_DSC9211-2.Mobilen

2016 > 09

Manhattan en sen eftermiddag. Solen går ner. Manhattan en sen eftermiddag. Solen går ner.

Manhattan från Empire State Building. En makalös vy. Femte avenyn är den stora huvudgata som ses gå rätt ner i bild mot Down Town, förbi Flatiron - inte längre högst bland skrapor. I mitten längst bort ser man den högsta byggnaden i panoramabilden; One World Trade Center. Till höger om den skrapan ute i Hudson River ses närmast Frihetsgudinnan och där intill Ellis Island. Jag trodde vi skulle hinna med att se den här delen av staden på en vecka. Det var och är en omöjlighet. 

Skall man boka hotell på Manhattan skall man rikta in sig på Down Town, dvs. den bortre delen i bild. Helt klart. Utsikten i det fina område som syns mitt emot de höga husen på andra sidan Hudson River - New Jersey, erbjuder fina områden. 

Men det är ändå Times Square Church jag kommer att åka tillbaka till nästa gång. Det är ofrånkomligt så. Församlingen har en rätt grund för sin existens, dvs. andra människors frälsning och inte bara sin egen. Den vision församlingen bär är mitt element. Så långt. Länk till TSC:  http://tsc.ms/s1

Tyvärr kommer allt fler församlingar här hemma i Sverige att somna in i de retreater som drar in den katolska religionen över oss. Det är bara genvägar till katolsk tro. Vi behöver väckas. Inte sövas.

( Klicka på bilden så ser du ordentligt )
 

Läs hela inlägget »
Minneshållandet av avlidna demokratiföreträdare i Chinatown, New York Minneshållandet av avlidna demokratiföreträdare i Chinatown, New York


 

Läs hela inlägget »

Förkunnelse och predikan är det arbete som en människa som är kallad till att tala å Guds vägnar utför. En sådan är och skall vara kallad av Gud. Det kanske man inte behöver påtala. Jag riskerar här att låta snusförnuftig. Ändock.

Jag tycker mig höra och möta så mycket förkunnelse som är...ja, vad är den? Den är platt och den "tar inga fångar". Den arresterar inte och den överbevisar inte. Den möter inga utomordentliga behov utan främjar endast santförhållanden, dvs. den ger Guds ord rätt och är tillrättalagd i fina välformulerade logiska tankebanor, efter den antagna teologiska skola man tillhör. Ibland till och med lite uppschåsad - som om tempot legitimerar en särskild andlighet. Eller betoningar vid upprepningar. Det här är ett stort problem. Vi får inga verkliga andliga resultat på det här sättet. Retorik är aldrig ett verktyg för en andesmord. Inte heller lingvistik. Det är fel fokus. Ändå är den verkligt andesmorde mer än vältalig. Han är den mest vältalige för hans ord brinner av eld. Den andesmorde förkunnaren bryter sig in i dolda hjärterum och erbjuder nåd. Ingen skall gå därifrån oförlöst men verkligt frigjord. Sela.

Lösningen ligger i att varje förkunnare måste nå fram till det. " Jag klarar inte av det här något mer ". Men inte som en bekännelse eller som ytterligare en teologisk dogm bland alla andra teser. Förkunnaren behöver bli så trött på sitt eget framförande att han inte finner något råd och i princip vill kränga sig ur sig själv. Det är hälsosamt för denna tjänst! Då har man nått fram till en väldigt avgörande milstolpe i en gudomlig uppgift. Att gå i egen kraft för bara predikanten allt längre ut i ett allmänt livsbeskådande. Det har vi nog av. Där tar den andliga torkan vid.

Det fanns på 1800-talet en förkunnare med stor kapacitet. En gudagiven förmåga, naturligtvis. Han hette Charles Haddon Spurgeon. Jag har nog alla hans böcker utgivna på svenska. ( - vad hjälper det !) Han kom för eftervärlden att kallas för predikanternas predikant. Han skrev en bok som hette: "Predikantens rådgivare". Jag vet att jag har den i min källare någonstans. Han ger en massa råd och råd kan vara dyrbara. Men det är inte dit jag vill komma i min essä. Jag ville bara neutralisera boken och de allmängiltiga välmenande orden man kan ge till en förkunnare. Andens uppenbarelse kan man inte tradera. Det är min poäng här.

Jag vill istället slå fast en tes, en sanning: En förkunnare måste komma till vägs ände med sig själv. Där skall han strax upptäcka ett skriande behov av den andliga nådegåva som den helige Ande har att ge - för det är han som ger och utväljer de andliga gåvorna för var och en av oss. Där skall i brännande eld och rökstoder Gud lägga ner en förmåga som när det tänder till i människans ande, så uppenbaras saker och i ting i ord och i handling som ingen äger i sin naturliga utrustning. "Anden genom gåvorna, Herren genom tjänsterna och Gud genom kraftgärningarna". 

Men även predikantämnen och förkunnare är människor. Vi människor skyr kriser och vi är tusenkonstnärer på att slippa nå fram till Jabboks vad, där Gud kan möta oss med sina nådegåvor. Vi behöver eld i förkunnelsen! Vi behöver andesmorda vittnen! Vi behöver människor som i desperation sökt Gud för det som inte ligger inom mänsklig kraft eller förmåga. Därefter kan förkunnelsen gå ut i ande och kraft. Människor kommer att flockas till den frekvensen som den helige Ande uppenbarar sig igenom. Det är annat än att kämpa i egen rationell kraft. 

Kris. Vi undflyr kriser. Men vi behöver denna kris. Tillkortakommandet. Gud vill hjälpa oss i detta avseende. Det hjälper inte med att höja tonläget eller repetera homelegetiska sanningar. Kraften måste ha genomslag i språkröret. Då höjs rösten i överbevisande kraft!! Då först kan människorna höra Guds röst då den dundrar från berget. 

