Nu på fredag kommer jag att gå ut med flyers om JESUS igen. Vid 10.00 tiden är jag där. Om det inte regnar. Det är så givande! Du förstår att stoppa en lapp i handen på människor helt random. Du vet ingenting om den människans situation och vad påminnelsen om JESUS kan betyda. På den dagen då Gud söker dem så har de fått en påminnelse. Med eviga värden och vi gör det för JESUS!

Låt oss vara ivrigare, frimodigare, mer risktagande och framför allt burna av en allt större tro!

Jag har förstått att när det står om JESUS att han rördes djupt i sin ande innan han väckte upp Lasarus, det var helt avgörande för det som sedan skedde. JESUS grät, står det. Det talar om ett djupt och helgjutet engagemang. Endast så kan vi som troende nå de ofrälsta. Här vill det till mycket överlåtelse åt Gud. Så ser jag varje evangelisationstillfälle. Det är ett sätt att bereda sig, att helga sig - om du så vill. Sedan kan Gud använda en i tjänst för andra människor. Gud vare lov!

Be för dessa tillfällen att det blir en nedslagsplats för Guds Ande. 

Adressen är Gamlabrogatan - Drottninggatan - mitt i Stockholm!


 

I morgon är det verkligen dags för mig att gå ut på stan med traktaterna om JESUS igen - förbehållet om det inte regnar förstås.

I morse ställdes jag inför frågan; Om det vore den sista dagen i ditt liv, vad hade du då gjort, Thommy? Det första jag tänkte då var att jag går nog ut och delar traktater om JESUS. Faktiskt. Jag är rätt klar med allt här på jorden och så långt som på mig beror. Så jag hade nog frågat efter en akut semesterdag hos min arbetsgivare för att evangelisera. Livet är trots allt väldigt reglerat. Men det finns inget viktigare och mer verkningsfullt än traktatmissionen. Det handlar om eviga värden! Om man har sin sak klar med Gud för sitt eget liv då har man insikt i att försöka hjälpa andra.

Ja, i morgon ska jag gå ut igen med samma, stora förväntan. Man vet aldrig vilka man får möta, vilka behoven är, eller vad den Helige Ande kan inge för råd.

Har du ett bönämne som du brottas med i livet? Säkert. Det har vi alla. Det hör till livet och till livets slut. Det kan handla om vad som helst. Stort eller smått. Vet att Herren hör bön. Han svarar på bön. Hur skulle han annars göra sig hörd och sedd?

Men, det händer att han gör bönesvaret lite större än själva bönämnet eller orsaken till bönen i sig. I ett förvärrat läge, om man säger så. Det förvärrade läget som tar tid i anspråk och tycks göra problemen svårare ur ett mänskligt perspektiv. Ska man tala så som en trosmänniska? Javisst. Så var det med berättelsen om Lasarus. Det förvärrade läget som stod i proportion till Guds uppenbarade härlighet. Den tar tiden i anspråk. Onödigt mycket tid, kan vi tycka. Bönesvaret vill Herren ibland förlägga i en större kontext. Hur ska Gud annars kunna bevisa sig stor? Vi ser ju honom inte ens i hans skapelse längre, i vårt förmörkade förstånd, säger bibeln. Han som ofta tvingas ut i det övernaturliga för att bli sedd. Hans härlighets under och tecken.

Låt mig illustrera med en brutal bild. Hur ska en begravningsentreprenör kunna beröras av ett under i sitt eget gebit? En begravningsentreprenör blir inte imponerad av att febern plötsligt går ur en kollega. Det är en diagnos alldeles för naturligt hållen för honom. Men om en död vaknar upp på hans arbetsbord är det för honom ett ovedersägligt under. En övertydlig bild, möjligen. Men på samma sätt kan vi i överförd mening ibland få vänta på svaren. Där det ser omöjligt ut gör Gud allt möjligt. Abraham och Sara - Guds ögonstenar på den tiden - var överåriga när de blev föräldrar. Deras biologiska klockor hade stannat för länge sedan. Detta inväntade Gud. Den blev till Guds tid.

Det hör till Guds stora råd att svara när tiden är inne. Ja, det är inte tiden som ska vara inne utan när förhållandena är efter det som Guds avsikter strävar efter, då är den underordnade tiden inne! Här har Herren översikten och han verkar för att våra svar ska komma i rätt tid och miljö. I den välbehagliga tiden. Det är Guds tid.

Israels folk fick gå ända fram till Röda havet innan Gud delade på vattnet. Varför då? Var inte det onödigt sent gjort? Och riskabelt? Det hade han kunnat gjort själv dagen innan Israels barn tågade ut ur landet och under lugn och ro. Under en normal ebb och flod med lite eftertryck. Det hade varit bättre för då hade havsbottnen med säkerhet kunnat torka upp ordentligt innan de traskade över. Men nu ville Gud visa dem sin makt i realtid. Med en pinne. Genom Mose stav. Tala om trollstav! Och baksidan på detta blev ett trångt och svårt läge. Från alla håll.  Dessutom ville Gud eliminera orsaken till deras hot. Den egyptiska hären. Därför lät han dem komma hack i häl så att timingen blev exakt. De gjorde det hela lite mer trångt och besvärligt men bönesvaret kom i tid. Att de sedan gick över torrskodda hör till Guds stora och härliga förmåga. Det finns inga havsbottnar i det naturliga som erbjuder snustorr mark och låter sina badgäster gå över havsbottnen med torra skor. Desto trängre läge - desto större under! Desto större härlighet!! Desto, detta medeltida låneord från tyskan som betyder motsatsen till "less is more".

Vi ser här att under och tecken har Herren en förkärlek till. Till det omöjliga. Det storslagna! Det oemotsägliga! Ibland låter han undret vara så litet att bara trons öga kan se det. Då blir det stort för trons människa likaväl! Det har med hans härlighet att göra. Han vill uppenbara den över oss. Och för oss! I och genom oss.

Bed gärna för traktatmissionen. Det har hänt i historien att små insatser fått stora verkningar i ett senare skede - därmed inte sagt att en fördröjning alltid måste ske.  

Gud, han som kan svara på bön omgående!


 

Oktober månad 2022 har jag en sjukhusnotering med en dokumenterad knäskada. Meniskskador med broskförändringar och tendinopati med ganglion i knävecken. Ja, många främmande ord som beskriver besvärligheter för en löpare. Och inte nog med det. När man evangeliserar i traktatmissionen så vrider man knäna i ständig strävan efter människor som går åt olika håll. Det har verkligen hindrat mitt arbete och dragit ned på tempot.

Men jag försökte ändå löpträna och evangelisera under dessa år. Det gick inte bra. Verkligen inte. Knäna skavde och jag haltade. En vecka innan Stockholm Maraton, som jag brukar springa, så fick jag avbryta efter bara någon kilometer och sedan halta hem igen. Mina arbetskolleger kan vittna om hur jag haltat mig till och från arbetet under dessa år.

Nu var det så att jag redan för ett år sedan hade anmält mig till Stockholm Maraton 2024, i hopp om att bli bättre, som skulle gå av stapeln den 1 juni. Jag ville så gärna springa - trots att jag var otränad och fullständigt ur form. Mina kolleger och vänner sa att du kommer förstöra dina knän för gott." Jag springer så långt det går men starta ska jag ", sa jag.

För att göra en lång historia kort så hade jag en inspelning på YouTube som jag kallat:  - Uppväck de döda! Ett bibelstudium över Apostlagärningarna. Jag publicerade den inspelningen den 31 maj i år. Så länge pågick knäproblemen - fysioterapi och funderingar på operation till trots.

Dagen efter att jag hade lagt ut min YouTube inspelning så är jag på väg till bussen med startnumret för Maraton på bröstet. Envis och dumdristig. Otränad och mycket tvivlande på mitt eget deltagande i loppet. Min hustru sa; "Du får väl springa så långt det går då." Hon var van vid mina rumphuggna träningspass sedan två år tillbaka och trodde jag bara skulle komma runt hörnet.

Varje steg jag tog på väg till loppet så skavde det i knäna. Som om alla delar därinne var lösa och ett stort blåmärkte blev tryckt på med en tumme. Jag hann tänka flera gånger - jag får vända hem igen. Men jag tog mig till bussen på väg till Slussen. När jag kommer vid Londonviadukten så kommer det en tsunami av negativa tankar över mig. Det var som om hela min tro skulle sättas på prov genom en enda tanke. Så vill jag beskriva det. För jag blev kraftigt påmind om min egen YouTube inspelning om att de första apostlarna uppväckte döda... här satt jag själv som en ivrig förespråkare av tro och uppmanade människor och mina lyssnare att ha en allt större tro på Gud. Ja, till och med trotsa döden... Jag kände för ett ögonblick den våldsamma tankekraft som slog emot mig; "Min tro håller inte måttet! Här går jag under."

Men det var som om att hela det här väldiga anslaget emot mig vältrades över åt andra hållet i ett enda nu. Jag la mina händer på mina knän och så sa jag; "I JESU namn!! " Jag sa det hörbart och tydligt i bussen. Bara så.

Mina knän höll 42 kilometer under en dokumenterad och påtaglig skada. Benen löpte 62.171 steg den dagen. Och har hållit ytterligare fyra mil efter det. Lovat vare Gud! All ära till JESUS! Han som inte kan förneka sig själv eller sitt eget ord. Gud hör bön. Gud svarar på bön! 

Jag bar fram vittnesbördet om vad den Helige Ande gjorde på Jesus och apostlarnas tid på YouTube. Dagen efter konfirmerade Herren att han är densamme! Herren åtföljde med ett under.

Det blev till ett tecken.

 

En troende syster som skickat efter två bönedukar för två sjuka i sin närhet berättar för mig att en viss förbättring skett av deras hälsa. Men bara så. Vi tackar Gud för det! Hälsa är barnens bröd.

Kvinnan som fick en av bönedukarna la den på sitt huvud och kände en värme som hon aldrig tidigare känt gå igenom henne, då hon gjorde så. Men något konkret helande har det ännu inte uppvisats. Det är vad som berättas.

Det står i evangelierna om JESUS att han vid några tillfällen bad dem gå och visa upp sig för prästen. På samma sätt så får sjukvården idag ta den hälsokontrollen i våra liv. Men vi står tillsammans fasta i tron på att Herren vill gripa in fullständigt. Vi överger inte människor för att saker och ting inte blir som vi tänkt oss. Gud är större än så. Vi är bara tjänare men vi tjänar en stor Gud.

Hur ska man värdera denna rapport? Ja, en sak är säker - Gud har allt i sin hand! Och vi slarvar inte med de som lider. Vi underställer oss Herrens vilja att gripa in. Och det vill han. Det har vi Guds ord på. 

Det är inte upplevelser vi främst söker utan ett ingripande. En genomgripande och en konkret förvandling. Därför ska vi inte ge upp, vi ska inte backa i kampen, vi ska inte låta själafienden beröva oss det under Herren sänder oss, utan stå fasta i tron. Vi ska heller inte tiga i att konfrontera sanningen i det som sker - med risken att någon människa skulle frestas att tillskriva sig helandet och bli högmodig eller för att någon skulle ge upp kampen och resignera vid ett uteblivet under. De båda är av samma mynt. Och fullständigt värdelösa. Nej, vi går öppet tillväga i JESUS namn! Hans är makten och äran!!

Vad är tro? "Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.”  (Hebreerbrevet 11) Vilka är nyckelorden här? Ja, det är ordet fast tillförsikt. Inte bara tillförsikt men att den är fast. Fast tillförsikt. Och så står det övertygelse om ting man inte ser. Så enastående beskrivet i skriften.

Tro är alltså inget känslosprång eller något vi pumpar upp under gott humör. Det är det inte. JESUS sa till kvinnan som hade haft blodgång i tolv år - hon som rörde vid JESUS mantel i smyg - din tro har hjälpt dig! Hennes tro hade hjälpt henne. Och hon gick till handling. Tro som utan gärning är död.

Håll ut i tro och bön! Därför kan vi öppet träda fram. Det är ett trons steg att med tro förlösa hälsa hos människor som är sjuka. I JESUS namn! Det har vi skriftens och JESUS ord på.

JESUS botade dem. JESUS lever idag och han botar sjuka än idag. Han som är densamme igår, idag så och till evig tid.

AMEN!

 

Bussen närmade sig hållplatsen. Vid busskuren satt en kvinna på sin rullstol. Bussen, som var utrustad för att kunna sänka sin långsida så att dörröppningarna kom i samma nivå som trottoaren, stannade. Men den kom inte så nära trottoaren med sitt bakparti som önskvärt. Hissanordningen kom inte till nytta. Den rullstolsbundna kvinnan blev därför tvungen att rulla fram till framdörren och där nyttja möjligheten att rulla ombord. Hennes rullstol var smal och nätt att det var möjligt att köra den via frontdörren och genom hela bussens sittrader, fast ingen trodde på det. 

Busschauffören, som förstod situationen minst, påpekade för kvinnan att hon var tvungen att gå på genom mitten dörren och inte fram. Kvinnan fick därför redogöra för busschauffören hur illa han hade stannat och ta strid för att komma ombord via framdörren, eftersom han stannat slarvigt och ur position.

Kvinnan placerade sig därefter vid utrymmet för barnvagnar. Jag satte mig diagonalt bakom henne och kunde så iakttaga henne. Hennes kropp var en medelålders kvinnas. Hennes händer var knotiga och stora. Betydligt äldre till sitt utseende än kvinnan i övrigt. Starka och seniga såg de ut efter år av kamp med att dra och rulla fram sin egen kropp via rullstolar. Händerna utstrålade värk. Hennes ben var som en fjortonårings. Oproportionerliga. Smala och till synes för korta. Hängandes. Livlösa. Likt utseendet av två olika kroppstillhörigheter. En överkropp. Och en annan underkropp. Men i en och samma person.

Jag tittade på hennes skor. De var kritvita och nyköpta. Till synes. Skosnörena var löst knutna. Men ändå inte på väg att gå upp. Skolästen måste ha varit betydligt större än vad hennes fötter angav i storlek. Hon hade knutit dem löst av praktiska skäl, förstod jag. Hon hade svårt att knyta sina skor, så klart. Därför var de alltid knutna och fick träs på med hjälp av skohorn. De var säkert inte nya. Det var bara det att hon aldrig hade gått med dem.

Klockan var tidig morgon och solen tittade fram och skar genom bussrutorna med långa skuggor där vi for fram genom stan. Jag tittade på kvinnan och ömkade mig djupt. Jag som bett i tro till Herren om helande för mina trasiga knän en månad tidigare och sedan sprang 42 kilometer en timma senare... Bara hennes kamp för att komma med bussen i en fajt med chauffören talade om att hennes liv var verkligen handikappat och svårt. Och hon höll sig krampaktigt fast när bussen kastade oss än hit än dit på ojämn väg, i en underfinansierad stadsdel.

Jag tänkte på aposteln Petrus. På Petrus skugga. Och mitt inre riste! Jag tänkte; Kan jag möjligen få låta min egen skugga få passera över denna kvinnas liv så att hon kan få bli färdig i sina ben? Är inte motsatsen till ofärdig - färdig? Hennes ben var ofärdiga. "Allt sedan födseln." Ett bibliskt uttryck med förvandlande inslag!

Jag satt två meter ifrån denna kvinna - som med säkerhet suttit i rullstol hela sitt liv. Jag tänkte; Om jag går fram till henne och lägger mina händer på henne och ber för henne då skulle hon bli mycket rädd. Det skulle fattas henne många förklaringar till det handlandet. Ett oöverkomligt genomförande. Det kändes som att jag satt ljusår ifrån henne för att ett helande skulle kunna ske  - fastän jag var inom räckhåll. Gode Gud! Legio av hinder. Det här måste lösas!

Hur reser man upp en förlamad människa under stor tillit och tro på Gud? Måste man inte gå fram till den det gäller och knyta en kontakt, åtminstone? Det är förutsättningen - om nu inte skuggan av en profil med inverkan kan löpa över den förtvinade kroppen till helande, utan bara en skugga som följer bussens rörelser och inte under tro, utan i det naturliga. Hur sätter man tron i rörelse? Hur kopplar man ihop med levande Gud? Är det okey att vissa av oss får ett sådant liv och att Guds härlighet bara skiner i änglarnas himmel på grund av fega gudsmän och gudskvinnor? Vad är det som ska till för att lösa ut en människas bundenhet - oavsett vad det än handlar om? Många är sjuka och under ofantliga lidanden som inte direkt har med personlig utövad synd att göra men som är till för Herrens förhärligande! Står det inte så i skiften? Jo, ska vi inte tro den då? Vilken? Skriften!

Kvinnan fick förtur att rulla av bussen före alla oss andra. Alla var så gentila. Hennes handikapp gav henne sådana välvilliga förmåner. Hon som efter bara ett par meter utanför bussen blev omkörda av rusande kroppar med fungerande ben som i ett ögonblick glömde henne och hennes situation, medan hennes fingrar värkte vidare likt under kronisk reumatism. Hon som stävjade med knotiga händer och överarbetade armar och till ständigt nya vita skor...

Vad betyder det för denna kvinna att få sina ben färdiga? Allt!! Vi är själva fokuserade på välfärd kontra ofärd, tjugofyrasju. Men här handlar det om att vara välskapt kontra ofärdig. Ofärdig!! Gode Gud. För denna kvinna skulle det betyda allt om hon fick styrka i sina ben. I Herren JESUS namn hade hon blivit frälst. Övertygat så. Kvinnan med blodgång, i skriften, hon rörde vid JESUS mantel - och blev helad. JESUS frågade då i folkträngseln; Vem var det som rörde vid mig? Kraft gick ut ifrån mig, sa JESUS. Vad kan vi lära av det? Någon måste ta ett trons initiativ. Eller hur? Eller hur!? Eller hur!!

Gode Gud. Det var detta som JESUS gjorde dagligen i tre år. Vi gör det aldrig. Varför? Vi kanske helt och hållet saknar tro för det - fastän JESUS gett oss mandatet. Eller vi tror men kommer inte ut ur det egna inre skalet - vår egen inre helgedom - som önskar träda in och ut för att resa den lame upp. Men inte gör det. Logistiska frågor! Sociala förhållningssätt och relationer som hindrar. Eller vi saknar kanske mod. Vi saknar den Helige Andes ackumulerade kraft och djärvhet i vårt eget väsen - bergfast säker och trosviss i Gud!

Kvinnan får stå exempel för alla de som lider och som Herren vill lösa men som aldrig får befrielse för det finns inga gudsmänniskor som ser lidandet och som kommer med Herren till dem!

Gode Gud! Hjälp oss komma ur fegheten. Bekvämligheten. Självupptagenheten. Giv oss vägledning i att sträcka ut våra händer så att människor får erfara ett helande till befrielse.

- Och hela staden kommer i rörelse!

 

"Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand." Jesaja 41

Rädslan har en tvillingsyster. Hon heter ängslan. De två har i sin tur en större bror som kallas för räddhågan. Han äger en större dominans än de andra två. De är alla minimalistiska i sin självuppfattning. Alla andra är större och mäktigare än dem, tycker de. Men de vet inte om att de utövar en fruktansvärd stor makt i och över människor - trots att de uppfattar sig själva så. Vi bär dem med oss i vår natur. Ja, vetenskapen lär oss att vårt flyktbeteende har med självbevarelsedriften att göra. Under fruktan. Förklaringen gör rädslan och ängslan mer rumsren och mer accepterad i våra livsuttryck.

Men Guds ord säger att kärleken driver ut räddhågan. Kärleken är starkare. Kanske därför de tre syskonen av katastrof, räds så. De blir själva fördrivna av kärlekens makt och förlorar då sin dominas. Vilken försåtlig makt. Fruktan som är en andlig makt.

Gud är högerhänt. Det står det i skriften. Hos profeten. Herren säger att "han uppehåller oss med sin rättfärdighets högra hand ". Den är rätt färdig. Rättfärdig. En vänster hand hos en högerhänt är inte rätt färdig. Den kan bara behjälpligt hantera livet. En prototyp av den högra handens förmåga. På så vis kan vi förstå vad profeten menar med Guds säkra handhavande med oss. Men ordet innefattar också förmågan att på ett färdigt sätt hantera rätten. Rättvisan. Rätten, det är ett juridiskt begrepp. Och handlar inte om mat. Gud är rättfärdig. Han vet att försvara den förtryckte. "Ja, jag ska snart skaffa dem rätt.", säger han i sitt ord. Innebörder som rymmer mer än en ordlek.

Vi måste alla få en större tillit till Gud i de passager i livet då vi varken ser Herren eller hittar lösningar på våra problem. Då rädslan, fruktan och räddhågan kommer över oss. De är bara temporära upplevelser av övergående natur.

Räddhågan - den är en större bror till de andra. Han har sitt säte i hågen. Håg, som är ett annat ord för viljan. Vilja till rädsla. En sån fruktansvärd makt. Att spana och söka efter farhågor i livet - trots att vi på ett teoretiskt plan vet om att Herren lovat upprätthålla oss. Med vaddå, säger skriftordet? Med sin högerhänta hand, efter mänskligt sätt att se det. Det talar om skicklighet. Hans rättfärdighets högra hand.

Kung David kom ofta under fruktan. Det kan vi se i hans psalmer och hymner. Elia blev också ängslig - han som annars var fylld av stort mod. Fruktan har drabbat gudsmän i alla tider. Enskilt så väl som ett helt Guds folk. Församlingen kommer stundom under fruktan. "Men frukta inte du lilla hjord - ty det har behagat eder Fader att giva eder riket! " "Och dödsrikets portar ska inte bli henne övermäktig." Dödsrikets portar saknar inte makt. Det säger inte ordet heller. Men det säger att det inte ska bli församlingen övermäktig. Var stilla.

Finns det för kristna en kamp som är för svår, så att den inte längre är värd att utkämpas? Nej, det gör det inte - för han uppehåller oss med sin kärleks makt! Den är så oändligt stor. Hans kärlek är oändligt stor. Trots vad jag är, jag är ditt barn, han kallar sitt.

Låt Jesus kärlek genomströmma dig så ska alla ängslans, mörkrets långa och breda skuggor fly. Kärleken finns inte i räddhågan. Den driver ut den! Jesus kärlek som är så underbar. Så hög - att jag kan ej gå över den. Så djup - att jag kan ej gå under den. Så vid - att jag kan ej gå ut ur den. Kärlek så underbar.

Du är innesluten i Jesus kärlek. Det finns ingen anledning till fruktan. Det är bara syskonen minimalism som är rädda att tappa sin stora dominans under förevändning att de är så små och ynkliga. 

De är de också.

 

"Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: "Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden." Och jag såg honom gå. " (Hesekiel 10:2)

I morgon kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan från kl.11.00 och dela ut traktater om JESUS. Det är så angeläget. Lika angeläget som om det vore den första eller sista gången det genomföres. 

Mannen i linnekläderna, i bibeltexten, fick befallningen att gå in mellan hjulen. En i detalj angiven plats. Vad mer? In under keruben. Också det positions bestämt. Inte över. Inte vid sidan om. Men under! Bibeln är exakt i sin återgivning. In mellan och in under. In under kallelsen! Det är en position som är så exakt att den är svår att ta miste på. Gud vare lov!

Vad säger texten mer? "Fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden." Uppdraget var att strö ut den Helige Andes eld över staden - i överförd mening. Tydligare kan det inte sägas. Vad stod det sedan?

"Och jag såg honom gå."

Ett enda litet glöd och elden börjar brinna. Så är det med Guds kärlek när man har fått av den. Den tänder dig, den sänder dig till människor runt omkring.

- Gud välsigna dig!

 

" Rid your life of the boundaries and definitions that were given to you by others and by your culture. As a believer, you are a new creation in Christ, and you are who God says you are! "

- Carter Conlon -

 

Jag har allt sedan Stockholm Maraton fått vittnat både för min chef och för mina kolleger om detta fantastiska faktum att jag blev helad i mina knän för två veckor sedan. De har ju själva sett hur jag haft det sedan en tid tillbaka. Ingen kan springa 42 kilometer med trasig menisk. Ingen! Det är ett underbart vittnebörd på hur tron kan verka. Och att Herren svarar på bön.

Idag på eftermiddagen gjorde jag mig i ordning för en löprunda runt Södermalm här i Stockholm. Av ren och skär glädje. En sträcka på en mil. När jag kom ut i trapphuset mötte jag en granne som väntade vid hissen. Hon hade ett gevär i handen. Ja, ett gevärsfodral i alla fall. Jag tänkte då på startpistolen jag själv talat om i mina YouTubeklipp. Startpistolen som används i idrottssammanhang. Ett verkningslöst vapen. Startskotten man skjuter upp i luften utan att träffa något byte, likt när vi beder till Herren, då vi vill hjälpa de sjuka. Bön är inte verkningslöst! Det är inte det jag säger men vi måste också agera horisontalt och lösa människor som Jesus gjorde. Vi har fått fullmakt.

Vi kom in i hissen jag och grannen. Jag frågade henne om hon skulle ut och jaga. - Det är bara ett luftgevär, svarade hon. - Jaha... - Jag är på väg ut för att springa, svarade jag. Jag har haft en dokumenterad skada på knät och problem med dem båda. Men jag är troende, förstår du, och på väg till Stockholm Maraton som jag sprang för två veckor sedan, så la jag mina händer på mina knän i bussen och bad till Jesus på väg till loppet. Jag hade ju ont. Sedan sprang jag 42 kilometer! Nu ska jag ut och springa på dem igen! Är det inte fantastiskt? Tron på Gud måste äga substans, tillade jag.  Ja, tro utan gärning är död.

- Jaha, säger du det, sa kvinnan, en femton år äldre än mig själv. 

Det gäller att ta varje lägligt tillfälle i akt. Att vittna om vad Herren kan och gör. Det hjälper inte att bara be för människor. Vi måste också verka horisontalt. Då får det genomslag.

Nu kan hon att se på mig med andra ögon framöver och vet att hon kan tala med mig om andliga ting. Inte sant? Det skapar också en nyfikenhet där helgelsen kan hjälpa människor att få syn på Jesus i våra liv.

Löpningen, hur gick den? Alldeles, alldeles utmärkt.

 

"Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader." (Matt.18:19)

Igår fick jag ett gott besked ifrån en syster som kontaktade mig för två månader sedan. Hon önskade då hjälp i bön för en ung man som drabbats av cancer i lungor och i levern. Varför omnämner jag sjukdomen? Har det någon betydelse? Räcker det inte med att vara svårt sjuk? Jovisst! Men det är svårighetsgraden i sjukdomarna vi ska se bort ifrån. De som appellerar till vår resignation och otro. Därför skriver jag ut dem - till trots! Och i triumf. Herren har inga omöjliga fall!

Jesus väckte upp Lasarus från döden. Han hade varit död i tre och ett halvt dygn. Bortom all räddning. 

Jag såg de ocensurerade bilderna på hälsogurun Micheal Mosley som troligtvis dog av värmeslag på sin semester i Grekland. Hans kropp var oigenkännlig. Han hade varit död lika länge som Lasarus - om än Lasarus med förmodan var lagd i en betydligt svalare miljö, innan Jesus kom dit. Bilden gav en aning om hur svårt fall Lasarus var. Mänskligt sett. 

Jag ropar till dig, du troende! Ska vi tro på Bibeln!? Ska vi tro på allt i Bibeln? Ska vi hålla den för att vara Guds ord och att den är sann till punkt och pricka? Var det tre dygn Lasarus hade varit död? Eller har översättarna angett fel tidsmått? Var han kanske bara död i tre minuter - gränsen för vad som kan anses vara medicinskt möjligt med bibehållna fysiologiska funktioner? Otron är en riktig tvivlare.

Vi måste upp ur den svaga trons kristendom. Den är ovärdig vår Herre Jesus Kristus. Jesus sa: - Ha tro!! Han uppmanade sin omgivning att ha det. Jesus sa vid ett annat tillfälle: - Ske dig som du tror! Men den gemensamma nämnaren är - Tro!

Jag ser ibland på stan när jag är i evangeli tjänst, människor med svåra funktionshinder transporteras förbi där på gatan. De måste transporteras av andra som på så vis också får ett halvt handikappat liv, bundna till den handikappade. Så tungt liv. Vilka lidanden! Och jag kan känna hur mycket kraft det krävs för att åstadkomma en förändring. Och stort mod i att ta itu med frågan.

Men vi har ju fått den Helige Ande i våra liv. Har vi inte det? Han är inte endast ett inslag i konferenser där samlingen unisont under två minuter ska tala i tungor och sedan har vi framburit uttrycket på vår andlighet. Nej, den Helige Ande är tredje personen i gudomen och han har samma befogenheter som Jesus hade. Vad står det, för övrigt?

"Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder."  (Rom. 8:11)

Gäller detta bibelord bara vid livets slut? Ja, så är vi kanske vana att se på det. Men nej! "Större ting än dess ska ni göra, ty jag går till Fadern.", sa Jesus. Bibelordet äger generell giltighet så länge vi är i våra kroppar. Han bor ju i oss.

Systern som kontaktade mig igår uppger att på två månader så har metastaserna minskat och vissa försvunnit. - All ära till Jesus!! Djävulen är alltid fientlig till det goda men Herren har segrat över honom och han ska släppa greppet helt. Tron säger så. Vad är tro? "Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser." (Heb. 11:1) Det är en fast tillförsikt, står det!

Mannen verkar gå under behandling. Hur mycket har det betytt för tillfrisknandet? Hur många böner har bedits för och över honom? Vilket ska vi tillskriva som den mest avgörande åtgärden och faktorn? Så resonerar otron. Kör ut den!! Hur många böner ska man bedja innan man får svar i svåra fall? Här krävs inga mängder! Här efterfrågas inga mängdrabatter eller rabattkuponger. 

Låt oss till slut här titta på vad det står om Elia. Låt oss ta hans liv och hållning som vårt eget exempel så att vår tro kan bli verksam och växa. Inte i känslan men på riktigt. "Elia var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader. "(Jak.5:17)

Det står i en annan översättning att "han bad innerligt att det inte skulle regna." Det ligger mycket i det. Och han bad en bön. En bön! Det står om Jesus när han gick för att väcka upp Lasarus att "han rördes djupt i sitt inre."  Engagemanget. På djupet!

" Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven." ( Joh. 11:38)

Vi gör gott i att sätta oss in i skriften hur de första kristna vände sig till Herren i svåra situationer. Och hur Herren själv gick tillväga.

Den som blivit helad ska också stå helt fast vid sitt helande och inte i ett senare skede tvivla. Det är mycket viktigt. Den siste djävulen angriper innan han lämnar helt; det är vår egen manifesterade tro. Den vill han gärna slå ett sista slag emot. Det är nämligen hans köksingång tillbaka in i eländet. Den måste vara stängd. Där ska man stå honom emot, fast i tron - vad än omständigheterna säger. 

Då ska han fly bort ifrån oss! 

 

"Det skall ske att innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra." Jesaja 65:24

Herren säger här i sitt löfte att "innan de ropar skall jag svara ". Hur är det möjligt? Hur kan en tystnad som förekommer ett rop kunna besvaras? Ja, här går profeten i god för att Herren hör oss redan innan vi kommunicerat med honom. En gudavärdig egenskap! Han känner oss och vet om vad vi bär på. Är inte det tryggt, i sig? Vårt liv ligger helt öppet inför hans ansikte. Han vet till och med vad vi ska ropa - eftersom han kan förekomma med ett svar. En fantastisk insikt som föräldrar har om än i betydligt mindre utsträckning, då de läser av sina barns bekymmer och behov. Det kan handla om allt ifrån hunger till trötthet, böljbyte som behovet av umgänge. När tänder är på väg finns däremot inget att göra. Varför? Febern, salivutsöndringen och värken är då en naturlig process. Signalvärdet av yttringarna. Föräldrar kan sånt intuitivt. Gud som skapat förmågan äger dess ursprung.

Ropa har en högre angelägenhetsgrad än att tala. Det svarar Gud upp emot. Herren säger också att han ska höra medan vi ännu talar. Han bandar inte samtalen och lyssnar någon annan gång, men för sent. Han är närvarande och lyssnar medan vi ännu talar. Det är bönens rum och utrymme.

Men det står inte att han svarar omedelbart när vi talar. Däri ligger skillnaden i detta skriftställe. Det är inte med Gud som med människor. Människor säger; Jag hör vad du säger - vilket fått den arroganta betydelsen - att jag hör men håller inte med dig. Sån är inte Gud!

En Gud som har förmågan att svara innan man ropar i desperation, är en trygg Gud. Jesus är hans namn! Han är en Gud som lyssnar medan man talar. Vad säger bibelordet mer till oss som ropar då vi tycker läget är akut, men där Herren till synes finner allt vara under kontroll och lyssnar medan vi talar?

"Han säger ju: »Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag." (2 Kor. 6:2)

När kommer bönesvaret, enligt Herren? I behaglig tid. Talar inte det för en bättre tid, en bättre tid än då vi inte tycker det är behagligt utan obehagligt? Invänta svaret, min vän. Herren har inte lovat att svara för sent. Det har han inte. Han är inte driven av paniken som vi kan känna. Frustrationer, ångest och förskräckelse kan komma över oss. Han står över alla hot. Därför kommer han och svarar dig i behaglig tid. Stilla dig, ja, stilla dig. Han svarar även när det upplevs som allra värst.

Han som bönhör dig i behaglig tid.

 

En kvinna kontaktade mig för ett par år sedan och bad mig om en böneduk. Hennes son hade fått en blodpropp i hjärnan. Jag tog duken och bad för hennes son och sände den till henne. Hon återkopplade sedan om att Gud gripit in. All ära till Jesus! Ja, vi förväntar oss inget mindre. 

När någon är sjuk är det lätt att hemfalla åt vanmakt. Då är det gott att ha någon som hjälper i bön. Jesus sa att det är trons bön som ska hjälpa den sjuke. Man eftersänder inte en böneduk om man inte tror. Och man skickar heller inte bönedukar om man inte tror. Tror vad då? Att trons bön ska hjälpa den sjuke! Vi skulle lägga händerna på de sjuka, men avstånden förhindrar det ibland. Då skickar man en böneduk. Konstigare än så är det inte. Men det är inte duken som helar. Det är trons bön som är verksam!

Men nu har hennes son drabbats av blodcancer. Och hennes syster är också sjuk.

Vad tycker du? Ska vi bara ge upp den andliga striden och låta djävulen härja som han vill med människor? Han verkar inte förstå att det är på allvar. Jesus har segrat i den andliga världen! Ska vi bara odla den frommes passivitet i väntan på väckelsetider? En högre kallelse eller en särskild inspiration? Nej. Vi ska göra som det står i Ordet och gå ut på löftena.

Till veckan kommer jag att skicka ett par nya bönedukar till vår syster i Herren och hennes syster och ytterligare en duk till hennes son. Trons bön ska bota den sjuke!  Sonen har redan en böneduk men djävulen attackerar på nytt men sjukdomsmakten måste vika i Jesu namn. Hälsan får vi överlämna åt Herren att rätta till - han som skapat oss.

Är detta något att blogga om? Absolut. Detta är av största vikt för dem det gäller och bibeln är helt öppen i dessa frågor. Finns ingen anledning att smussla med det. Sedan när förbisåg Herren vårt välbefinnande också till själ och kropp? Vi är inte kallade att vara gnostiker. Kroppen är den Helige Andes tempel, står det inte så?

Vi ska tro Gud om ett fullständigt helande! Jesus bad till sin Fader och sa att han visste att han alltid hörde honom. Det vet vi om Herren också! Han hör oss. Och vi kan frimodigt träda fram inför honom och i hans namn utbedja oss hjälp.

Djävulen är besegrad på Golgata. Det är bara det att han måste bli påmind emellanåt, han vars huvud är söndertrampat och som lever på gamla meriter.

 

Det slog mig idag att den man som jag sett gå förbi mig på Gamlabrogatan varje gång jag stått där, inte passerade förbi mig förra gången heller jag var ute. Jag har ju noterat och skrivit om det förut att jag saknat honom.

Ja, det är en märklig historia. Det var en äldre man i 70-80 års ålder med fast blick som aldrig velat ta emot en flyers av mig. Jag har sett honom under flera år. Men den Helige Ande har alltid sett till honom ur mängden. Så vill jag förklara det. Jag har sett honom komma samma tid varje gång, gå mot Gamla stan till och sedan någon halvtimma senare tillbaka samma väg mot Tegnerlunden. Gode Gud!

En dag såg jag honom komma på sin returresa. Jag har skrivit om det. Han tittade rakt in i mina ögon och jag skulle tro att han är en sex, sju meter - kanske tio meter ifrån mig - då jag ropar till honom; - Jag har bett för dig! Det lämnar ingen oberörd! Mannen som alltid brukade ruska sakta på huvudet när jag många, många gånger sökte trotsa hans ovilja att ta emot en traktat, nickade nu lika stilla med sitt huvud - jakandes,  och jag såg med kärlek och allvar på honom. 

Men nu har jag inte sett honom de senaste fem, sex, sju gångerna. Något har hänt honom. Ja, det finns ingenting i denna berättelse som kunde vara av hemligt motiv eller baktankar i mitt resonemang. Jag har själv förvånats över hur jag fäst mitt intresse för honom. Nu verkar han vara borta. Den Helige Ande satte fokus på honom och gjorde mig lyhörd för det.

Jag står med fötterna mitt i fortsättningen på Apostlagärningarna. Och jag byter inte bort detta mot någonting. Den Helige Ande verkar också trivas i denna verksamhetsform då han hela tiden utökar sin närvaro. Jag kan inte beskriva det på annat sätt. Han har funnit en kanal och en plats för sitt handlande och jag får bara följa med. Gud vare lov!

Vi ska se vad Gud vill göra framgent. Det här är inte av människor! Jag brukar säga när man frågat mig om vilken kyrka jag kommer ifrån, att det är på eget initiativ. Det ska jag sluta att säga.

- Det är Jesus som kallat mig hit, vad kan Han göra för dig, min vän!!?

Nästa gång jag går ut med Herren på stan med flyers blir på onsdag den 19 juni. Det är precis om en vecka. Jag ser fram emot det.


 

"There are rare christians whose very presence incites others to be better christians. I want to be that rare christian."

- A.W. Tozer -

 

"Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv." Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara." (Hesekiel 37:9-10)

Det är minst sagt ett spännande liv att leva, när man lever med och för Gud. Det finns inget rikare liv att uppleva.

I dag vill jag peka på en märklig men minst lika underbar iakttagelse i skriften. Ett samtal mellan Gud och Hesekiel. Texten måste därför bli pretentiös.

Hesekiel är en säregen människa. Finns det överhuvudtaget någon profet som inte är det? Jag hörde överrabbinen Morton Narrowe tala över profeten Jeremia i ett föredrag för några år sedan. Han sa att om han hade fått träffa Jeremia så hade han inte tyckt om honom på ett personligt plan. Modigt att säga så i hans ställning. Men han var ärlig. Vad kan vi säga om Hesekiel då? Jo, möjligen att "less is more". Hesekiel är omständlig och överstrukturerad. Vi får det på köpet. Men det är Gud som kallat honom och Hesekiel är till sin begåvning noga med att uttrycka skillnaderna i Guds tillvägagångssätt och hur han mötte honom. Det är lika betydelsefullt som rikt. Bilder, som kan vara målade både detaljerat och färgrikt. Alla tecknar inte med blyerts eller rinnande akvarell. Eller ett kladd med olja.

I början av kapitlet så står det att "Herrens hand " kom över honom. En viktig notering. Herrens hand. Vidare: "Genom Herrens Ande blev han bortförd." Först Herrens hand sedan Herrens Ande. Det är Herren som agerar i båda fallen men med en noterbar skillnad. Den iakttagelsen är viktig för det som vi ska se lite längre fram i texten. Men det är i och för sig ingen skillnad på Herrens hand och hans Ande. Eller hur? Det är Herren båda gångerna.

Vidare så står det: "Han förde mig fram." Inte här Herrens hand eller Herrens Ande utan "Han". Tycker du att jag är petig i bibelstudiet? Det är inte jag som är petig. Det är Hesekiel som är noggrann i sin beskrivning. Det är hans företräde och särskilda syfte.

Sedan ber Herren Hesekiel att profetera till benen som låg där i dalen. Han gjorde så. Det är inget ovanligt med det. Så har Gud gjort i alla tider. Han har ingivit gudsmänniskor att profetera. Ska du profetera måste du klara av att säga prefixet: Så säger Herren! Klarar du inte det ska du vara tyst i frågan. Man profeterar när man är övertygad om ordens härkomst. Då är tröskelprefixet ingen tröskel längre. Gud har gjort det så. 

Men sedan kommer något som är mer än ovanligt i texten. Och vi förstår nu bättre varför Hesekiel varit så detaljerad i redovisningen, denne Andens kamrer. Vad skriver han?

"Då sade han till mig: Profetera till Anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till Anden." Profetera till Anden? Vilken Ande är det här som Gud ber Hesekiel att profetera till? Dalen var full av döda människoben. Det var till Guds Ande. Vilken är det? Den Helige Ande! Den ande som svävade över vattnet i Edens lustgård och som följt Guds folk i alla tider. Den Ande som inspirerade samma profet till och med. Ja, man skulle ju kunna tro att det går rundgång ur högtalarsystemet, om du tillåter jämförelsen. Men ord har betydelse och de skiljer sig åt.

Vidare så står det: "Kom du Ande från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna"...  

Vi ser här att Gud ber profeten tala till Anden. Är det inte Anden som ska tala till profeten? Och bli inte orolig för mig nu. Jag har inte hittat en ny tolkning. Men det vi ser här är hur minutiöst noggrann Hesekiel är att förklara hur han blir en ande med Gud! Vi har ju också sett detta "fenomen" när vi tittat på Petrus och Paulus i Apostlagärningarna hur de agerar utan att skriften påvisar någon himmelsk inblandning. Inte sant? De blev uppfyllda av den Helige Ande och agerade i realtid.

När apostlarna fick den Helige Ande då blev de Guds rikes ambassadörer och fick enorma befogenheter! Annars är bibeln inte sant skriven. Det är nyttigt för oss att läsa om det så vi får tro på att det finns ett gudstjänstliv som är på riktigt och inte denna "frikyrkoande" som passiviserar de kristna i det bästa som finns - Guds levande församling! Men den har blivit till ett åskådarauditorium.

Jag är mycket frimodig här i min tillämpning av ordet. Jag bär på en vision om en biograf/teater i Stockholm och den visionen är så ett med mig att den sitter fast i hela kroppen. Den är ett med mig. Ska du få död på den får du avliva mig först. Vi ska ha en biograf i Stockholm och den Helige Ande säger ja till det och jag profeterar till Anden att komma från de fyra väderstrecken och resa upp de fyra väggarna till lokalen. Det gör jag. Det är bråttom! Varför? Därför Jesus kommer snart! Du får spärra in min vision på mentalsjukhus om du vill - för det är orealistiskt utan kapital att genomföra det - men jag tar då visionen med mig in dit. Gud vare lov!

Jag har sett det och visionen växer i styrka. Den går inte att fånga in längre. Den går inte att avliva. Den går inte att kväsa genom likgiltighet eller avståndstaganden. Du ska få se det. 

Gud hade en förevisning för mig för några år sedan då vi köpte två hus utan pengar för 247 miljoner. Och jag fick sitta på första parkett. Jag vet att det var genom Guds försorg. Jag kan berätta det hur många gånger som helst. All ära till Gud! Två gånger om.

Var med och bed att floden som Hesekiel talar om, får stiga - vilket den gör! Bed att Herren öppnar dörren så att det kan realiseras. Självklart kommer han att tillse det. Det rymmer på gränsen till otro i sig att be en sådan bön. Som att Herren inte ville eller att han inte hade möjligheten därtill? Han behöver inte tömma alla sina konton för det. Han har all makt till att genomföra det och rätt som det är så bjuder han någon att överlämna en teaterlokal med cafè i entrèn. Varför? Därför Herren behöver den!!

- Ära till Gud! Äran till honom som har förkärlek till stora manusskrift. Äran till honom som har förkärlek till riktigt stora och bra historier, att genom enorm dramatik förverkliga sina egna eviga syften.

 

I morgon blir det regn hela dagen i Stockholm. Det gör att jag får ställa in evangelisationen i city. Det får bli så. - Men det kommer fler dagar!!

Låt oss resa oss upp den sista tiden vi har kvar och bekänna Jesus i vår samtid. Om vi står till Herrens förfogande då kan han också ha tillgång till människor som han kan använda för att manifestera sina mäktiga gärningar. Vi måste förstå det sambandet. Det handlar om att överlåta oss till Herren och stå i beroende ställning till honom. Vi har ingen kraft i oss själva. Det vore bara dumt att tro något annat. Därför kan vi också göra upp med våra farhågor om egen berömmelse som naturligtvis inte hör hit. Eller vår vanmakt. Eller vår rädsla för att misslyckas. Vad har vi att förlora? Gå ut i tro på vattnet som Petrus gjorde.

Den engelska bibeln har inte ordet frimodighet i sin översättning. Den har istället ordet "boldness". Djärvhet! Vi ska vara djärva för Herren! Res på dig, du kristne. Bli fri - modig. Har du blivit försagd? Sluta upp med det.

Lyssna gärna på bibelstudierna över Apostlagärningarna där jag belyser dessa saker utifrån Guds ord. De finns i sex delar. Ta dig tid. De gör dig gott. YouTube. ( @thommyjakobsson )

Genom hela bibelns historia så har Gud visat på att han kan göra under för och med människor. Det var också ett under Jesus själv gjorde då han gick ut i sin tjänst och gjorde vatten till vin på ett bröllop. Apostlarna och lärjungarna trodde på Jesus ord och fick därför också erfara att "tecken och under följde dem som trodde " det. Vi måste göra upp med "frikyrkoanden". Denna i ledband tillämpade kristna kultur som binder människor istället för att göra dem fria att tjäna Herren. Bänkvärmare. Professionella åhörare. Kyrkolokalkristna. Passiva möteskristna!

Människorna på Jesus tid blev först hjälpta inom olika områden. På grund av det blev de frälsta. Undren väckte upp tro! Jesus är likadan idag, han som gick omkring och gjorde väl och hjälpte alla och botade dem som var i djävulens våld.

 

Knappt hade uppgifterna kring Anton Johanssons profetia blivit påtalade igen, där han pekar ut Ryssland och Frankrike i ett anfall mot Sverige som skulle skett 1953, så fick vi ett preliminärt valresultat till EU parlamentet i Frankrike. Marine Le Pens parti Nationell samling ser just nu ut att bli det största partiet i EU. Med en brakseger. Valresultatet är så överväldigande att Frankrikes president Emmanuel Macron direkt beslutat att upplösa parlamentet i Frankrike och utlysa nyval till den 30 juni. Den politiska majoriteten är skakad i grunden.

Vad har det med en kristens blogg att göra? Frågan är verkligen retorisk. Birger Claesson fick se nya syner på 1950 talet och vårt land är gudlöst.

Scenen kan snabbt förändras. Det som profetiorna detaljerat beskriver och som kan verka långsökta - på kort sikt - kan få sina politiska förutsättningar fortare än vi anar. Nationell samling är ytterst EU skeptiska och det gynnar Ryssland. De blir en säker medspelare till både Ungern och Polens politik. EU försvagas. Vi står också inför ett val i USA där en valseger för Donald Trump med säkerhet betyder att kriget i Ukraina finansiellt lämnas åt sitt öde. Då blir Ukraina en del av Ryssland. Trump som uppvisat Natofientlighet. Organisationen vi tryggat oss till. Maktstrukturer upplöses.

Anton Johansson beskriver att det var Ryssland och Frankrike som anföll Sverige. Det kan vi omöjligen tro på idag. Men på bara en dag så har förutsättningarna förändrats. Frankrike blir politiskt mörkblått och EU är verkligen "riket blandat med järn och lera", som vi läser om i Danielsboken. Marine Le Pen har hyst nära band till Ryssland tidigare i sin högerextrema framtoning. Det kommer att sätta EU på prov, för att tyda tidens tecken.

Jag har idag läst Birger Claessons bok "Dom över Sverige" på nytt. Där beskriver Birger Claesson detaljerat hur anfallen gick till. Det står till och med att Malmö blev förskonad. Skåne, som hyser en överväldigande majoritet av Sverige Demokrater (SD) - som till och från har uppvisat en ryssvänlig hållning. Vad det nu innebär. 

Vi ska inte vara så säkra. Plötsliga omkast i den politiska världen ger mandat till en påskyndad utveckling där målet inte var det vi önskade. 

Men där profetorden förutsa, varnade och hade rätt.


 

"Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." (Mark. 16:19-20)

På tisdag kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan-Drottninggatan igen - om det inte regnar. Då blir traktaterna blöta.

Många kontaktar mig med sina personliga bönämnen. Det förvägrar jag ingen. "Kom till mig ", sa Jesus, och i livets alla skiften. Han har en lösning för varje situation. Tro inget annat! 

Bibelordet jag refererar till idag är särdeles. Jesus hade återvänt till himlen men det står ändå att han verkade. Och vad mer? Tillsammans med lärjungarna. Tillsammans! Han bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde dem. Det är en verksam och levande tro.

Guds rike behöver inte fler sympatisörer. Men Herren behöver fler som är verksamma i tro på ett personligt plan! Det kräver ett visst mått av medvetenhet. Inte självmedvetenhet men kallelsemedvetenhet. Det är Jesus som är i centrum och inte vår kuvade fåfänga under förväntade fromhetsideal. 

Vi ska tro Gud om stora ting den sista tiden som är kvar!! De sjuka kommer att komma till Herren självmant och de besatta kommer djävulen att sända till oss - han som är van vid att tro sig vinna varje delseger. Men han är besegrad i grunden. Lovat vare Gud! Han är besegrad. Jesus löser varje boja och sätter fångar fria!

Väl mött där ute och glöm inte ta dig tid i helgen och lyssna på mina Youtube inspelningarna jag lagt upp och sänd dem vidare till andra. Dessa har jag spelat in för att väcka upp tron. Res dig upp i Jesu namn ur den religiösa medelmåttligheten. Frälsningen är ingen livförsäkring som aktiveras under nöd.

- Det är ett rikt, aktivt och mycket spännande liv med Gud!


 

"Ni känner till att Gud fyllde Jesus från Nasaret med sin helige Ande och gav honom kraft för den uppgift han fått, och att Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, eftersom Gud var med honom." (Apg. 10:38)

Imorgon ska det vara en mindre invigning av Slussen här i Stockholm. Troligen kommer en hel del människor att vara där. Jag kommer gå dit och dela traktater om Jesus! Den Helige Ande har ingivit mig om det flera gånger denna vecka. Men jag skriver inte det för att framhäva något. Det är bara ett faktum och jag älskar hans manings röst och vet att då är det av högsta värde att följa. Hans röst är så lågmäld. Men stark. Den är kärleksfull och efterlydnadsvärd. Ära vare Jesus! Låt det alltid vara så.

Låt oss alla höra hans manings röst i våra liv. Låt oss alla värdesätta hans infall och vägledning. Så kan han leda oss alla till en allt större tjänst för honom.

 Ja, den minsta tjänst är stor nog med honom.

 

 I ett par års tid har jag haft problem med mina knän. En menisk skada. En dokumenterad sådan. Det andra knät är inte dokumenterat men uppvisade samma problematik. Att gå en kilometer har varit direkt besvärlig, jag som är en löpare. 

Idag när jag var på väg till Stockholm Maraton, som jag brukar springa, så skavde det i knäna. Jag var beredd att få bryta. Men ville i alla fall starta. Dumdristigt att ställa upp, naturligtvis. 

Men när jag satte mig på bussen tänkte jag på mitt eget YouTube klipp om att väcka upp de döda. Jag la mina händer spontant på var sitt knä och så sa jag: " I Jesu namn! " Kan du tänka dig? Jag sprang hela loppet 42 kilometer utan känningar i knäna!! 

Herren grep in! Hur ska det annars förklaras? Min stegräknare efter loppet står på 62.161 steg. Det är en omöjlighet att röra sig så långt utifrån den skadan jag har haft.

All ära till Jesus!! Gud är god. Jag la bara mina händer på knäna. Så som man ska göra. Och Herren svarade med hälsa. All ära till Jesus!, han ska visa sin allmakt framgent.

 

Här är del 6 i mitt bibelstudium över Apostlagärningarna som nu ligger ute på You Tube. I den mån den har något att säga är du välkommen att sprida den vidare.

Guds välsignelse!

 

Sverige har idag beslutat om ytterligare över 14 miljarder kronor i stöd till Ukraina. Det är det största ekonomiska paket Sverige gett till Ukraina sedan kriget började. Vi har bistått med över 42 miljarder sammanlagt. Men det handlar inte om frystorkad mat eller förstahjälpenkit vi skickat utan högteknologisk krigsmaterial. Bland annat två av de enda stridsledningsflygplan vi äger. Det säger något om hur desperat läget är! 13,3 miljarder av detta bistånd är ren krigsmateriel. I början av kriget skickade vi 5.000 hjälmar - nu materiel till en stridskapacitet på överlägsen nivå. Försiktigheten avtar alltmer och insatsen ökar.

När kan man definieras vara i krig? Hur länge kommer Ryssland att stillatigandes se på när vi ökar på det motstånd de möter på fronten?

Vi lever farligt men har inte haft något val. Vi sugs in i en konflikt ingen av oss önskar. Vi lever inte längre i efterkrigstid.

- Vi lever i förkrigstider!

 

"One compromise here, another there and soon enough the socalled christians and the man in the world look the same."

 - A. W. Tozer -

 

En man kom till mig på stan. Han såg helt normal ut. Han var bekännande spiritist, påstod han. Han kom från tomma intet. Han började förkunna flummiga andeläror för mig. Kunskaper av ren nonsens. Jag avvisade hans lära. Bestämt. Men inte honom. 

Mannen tyckte jag hade bristande ödmjukhet som inte ville lyssna på hans andeläror. Arma makter! Det finns ingen motsättning i att vara ödmjuk och att hävda skriftens tydliga lära med emfas. Bättre kan du!

Vi skildes åt och jag uppmanade mannen flera gånger att fly den onda andevärlden. Den slutar alltid i förskräckelse.

Du förstår; Det kristna livet handlar inte längre om att göra församlingskarriär. Om det någon gång gjort det. "Att stå i en kyrkodörröppning vara representativ och lukta gott." (...)

Vi ska be till Herren att vi får en kort men intensiv tid av väckelsemöten innan Jesus kommer tillbaka. Av ovanliga slag! Det finns kraft hos Gud till under och tecken. Av ovanliga slag! Nu får det räcka med torra teologiska föredrag som bara kittlar den teologiska professionen i öronen. Halvljumma redovisningar från bibeln men som knappt livnär människoanden till nästa söndags urvattnade presentation.

Jag vägrar vara representativ! Sätter min ära i det. Kom inte och försök hämta mig från gatuevangelisationen för att bekräfta någon evangelisk verksamhet. Varken här eller där. Jag kommer inte flytta mig därifrån.

Evangelium har ingen programpunkt med "ömsesidig respekt" på agendan.

 

Jag tittade över hur många traktater jag har kvar och gjorde en inventering. Sedan jag började med gatu-evangelisationen så har jag nu delat ut 53.000 flyers. Det motsvarar 12,6 meter om du staplar dem i en enda stapel. Eller en överfull Friends Arena i Solna. Alla har blivit påminda om Jesus. Fantastiskt!

Det förslår ändå inte! StorStockholm har över två miljoner invånare, så arbetet är stort och jag är frimodig i att hävda det; Arbetet har bara, bara börjat!

Det är så viktigt att vinna den Helige Andes förtroende. Och att vårda den relationen över allt annat. Ja, jag skriver så och menar det. Att vara ett vittne som Jesus kan lita på i någon sak. Det är värdefullt för Gud! Varför kan man inte säga det? Det är ju så. Jag känner en stor tacksamhet i det.

Jag ser fram emot nästa 100.000 traktater i korsningen men också att mer påtagligt få betjäna människor där på stan. Den möjligheten finns då den Helige Ande mäktigt får leda och verka. Heter det inte till och med hos de första kristna; "Vi och den Helige Ande har beslutat." Vilket enastående samarbete!

Det finns bara ett sätt att bryta igenom och det är att gå när man blir kallad. I bön och lydnad. Vad detta kommer att medföra i framtiden det vet bara Gud men en sak är säker; På sådd följer en skörd. Sår man sparsamt så skördar man sparsamt. Sår man rikligt - ja, då står det också i proportion.

Lovat vare Gud! Vi ska följa de första apostlarnas ställning till Herren och till den Helige Ande. Vi ska inte nöja oss med att bli en funktionär i en kristen förening eller kyrka. Det har vi tusen på dussinet! Och många är de som har urartat.

Ett sådant mäktigt exempel på det i historien var när profeterna kom på Israels första tid. Gud hade instiftat den prästerliga gudstjänstordningen med tabernaklet och senare med templet. Minutiöst inordnat. Men formalismen blev för stor och Gud uppväckte nasirer, domare och profeter. De uppfattades ofta som fientliga mot det Gud etablerat och var hänsynslösa retoriker - ofta med poetisk ådra. En fullständigt dräpande kombination med den hängivenhet de besatt. Lägg därpå Guds eld som brann i dem. De blev till ett Jesu Kristi vittnesbörd i realtid, säger skriften. Profetians ande som är Jesu vittnesbörd.

Ja, så har Gud fått slå sönder mycket av det han själv byggt upp i tider som gått och som börjat leva sitt eget liv utan honom. Då vill han rädda och förnya oss.

På måndag bär det ut igen och jag är lika spänd som himlen själv varje gång jag går ut. Det är som att ställa sig i en brännpunkt. Det är att stå i en låga.

- Ja, en Herrens låga är det!

 

Det ryska försvarsdepartementet har beslutat att ändra havsgränsen mot Finland och Litauen i Östersjön. Det handlar om Finska viken och området utanför Kaliningrad. Man motiverar det med att de gränser som Sovjetunionen hade på sin tid inte motsvarar dagens gränsdragningar. 

Det här är en mycket farlig utveckling och den återupprepas gång på gång sedan intåget i Ukraina. Men konkretiseras nu ytterligare. Var inte hela Baltikum ett lydområde till Sovjetunionen en gång i tiden? Har inte Åland varit under rysk besittning? Står det för övrigt inte i Guds ord om vilka gränser och landområden Israel till slut ska besitta - för att göra en nätt jämförelse? Står det inte talas om området som definieras som "yttersta Norden" hos profeten, som ska draga mot Israel i en slags federation en dag - självvald eller tilltvingat sig under ett härnadståg? Jag bara frågar.

Varken den finska eller den litauiska regeringen har ännu kommenterat uppgiften. Det är förvånansvärt få reaktioner som framkommit kring denna nyhet. Vi skulle kunna vara bara timmar ifrån en konfrontation! Finska viken är en tändhatt.

Det här kommer sätta Nato på ett enormt stort prov. Hur långt ska Ryssland få gå innan man beslutar att motsätta sig alla utkast och idèer i handling? Samtidigt måste någon vara mest vuxen i rummet. Det är diplomatins paroll. Får vi en väpnad konflikt mellan Ryssland och Nato då kastas vi in i ett öppet världskrig. Vill man då offra några skarvbebodda skärgårdsöar eller miljöförorenade vatten till förmån för freden? Det kanske är värt det. När är gränsen nådd!? Det är frågan.

Det ryska uttalandet hämtat från The Moskow Times skulle medföra att den ryska gränsen till några av de små öar idag tillhörande Finland i Finska viken flyttas fram. Det är som om grannen skulle stjäla dörrmattan utanför ens dörr eller parkera bilen på någon annans betalda parkeringsplats - för att med hjälp av illustrationen bryta ner händelsen till vår egen vardag. Sånt sker inte obemärkt. Inte någonstans.

Detta har befarats under flera år. Ryssland vet om att hoten och den förstörelsekapacitet de besitter inte kan mötas med militära medel. Då eskalerar kriget. Här testar Ryssland än en gång hur långt de kan gå. Ja, kanske mer konkret än vi på länge erfarit i vårt närområde.

Våra fäders profeter har varnat för detta sedan länge. Men vi ser det inte. Om vi över huvudtaget förväntade oss att detta skulle ske, så var det på ett annat sätt under helt andra förlopp.

 

"Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt." (Luk. 1:52)

Jag skrev fel igår om evangelisationen på torsdag. Det är på onsdag jag kommer att gå ut. På onsdag! Lovat vare Gud.

Herren ska vara nära! Vi ska gå i Herrens namn och vinna seger. Han som är segerfursten. Lejonet över Juda stam. Lovat vare Herren!

Hur ska vi kunna få händer, heliga händer, som apostlarna? Genom att leva närmare Jesus! Det är i hans närvaro vi segrar. Han har segrat - vi ska också segra!

 

"Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer."  (Apostlagärningarna 14:3)

Paulus och Barnabas som hade blivit avskilda genom den Helige Andes påtagliga medverkan och de kom till Ikonium. Bibelversen säger att de stannade där en längre tid. Och vad då!? De talade frimodigt. Ett frekvent återkommande adjektiv som bibeln närmast omvandlar till ett verb i deras liv. Ordet beskriver dem återkommande i deras tjänsteutövning. Ja, till oss som är så försagda med vittnesbördet om Jesus, berättas det så.

Men det står också att de talade "frimodigt i förtröstan på Herren". Det är den rätta stämningen i det instrument den Helige Ande vill bruka. Och Herren svarade dem. Han bekräftade sitt nåderika ord. Hur då!? Genom att låta tecken och under ske genom deras händer. Utropstecken!

Återkommande i Apostlagärningarna så står det om de troendes frimodighet. Det står mycket om under och tecken. Många och ovanliga under och tecken. Skriften tar också med övertydlighet sikte på apostlarnas händer. Det är ofrånkomligt så. De la sina händer på de sjuka och de blev friska. Vi försöker inte ens, om uttrycket tillåts.

"De fäste sin blick", står det. Vi fäster inte vår blick. Vi flackar med den och vi kallar samman de äldste och blundar unisont under tvivel i våra krampaktiga försök att hitta smörjelsens ordval under bön. Vi lever på minnet av den Helige Ande då vi skulle vara uppfyllda av honom. Hänryckta! Vi söker lägga samman vår bristande tro i hopp om att mängden äldste ska hela den sjuke... Ack! Vi saknar trons verkliga bön. Jakobs uppmaning har blivit till en ritual. Den också. 

Gode Gud! Vi måste ur denna religion. Denna dementi på vem Gud är. Han är kraftgärningarnas Gud. Hans vilja är inte att alla ska förbli ohjälpta. "Han sände sitt ord och botade dem." Står det inte så? 

Rena edra händer!, skriver Jakob. Det är kanske där vi måste börja. Hur ska de orena andarna vilja fara ut när orena händer möter dem? Det är ju deras egna element och miljö. 

"Herre! Res upp profeter som kan slå sönder alla urartade frikyrkosystem. Kraftlösa, andefattiga och utan tecken och verkliga under. "

Ja, så att hela staden kan komma i rörelse!



 

"Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna."  (Jakob 4:8)

Likt en svårt arbetssökande som inte funnit något arbete under arbetslöshet. Likt en storföretagare som ingen önskat arbeta åt, så manar Herrens Ande mig att gå ut på stan med evangelium åt honom. - Gode Gud! Det är så påtagligt och ofta förekommande. Det är utom mig! - Gode Gud! Han kommer utan förvarning och med en sådan stark övertygelse. Ibland på flyget. Ibland på natten. Oregelbundet men överväldigande och igenkänd. Herrens Ande vill ut i tjänst! Mäktiga är hans gärningar. Jag förgås!

Jag upplever Herrens löfte om under och tecken i hans namn. Kraften är överväldigande! Hans kränkta ära vill ha upprättelse. - Lovat vare Gud! Därför säger han; "Rena edra händer, ni syndare." Ni med delad håg. De händer som ska läggas på de slagna. Händer som har med handel och vandel att göra. Orena händer kan inte hjälpa Gud. Rena hjärtan, rena händer, under en hundraprocentig vilja.

Halleluja! Herren ska leda arbetet och hans härlighets återsken ska lysa fram med makt och med kraft. - Tack Jesus!

Herrens Ande vilar starkt över dessa tankar. Djävulen är besegrad. - Apoblepo! Vad betyder det? Det betyder att inga andra faktorer än tron sätter gränserna. Inga diagnoser. Inga omständigheter. "Vilket berg du än är som tonar upp dig så ska du ändå jämnas med marken, säger Herren!" Halleluja!

"Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen." Lovat vare Jesus!! 

Bed för denna sak! Bed om ett riktigt genombrott i vår stad med stora under och tecken för hans namns skull. Så att många kommer till tro!

Herren manar till det.