"Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! " Matteus 25.

Reduktion är ofrånkomligt i livet. Den griper in på livets många områden. Ordet har också en andlig verkningsgrad. Så är det också med reproduktion. Man förmerar något av samma sak. Man kan gott säga att när gudsmannen Mose la sina händer på Josua, då skedde en reproduktion. "Du skall lägga något av din auktoritet på honom", sa Gud till Mose. En märklig instruktion. En andlig dignitet som inte har med ledarskapsträning att göra. Josua var nog så tränad vid det laget - ur ett mänskligt perspektiv.

I den andliga striden finns det inga manualer från tidigare erfarenheter och tillvägagångssätt att tillämpa. Mose som aldrig hade gått runt en stad som Jeriko i samma syfte, skulle aldrig kunnat ge Josua det rådet. Det ligger inte inom räckhåll för fantasin ens en gång. Lika lite skulle svärfar Jetro kunnat instruera Mose där ute i öknen om hur Mose skulle ta sig över Röda havet. Genom att slå med en pinne!  Sela. 

Dagens text från en av liknelserna talar om förvaltarskap. Det handlar om mer än ett affärsmässigt förhållningssätt. Det är en liknelse. Vore jag talare skulle de många exempel som inte låter sig nämnas här av platsbrist och därför att det är så många, kunna räknas upp och nämnas. Det är alla de meningar som ligger till grund för ett troget tjänande. Gud som ser.

En arbetsgivare, hur väl ett arbete än förflyter, har alltid sina egna intressen att bevaka. Det gör i de flesta fall den enskilde umbärlig. Du är utbytbar på en kvart! Din spetskompetens ges åt någon annan. Men hos Gud är det inte så. Han har bara oumbärliga tjänare. Och han ser till deras trohet.

 - Åhhh...du som vaknade denna morgon för att utföra samma tjänst och syssla som igår, som dagen innan, som året innan, med en maskins pålitlighet, med valet att kunna avstå, med trött hand och med längtan att få slå dig ner, du som fortsätter oförtrutet - det finns en som räknar och värderar din trofasthet. Han har lovat förmera uppdraget. Den stora avkastningsdagen är inte inne ännu. Men den kommer!

Texten lovar oss att den som är trogen i det lilla, skall han sätta över mycket! Här är det inte längre frågan om en liknelse. Här handlar det om orsak och verkan. Om Guds logik. Varför? Gud är god! Det måste vi alltmer få syn på, för då skulle vi utföra vår tjänst som om vi tjänade Herren och inte människor, i allt större utsträckning.

I dagens text så har åtminstone jag nästan alltid stannat vid ordet "mycket", när jag under alla år läst den här texten. "Sätta dig över mycket ". Det ligger i livets natur och hela uppdrag att allt skall förmeras. Eller hur?

Men det finns ett slutord i liknelsen som man ofta inte når fram till i texten. - "Gå in i din herres glädje." Du får bli gudomligt glad. Gud är glad över din tjänst och arbete.

Kan det bli mer välsignat än så? 

 

Jag kom idag att tänka på ett föredrag jag var på för flera år sedan med den tidigare överrabbinen för judiska församlingen i Stockholm, Morton Narrowe, när han talade om profeten Jeremia. Han hade utifrån sina förutsättningar mycket att säga om Jeremia. Han uppgav helt frankt att om han hade träffat Jeremia i verkligheten, så hade han nog inte tyckt om honom på ett personligt plan. Jag kom som sagt osökt att tänka på det idag och tyckte det var sorgligt. Jag lät därifrån fantasin skena iväg och bytte plats med Jeremia och Jesaja och lät dem utföra varandras tjänst och gärning. Det är också så att man lär känna både sig själv och andra i mötet med varandra. Därför blir en del mycket omtyckta. Andra tycker man bara om.

Nej, det gick inte att byta plats med portalfigurerna. De skulle inte klara av varandras uppgifter på ett personligt plan. Det är därför olikheterna finns. För att uppgifterna är olika. - Men, men.. om Jeremia fått tjäna istället för Natan då... inför kung David? Och vice versa... Jeremia var ju modig som Natan... Nej. Det hade aldrig David klarat av. Han hade inte lyssnat på Jeremia på samma sätt som på den djupt insiktsfulle Natan. Profeten Natan som visste att bedöva kung David genom en illustrativ anekdot innan "skottet föll". Det vore för Jeremia en sanningens omväg. 

Morton Narrowe har ett amerikanskt förflutet. De äger en öppenhet och en framåtanda i folkkynnet som inte Jeremia var bärare av. Narrowe som mycket fyndigt därför kallade Jeremia för norrlänningen. Anatot låg ju också norr om Jerusalem och hörde till annan provins. Hans karaktäristik är därför i det avseendet mycket träffande. Den kärve och oinsäljande norrlänningen från Anatot.

Är det inte så att Gud lägger ett avgörande syfte också i hur vi är beskaffade? Det måste också gälla för dig och mig, idag. Gud har i uppgiften vävt in de egenskaper som skall bära gärningen. Vi skall vara budskapet och rymma det.

Många människor blir förbisedda vid uttagningar och vid rekryteringar i livet.  De upplever sig inte vara vinnande. En del blir aldrig populära eller efterfrågade bland vänner. För en del är det alltid så. Jeremia var ingen sällskapsmänniska på det viset. Verkligen inte. Han hade inte passat för uppgiften att skriva sköna ord i konungslig närvaro. Hans tjänst var för en annan tid och syfte. Likaså, kunde inte Jesaja med all sin episka förmåga dikta fromma ord om Herren, djupt sänkt i en dyfull brunn med alla till ovänner, sett ur ett mänskligt plan. Det låter sig inte göras. Man gräver inte heller med skaftet på spaden.

Så betraktar Gud den som han utvalt för en tjänst. Den han kallar skickliggör han efter uppgiftens premisser. Vi ser ofta i relief till andra. Det är en alldeles för allmänt hållen bild.

Gud, han som ser till den särskilda bilden.

 

https://www.youtube.com/watch?v=tMsjZLOYZ1g


 

Bäste följare av min blogg.  Jag har varit i Rom i veckan som varit. Därför har mycket legat nere. Men nu är jag tillbaka!

Det är en gång för alla så att vi har ingen som helst hjälp av vår samtid när det gäller eviga och andliga frågor. Inte alls. Tänk att det kan vara på det viset.

Nej, vi måste själva hämta upp vatten ur brunnen! Det som föll under särlaregnet. All vattenkonsumtion består ju inte av paraplyregn. Det vattnet är till för fänaden. För nutiden. Vi behöver hitta grundvatten resurserna, så att vi klarar oss för framtiden. De reservoarer som består av   s a m m a   friska vatten som paraplyregnet. Allt vatten kommer ju inte direkt uppifrån. Gud förser också med vatten i förtid men lagrar det i berggrunden. Vi kallar det för grundvatten. Gräv, drick och bjud din omgivning. Sitt inte i torka! Det är inte ens nödår ur den aspekten sett. Vid klippan Kristus finns det underjordiska sjöar. Drick dig otörstig. 

Ja, det finns både djupt borrade och grävda brunnar. De grävda kan visserligen sina emellanåt och är särskilt känsliga för omgivningar. Aktiviteter vid sidan om en grävd brunn är inte oväsentliga. De kan förorenas. Ett torrt år kan också slå hårt på en grävd brunn. Men alla kan gräva en brunn. Och hämta vatten där ur. Isac grävde upp sin fader Abrahams brunnar. Varför? Han visste att de bar på tjänligt vatten. Han grävde inte upp Lots brunnar. De var svavelbemängda. Gräv där du vet att det fanns rent, friskt vatten. Det är en god utgångspunkt.

Någon har mejlat mig och vill köpa annonsplats på min hemsidan, när jag varit bortrest. Vad skulle jag göra för de pengarna? Skulle jag ta in pengar för att min hemsida når ut, i en eller annan utsträckning? Nej, det är fullständigt oförenligt med mina intentioner. Att hamna i en tilltagande beroendeställning till ekonomiska resurser som sedan formar en helt annan verksamhet än från början, som sedan lever sitt eget liv och går under? Det har vi sett tillräckligt av i historien. Så har frikyrkorörelsen dukat under när matematik ersatt ett utgivande av bara rent och gott hjärta. Och inget annat. Det var så Judas gick under. Han tänkte på debet och kredit i allt vad Gud gjorde. Så befängt! Han som inte ens kunde hushålla med vinsten han sålde Jesus för - de dyrbaraste av pengar på jord. Han köpte en åker för pengarna som blev hans egen grav. Där brast hans buk itu och inälvorna strömmade ut. Den mänskliga krävan. Det är inte en apostels gärning. Guds rikes sämsta investering alla kategorier. Men Jesus stod upp - sveket och pengarna till trots!

Det här handlar inte om ekonomi. De frågorna har vi nog av i livet ändå. Resurserna. Eller bristen på resurser. De två mest tröttsamma parhästar människan överhuvudtaget stött på i trälgudars land. Här kommer inga postgironummer att präntas. Tiggeri, tiggera, snart tigger alla. Varför? Man har brist på olja i lampa och kärl. Och man vill bli stor. Gud har inga problem med storheten eller verksamhetsgraden. Han är störst! Vi kan tryggt slappna av.

En Frälsare dyrbar är Jesus Guds son. Han frälst mig och allting gjort väl. I urtidens klippa jag vilar så nöjd, Där svalkas min törstande själ.

I Urtidens klippa han gömmer mig väl. Och svalkar det törstande land. I  kärlekens mantel han sveper min själ. Och skyddar mig där med sin hand. Och skyddar mig där med sin hand.    

När slutligt jag får honom skåda en dag, då utom all fara jag är...     

Fanny J. Crosby