" Han ska fylla dig så att det flödar över, HERREN kallar kom till mig och tag alla kärl med dig, han skall fylla dig så att det flödar över, med den helige Ande och kraft. "

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: homeletik
Ground Zero Ground Zero



Här stod ett av de två tvillingtornen på nedre Manhattan - nu ett minnesmärke. En fantastisk installation i all sin enkelhet. Ett smalt påkostat minnesmärke som inte genererar någon avkastning alls. Ett djärvt beslut eftersom det inte kommer bli lätt att i framtiden kasta fram nya förslag på vad den här platsen istället hade kunnat användas till. Med tanke på hur husen trängs på hela Manhattan rymmer värdet av den här markytan mer än en kongolesisk valutareserv till sin potential. Vad får ett monument kosta över tid? Den här installationen kommer att vara den mest påkostade i hela världen alla tider. Det tänker man inte på nu. Det kommer morgondagens amerikaner få huvudbry med.

De mynt som turister säkerligen kommer att hitta vägen till att kasta i, i nostalgisk önskan att återse New York, kommer inte på ett när att stilla den frustration bland de som tycker att markytan nu gått förlorad två gånger. Om nu valuta är allt här i livet. På sina håll är den det. Sorg är nämligen övergående och sällan betalas gravvård längre än i en halv generation eller tills andra offer grävs ner.

Den nedsänkta muren som utgör sänkan ner dit vatten rinner längst med murkanten, står precis där skyskrapan stod. Ytterligare en fyrkantig försänkning i det som kunde blivit en bassängbotten, leder vattnet vidare ner till den osynliga avgrunden. Effekten av det hela är att tornet upplevs fortsätta att rasa i det oändliga. Mycket effektfullt och estetiskt. Längst med sargen har man sedan skurit ut namnet på de omkomna i centimetertjock rostfritt stål.

Dagarna innan jag var där hade man på presidentnivå lagt ner kransar till femtonårsminnet av tragedin. Det är först när man står här som man i någon mån fattar hur enormt stor denna terrorattack var och vilken skymf det var för den amerikanska nationalkaraktären.

Jag la den övre halvan av bilden i förbleknade färger. Det blir mitt bidrag till att minnet bleknar. Den här markytan har vi inte hört om för sista gången.

World Trade Center, de två störtade husen som förändrade hela världen.

 

Läs hela inlägget »

Idag är det en vecka sedan vi närvarade vid gudstjänsten i Times Square Church. Vi var där redan i början på veckan innan. (På tisdagar kl. 19.00 lokal tid har man offentliga bönemöten på TSC. Det inträffar kl. 01.00 svensk tid och sänds live på nätet. Åker du till New York är ett besök självklart.)

Utan att exakt veta besöksantalet så var nästan hela den gamla teaterbyggnaden full av mötesbesökare. Kanske tre - fyra tusen människor. En tisdagkväll och en vardag. Bönemöte (!) Möjligen skall det sättas i sitt sammanhanget. New York har en stor befolkning motsvarande nästan hela Sveriges befolkning. Procentuellt kunde det kanske vara ännu fler närvarande - relaterat till svenska bönemötens besöksantal och städernas invånarantal. I Sverige är bönemöten inte längre välbesökta skall tilläggas - om bönemöten överhuvudtaget existerar längre. Men det är inte kvantiteten som är det avgörande! Kärnan ligger i hur och varför man samlas. Det var ändå länge sedan jag besökte ett unisont bönemöte av det här måttet. Man bad verkligen. Det var nöd och lovsång. Rop, allvar och glädje. Det är inte detsamma som klagan och jämmer. Det var stark bön och inga retreater. Församlingen integrerar också de som bor utanför New York i sina möten.

Jag som veckovis följer gudstjänsterna härifrån Stockholm är överväldigad över att hela församlingen är lika engagerad i sången, som kören och musikanterna är. Det skapar en härlig atmosfär och skapar tillbedjan åt den man tror på. Församlingen är tänkt att vara Kristi kropp. Jag kände och hörde aortan slå.

Om det finns puls då finns det liv!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: bönemöten, tsc


Naturhistoriska museet i New York. Den som sett "Nattvakten" minns nog den här statisten. Det är förlagan till den historien - om än filmatiserad i studio på annan ort. Jag valde här att låta soljuset från taket skapa dramatiken. Det var på natten besten rörde på sig, enligt filmen. Jag blev personligen fotografiskt nöjd med den befintliga ljussättningen här. Alla bilder är klickbara.

 

Läs hela inlägget »

Broadway. Mitt på trottoaren har den unga tösen satt upp sin verksamhet. För tio dollar erbjuder hon sig att spå om andras framtid. En verksamhet man alltid skall se upp med. Hon verkade ängslig. Kanske för sin egen framtid eller sin självpåtagna uppgift. En tragisk syn som är mer än bara bluff och båg under kvacksalveri. Att exponera sig för den andliga värden på det här sättet är att leka med en ond andlig värld. Ett tragiskt fotografi egentligen.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: medium, spådom

"HERREN umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem. Mina ögon se alltid upp till HERREN, ty han drar mina fötter ur nätet. Vänd dig till mig och var mig nådig, ty jag är ensam och betryckt. Mitt hjärtas ångest är stor, för mig ur min nöd! Se till mitt lidande och min möda, förlåt mig alla mina synder." Psaltaren 25

En underbar och insiktsfull psalm, av David.

Förtroende och tillit är förutsättningar bland människor för att vänskap skall kunna finnas, växa till sig och bestå. En utebliven kontakt kan bryta vänskap medan stark vänskap samlar på årgångar. Det kan ta tid för vänskap att bli stark. På samma sätt är det i en Guds relation. Vi vet med tiden att Gud aldrig sviker. Där skiljer han ut sig. Han står alltid kvar. Gudsrelationen är något annorlunda till sin karaktär än mellan människor. Det har med den nödvändiga fruktan till honom att göra - i vårt umgänge och relationen till honom. Inte en fruktan som är strykrädd men en fruktan som innerligt vördar honom. Det kan aldrig ske utan kärleken till honom. 

När David talar om fruktan så förstår vi att det handlar om en kännedom och vetskap om att Gud är mycket större i alla avseenden. Det finns en välsignad vila i det under alla livets förhållanden. Vi kan aldrig bli likar med Gud. Vi kan bli Gud lika men aldrig Gudslikar. Allt måste därför ske på Guds villkor och acceptans. Däri ligger förståelsen i "att frukta Gud". 

Umgicks kung David verkligen så förtroligt med Gud eller var det bara en insikt likt fromma teorier han förde fram? Jag är övertygad om att han varken förhävde sig eller skrymtar i den angivna psalmen. Inte heller att han ägde någon exklusiv teologisk kunskap om Gud utifrån dessa ting som han skulle yvas över. Det var istället upplevt och prövat bland lejon och björn. Bland stora människor och bland falska människor. Det var självupplevt och beprövat. I alla lägen ställde han sin tillit till Gud; viss om att Herren var större än alltsammans. Visst blir vi attraherade och längtansfulla inför en sådan ställning och position? Vi önskar också få äga den styrkan i Gud att få umgås förtroligt med Herren. Det är ju nästan livets mening när allt annat utvärderats färdigt, dvs. att Herren trivs i ens sällskap.

David skrev att han alltid såg upp till Herren. Men det fanns också - mitt upp i allt - en annan sida av livet. Han var betryckt, skriver han. Betryckt. Han var också ensam. Har du hört något liknade? Ensam, kung David... Många kan uppleva att de är ensamstående i olika konstellationer men väldigt sällan erkänner man öppet att man är ensam. David hade ett särskilt förhållande till Herren men uttrycker ändå ensamhet så svår för honom. Vad är friskt och vad är disharmoniskt här, i ett tillsynes exklusivt andligt liv, där den mänskliga sidan av livet haltar och lever i brist? Min vän, det är kärnfriskt - för om det kan gälla för David, så kan också vi få genomgå liknande förhållanden. Det är den stående sanningen. Håll ut! Livets väg är inte alltid jämn men den leder hemåt, framåt och uppåt. Han bär dig och han vill dela ditt sällskap i förtrolighet.

"Mitt hjärtas ångest är stor ", skriver David. Han levde  under möda. Nöd. Lidande och syndamedvetenhet. Man kan undra om David verkligen varit så särskilt redaktionell när han börjar sitt poem så högstående vackert men fortsätter sin vers i ångest och kval. Det borde vara tvärtom. Men han uppger det själv.

Att leva med Herren och inför Gud det är att leva i känslighet. Det kan kännas. Den helige Ande är känslig och han skapar denna känslighet i var och en. Allt är inte lidande även om språkbruket baserat på känslan kan illustrera det så. Vi har inte namn på allt vad Gud gör och uträttar i och för och med oss. Mycket är gudomligt vardande i närheten till honom, som vill umgås förtroligt. Du vet, de finaste tonerna är svårast att uppfatta. De innerligaste orden viskas alltid fram vid milda ord som krossar ben. För det krävs det en särskild utrustning. Sela.

Min vän, om Gud umgås förtroligt, då kan du vara förvissad om att det är ömsesidigt betingat. Den helige Ande skulle aldrig negligera den som står i förtroligt umgänge med Herren - utan att han också talar med "outsägliga suckar" för oss inför Gud. Han som vet vad Anden menar. Upplevelserna av jordelivets kval har ingen med förtroligheten med Gud att göra! Det lär oss texten och det finns därmed inget motsatsförhållande i det. Om vi i allt större utsträckning kunde ta lärdom av dessa eviga sanningar, så skulle mycket av vår frustration få vila i Guds väldig famn och vi få ro till våra själar. Det är balsam i de orden. 

Jesus vill umgås förtroligt med oss och han vill dela alla våra bördor. I viss mån får vi vara bärare av olika kännbarheter, men han är den som bär oss igenom allt.


 

Läs hela inlägget »

Tunnelbanan i New York. Samma banteknik som vi begagnar i Stockholms tunnelbana. Åtminstone när det gäller den Blå linjen mellan Kungsträdgården-Hjulsta, Akalla. Inte ett klotter på vagnarna. Det hade jag inte väntat mig. Det kan man däremot förvänta sig i Rom. Det individuella vagnsnumret och den amerikanska flaggan även här. Skyddsvajrar ska förhindra oavsiktliga olyckor.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: metro new york
American Merchant Mariners` Memorial American Merchant Mariners` Memorial

Sydligaste spetsen av Down Town, Manhattan. Hamninloppet för många emigrantskepp på 1800-talet. Frihetsgudinna till vänster i bild. Ellis Island skymtar till höger med sina karaktäristiska fyra kopparkupoler. Riktmärken för det nya landet.
 

Läs hela inlägget »

En surrealistisk bild där koreografin i ett symetriskt mönster kunde utgöra ett huvudtemat. Ett pentagram. Kameran fryser inte rörelserna. Det har huvudpersonerna själva gjort. En ögonblicksbild där en grupp asiater fotograferar sina egna vinklar av New York. Så olika det kan bli. Bilden känns ödesmättad. Det är typiskt för den ordrike att aldrig låta bilden tala för sig själv.

Jag måste jobba på det.

 

Läs hela inlägget »

Gatufotografering i ordets rätta bemärkelse. Någon har svetsat in ordet i vägövergången. Triumph? Stavar han inte sitt namn Trump? 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: donald trump

Ett traditionellt servicejobb bland den svarta befolkningen. Jag vet inte var den här mannen kommer ifrån. Jag vet bara att han skulle kunna tillhöra den befolkningsgrupp där dessa arbetsuppgifter var väldigt vanliga förr i tiden. Betjänternas. De lägre ställdas och beställdas. Jag är ändå glad att prislappen för hans insatser verkar har stigit med tiden inom hans bransch. Det är intressant att titta runt på hans verktyg i bilden. Vilken fin inrättning. Förstora bilden så ser du. Jag frågade honom om jag fick ta bilden och bad honom fortsätta som inget hänt. Han sa stolt ja. Sex dollar för ett par putsade skor. 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: skoputsare
USA USA

En bild med svåra högdagrar. Hur bemästrar man dom? Man låter de inte fräta igenom. Det får bli lite på bekostnad av den urspungliga tanken med denna bild att låta himmel och moln flyta ihop på skykrapan. Det blev fint ändå.

 

Läs hela inlägget »
FIKA - ett svenskt företag FIKA - ett svenskt företag


Vid två tillfällen stötte jag på det här svenska företaget i New York. FIKA. Ja, det är vad det låter. Man serverar riktigt kaffe med dopp. Interiören och konceptet bygger på svensk fika i modern tappning. Det är alltså inget "Vetekatten" med efterkrigstidens inredning och stil. En stor väggtapet med samma bildmotiv från Gamla stan i Stockholm prydde båda fiken. Man säljer också lite företagsknutna prylar inom samma genren.

Är det här något att nämna på en kristens blogg? Varför inte? Jag får många fler besökare till min hemsida vid webbaserade träffar på de orden. Vetekatten och FIKA. Samt att det stavas med fyra bokstäver. Fler framgångsrika multinationella svenska företag har fyra stavelser i sitt företagsnamn. Går det bra för vårt land, då går det lite bättre också för dig och mig. Svårare är inte ekvationen.

 

Läs hela inlägget »

Under sommaren har NATO och Sverige men också den svenska militären tillsammans med Finland genomfört flera militära övningar på och emot svenskt territorium. Gotland har stått i centrum. I augusti månad hade Sverige också besök av den amerikanska vicepresidenten, Joe Biden.

Vid sitt tal formulerade USA:s vicepresident meningar som i klara ordalag signalerade allvaret i Östersjö regionen. Kanske allvarligare än vad vi förstår. Man kunde gott förvänta sig att Sveriges Statsminister hade formulerat hans meningar. Att USA representant fäller orden understryker situationen.

" Vi har ett partnerskap mellan NATO och Sverige hur vi ser på ett odelat, säkert och fredligt Europa. Ingen skall kunna missförstå varken herr Putin eller någon annan, att detta är ett okränkbart territorium. Punkt. Punkt. Punkt. " , så sa Biden.

Politiker har alltid sina komplexa analyser till grund för sina formuleringar. De får man ta med en nypa salt. Det är ändå intressant att han talar om ett "odelat" Europa, i första hand.

Mina vänner, är det inte så att Ryssland med dubbla rader understryker att deras framtida yttre nationsgräns ligger alldeles utanför Gotland på internationellt vatten? Pipeline 1 och pipeline 2, dvs. Nord Stream 1 och Nord Stream 2. En sådan aktivt dyrbar gräns finner inga motstycken. Underline, underline, underlines.

Politiskt och militärstrategiskt ter sig inbjudan till Finlands militära övningar mot Sverige - i det avseendet - att vara ett lamt försök till självhjälp i ett bakhåll, ett fiktivt bakhåll, emot Ryssland på internationellt vatten. När Ryssland placerar sin progressiva guldgruva i pipelines på internationellt vatten, kan ingen med internationell rätt invända emot det. Ingen skall tro att Ryssland inte kommer att betrakta de dragna gasledningarna rättigenom Östersjön som något annat än en nationell angelägenhet, en territorialgräns. Att de sedan ligger på internationellt vatten emellan fastländerna, möjliggör bara framflyttningen av trupper. Det är alltså inte av hindrande karaktär. Tvärtom! Det ger prejudikat att närvara i stor och frekvent omfattning på Östersjön.

Det profetiska ordet får sina delkomponenter i det som händer. Frågan är hur det fortskrider. Vårt land genomlever en gudlöshet utan motstycke. Också jag ser ett samband. Skall våra nutida profeters ord, syner och varnande drömmar föra oss in i ett tillstånd som inga "punkter" i världen kan förhindra? Frågan står öppen.

Förr hade den svenska kristenheten ledare som tog varningarna på allvar och man gjorde upprop om att bedja för Sverige. Men idag är svensk kristenhet lurade in i en pseudodebatt där man skall ta ställning till om Kristus i praktiken blivit försvagad i sin allmakt och om han nu behöver hjälp av sin jordiska mamma. Det är mer än patetiskt. Det är inte teologi överhuvudtaget.

Vi behöver väckas! Jag är rädd att vi blir bryskt väckta denna gång. Jag är rädd att böneupprop denna gång inte har något genomslag. Vi kan i skriften se att när domar övergått Guds folk - för domen börjar alltid på Guds hus, att det vid en bortre gräns är oundvikligt att stoppa den. Jag befarar att vi nått dithän.

Kom ihåg profeten Jona. Gud skonade Nineve genom hans ord men domen verkställdes på Nahums tid. 


 

Läs hela inlägget »

Terrordåden i New York. West 23 Street bakom bussen var avstängd i flera dygn för utredningar. Plötsligt ser jag reklamen på turistbussen närma sig från höger. Det gällde snabbt ta rygg på polisen. Klick!

Banditerna intog minst sagt hela stan under några dagar. 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: bomdåd i new york



En gatumusikant på en av New Yorks gator. Hans bibel ligger som en mittpunkt i hans verksamhet. Jag såg honom aldrig trumma på den. Allt annat slog han på. Jag vill föreställa mig att han hade vänt omslagstexten åt andra hållet om det bara hade ett buissnessvärde. Eller kanske både ock. 

 

Läs hela inlägget »

De många amerikanska filmernas miljö. Tacksamt hade någon hängt ut en USA flagga innan jag kom. Skulle inte bilden göra sig på en tavla? Jo.

 

Läs hela inlägget »

Kommunikation har aldrig varit så frekvent som idag. Stora händelser är överkörda av nästa nyhet efter bara några tangentslag.

Här har vi några fornlämningar i form av traditionella tidningsstånd. Nyheter under 24 timmar och en brandpost. Alla står de under ständigt tryck.
 

Läs hela inlägget »

New York tidig morgon. Aldrig är väl det tidiga morgonljuset så vackert som när solstrålarna tar sig in något vertikalt mellan de annars så vitt skuggande skyskraporna. Imorgon lägger jag upp några bilder till här på min blogg.

 

Läs hela inlägget »

Den här mannen stod med en evangelists mod mitt i en korsning och gjorde reklam. Inte ett öga missade hans avsikter. Hur länge han höll ut är oklart. 
 

Läs hela inlägget »
Federal Hall Federal Hall


Federal Hall - om än återuppbyggd, där George Washington svor sin presidented. Mannen som står nedanför statyn till minne av den forne presidenten och för någon sekund gör sin honnör, kom med sin kärra och pick och pack från vänster i bild. Han ställde sin pirra gick tillbaka och intog sin pose, satte på sig kepsen och gick vidare. Mannen, lika svart som en staty, lika mörk som Barak Obama vid tiden för vaktombyte på en presidentpost.

Bilderna är i stort format och bese naturligtvis inte bäst i en mobiltelefons skärm. 


 

Läs hela inlägget »
Obama anhängare. Snart verkningslöst. Obama anhängare. Snart verkningslöst.

En man utanför FN byggnaden i New York. "HOPE" står det på hans t-shirt med en bild på president Obama. Ett hopp som enligt författningen snart är till ända. Alternativen i presidentvalet är till retoriken lika ovissa som alltid, men kanske mer nu än någonsin. Ser man till den frispråkighet och fräna polemik som förs i debatterna och jämför med svenskt debattklimat, så råder det snarare åsiktsförbud i Sverige. Så stora är kontrasterna. Den politiska korrektheten har också sitt pris. Vi kommer att vara tydligt reglerade den dagen vi har en religionslagstiftning som är hårt hållen av nya yttrandeförbudslagar. Det kommer att skydda den statsreligion som Europa förbereder sig för. Det ser vi konturerna av.

Läs hela inlägget »

Utan att veta något om de här personerna så framstod de för mig som att den yngre mannen i bakgrunden får hjälp av en underordnad att få fatt i en taxi. Det kryllar av taxibilar på gatorna men de är oftast på väg till någon annan. Männen stod där en bra stund innan de fick napp. 

Jag stod en tag och observerade med mina fördomar som referens innan jag tog bilden. Men de korresponderade ändå väl med den uppfattning jag har om att klasskillnaderna här är större än någon annanstans. Jag såg uteliggare vi aldrig sett till i Sverige. De var så smutsiga att de var nästan svåra att urskilja från asfalten. Klicka på bilden så ser du att betjäntens skor skiner ikapp med hans förmodade och överordnade. Inte dåligt!
 

Läs hela inlägget »
Downtown, den nedre delen av Manhattan Downtown, den nedre delen av Manhattan

Inflygning över New Jersey. I bakgrunden den sydvästra sidan av Downtown, Manhattan. Obegripligt hur marken står pall för dessa byggnationer. Manhattan är betydligt större än vad man kan tro som förstagångsbesökare. Att det dessutom finns ett rikt tunnelbanenät under halvön och det faktum att Hudson river tränger på, gör inte saken mindre imponerande.

Klicka på bilden så ser du skymten av Ellis Island under planets vingar mellan de två rotordelarna. Dit kom vi aldrig denna gång. 
 

Läs hela inlägget »

Flatiron Building eller " Strykjärnet" också kallat. Huset är Manhattans första skyskrapa från 1902. Den märkliga formationen på huset där spetsen på byggnaden bara är 1, 8 meter bred, har sin orsak i att tomtgränsen gick kant i kant med omgivande markägares. Byggnaden fick därför bli sådan. Den trekantiga plätten ligger mellan 5 Avenyn, Brodway och 22nd street, i Midtown.

 

Läs hela inlägget »
klickbar bild klickbar bild

West 23 Street, New York. Polisen är här inne på sitt andra dygn i genomsökandet av bevis. Det var här bomben briserade.  Polis och media. Trötta slitvargar.
 

Läs hela inlägget »
Jag själv utanför Times Square Church Jag själv utanför Times Square Church






Det är få saker som går upp emot god förkunnelse. När den helige Ande tar tag i förkunnarens disposition och gör ordet levande. Det är oslagbart. Det finns inget bättre. Jag fick denna dag lyssna på en sådan förkunnelse.


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: times square church
Empire State Building Empire State Building

Jag kommer att lägga in lite bilder här på bloggsidan från New York, allteftersom. Kika in emellanåt om du är intresserad.

Den här bilden var absolut inte representativ för vår resa när det gäller vädret. Men den äger en melankoli och tidlöshet som är fin. Vi hade närmare 30 grader celsius hela veckan men dagen före hemresan mulnade det på ordentligt. Då levde ordet skyskrapa verkligen upp till sitt epitet och försvann dit upp.

De andra dagarna var det omöjligt att till exempel närma sig World Trade Center. De glas och metall ingjutna husen där gnistrade ikapp med varandra. Ett bländverk. Amerikanarna förstår sig på byggnationer. Markpriserna driver också upp husen mot skyn. Och efterfrågan givetvis. Varför man bygger så låga hus här hemma är svårt att förstå. Det är också alltid tvärtemot dyrare att erövra en bostad längre upp i ett hus, när det istället borde vara billigare för varje våning man producerar utslaget på totalen.  Jag tyckte överlag att det byggdes väldigt mycket i New York, åtminstone på Manhattan. I min föreställningsvärld var staden redan fix och färdig men så är inte fallet.

På trettiotalet när den här byggnaden var färdig, ja, under depressionen, kallades huset för Empty State Building under en tid. Ingen hade råd med någonting. Idag kostar det mellan 300-500 kronor per person att bara åka upp i byggnaden. Hissarna går i skytteltrafik. Köerna ringlar långa och det är naturligtvis en bra affär för staden. Från början fanns det i toppen av byggnaden en brygga där zeppelinare kunde angöras. Farkosterna var då sin tids stora innovation men drabbades av för många bakslag. Luften gick ur projekten. Idag är toppen en sändarmast. 

Klicka på bilden så ser du den bättre.

 

Läs hela inlägget »
En civil polisman attackerad på West 32 street, Manhattan, New York. Klicka på bilden En civil polisman attackerad på West 32 street, Manhattan, New York. Klicka på bilden


I torsdags strax före klockan 17.00, amerikansk tid, satt jag och min hustru och åt på en bar mitt emot Gallerian Manhattan Mall på West 32 street, mellan Penn Station och Greeley Square, i New York. Penn Station ses i bakgrunden på bild. Inte kunde vi ana hur nära vi var en total katastrof. 

Det hade varit intressant att minutiöst följa alla våra beslut och rörelsemönster här i livet och stämma av dem med Guds omsorg i stort. Jag tror att vi skulle bli mer än förvånade. Ibland talar vi om änglavakt. Ofta genomgår vi änglavakter obemärkt och vi undrar: när är våra egna tankar och beslut våra egna, egentligen. Det samlade resultatet ses då vara övermänskligt tursamt. De indicier av övernaturligt slag är ofta så små att de var för sig måste ses med trons ögon för att inte betvivlas. Tillsammans överbevisar de om Guds omsorg - för den som tror vill säga. Otron tror inte. Det ligger i begreppets natur. Gud kan man inte nå på den vägen. Han som beskyddar likväl.

Min hustru och jag satt alltså mitt emot Manhattan Mall ganska precis rätt över gatan som på denna bild, i Midtown. Vi kom att sitta i skyltfönstret med utsikt över vyn. Strax före kl. 17.00 ska vi till att lämna restaurangen och vi planerade att gå in i Gallerian mitt emot. Men min hustru ville att vi skulle ta med en "take off" kaffe först. Överallt i New York bär folk på kaffemuggar. Jag föreslog istället att vi kunde komma tillbaka en stund senare och ta de där kaffemuggarna "by walk". Det kan ha räddat våra liv.

Lite längre bort påbörjar polisen en stor insats eftersom ett ingripande har urartat. En man har rusat ifrån sin bil utan att ha kunna demolera den metallkägla polisen fäst vid hans bils hjul som han felparkerat. Han hade därför hotat polisen med en bred köttkniv. En sån där som man hugger kotlettrader med. Tio centimeter bred. Den här snabbt förflyttande verksamheten är nu på väg mot West 32 street medan vi intet ont anande är på väg över gatan och in i Gallerian Manhattan Mall. Vi hinner in ca. 20 meter in till höger i varuhuset då vi hör fruktansvärda rop och paniska tillmäten. 30, 40 kanske 50 människor rusar in samma väg som vi kom och skriker RUN, RUN !! Vi hör ett par pistolskott, åtminstone. Vi förstod per instinktion att det var ett attentat på gång. Men inte vilken omfattning. Bara att det var livsfara. Och vi sprang.

Gallerian var genomgående. Vi kunde på så vis komma ut ur varuhuset via Greenley Square, där polisbilar började strömma till. När jag sedan kom in på samma gata som vi hade promenerat över för att gå in i Manhattan Mall, såg jag denna syn på bild och på långt håll. Polismannen som var på väg hem från jobbet hade ingripit för att oskadliggöra yxmannen. Han fick köttkniven över hela ansiktet. 70 stygn fick han sy och var helsidesstoff på nästa dags dagstidningar. Polisen fick kritik i massmedia för att man avlossat 18 skott vid detta tillfälle. Vi såg en polis som hade skottskada i ryggen, det har jag bild på, som förmodligen fått en kula i ryggen av en kollega och av misstag. Kulorna ven förmodligen kors och tvärs. Yxmannen uppgavs inte bära något handeldvapen, vad jag har sett rapporterats. Därför dokumenterar mina egna foton något mer i denna historia.

En harmlös fundering. Vad utgör skillnad mellan liv och död? Är det Guds omsorg? Absolut! Ska vi ta med oss kaffe nu eller sedan? Vad avgör vilka beslut vi tar? Ett av vardagslivets många harmlösa beslut. Det kunde ha varit avgörande för oss personligen. Den här gatan är inte speciellt bred. Att kringrusande poliser skjuter 18 skott i detta läge säger sig själv hur livsfarligt det kan vara för allmänheten och hur omdömeslöst det är att göra så. Men i USA är en polismans liv något mer värt än andras, enligt lagstiftningen. Och vem räddar inte en kollega i nöd?!

De efterföljande dagarna var minst sagt lika spännande. Tre timmar innan den andra bomben detonerade var vi i Chelsea. Vi hade besökt Chelsea Market. Tre timmar innan! Åtta bomber totalt.

Men inte minst... Vi har också besökt bönemötet på Times Square Church och gudstjänsten på söndag förmiddag under besöket i New York. Åker du till New York, se till att du prickar in dessa möten. Här skulle jag vilja ge luft åt min anda och tala in vad jag upplevt på film. Mitt skrivande räcker nämligen inte till. Det var gripande. Jag har fått sitta vid Kristi kropps aorta för en stund. Ja, aortan. Och jag är gripen. Vilket flöde! Vilket tryck! Vilken hänförelse utan klagan.

Ellis Island, ja där vid Ellis Island.

 

Läs hela inlägget »

Igår genomförde jag min sämsta prestation i ett Stockholm halvmaraton någonsin. Tiden blev 2.14.26. Det är så illa att det endast är att betrakta som ett fullbordat lopp. Ett bibliskt tema. Att fullborda loppet.

Att genomföra den distansen på tid efter att ha varit sjuk större delen av månaden innan medför inte bara för lite träning och konditionstrimning, det slår igenom på resultatet. Det var dessutom - vilket kan vara svårt att tro, alldeles för varmt denna dag. Jag såg minst fem personer ligga utslagna med tillkallande ambulanser. Utanför slottet låg en man med upplivningsutrustning monterad på bröstet. Han var utslagen. Hjärtstillestånd. Vätskebrist. För stora påfrestningar. 

Nästa år ska jag slå den där magiska tidsgränsen. Då har jag förhoppningsvis ingen övervikt att släpa runt på utan bara den eftertraktade farten. Att inte ge upp är en seger bland alla de som vinner segermedaljen. Det såg jag väldigt många göra på vägen och är naturligtvis glad över målgången.

 
 

Läs hela inlägget »

När Stefanus genomför sin sista predikan i livet gör han en resume`över sitt folks historia. Så mäktigt. Låt oss röra vid den predikan i ett särskilt avseende.

