_DSC9211-2.Mobilen

Stockholm 2014

Drottninggatan i Stockholm 2014 Drottninggatan i Stockholm 2014

En allmer vanlig syn i Stockholm. Konverterar man bilden till svartvitt kan man tro att den är tagen under krigsåren i Europa. Det är den inte. Den togs igår på Drottninggatan. Det är realismens Strindbergs bevingade ord som fasats ner i asfalten i rostfritt stål framför henne. Drottninggatan som är dekorerad flera hundra meter på detta sätt, blev plötsligt en scen och plattform för just de kontraster som skapar vår infekterade främlingsfientlighet. Tiggarna.

Flickan på bilden har förmodligen ingen aning om vad som står skrivet där på gatan. Texten slår med udd emot oss och vår så kallade politiska uppfattning. Ingen vill dö av fattigdom. Inte heller hon. Varken med smutsiga eller rena fötter ordningssamt förvaltande de enda tofflor i vit färg man äger. Som hon äger. Skor skall hålla länge. Fötter livet ut. Hennes enda arbetsverktyg är en pappmugg. Allt annat skulle definierats som tillhyggen under svartarbete eftersom hon inte har en chans att under EU flagg få ett arbete här. Hindren är oändliga. Vi mutar våra samveten med att "de våra" inte heller har något jobb. Så gör vi mellanmänskliga förhållanden till politik och ideologier, där rasfrågor gror och luktar illa.

Hur skall man förhålla sig till tiggarna? För sex år sedan fanns dom inte här. Vilka dom? Tiggarna, så klart. Dom är en egen grupp numera från olika nationer. De utlandsfödda tiggarna som kommer hit för att få del av vårt välstånd. Ja, det finns en komplicerad dynamik inbyggd i frågan - för om vi ger allmosor - så kommer fler att imorgon sitta och tigga på våra gator. Steget därifrån till att kakan blir för liten att dela på skapar grogrund för brottslighet. Det är ingen anklagelse eller framtidsbeskrivning. Men det är så vi resonerar allt medan vi blir hårdare därinne.

Man kan alltså hänskjuta problemet till en politisk nivå. Och kalla in första generationens EG förespråkare och be dem lösa frågan. Om vi vill vara politiskt aktiva, vill säga. De som vurmade för EU gemenskap men som inte förstod dess följder. För slem vinnings skull.

Jag har kommit fram till att man måste hjälpa utan spekulationer. Det är en kristens hållning! Läser vi Nya testamentet så ser vi på många ställen att nödhjälp är rätt väg att gå - utan spekulationer. Människor från Samarien var förhatliga på Jesus tid. Men Jesus tog gärna den vägen förbi. Han såg till den enskilda människan och mötte hennes behov.

Om ni tillåter mig vara konstruktivt radikal: Det finns kyrkor och samfund som aldrig kommer iväg till onådda platser och folk - nu har de ett ypperligt tillfälle att missionera utanför den egna gatan. Bland tiggarna! Det kostar inte en krona - jämförelsevis. Ge dem kläder och mat. Medmänskla och bry om. Man kan bo och verka under bekvämligt flagg utan några av de uppoffringar som förra seklets missionärer betalade ett högt pris för att förverkliga. Att nå människan. Ja, jag talar också till mig själv. Sanningen blir inte mindre sann för det. Låt oss inte som kristna dragas med i den nyfascistiska retoriken som använder de låga svenska pensionerna som slagträ. Det är politikens dilemma. Inte den kristnes!

Vi ser inte möjligheterna och förstår inte tingens ordning.

Allt medan de ryska stridsplanen testar av den svenska luftbärigheten.


 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv