_DSC9211-2.Mobilen

Proklama i Stockholm

Jag gjorde igår ett spontant besök på den kristna bokhandeln Proklama vid Odenplan här i Stockholm. Proklama, som funnits som förlag och bokhandel sedan 1966 drivs nu vidare av en pensionerad eldsjäl. När jag googlar på bokhandeln får jag upp ett reportage från tidningen Världen Idag den 22 september 2020, dvs. för nästa fem år sedan, om att det behövs någon som kan driva bokhandeln vidare. Bokhandlare som är ett utdöende släkte. Åtminstone när det gäller kristen litteratur.

Jag träffade på Margareta Sundbom som uppenbarligen inte gett upp sitt kall. Och kanske inte heller hittat någon som känt kallelsen att ta över verksamheten. Vad vet jag. Jag frågade inte. Så hur det går med bokhandeln och dess framtid låter jag vara osagt.

Men det som grep mig var de två, tre personer som jag kände igen ifrån Citykonditoriet ( som drevs av Citykyrkan fram till 2019 ) efter en trettioårig verksamhets tid. De satt nu vid ett bord för fyra personer i Proklama. Fler ryms nog inte i Proklamas små lokaler. Behovet av ett center för kristna att kunna spontanbesöka saknas verkligen. Citykonditoriet, som stängde pga idèn om en bättre verksamhetsform - och det ifrågasätter jag verkligen - har gjort många hemvilla. Cafèt behövdes verkligen. Den offentliga verksamheten i kristen regi som vi saknar.

Stockholm behöver ett tydligt markerat evangeliskt center under neutral mark där man kan komma för en kopp kaffe och för att träffa andra kristna människor. Jag vet inte hur många gånger jag väckt den tanken!

På 1980 talen då hade vi Gospel Center på Kungsgatan. En stor bokhandel i kristen regi. Vi hade den kristna bokhandeln Klara toner på Gamla Brogatan med tillhörande cafè och restaurang. Proklama vid Odenplan. Gummessons och Gospel på Tegnergatan. Citykyrkan med sitt cafè och sedermera Gospel Center på Rörstrandsgatan. Snart finns inget kvar! 

Vi kan inte bara låta kristen verksamhet ske över de digitala plattformarna, det förstår vi väl? Det mänskliga mötet går inte att ersätta. Och vart ska de som får akuta behov på själens och andens område ta vägen - då kyrkorna är stängda? Det är verkligen ett påkallat behov och ett innestående bönämne av rang.

Vi saknar ett ledarskap! Det är det vi gör. Där har vi problemet. Någon eller några som kan ta tag i frågan - driven av en vision!! Samla in pengar det kan vem som helst göra. Och vem som helst kan också förskingra resurserna. Men vi får be att Herren reser upp en anförare som kan få med sig människor, så att vi får ett vardagsrum här i Stockholm dit kristna och sökande kan finna gemenskap med andra likasinnade. " De som hungrar och längtar efter rättfärdighet."

Den tid då Jesus lovade komma tillbaka skulle vara lik Sodoms och Gomorras tid och som på Noa dagar. Det erfar vi. Men det är sannerligen också med övertydlighet så att trots att midsnattsropet ljudit så har många fallit i djup sömn. Ingen märker när man sover. Bara de som är vakna. Eller hur? Bilden håller även där. ( Matteus 25: 1-13 )

"De som var redo gingo in. ", står det i skriften. De som var vakna eller som vaknade i tid. De gick in.

- Gud jag ber!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Thommy » Proklama i Stockholm:  ”En händelse som ser ut som en tanke...varför inte överlåta verksamheten till för..”

  • Stina » Proklama i Stockholm:  ”Thommy, du kanske inte vet att det var Arne Imsen som ordnade lokaler åt Sundbom..”

  • Roger Lindroos » Konsertkristendomen!:  ”Du är något på spåren här. Men följer det inte en stigande trend inom frikyrklig..”

  • Claes Mård » Konsertkristendomen!:  ”Ja du Thommy... Allt ska vara så flashigt nu för tiden. Jag kan intyga att våra ..”

  • Susan A. » Ett hembud:  ”Tack för dessa ord. Min käre far fick komma till detta Paradis kl. 20:45 den 10/..”

  • Lennart Högberg » Birger Claesson:  ”Tycker det är intressant det du pekar på, vi kan heller inte glömma Birger ohlss..”

Bloggarkiv

Etikettmoln