Guds frid vänner! Nu är det bara några timmar kvar på året och vi går in i den kanske mest dramatiska tid vi någonsin upplevt. Låt oss vara aktiva för Jesus!

På fredag ska jag tala in mitt bibelstudium från Johannes evangelium där vi ska titta på två fallstudier. Det har inte funnits tid för ett framförande tidigare, helt enkelt. Men nu är tiden inne!

Nu vill jag önska er var och en ett riktigt - Gott Nytt År!!

 

"Församlingen i dag behöver människor, rätt slags människor, djärva människor. Det talas om att vi behöver väckelse, att vi behöver ett förnyelsedop i Anden - och Gud vet att vi behöver bägge delarna - men Gud kommer inte att väcka möss. Han kommer inte att fylla harar med den helige Ande.

Vi behöver människor som kan ge ut sig själva i kampen om själarna, människor som inte kan skrämmas av hot om död eftersom de redan dött ifrån denna världens frestelser. Sådana människor kommer att vara fria från de tvång som behärskar svagare människor. De kommer inte att känna sig tvingade att göra något på grund av omständigheternas tryck. Det enda tvång de känner kommer inifrån - eller ovanifrån.

Detta slag av frihet är nödvändig om vi ska få profeter i våra predikstolar igen istället för maskotar. Dessa fria människor kommer att tjäna Gud och mänskligheten utifrån motiv som ligger högre än vad som kan begripas av gemene man bland religionsanhängare som idag går ut och in i våra helgedomar. De kommer inte att styras i sina beslut av rädsla, inte följa någon tjänst på grund av ekonomiska fördelar, inte utföra någon religiös handling just därför att det är kutym att göra så. Inte heller kommer de att låta sig influeras av kärlek till publicitet eller önskan om ett gott rykte."

A. W Tozer
 

Nu har mitt studium över Apostlagärningarna del 5 delats över tusen gånger. Det är helt fantastiskt! Fortsätt gärna att dela förkunnelsen till andra.

Jag har ingen församlingsstyrelse som vaktar min tunga. Att jag skulle behöva kompromissa med budskapet. Jag har heller inga hämmande omständigheter jag har att ta hänsyn till när det gäller att tala fritt från Guds ord. Det är helt ovärderligt! 

Nästa gång ska vi titta på texten ( Johannes evangelium kapitel 4) om kvinnan vid Sykars brunn. Läs gärna in dig på berättelsen. Detta blir inte en vanlig predikan. Jag ska visa på hur misstolkad den berättelsen är - i all vår iver att skyndsamt "rusa in till staden" tillsammans med henne för att se hur hon vittnar om Herren. Berättelsen rymmer annat för den som verkligen läser texten och inte antar gamla fastslagna sanningar! Den rymmer och döljer på omständigheter jag aldrig hört förkunnats. Ja, det låter anspråksfullt. Det är det också.

På måndag eftermiddag kommer jag att stå i korsningen Korsgatan - Kungsgatan i Göteborg och evangelisera med traktater. Det ser jag fram emot!

Som brukligt avlägger jag en rapport efter det. Sedan går vi in i julhelgen med allt vad det innebär.

Gud välsigna dig att följa med i kampen för evangelium!

 

I går vid 19.00 tiden blev denna hemsida attackerad av en massiv anstormning av spam. Det höll på hela kvällen inpå natten och hemsidan är fortsatt under attack. Varenda blogginlägg attackeras av ett meningslöst "e" i kommentarsfälten. Ibland upp till 100 stycken i varje kommentarsfält. Ett enormt tidskrävande arbete att rensa ut, en efter ett.

IP adressen är spårad till Irland men har naturligtvis sitt säte någon annanstans. Man söker överbelasta och knäcka hemsidan så att den kraschar. Det är naturligtvis en illasinnad människa som gör detta. En av mig anonym människa älskad av Jesus! 

Jesus ska visa sig stor och härlig för honom!

( Skulle denna hemsida krascha så vet ni vad det beror på. Jag har bett Hemsida24 som är mitt "webbhotell" avhjälpa problemet.)


 

I morgon har jag för avsikt att evangelisera på stan igen. Jag står som vanligt i korsningen Gamla Brogatan och Drottninggatan vid 11.30 tiden och några timmar framåt.

Men först går jag förbi byggnaden där jag blev frälst. Det gör jag alltid. Evangelisationscentret som numera inte finns kvar. Det ger mig en sådan inspiration - som om tiden stått stilla. Ja, jag får gå med frälsningens budskap i en helt annan tid  - fyrtio år senare - "som ett rotskott ur förtorkad jord". Tid och rum upphör. Var det viktigt då med evangelisation, så är det ännu angelägnare idag i en sekulariserad värld! Var håller du hus, du Kristi brud? Var är din tro, var är din första kärlek? Vad är ditt hopp - ditt segerlopp? Vak upp! Se Jesus kommer snart!!

Men morgondagens evangelisation beror också på om det regnar eller inte. Jag är inte avhängig uppehåll men traktaterna blir blöta. Därav. Regnar det kommer jag istället att förbereda det YouTube klipp jag ska spela in under mellandagarna. Jag ska tala om synden. Om hur alla vi människor är drabbade av den. Synden är en del av vår natur. Därför är det så naturligt för oss att försvara oss emot den och det gör självdiagnosen mycket jävig och svår. Men den Helige Ande kan väcka oss över våra tillstånd. Vi är syndare. Men vi är erbjudna nåd att få förlåtelse och befrielse från synden oavsett levnads tillstånd - om vi vill ta emot gåvan. En Guds gåva är det.

Jag tänker tala över två texter från Ny Testamentet. Det är Jesus som talar med kvinnan vid Sykars brunn och vi ska också se hur Jesus förhöll sig till den rike mannen. Det är ett intressant och nödvändigt studium! 

Bed för detta framförande! Vi behöver överbevisning i Ande och kraft. Därför är det förkunnade ordet, det talade ordet så nödvändigt.

Nåden är beroende av domen. Finns ingen dom - behövs ingen nåd.

 

Den danska tidningen Berlingske Tidende uppmärksammade igår att Sverige nu projekterar för 500.000 nya gravar i Sverige. Tidningen refererar till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som uppger att man i Göteborgstrakten redan avskilt tio hektar mark för ändamålet. I planerna så inkluderar man behovet av att Natosoldater också kan behöva kunna gravsättas på svensk mark. I beräkningen så ser man att elektriciteten inte kommer att räcka till i krigstid - ja, det är krig man planerar för! Gravsättningar som hör samman med en plan B då kremeringar vid energibortfall omöjliggörs i händelse av krig.

Sätt ämnet i sig - kontra kostnadsfaktorn - och det faktum att hela den offentliga sektorn alltmer saknar resurser, då förstår vi vad klockan är slagen! Det finns väl väldigt mycket annat man kan förbereda sig på om kriget skulle komma? Men gravar! Kan vi ta in det allvaret?

Våra myndigheter planlägger alltså för ett scenario där 5 % av befolkningen måste kunna gravsättas! Ja, du. Det blir en verklig väckelse från norr till söder.

I början av Rysslands krig mot Ukraina skickade Sverige 5.000 hjälmar. En försiktig reaktion där hjälmar främst används då man cyklar - nu hjälper vi Ukraina med fabricering av medeldistansrobotar. Neutraliteten har morskat upp sig. Vi flyger inte längre under radarn i vår svenska fredliga hållning.

Vad vet myndigheterna som inte vi får reda på? Hur allvarligt är det militära hotet? Hur grav är hotbilden mot Sverige? Ja, i alla fall så börjar man gräva 500.000 gravar och få reagerar.

Väckarklockan har ringt länge. Men det är få kristna som vaknat över tidsläget.



 

"Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för jag har fött honom med smärta”, sade hon. Jabes ropade till Israels Gud och sade: ”O att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!” Och Gud lät det bli så som han bad." (1 Krönikeboken 4:9)

Bland namnkunnigas släktregister som kung David och Salomons ättlingar omnämner bibeln Jabes bland Juda släkt. Ett släktregister som följer den gängse stringenta släktuppräkningen men som plötsligt blir meddelsam och börjar biografera. Likt en kyrkobokföring radas namnen upp och avhåller sig ifrån att presenterar deras individuella levnadshistoria. Vi förväntar oss heller inte det i en presentation av ett släktled. Men mitt i denna tradiga namnangivelse  bryter skriften ändå av och omnämner mannen Jabes och berättar lite om honom. Så fullständigt oakademiskt.

Jabes, det betyder ”smärta”. Hans mor gav honom det namnet, står det. Gör inte alla mödrar det, ger sina barn namn, tillsammans med fäderna? Jo. Men betoningen ligger på smärta här. Namnet han fick. 

Vem var Jabes mor? Det får vi inte veta - trots att det är ett släktregister. Varför? Det är dolt. Skriften som annars är så noggrann. Släktregister som till sin genre varken får hitta på eller utelämna namn. Bibeln uppger att Ashur av Juda släkt hade två hustrur: Naara och Hela. Från en av dessa mödrar härstammade möjligen Jabes mor som bibeln inte direkt pekar ut. 

Följ Jesu släktled. Där kan man på intet vis hoppa över varken Rahab eller Rut i släktledet. Då hamnar man fel och historiskt sett blir då inte Jesus Davids son. Något fullständigt otänkbart. Nej, namnen har sin givna plats och får inte negligeras. Alla namn måste med och stavas rätt. Rättstavas. Annars blir det fel. Men inte här i släkten kring Jabes som står där ensam omnämnd. 

Hur många bröder hade Jabes? Det får vi inte veta. Inte heller vad de hette. Var Jabes yngre eller äldre än sina bröder? Det vet vi inte. Var Jabes den förstfödde och därmed blev drabbad av förlossningsskador? Är det så vi ska förstå det? Det vet vi inte. Jabes, hans mor och hans bröder som mitt i ett släktregister får stå där ensamma, utlämnade som representanter för ofullständiga namn i relationen i ett isolerat släktled. Varför omnämns man annars inte vid namn? Det är mer än ett stilbrott. Bibeln gör inget omedvetet!

Jabes mor kallade honom för Jabes - ”för jag har fött honom med smärta”. Hon födde honom inte under smärta - vilket ju är språkligt rätt och normalt vid förlossningar. Och varför i så fall poängtera det normala? Men hon hade fött honom med smärta, står det. Det talar möjligen om en uppväxt under smärta - för alla barn smärtar vid förlossningar. Inte sant? Jabes är därvidlag inte unik här. Och inte Jabets mor heller.

”Jabes var mer ansedd än sina bröder”, står det. Alltså måste hon fött flera barn. Smärtade inte de vid förlossningen? Jag frågar. Smärtar det inte alla kvinnor, för övrigt, att föda barn? Varför är skriften så märkvärdig över Jabes historia relaterat till hans mor och retar våra tolkningar mellan de två olika och tillämpade prepositioner i textens betydelse? ”Under” eller ”med”. Ja, vi finner något dolt här. Något svårt. Något som undviks men får sin förklaring under begreppet ”smärta". Namnet han bar. 

Fick han det namnet från början eller gav hon det senare utifrån den smärtsamma upplevelsen under uppväxten? Det självklara växlar över i det fördolda och skapar dimbankar under de okända omständigheterna - för alla mödrar föder väl sina barn med smärta - livet ut… Och alla barn smärtas väl vid den brutala födseln vi alla lagt bakom oss - trots att vi inte minns den! Varför skulle Jabes vara den första att registrera smärta under sin födsel, om jag får fråga? Smärtan under en födsel skapar väl inte "ett livslångt ältande” om den inte är en återkommande belastning i livet? Smärtan är snart glömd vid förlossningar - åtminstone hos modern, säger skriften. Jabes bad att bli fri från smärtan. Alltså fanns den kvar upp i åren.

Här finner vi en djupare mening. Det kan inte förstås på annat vis. Hon säger det ju själv: Jag har fött honom med smärta och inte under smärta. Och Jabes själv ville bli fri från sin smärta. Alltså hade moderns smärta fått genomslag i pojken.

Den sista meningen i skriften lägger ytterligare betoningen på Jabes. Där står det att Jabes blev bönhörd. Det var alltså han som var föremål för smärtan. Inte primärt modern. Föräldrar som föder barnen och inte tvärtom. Hade Jabets mor varit objektet för smärtan hade hon haft en svår förlossning. Men så står det inte. Hon hade då möjligen dött i barnsäng eller avhållit sig från ytterligare födslar. Men så skedde inte. Det var Jabet som var född med smärta inför en bönhörande Gud. Och med hans moders goda minne. Varför skulle hon annars kallat honom för Jabes?

Berättelsen om Jabes är så unik i skriften. Berättelsen frångår alla gängse presentationer och släktträd och låter mannen stå där ensam men namngiven. Hans far är onämnd. Hans mor och mormor förblir namnlösa och hans släktträd kommer oredovisat från två oprecisa håll. Likt en isolerad företeelse står Jabes där - likt en fördriven Jefta - försvagad ur sin kontext. 

Men Gud bönhörde honom! Det är bibelns crescendo! Det är alla lidandes och ensammas stora tröst. Herren är inte slarvig med den enskilde. Han ser inte till massan och han låter inte den ensamme få utgöra ett överkomligt svinn - som bland människor. Låt oss läsa vad som står. Vad gjorde Gud för Jabes? Han gjorde allt vad Jabes bad om. Har du läst det? Det är mer än nog - för vad bad Jabes om? ”Välsignelse.” ”Utvidgning av hans område”. ”Gud skulle vara med honom”. ”Göra så att han slippa olycka och smärta”.

Gud lät det bli så som han bad honom. Gud lät inte bli. Men han lät det bli som Jabes bad! Gud som är seendets Gud. Han som såg Hagar i öknen och hörde Ismaels gråtande ljud och gav framtida löften åt honom.

Bibeln anser att det är viktigt att framhålla Jabes anseende. ”Han var mer ansedd än sina bröder”, står det. Vad ska vi med den informationen till? Vi som inte ens får veta vilka bröderna var. Det är en hemlighet i det. Hur då?

Hela berättelsen om Jabes handlar om lidande eller smärta. Det står i direkt korrelation till det anseende han fick. Eller om du vill vända på det; Smärtan var inte ett hinder för hans anseende. Ty Gud hörde alla hans böner och svarade på dem.

Pris ske Gud!

 

Det är så stort och underbart att kunna få berätta om Leif i Småland. Han har nu delat ut det mesta av de 5.000 traktater han beställde senast, meddelade han mig. Nu har han idag beställt ytterligare 5.000 flyers lagom till julmarknaden. Det är stabilt! Det är kallelsemedvetet! Det är att ha det eviga målet i sikte och att rädda så många som möjligt för evigheten. Jesus går med och Gud vakar över alla initiativ. Gud vare lov! Vi gör så vår kallelse fast och arbetar med den Helige Ande för Jesu sak.

Den 23 december kommer jag att stå på Korsgatan i Göteborg och evangelisera. Det ser jag fram emot. Där stod min pappa som ung och sjöng och vittnade om Jesus med sina vänner. Vi måste tillbaka till det enkla och personliga framförandet av evangelium, med under tecken som åtföljer dem som tror.

"En folkväckelse utan ett fotfolk är en omöjlighet!"

 

"Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom."  (Hebr. 11:6)

- Välkommen att lyssna till berättelsen på YouTube om hur Jesus botade en blindfödd man. Välkommen att också ta del i hur jag själv fick erfara hur Herren Jesus Kristus helade mina knän.

Gud välsigna dig att sträcka dig fram till Jesus i tro. Utan tro är det omöjligt. Tro utan gärning är en död tro. Men tro och gärning är levande!

Jesus som belönar dem som söker honom!

 

"Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet." (Luk. 9:26)

Alla troende väntar på att Jesus ska komma tillbaka. En underbar dag vi väntar på. Vetskapen om att en dag så är allt det här borta som har med tiden och livet på jorden att göra. Vi går då in i evigheten. Jesus är vår garant genom hans död och uppståndelse och genom vårt liv i honom. Det gläder oss!

Jag tänker idag på detta allvarliga bibelord. Det komplicerar det hela. Jesus talar om att "blygas för honom och hans ord ". Är det verkligen möjligt att göra det? Ja, Jesus påtalar det och varnar för det. Han talar om en skam och blygsel inför honom och hans ord. Kärleken till honom som borde vara översvallande.

Älskar inte Jesus alla människor? Jo. Ska inte Jesus ha överseende med oss alla när vi äntligen får träffa honom och jordelivet är över i en innerlig glädje? Då är ju det förgängliga borta och vi iklätt oss oförgängligheten i en evig tillvaro med honom.

Visst, men det står att Människosonen ska skämmas för en kategori av människor när han kommer tillbaka i sin Faders och alla de heliga änglarnas härlighet. Det står ju så! Varför? För att de var blyga inför andra människor angående Jesus! Hur länge ska han skämmas för dem, undrar jag? När han kommer, står det. Kommer det att pågå evigheten lång och för alltid? Det står inget om det. Ohyggliga tanke! Det blir ingen himmel under sådana förhållanden. Hur ska den frågan lösas i evigheten, bortom en hämmad relation och ett krystat möte på skyn? Det blir ett komplicerat möte, vill jag påstå, om det som står här i bibelversen inträffar och är sant. Skämmas för, det är en yttre påverkan som får ett inre genomslag där någon representerar reaktionen av en skam. Och inför andra. Vi vet alla vad blygsel är. Fruktansvärt. Inför vem? Inför Fadern och alla änglarna! 

Min vän! Låt mig få vara din väckarklocka och dig en signal som når dig bortom vem jag är eller möjligen representerar. Vi måste ta missionsbefallningen på allvar. Vi måste vara aktiva i den sista tiden innan Jesus kommer tillbaka. Vi har ju att rädda andra människor för evigheten på Jesu anmodan. Inte sant? Låt oss göra det i allt större utsträckning och inte vara blyga över att vi är troende.

Jag vill inte lägga så mycket mer betoning på att Jesus en dag ska skämmas för en grupp människor. Men det går inte att komma ifrån det bibelordet, Jesu egna ord. Mötet på skyn med Herren skulle vara glädjefyllt och inte fylld av skam. Låt oss påminna varandra om missionsbefallningen ännu en gång. Vi ska gå ut i hela världen. Men vi kan börja där vi står. Där vi lever och bor. 

Den dagen när Jesus kommer tillbaka då vill jag kunna ropa på Jesus med full hals. Så fort jag ser honom. Ja, jag föreställer mig att han också ropar mitt namn från långt håll i den största av glädje då vi längtat efter varandra i tiden. Jag kan knappt bärga mig vid tanken på att han ser mig och ropar mitt namn. Det vill jag. Hans röst med den varmaste av intonationer. Men utan skam, så klart. Jag vill möta Jesus i en ohämmad och bekräftande kärlek. Allt annat är då oväsentligt. Jag önskar vilja kunna höra honom säga; "Väl gjort du min gode och trogne tjänare. Kom in i min härlighet."

Allt handlar alltså om en innerlig kärlek. Det är där det sitter. Kärleken skäms inte för. Den har istället svårt att dölja. Det ser vi redan i mellanmänskliga relationer då förälskelsen drabbade oss. Vi blev då utom oss.

Så är det med Guds kärlek till Jesus. Då kan vi inte hålla tyst med vad vi sett och hört i upplevelsen av och med honom.

 

Pastor Francis Dixon var ansluten till en Baptistkyrka i Bournemouth, England. En kväll i en gudstjänst delade en man som hette Peter sitt vittnesbörd. ” Jag var i Sydney i Australien och befann mig på George Street, när plötsligt en liten gråhårig gammal man stod framför mig. Han sa; "- Ursäkta mig, Herrn, får jag fråga dig en sak? Jag hoppas jag inte förolämpar dig men om du skulle dö idag, vart skulle du då tillbringa evigheten? Bibeln säger antingen i Himlen eller i Helvetet. Skulle du vilja värdera det för egen del, är du snäll? Gud välsigna dig och toodle-oo!” Med det sagt gick han sin väg. Mannen hade aldrig ställts inför en sådan frågeställning och meningarna drabbade honom. Senare, och det var i London, sökte han upp en pastor och blev en kristen.

Åtskilliga veckor senare under en kampanj i kyrkan var Noel en av de besökande där och gav sitt vittnesbörd. ” Så här var det när jag blev frälst. Jag gick på George Street i Sydney, i Australien, när plötsligt en liten gråhårig äldre man närmade sig mig. Och han sa: - Ursäkta mig, får jag ställa dig en fråga? Om du skulle dö idag, vart skulle du tillbringa din evighet? Hans ord tog mig djupt. Så jag sökte upp en församling och blev ledd till tro på Kristus."

Flera månader senare, besökte Pastor Dixon som gästpredikant en församling i Adelaide, i Australien. Där delgav han hur dessa två män, Peter och Noel, hade mött denne gatuevangelist på George Street, i Sydney. En man i samlingen hoppade upp och viftande med sin hand. ”Jag är ytterligare en. Samma sak hände med mig där! - Jag kunde inte få gatuevangelistens ord ur mitt minne och sinne och jag blev så en Jesus efterföljare."

Pastor Dixon reste sedan till en annan stad i Australien för att leda en kampanj i en annan församling. Han delade så hur tre olika personer hade mottagit evangelium genom samma gatupredikant på George Street, i Sydney. Efter mötet var det en diakon som kom fram till honom och sa, "- Jag är också en av dem som kommit till tro genom denne man. Ingen hade frågat mig på det viset förut, men efter en tid bad jag till Herren och gav så mitt liv till Jesus."

Pastor Dixon återvände senare till sin församling i England och delade samma berättelse om hur fyra människor - oberoende av varandra, lämnat sitt liv till Jesus genom samma gatuevangelist inverkan. Efter att han hade avslutat det omtalade, närmade sig en kvinna honom och berättade att samme man också hade sagt så till henne och det tog henne och hon blev en kristen.

Åtskilliga veckor senare deltog Pastor Dixon i en konferens i norra England. Än en gång delade han den osannolika berättelsen om gatupredikanten. Efteråt, mötte en man upp med honom och sa, "- Jag är en av dem jag också. Jag var på affärsresa till Sydney när denne irriterande och ihärdige lilla man kom ut från en butiksdörr, gav mig en broschyr och frågade mig, Ursäkta mig, herrn, är du frälst? Om du dör inatt, går du då till Himlen? Jag försökte säga till honom att jag var en äldste broder i baptistförsamlingen, men han ville inte lyssna på det örat. När jag kom hem, kontaktade jag för min pastor och berättade om det. Min pastor berättade då att han hade varit övertygad i flera år om att jag inte hade allt rätt ställt med Jesus… och han hade rätt! Då avgjorde jag mig för Jesus, min frälsare."

Ett år senare genomförde Pastor Dixon en världsvid kampanj och resa. När han så uppmuntrade kristna i Indien att evangelisera så delade han samma historia för dem om denna gatuevangelist, som ett gott exempel. Efteråt sa en deltagare och missionär, "- Jag är ytterligare en! Det hände samma för mig och strax därefter började jag förtrösta på Kristus."

Efter kampanjen i Indien reste Dixon till Jamaica där han delade dessa berättelser ytterligare en gång för en grupp pastorer. En av pastorerna sa då, "- Jag är en av dem! Och exakt samma sak hände för mig där. Senare blev också jag omvänd."

Därefter besökte Dixon Atlanta, Georgia, för att tala i ett kristet Sjömans sällskap. Efter konventet så kom ledaren för Sjömännens sällskap och tog ut honom på lunch. Sjömannen berättade att han en gång varit en alkoholist," - Men när jag en dag i berusat tillstånd gick av bussen på George Street, så hoppade en man fram, framför mig. Han visade mig en broschyr han hade i sin hand och frågade, - Sjöman, är du frälst? Om du dör ikväll, kommer du då till himlen? En gudsfruktan kom över mig. Jag blev som nykter och rusade tillbaka till mitt fartyg. Nästa dag sökte jag upp sjömans prästerna och blev ledd till Kristus. Jag började förkovra mig i tron och är idag ansvarig för 1000 präster."

Pastor Dixon reste sedermera till sin vän Chuck, i Sydney, Australien. Han berättade alla dessa historier om denna gatupredikant och frågade om han kände till honom. Chuck svarade, "- Oh ja!! Alla känner till honom. Det är Herr Frank Jenner. Frank Jenner heter han! Men han är väldigt gammal nu. och han är bunden till sin säng på sjukhuset, numera."

Chuck tog sedan Pastor Dixon för att besöka Frank Jenner på sjukhuset. När Pastor Dixon berättade för Frank Jenner om alla de människor som blivit berörda av hans gatumission, började Frank Jenner att gråta. Pastor Dixon frågade, "- Hur är det fatt? " Herr Frank Jenner svarade då, - ”När jag blev frälst, gav jag Herren ett löfte att dela evangelium med åtminstone 10 människor varje dag. Jag mötte många olika reaktioner. Många tog mina traktater allra artigast. Men under över 40 år i denna gatuevangelisation har jag aldrig hört om en enda människa som kommit till tro på Jesus…förrän idag.”

Frank Jenner dog två veckor senare.




 

På måndag vill jag stå i korsningen igen med traktaterna om JESUS. Jag har några hantverkare jag måste ta hänsyn till först på morgonen. Men så fort det är avklarat vill jag ut med evangelium igen. Arbetet är så stort.

När de äldre människorna frågar mig på stan vad det är jag delar ut, brukar jag oftast säga att det är en påminnelse om JESUS. Vad är en påminnelse? En påminnelse appellerar till den kunskap man redan har och som man inte tagit på allvar, kanske. En påminnelse är av samma slag men utan omedelbar påföljd eller vite. En påminnelse som en krok med en hulling på. Den är vänligt ställd men ofrånkomlig. Den Helige Ande inskärper allvaret i frågeställningen och det blir dig svårt att spjärna mot udden.

Jag har nu bara 19.000 traktater kvar och ivrar för nästa beställning. Det är den Helige Ande som så uppdämt överblickar, ja, inventerar framtiden och behovet av ett ihärdigt arbete. Det är så välsignat! Och jag står med en fot i tiden och en i evigheten och manar dig: Låt dig försonas med Gud!

Varje dag går människor förlorade in i evigheten. De går in i "Gaten" med bagaget, som jag brukar säga. - Du får inte gå in i gaten med synd i ditt liv! Syndabagaget! Du måste lämna ditt syndaliv åt JESUS innan du går över på andra sidan jordelivet - annars kommer du inte med planet hem till Gud. Bagaget, du bär på i ditt liv - vad du än kallar det! Gud släpper inte in dig i himlen med synd - hur mycket du än är älskad av honom. Det är ett sanitetskrav på högsta nivå du borde förstå. Och förstår. Förhåll dig till det, människa, innan det är för sent! Det blir ingen himmel med synd. Då får vi samma elände som här nere på jorden. Så kommer det inte att bli. Vare sig med eller utan dig! Så har Gud bestämt.

Men det finns rening från synd, också för ditt liv. Genom JESUS blod. Ja, så allvarligt ser Gud på saken. Han var tvungen att offra sin son för oss. Men i honom finns det full och omedelbar förlåtelse och befrielse från synd. Lämna din synd vid Golgata. Det var där JESUS dog. Annars går du evigt förlorad, min vän!

- Väl mött i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan på måndag, med en påminnelse om de eviga tingen. Det faktum att JESUS kom och dog för oss. Han uppstod ur graven och han ämnar ta dig hem till sig, men inte med din synd. Den måste vi lämna kvar här i ett erkännande om vår belägenhet och ta emot den frälsning som ges oss. Han vill möta med dig där.

- Gud välsigna dig!!

 

Sedan något år tillbaka så har en äldre man som jag iakttagit på stan - och jag har berättat om honom förut - hur den Helige Ande i mig fäst sin blick på honom. Varför vet jag inte precist. Det kommer att visa sig.

Jag har försökt att dela en traktat till honom många gånger. Men nej. Han vill inte ta emot. Jag började att be för honom om kvällarna. Så en dag när han kom förbi där på stan då gick jag fram till honom och sa; " Jag har bett för dig." Mannen nickade bara och gick vidare. Men det är klart att han måste ha funderat varför.

Nu har jag inte sett honom på hela sommaren och oroats över vart han tagit vägen. Men idag så såg jag honom då han redan hade passerat mig. Jag blev glad! Han var i livet och jag förstod att han skulle återvända som han brukar och gå åt samma håll han kom ifrån. 

Mycket riktigt. Mannen kom tillbaka men han hade inte varit och handlat som han brukar, om jag får vara så iakttagande. Jag mötte upp honom igen, som jag brukar, och sa: "Gud välsigna dig!" och räckte igen honom en traktat. Nu tittade han på den men tog den inte. Så gick han vidare.

Efter en halvtimma då kommer han åter igen och går mot citykärnan. Jag gick fram till honom. Räckte honom åter en traktat i välmening. Han ruskade åter nekande på huvudet. Jag sa; "Jag har bett för dig! " Mannen som annars inte sagt någonting svarade då; "Så bra då." Mannen var inte sarkastisk. Han bara svarade neutralt. 

Gud vare lov! Den som är vis vinner själar. Och frimodighet har med sig lön. Nej, så står det inte. Frimodighet har med sig stor lön!  Vi behöver fler människofiskare som ser den enskilde och som kan förmedla ett ord från Herren.

Arbetet har bara börjat!  

YouTube: @thommyjakobsson



 

"Fader Abraham’, ropade han, förbarma dig över mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’"(Matteus 16:24)

Nu på onsdag kl.12.00 kommer jag att stå i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan och evangelisera några timmar framåt. 

Det sägs att det ska regna hela dagen. Men vem har sagt att man inte kan dela traktater när det regnar? Det finns ju paraplyer. Och de man möter på stan har oftast ett paraply de också. 

Att arbeta för Gud, att arbeta tillsammans med den Helige Ande, kräver karaktär och ett hängivet hjärta. Gud måste ha någon att arbeta tillsammans med. Att vika undan för minsta lilla är ingen bra grund för ett fortgående arbete för JESUS. Här behövs pålitlighet. 

Gud vare lov! Vi ses på stan och Gud välsigna dig som den dagen fått ett erbjudande om frälsning och gemenskap med JESUS! Jag skriver det redan nu.

Skulle jag komma någon kvart för sent så är det för att jag är upptagen på morgonen och det kan dra ut på tiden med min förflyttning.

- Guds välsignelse!


YouTube:@thommyjakobsson

 

I dag så kom första försändelsen med flyers från tryckeriet. 5.000 stycken. Så underbart! Den Helige Ande i mig fröjdar sig och jag smittas av den glädjen. Och den glädjen är helt dominerande. Hur kan jag skilja ut den så? Jo, i min egen natur så borde jag ha tänkt; "Hur ska du kunna dela ut alla de där och ytterligare 15.000 traktater?! Det kommer att ta år och dar. Och dessutom verkar ditt arbete hittills vara näst intill fruktlöst. Vad är det för mening? " Men de meningarna finns inte hos mig. Jag får leta efter dem och skapa dem ur fantasin. Så fjärran är de!

Nej, det finns bara en ren glädje i detta kan jag lova. I mig själv hade jag gett upp för länge sedan. Det kommer att betyda hur mycket som helst för så många människor, dessa traktater.

Det finns enskilda människor jag observerat och talat med på stan som jag inte längre ser gå förbi där på gatan. Kanske de bytt livsrytm. Kanske de flyttat eller så har kanske någon redan gått in i evigheten. Jag har bett med några. Jag har talat med några. Jag har bett för några. Oaktat vad så har närvaron av evangelium påmint människor om de eviga tingen - om JESUS!

Jag hoppas att resterande paket ska komma under morgondagen. Då ska jag stapla dem på varandra och ta ett fotografi tillsammans med dem. Det blir en mäktig syn. Alla kommer att delas ut och många ska få beröras av Den Helige Andes inflytande över dem. Under JESUS närvaro!

Dopbilden på baksidan blev något suddig på traktaten. Bilden ser nästan ut att vara målad i olja. Kanske fin till och med. Nå väl. Man ser vad det föreställer och man får ta av det material man förfogar över, helt enkelt.

All ära till JESUS! Jag gör det för honom med innerlig kärlek. Helt och fullt. Det vet han.

Lovat vare Gud!

 

"Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar.Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst." (Rom. 10:9)

Guds frid alla ni som träffat mig på stan idag! Många fina möten och många viktiga samtal med er i andliga frågor. Särskilt vill jag nämna en ung man som kände att han ville få lära känna JESUS. Han hade inte något särskilt skäl till det - vilket vi ju oftast har när vi kommer till Gud i svårigheter. Men den unga mannen hade bara en hunger, kan man säga, efter JESUS. Så underbart iakttaget och formulerat av honom. Det är där det börjar. En längtan efter vår Gud.

Jag vill ge dig bibelordet här ovan. Du kan själv finna det i Nya testamentet i Romarbrevet kapitel 10 och versarna 8-9. Vad säger bibelordet? "Ordet är dig nära ", står det. Och visst är det så för oss alla. Vi kan när som helst tala. Lika nära är det till att bli frälst! Med hjärtat tror vi på Gud. Och blir rättfärdig. Med munnen bekänner vi att JESUS är Herre. Om vi bekänner JESUS då tror vi också på det faktum att Gud uppväckte honom. Det är ju själva förutsättningen för att JESUS ska kunna ha någon verkan i våra liv, nämligen att han lever idag. Och det både tror och vet vi!

Vill du ha hjälp med att bli frälst? Du känner kanske att du inte får till det. Du kanske inte känner någon skillnad när du ber. Då är du välkommen att kontakta mig så ska vi bedja tillsammans du och jag, så du får en verklig frälsnings vetskap i ditt liv. JESUS har så mycket för dig och en plan med ditt liv! Du är inte bara en av alla andra, i en mängd människor. Du är unik på det viset. Älskad av Gud.

Gud välsigna er alla som jag fått glädjen att träffa och tala med idag. JESUS lever och han hör dina böner! Tro inget annat! Han fyller dig med sin frid.

Jag brukar alltid annonsera här innan jag står i samma återkommande korsning där du träffade mig idag. Korsningen Gamlabrogatan-Drottninggatan.

- Välkommen att träffa mig igen om du önskar så. Jag kommer att dyka upp där inom kort.

 

"Inte alla som säger 'Herre, Herre' till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja." ( Matt. 7. )

Vi har varit i Grekland. Därför har allt legat nere några dagar. Men nu är vi tillbaka i Stockholm igen!

Jag har ett angeläget bönämne jag vill dela med er. Det gäller traktatmissionen här i Stockholm. Jag hyser en genuin längtan att få börja med detta på heltid. Är det möjligt? Ja, det är möjligt. Herren har helat mina knän och jag har stått på stan hundratals timmar tidigare och det är där det sker. Där är skördefältet! Det kan inte vara rätt att förvärvsarbeta ända in i döden för att tillgodose sina egna behov, endast. Men det är också ett stort steg att ta, så många år före pensionsåldern. 

Jag nämnde detta för Herren i bön den 9 september. Ja, det kan låta märkvärdigt att så notera datum för en bön och dessutom berätta om det. Det är det också för himlen var vidöppen!! Det fanns ingenting som "låg över" den bönen eller emellan mig och Gud och skavde. Han tog emot min bön med glädje. Det kände jag! Han som verkar i oss vilja OCH gärning. Det är också skillnad på att fly ett arbete eller en plats man inte vill vara i eller på och det att gå in i något som överträffar allt det andra. Att jag så noga noterat den 9 september är för att jag nämnde det som ett bönämne för en troende vän dagen efter. Därav.

Sex dagar senare låg det ett brev i vår brevlåda som jag inte vill röja något om just nu. Det är för känsligt. Vi får se tiden an. Men trons öga ser det klart! Vi får låta Herren verka i denna fråga. Det behövs många heltidsarbetande evangelister idag. Jag vill vara med där.

När vi varit borta har jag fått en förfrågan om en böneduk. Någon är sjuk av okänd anledning. Jag kommer att sända den behövande en böneduk och jag kommer inte "besvära" sjukdomen att eventuellt släppa greppet om den har lust - som Skevas söner gjorde. "Får det lov att vara?" Nej!! Jag ska slå mina händer med full kraft över duken och i JESUS namn så ska sjukdomen vika vid beröring! Djävulen ska drivas ut med sina besvär. JESUS gav oss makt att be för de sjuka för att de ska bli helade. Inte för att pröva Herren om han vill svara eller inte. Det är ett aktivt agerande horisontalt och inte vertikalt. Herren är ju med oss i vår gärning, då det står rätt till. Gud vare lov. Det står det om JESUS: ..."ty Gud var med honom!" Och JESUS är med oss som tror.

Ja, det är spännande tider som ligger framför. Var gärna med och bed om att den försörjningsfråga som ligger mellan att vara en fritidsevangelist och en heltidsevangelist får undanröjas.

För att komma in i himmelriket ska vi göra vår himmelske Faders vilja.

Amen!

 

För några år sedan kom en man fram till mig på Gamlabrogatan när jag delade ut traktater om JESUS. Vi hade aldrig sett varandra förut. Mannen var tyngd av många bekymmer. Han var troende. Och önskade akut förbön.

Vi gick åt sidan där på gatan och jag bad för det som tryckte honom. När jag hade bett för honom tre gånger över olika problem i hans liv, så bad han mig om att också be över försäljningen av hans lägenhet, som han inte fick sålt. Han hade tagit ofördelaktiga lån. Mannen hade så många problem inom livets alla områden att jag kände hur han verkligen behövde mer än hjälp, till självhjälp. Han upplevdes drunkna av bördor.

Mannen vädjade så till mig att be en fjärde gång också för denna sak. Jag tänkte; Han behöver verkligen hjälp. -Var bor du, frågade jag. Mannen uppgav området han bodde i och att hans bostad nyligen blivit ombildad till en bostadsrätt. 

Jag tittade på mannen och nämnde adressen. - Är det där och där du bor?...  -Ja, svarade mannen. - Precis där.  - Är du en profet, tillade mannen och backade en halvmeter ifrån mig. - Nej, det är jag inte. - Men jag var själv med och ombildade husen till bostadsrätter i de två husen i det området. - Vänta, sa jag, så ska vi se, och öppnade min mobil och sökte upp Hemnet.se. - Är det här din bostad?, frågade jag mannen. Den av livet tyngde mannen backade ytterligare ifrån sin återintagna position och häpnades; - Är du en profet? - Nej, det är jag inte. Det är bara vanligt förnuft. Jag följer försäljningen av lägenheterna med intresse eftersom jag själv bott där och din lägenhet har jag sett länge i annonsen. Mannen kunde inte greppa situationen. Han stod och gapade med öppen mun.

Tänk dig; Jag står inte på stan dygnet runt. Och Storstockholm har två miljoner invånare. Att vi skulle träffas där och då var Guds ledning i våra liv. Vi hade varit grannar i de två niovåningshusen men aldrig sett varandra förut. Och det faktum att han vann mitt förtroende i mötet på stan, var inte heller en självklarhet där och då. Och en chans på två miljoner att vi skulle mötas, om vi säger så.

- Vet du vad du ska göra, sa jag. (Mannen hade dyra lån och fick inte bostaden sålt. Han hade också satt ett för högt acceptpris på lägenheten. Långt över de andras utgångspris.) - Du ska tala med din mäklare om att ta bort det höga acceptpriset. - Om du gör det och lägger dig på ett likvärdigt utgångspris som de andra bostadsrättssäljarna, så får du igång dynamiken i budgivningen. Det höga acceptpris du nu satt hämmar både budgivningen och försäljningen. Det är långt över de andras utgångspris.

Mannen som hade varit så tyngd stod inför att en fjärde gång få förbön av mig såg lättad ut. Och fick nu istället direkta råd och adekvat hjälp. Bönesvaret kom där och då! - Dessutom, tillade jag, du ska bära ut två av de här sofforna som du har i ditt vardagsrum. Så många soffor gör att rummet ser för trångt ut. Det skapar ingen önskan att vilja ta över din bostad. Man vill inte bo så trångt. Du påvisar annat.

Mannen bara stirrade på mig. - Är du ändå inte en profet, insisterade mannen på nytt. - Nej, det är bara sunt förnuft, tillade jag. - Och goda råd.

Några veckor senare när jag såg efter utbudet över bostäder på adressen, på Hemnet, så var hans lägenhet som han hade identifierat för mig borttagen och såld. - Gud vare lov! HERREN förde oss samman så att han som redan var ett Guds barn kunde få adekvat hjälp. I en timlig sak. Vi människor är timliga hela tiden.

Och Gud är vår omsorgsfulle far!

 

Här är den senaste inspelade förkunnelsen på YouTube. Sprid den om du anser den vara av värde!

Guds rika välsignelse.

 

Det blev två och en halv timma ute på stan idag. Fem hundra traktater utdelade. Så givande!

Särskilt är det två ungdomar i nedre tonåren som fastnade i mitt minne. En ung flicka i fjorton års åldern. Kanske yngre. Hon fick precis som sina kamrater en traktat och när de passerat korsningen så ropade hon; "JESUS är störst! " Hela korsningen fylldes av hennes segerrop och rensade atmosfären. Det var så äkta och i avsaknad av raljans.

Vidare kom det tre killar i tolv-tretton års åldern. Svårt att bedöma ålder. De fick också var sin traktat. Efter några minuter kom den ena killen tillbaka och sa; "Jag behöver nog inte den här för jag är redan döpt." "Så fint ", sa jag. "När skedde det? " "Det var när jag var liten. Kanske ett år.", svarade grabben. "Men, då har inte du beslutat att följa JESUS på egen hand."Den som tror och blir döpt, han ska vara frälst", berättar bibeln."Frälsningen är personlig i mötet med JESUS."

Grabben förstod innebörden. Ja, till och med bättre än kyrkan gör. "Jamen... då tar jag den här traktaten i alla fall då.", sa han och gick. Så ren i sinnet och så öppen för budskapet om Herren.

Kyrkan som är satt att vårda himmelrikets hemligheter lurar människorna. Människor tror att de har allt klart med Gud på frälsningens väg, genom barndopet, men det har de inte. Vilket ansvar vi har!! Ut på stan och tala med människorna! Kyrkan borde få näringsförbud i ett år - så att de troende mangrant går ut på missionsbefallningen och evangeliserar. Kyrkans folk är nog så uppbyggda nu. Nu får ni dela med er till de som behöver evangelium om JESUS också! Vanliga människor på stan. Du kan stå med mig. Det går hur bra som helst!

En kvinna från Umeå samtalade en stund med mig och vi kom överens om att be om väckelse. Bibelns budskap visar på två typer av uppvaknande för ett folk. Det är antingen genom sunnanvinden. Eller genom nordanvinden. Och som vindriktningen antyder så är den sydliga vinden behagligare, när däremot den nordliga är kall och oangenäm. Vilket sätt Gud ämnar väcka svenska folket på, återstår att se. Men väckelse behöver vi! Under tiden får vi så det goda gudsordet.

Fint att få tala med henne från Korskyrkan i Umeå. Umeå som jag bodde i som femtonåring. Då sjöng man i kyrkan; "Om du möter många hinder, tro på Gud, tro på Gud. Löst blir varje band som binder, om du tror på Gud." 


En underbar dag! Då som nu.

 

Trons människa ser Guds verk i allt. Men inte utan tilltro. Trons öga ser Guds hand bakom allt. Men inte utan tro! Det kan vi lära oss till i Bibeln utan att ha en egen erfarenhet av det. Vi har då fått en teologisk uppfattning om Gud. Därför blir det särskilt dyrbart då det får sin realitet i det egna livet och i andras. Guds ord är ju ingen terapeutisk skrift nedtecknad för att hjälpa oss att endast uthärda livet - likt en mental träpinne vi stoppar i munnen under skrik när livets svårigheter obarmhärtigt misshandlar oss utan bedövning. Guds ord är en referens till Guds trofasthet - även i realtid. När är det realtid? Nu!

Hör Gud verkligen alltid bön? Ja, det gör han! Men svarar han alltid på våra böner? Ja, han bönhör oss i behaglig tid och hjälper oss på frälsningens dag.

Jag haltade omkring i två år med skadat knä och åt mediciner för reumatiker. Jag har skrivit om det förut. Men det måste få sägas igen som ett vittnesbörd - för den som varit handikappad under smärta vet vad skillnaden innebär. Hälsa är inte en självklarhet och de sjuka är svårt plågade. Det bortser de friska ofta ifrån.

Jag hade bett flera gånger till Herren över mina knän som efter flera år av evangelisation nu också hämmade min verksamhet, då jag varken kunde löpträna eller evangelisera ordentligt. Jag hade bett till Gud över denna sak. Tro mig. Men inget hände. Varför? Därför att Gud svarar i behaglig tid! Men Guds behagliga tid är inte alltid sedan. Det förfäktar vi ofta när vi gudfruktigt försöker hålla trons fana högt vid uteblivna under. Det är ingen trons ande i det!

Idag fick jag en läkartid för två av mina tår som allt sedan Stockholm maraton visat tendens på förruttnelse. Ja, förruttnelse. Men utan värk eller odör. Blodröda naglar som allt sedan loppet börjat falla av. Jag blev naturligtvis rädd för cirkulationen i dessa små perifera lemmar. Jag berättade för läkaren att naglarna har varit röda och döda sedan 1 juni, med tilltagande och nedbrytande effekt efter ett maratonlopp. Läkaren mätte upp cirkulationen med ett instrument som mäter ljudet av pulsen runt tårna. Ett slags bildlöst ultraljud. "Du är fullt frisk", sa han, "men du har trampat sönder två av dina tår." Läkaren berättade att han under Stockholm maraton hade fått in löpare med hjärtstillestånd. "Har du tagit dig i mål på ett maraton då är du verkligen frisk.", fyllde han i. "Du kommer att få nya naglar."

Jag berättade då för honom om att jag var troende och att jag dagen innan hade spelat in en förkunnelse på YouTube om att uppväcka döda. JESUS väckte upp Lasarus efter tre och ett halvt dygn... "Då är man rätt långt gången ", sa jag. Läkaren instämde med större kunskap än vad jag hade. Det såg jag på honom. "Men jag la mina händer på mina knän med meniskskada, där i bussen, på väg till maraton och bad i JESU namn och blev helad. ", berättade jag. Så fick de söndertrampade tårna bli vägvisare till ytterligare ett vittnesbörd om vad Herren förmår. Tag varje lägligt tillfälle i akt! 

Är detta endast ett sätt att skapa ett kristet, positivt betraktelsesätt, över livet - likt ett profylax över livets obarmhärtigheter? Svar nej. Det är ett Guds handlande i backspegeln! Trons öga vill se och beskriver. Magnetröntgen vidimerar!

Här har du trons människa och trons blick som ser att Gud vänder det dåliga till något gott bara vi kan invänta hans tid. Jag springer nu igen för fullt med hela knän och vrider och vänder på min överkropp när jag delar ut traktater, i jakt efter människor på stan och får vittna för människor som Gud för mig samman med, om Herrens underbara gärningar. I ett kommande Youtubeklipp ska jag försöka beskriva hur helandet gick till också i sinnevärlden. Det är där striden står. "Förnyas nu genom Anden som bor i ert sinne.", skriver Paulus. Här har jag några iakttagelser att berätta.

Det är klart att det medför en större tro och tilltro till Herrens förmåga framöver. Och det med tillförsikt. Jag är inte oblyg över att dra mig till minnes att det var så för flera av 1900-talets gudsmän, jag läst om, då de gick in i en starkare tjänst för Herren. Varför hymla om det? Som om att Herren inte kan svara på bön i ental såväl som under flertal. Det växer inga troshjältar ur sånt.

På måndag kommer jag att gå ut på stan igen med traktaterna om JESUS. Jag står i korsningen Gamlabrogatan-Drottninggatan från kl.11.00. Jag längtar också att få sätta mig på tåget till Göteborg igen, för att dela traktater. Är det hundrade gången? Kanske. Allt fler och fler förkunnare varnar nu för krigstiderna som jäser på flera fronter, där okontrollerbarheten inom kort kommer att med större tydlighet uppvisa ett tredje världskrig. Man tror inte det är sant. Vi är redan inne i det. Då gäller det att kunna röra sig bland människor med JESUS.

Väckelse - den kommer genom sunnanvind. Men den kommer också genom nordanvinden.

"Vakna upp, du nordanvind, kom, du sunnanvind. Blås genom min lustgård, låt dess väldoft strömma ut. Låt min vän komma till sin lustgård och äta dess utsökta frukter." (Höga Visan 4:16.)