_DSC9211-2.Mobilen

Gatuevangelisationen


"Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött. Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem." (2 Kor. 5)

I morgon vill jag gå ut i traktatevangelisationen igen. Det är med upplevelsen av att det kan vara sista dagen det är möjligt. Därför är det så viktigt. Vi har ju inte ens garantier för morgondagen. 

I går var det ett år sedan första dopet i Sickla sjön. Mimmi fick följa Jesus i dopets grav och begrava den gamla människan. Det finns inget större! En fantastisk milstolpe i evangelisationen. Och en händelse som slår allt annat. Varför? Därför att det var just Mimmi. Jesus är en personlig Gud. Han räknar inte massorna. Han ser till var och en. Därför är det så stort.

"Kristi kärlek tvingar oss " , står det. Ja, är det hans kärlek till oss som tvingar eller den kärleken vi känner och ger tillbaka? - han som har älskat oss först. Oavsett måste den få uttrycka sig i ett handlande. "Tro utan gärning är död ", säger skriften. Tron vill alltid manifestera sig. Kärleken till honom gör det lätt.

Ett fantastiskt arbete som det är en ynnest att få utföra. 


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln