_DSC9211-2.Mobilen

Herren kallar på dig med evig kärlek!

"Och när Lammet tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför det. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner." (Uppenbarelseboken 5)

Det finns skålar i himlen som rymmer på människors böner. Där samlas de inför Gud. Många och mångas böner. Jag vill säga; de vänds ner över bönebarn idag. Människor som är sökta av Gud kommer nu till vägs ände med sina liv genom olika svårigheter. Gud vare lov! Jag hör och ser det på så många håll. Det fick mig att tänka på detta bibelord från Uppenbarelseboken. Låt oss titta efter vad som står och försöka finna dets värde.

Rök i Guds ord är en sinnebild på bönen som stiger upp till himlen och till Gud. Det är där som den naturliga rökelsen har fått sin meningslösa plats i många gamla kyrkors gudstjänstliv. Fyller ingen som helst andlig funktion. Bön kommer inte från fysisk rök. Den kommer oftast från en människa i nöd. De anhörigas nöd. Nu går en nöd över många Guds sökta barn! Varför då? Därför att Herren vill frälsa alla som hamnat vilse i livet innan det är för sent. Oaktat orsak eller varför. "Vi ville alla vandra vår egen väg.", säger Guds ord. Den leder inte alltid till himlen.

Det finns en mycket viktig observation här i den beskrivning som Johannes noterat. Det står att skålarna var av guld. Inte bladguld. Inte vermeil. Ingen plätering. De var av guld. Det talar för guld rakt igenom. Då påskiner de inte något. Det talar istället om äkthet och om dyrbarhet. Inte bara sken. Där samlas våra böner. Bönerna är alltså dyrbart upptagna och mottagna av Gud.

En annan sak som är värt att notera här är att skålarna var flera. De var också fulla. Hur många är de? Det vet vi inte. Hur mycket rymmer de? Det vet vi inte heller. Men en sak vet vi; De var redan fulla. Vad händer när någon behållare är full och man fyller på ytterligare? Det svämmar över! Vad svämmar över? Böner? Nej. Bönesvaren så klart! En bön kan aldrig komma tillbaka till oss som en bön från himlen. Då är det inget bönesvar. En bön återkommer alltid med ett givet svar från himlen. Ett bönesvar. Det är själva poängen här. Därför är skålarna fulla. Och när skålarna vänds och hälls över vår tillvaro då kommer mäktiga bönesvar. Böner går ju inte till spillo!

Vi kan gott spinna vidare på dessa jordiskt beskrivna fysiska lagar, eftersom beskrivningen är detaljerat beskrivet så. Vad säger de oss? Bed mera och svaret påskyndas!! Det är det fullt rationella. Anstorma himlen än mycket mer och gör dina önskningar kunniga inför Herren. Gud hör bön! Han svarar på bön. Lammet är där. Som vart slaktat. Det är Jesus det! Och de äldste var där. De som har varit med hela tiden Gud sökt bönebarnen. Och du varit i bön. Varför skulle de annars kallas äldste? De är de sakkunniga inför Gud. Med stor erfarenhet.

Sedan finns det en annan mycket viktig observation. Alla de aktiva i denna scen hade var sin harpa. Vad symboliserar det? Här kan bönebarnens behov - när Gud söker dem - ske under dur eller i moll då man spelar. Inte sant? Gud skulle i sin allmakt kunna tvinga oss alla att tillhöra honom. Men så vill han inte ha det. Han vill ha vår kärlek till honom och att vi ger vårt gensvar till hans kallande stämma. Här kan bönesvaren komma genom svårigheter eller personliga tragedier. Då spelar de äldste med sin harpa i moll. Men de kan också spela i dur då Gud ser till vårt hjärta och han genom ett lyckosammare bönesvar får vårt gehör.

Min vän! Du kommer aldrig att kunna anklaga Gud inför Jesus att du aldrig personligen blev sökt av honom i tiden. Det vore Gud orättfärdigt att inte tala med bönder på bönders vis. Och till adeln så de förstår det eviga allvaret. Titta på Paulus! Han blev hemsökt. "Det är dig svårt att spjärna mot udden.", sas det till honom. 

Gud kan sända fiskaren att locka dig. Det är en tonart i dur. Men han kan också sända jägaren i sin nitälskan. Då vänds böneskålarna ned över dig. Då spelar man på harpan i moll. Fiskaren lockar. Men jägaren jagar. Det är den bjärta skillnaden.

Gå till Herren med allt! Dina förluster. Din synd. Dina tillkortakommanden! Om ditt anseende är uttömt så har det varit för att rädda din själ för evigheten. Vi mäter våra liv efter jordiska premisser. Men Herren ser till oss bortom vår horisont.

Hans perspektiv för dig är det väsentliga.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln