och vidröra andra.