I Moseboken kan vi läsa att HERREN talade till Abraham att han skulle lämna sitt sammanhang. Gud talade om vad han skulle lämna men inte var han skulle hamna. Så är det att vandra på trons väg! Det är alltid ditåt men aldrig varåt. Tron har sin egen kompass och den drar den trosvisse likt flyttfågeln om hösten till varmare land. Hettan drar eller skjuter på i ett högpulserande bröst. 

När Stefanus predikar är Abrahams resa för länge sedan över men det är dyrbart att se hur Stefanus beskriver denna trons vandring likt en princip. Trons vandrings princip. Varför är det en trons vandrings princip? För att Abraham var trons fader. En fader har söner och döttrar. Det vill säga efterföljare enligt samma princip. Vad säger Stefanus?

" Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien och förrän han bosatte sig i Karran. Gå ut..." Apg. 7.

I Gamla testamentet står det att Abraham kom till Haran. I Nya testamentet refererar Stefanus till orten Karran. Har någon fel citerat här? Nej, de sakkunniga menar att det är det grekiska ordet för samma stad, dvs. Haran. Karran har ingen egen betydelse. Det har Haran. Men eftersom det avser samma ort som Abraham kom till och vi vet att Haran är en biblisk ort och att ortnamnet betyder "väg", kan vi vara trygga i att det handlar om en väg. En väg kan leda åt olika håll. Det kan trons vandring också. Så skall ortnamnets språkförbistring tolkas. En väg är aldrig slutdestinationen. Men den för dit! Haran. Karran.

Haran betyder "väg" eller "gata". Pantsätter inte skriften hela berättelsen genom att övertydligt visa på att trons väg är just en väg genom ortnamnets betydelse!? Man stannar inte kvar på en väg. Man går vidare.  Ja, skriften är så överbetonande att inte fastna i gamla mönster eller lösningar att den förändrar ortnamnet från Haran till Karran. Varför? Därför att det är destinationen på trons vandring också för dig. Var ligger Karran? Vad är det för plats? Det är din plats! Din väg. Den existerar i översatt betydelse för dig, likt Haran för Abraham. Flummigt? Inte alls! Det är ditt Haran. Karran!! Gå. Gå i tro! Sela.

Låt mig gå tillbaka till den ursprungliga texten om Abraham. Den som Stefanus omtalar. Vad betonar han så särskilt? Härlighetens Gud uppenbarade sig för Abraham medan han ännu var i Mesopotamien. Det gör inte Moseboken med samma stegring. Abraham gick inte till Haran för att få höra från Gud. Han gick till Haran på Guds uppenbarelse. Gud uppenbarade sig där han var för att han skulle dra vidare. När han sedan kom till Haran begrov han sin fader Tera. En synnerligen tydlig förebild på sitt tidigare sammanhang. Abraham drog sedan vidare med sin brorson Lot. Gud kom emellertid att frigöra Abraham också från Lot. Genom omständigheterna. Säg mig emot om jag har fel. Är inte kallelsen personlig? 

En kallelse och ett löfte är alltid personligt givet av Gud. Allt "folk" som den visionäre gärna vill ha med sig på vandringen, är inte alltid med i Guds plan. Gud visar istället på stjärnhimlen och pekar på alla sandkorn på stranden och han talar under mänsklig sterilitet och infertilitet: - Så många skall du bli!! 

Då Gud kallar, då kallar han personligt och personligen. Han kommer också att föröka sitt folk. Personligen. När han släpper på infertiliteten och ofruktsamhet i överförd mening.

 

Läs hela inlägget »
David Wilkerson David Wilkerson

Om två veckor åker vi till New York. Amy Mathew som har ansvaret för webbkyrkan på Times Square Church, har lovat boka platser för oss till den välbesökta gudstjänsten. Så ovanligt för en svensk och vänligt.

Boken härintill som är skriven av David Wilkersons son, Gary, kom i mina händer innan vi visste av vår resa dit, vad jag minns. Det sammanföll i alla fall inte. Det är en intressant läsning att få glimtar från en människa som stod David nära. Allt går naturligtvis inte att beskriva. Men det är fantastiskt att läsa hur en man får inspiration att köpa en teaterbyggnad, på Manhattan, för 16 miljoner dollar för att bedriva gatuevangelisation. Den summan är stor även för amerikanska TV-predikanter idag. Det här var i slutet på 1980-talet man startade upp arbetet på Times Square.

Första tiden uppmanades besökarna att lämna sina handväskor framme vid plattformen under gudstjänsterna. De mer rekorderligas. Väskorna förväntades annars inte vara kvar efter mötets slut. Mötena var fyllda av skrupelfria människor. Kyrkobesökarna var av den värsta sorten i våra ögon. Det stank av uteliggare och missbruk. Inget man förväntar sig i fina salonger. Verksamheten finns kvar än idag, trots att Wilkerson är borta. Det är det fina. Annars brukar stora personligheter namnkunnigt balsameras för eftervärlden istället för att man efterföljer deras tro. 

Av en annan passande tillfällighet så fick jag igår en annan bok i min hand, skriven av journalisten Ola Larsmo. Jag är glad att den kom ut precis nu. Han har skrivit en bok om de svenskar som emigrerade till USA och kom till Ellis Island. De sjuka och svaga fick återvända. De som inte såg fräscha ut. Allting går igen i valideringens tecken. Ola Larsons bok: "Swede Hollow" är en bok i romanform. Ett forskararbete. Jag vill inte röra den förrän jag sitter på planet. Så jag kan inte gå i god för den än. Men boken om Wilkerson borde alla läsa. Den rymmer mer än filatropi. 

 

Läs hela inlägget »
Garmin - forerunner 235 Garmin - forerunner 235

Nästa lördag är det Stockholm halvmaraton. Det går jag igång på. Jag har skaffat en bättre löpklocka inför det. En Garmin 235. Kopplad till mobilens app mäter den allt utom blodsocker och undertrycket i princip. Inte dåligt. Programvaran dokumenterar därmed hela mitt fysiska aktiva liv. Den kan också selektera djupsömn från lätt sömn och avslöjar orolig sömn till skillnad från lätt medvetslöshet. Klockan mäter även distansen kontra hastigheten och översätter det i förbrukad kcal och redovisar nivåskillnader i grafer och i diagram. Den aviserar också e-mailen i mobilens inkorg och gör dem läsbara i klockan. Vilken smart klocka!

Tekniken i denna Garmin har slagit ut pulsbanden som tidigare gav ett realtidsbesked om hyperventilation via bröstkorgen. Under den här klockan sitter istället tre lysdioder som mäter blodflödet i huden och ger omedelbart besked om pulsen. Dygnet runt. Den räknar också ut dina pulsvärden kontra prestandan. Mitt BPM ligger på 46 bpm denna dag. Det är naturligtvis tillfredställande då en genomsnittlig vilopuls schablonmässigt ligger mellan 60-100 bpm. Ett bpm på 46 talar för en stark hjärtmuskel. Men att hetsa upp blodflödet är inte allt. Kroppen måste också röra på sig och det fortare än sist. Det är målgången som räknas och inte hur resan har varit. Överfört på ett andligt område vill jag bara ut och springa nu. Jag skall nå målet. Där väntar mig dyrbara vänner!

Jag går ut i starten med 75,7 kg. Det är betydligt bättre än den övervikt jag tidigare släpat runt på. På sikt bör det underlätta transporten. Därmed inte sagt att det går fortare för det. Fartökningar har med muskelbyggnad och rutinmässig intervallöpning att göra. Där är jag dålig i utförandet. Men jag har kompenserat det med ett par X2U kompressionsbyxor. Tveksamt om det hjälper. Likt Mustafa Mohamed kommer jag att ta fika på vägen. Han som rekommenderar energigel var femte kilometer. På fötterna har jag ett par Asics Nimbus 18. En utmärkt långdistanssko för normal pronation. Men köp inte Asics. De har problem med bakkappan på sina skor. Det är också allmänt känt. Ja, man kan verkligen tala om en fulländad produkts akilleshäl. Efter ett par - tre mil skaver hälen upp stoppningen och orsakar skoskav. Jag har reklamerat fem par skor under några år nu och har på så vis varit sponsrad utan att varken Asics eller jag vetat om det. Inte ens en tyst överenskommelse har förelegat. Det har bara blivit så. Välsignat men tröttsamt att köpa samma sko två gånger om än med samma pengar. Jag byter nog märke till våren.

När jag genomläser denna min text låter det som en sportnörds. Men det är jag inte. Att kroppen behöver motion är underskattat. Motion för kroppen, tillför hjärnan det blodflöde som stimulerar intellektet och hälsan i övrigt. Den håller också isterbuken stången. Bara så. Sköter vi oss lever vi längre. Lever vi längre kan vi vara verksamma för Gud lite till. Det längtar jag efter. Förlorad tid är ointagbar tid. Skulle Jesus likväl inte dröja... så gör det mig ingenting - hur vackert livet än är.

Det kan jag försäkra dig.


 

Läs hela inlägget »

...och jag skall visa honom, huru mycket han måste lida för mitt namn skull. Apg 9


Paulus hade blivit kidnappad av HERREN. Kan man säga så? Kanske lite väl tilltaget men vilka argument kan man sätta emot den beskrivningen egentligen? HERREN utvalde honom och det med besked. Paulus blev slagen till marken och blind för en tid. Ett Guds möte utöver de vanliga. Paulus som också blev ett mäktigt redskap. HERREN som vet att rekrytera. Han mönstrar även dig!

Jag vet ingen förutom patriarken Jakob som fått en sådan utväljelse. Hur står det skrivet: "Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills morgonrodnaden gick upp". Jakob blev inte bara ensam. Han blev ensam kvar. Ensam kvar då de andra gick vidare. Vilka de? De som han tillhörde. De som inte tillhörde Jakobs kallelse, primärt sett. Jabboks vad eller bäck är där symbolen på en gräns. Den gräver man inte igen. Den torrlägger man inte. Broar existerar inte på detta område. Klyftan är lika oövervinnerlig som en egenmäktig naturlag. Antingen står du på ena sidan eller på andra sidan om bäcken. Men du måste förhålla dig till Jabboks vad. Vilka kallelser. Vilka Gudsmöten! Smärtsamma och påtagliga. 

I berättelsen om Paulus uppenbarar sig HERREN för Ananias och instruerar honom om vad han skulle göra. Ananias skulle lägga sina händer på Paulus och lösa honom. Det var Guds sätt och metod. En ordination vi inte kan omfamna eller förstå. Kallelsens manteln hängdes på hans skuldror och blev ett med personligheten. Jesus säger till Ananias att han skulle visa Paulus hur mycket Paulus skulle få lida för Jesus namnets skull. Här var Paulus lidande i fokus. Inte Jesus passionsberättelse - om än så djup, härlig och svår. Den var då passe`.

Skall en kristen lida? Ja. På vilket sätt? På olika sätt. På vilka sätt? På många sätt.

Jesus säger inte att han skall bana väg för lidanden. Inte heller att han skulle utföra lidandet. Lidandet var för Jesus namnet skull. Men Jesus - som äger insikt i den framtid Paulus skulle få genomleva utlovar inte heller en försäkring emot alla lidanden. Han lovar inte att avvärja dem. Tvärtom! Jesus betonar istället att det skulle ske och vi förstår att om Jesus garanterar med begrepp som "måste " och "hur mycket ", då förstår vi att det är av vikt. 

Jag skall visa honom hur mycket han skall få lida för mitt namn skull!

Jesus vet om. Han vet om allt. Han vet om prövningar och lidanden. Han har inte lovat avhjälpa alla lidanden. Men han lovar att vara med oss alla dagar! Också de onda dagarna. Gud utför något i lidandet som vi inte förstår. Gud tillåter lidande. Han kan skydda från lidande men han kan också gå med oss i lidanden.

Det är Guds väg med kärl till hedersamt bruk!


 

Läs hela inlägget »

Förkunnelse på YouTube

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter