_DSC7559Thommy4.MOBIL

Tabor

"Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon. Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: "Han är min älskade Son. Lyssna till honom!" Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus.
På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. De tog fasta på det ordet och diskuterade med varandra vad som menades med att uppstå från de
döda." Markus 9.


Att bli förklarad det är inte detsamma som att bli bekräftad. Nej, det är något mycket större. Och det ligger på ett helt annat plan. Att bli förklarad handlar om Guds ämnelse och hans välbehag över en människas liv. Bekräftelse å sin sida är ett mänskligt sockerbehov för själen. Det är någonting annat. Det piggar möjligen upp för en stund men för dig lika snabbt tillbaka i blodsockerfall igen. Desto mer man konsumerar - desto mer behöver man. Fruktsocker är bäst och naturligt sprungna ur livet vid lagom doser. Men när Gud förklarar dig - då blir du mätt! Det är stor skillnad på det.

I början på 1990-talen var jag i Israel och bilade upp på berget Tabor som anses vara förklaringsberget. Ett ganska lågt berg. Det här är inget Sinai eller någon alprygg. Det är bara en liten topp på en femhundra meter som sticker upp någon mil öster om Jesu hemstad Nasaret, rätt upp ur lummig slätt.

Vägen var smal på den tiden. Det är den nu också. Vi hade hyrt en liten vit Lancia och serpentinvägen som var en enda lång vänsterkurva under ett tiotal varv, förde oss upp på toppen. Vi la självmant om trafiken till vänstertrafik på den lilla grusvägen då stupen på höger sida under vår färd uppåt saknade vägräcken. Det var nätt och jämt att två bilar kunde mötas. En bil var tvungen att stå still vid passage. Vi fick också möte! Stod blickstilla och överlevde. Däruppifrån hade vi sedan en formidabel utsikt över Jisreelslätten där ett storkrig väntar i framtiden - då en prunkande trädgård med rader av citrusodling snart färdiga att skördas i februari månad - nu en plats för ett stundande tidstecken.

Min vän Erling gav mig ett nytt perspektiv på berättelsen över Jesu förklaring idag. Jesus behövde styrka i hans ensamma kamp. Han hade sina tre lärjungar men det räckte liksom inte till för den ensamhet som Jesus befann sig i. Han måste känt sig ensam. Jesus kunde inte dela allt med sina tre särskilda lärjungar, Petrus, Johannes och Jakob som var med honom. De förstod inte alltid.

Jag ägde för övrigt en fin relation till en avhållen och saknad pastor en gång. Hans bästa vän var fyrbent, enligt honom själv. En hund. Men så var det naturligtvis inte men det uttrycker en oerhörd ensamhet på en skala bland gudsmänniskor. Också de kan känna ensamhet. Men Herren ska snart skynda till var och ens hjälp! Så har vi lärt känna honom. Han kommer på örnavingar och tar fågelvägen. Då går det kvickt.

Jag har alltid sedan barnsben varit så begeistrad över att Mose och Elia uppenbarade sig där med Jesus. Det blev Petrus också. Deras sammanstrålning har alltid varit så fulländat i min teologiska värld. Gamla testamentets representant i Mose och profeternas i Elia. Gamla och nya förbundets representanter. De knöt på någotvis ihop säcken. Jesus som kom för att uppfylla lagen och profeterna. Jesus klarar ju av allt. Ja, men inte utan smärta! Vilken överraskning och vilken uppmuntran för Jesus. De var ju döda sedan länge, Mose och Elia. "De samtalade om hans förestående bortgång," står det. Varför? För att hans bortgång kunde inte lärjungarna förstå. Jesus behövde någon som förstod. Jesus behövde en kraftig uppmuntran och den var avmätt efter hans behov - där och då. Jag blir så gripen över det perspektivet!

Det är rörande att förstå att Jesus på ett personligt plan blev styrkt av detta oväntade besök. Om du kan identifiera dig. Det låter så mänskligt att uttrycka det så. Ja, men Jesus var också människa. Lärjungarna som själva alltid stod i stor beroendeställning till honom. Se! ett moln sänkte sig ner och en röst talade ur molnet:"Han är min älskade son. Lyssna till honom. " Jag grips av detta. Jesus som i gamla förbundets tid var Herrens ängel var väl förtrogen med både Mose och Elia vandring i tiden. Här kom dessa troshjältar och rösten från Gud och förklarade honom. Det var mer än sockerdricka för hans själ. Hans kläder blev skinande vita. Så oerhört!

Att få ha Guds välbehag över sitt liv - det är det största. Det är någonting helt annat än ett bekräftelsebehov uttryckta på sociala medier. Jesus blev styrkt. Du kan vara säker på det. Det är så gediget hur Gud mötte upp honom i hans gärning, i hans ensamhet - trots fina, blivande apostlar vid hans sida.

Så kommer också den helige Ande vår svaghet till hjälp i livet, i kallelsen, då vi kämpar tåliga i bedrövelsen, då vi kanske dignar under bördor ovan jordelivets grus.

- Tack, Erling!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln