Bojor syftar på något som arresterat eller tvångsmässigt frihetsberövar. Men texten talar om för oss att Guds ord inte bär bojor. En båt kan vara bojad men inte Guds ord. Däremot kan vi människor fastna och fångas av saker och ting. Likaväl som i omständigheter. Och bli bundna. Men Guds ord bär inte bojor!

Idag gjorde sig detta bibelord påmint. Bibelordet kom till mig efter ett annat Guds ord. Själen upplever då ett mäktigt växelspel där ordet skjuter in nytt liv i människan. "Av mitt skall han taga och förkunna för er", sa Jesus om den helige ande. Båda talar. Samstämmigt. Det är en mäktig duo. Har du upplevt det? Det är som en uppdukad måltid när det sker. En oförväntad men efterlängtad måltid för en utsvulten. Med förrätt och huvudrätt. Och efterrätt i en härlig salighet! Den andliga människan blir glad och Kristus kommer på besök. Genom ordet. Det gör torrtiderna mer påfrestande. Den som har smakat att Gud är god nöjer sig inte med mindre.

Jag satt i ett helt profant sammanhang och många praktiska frågor hopade sig. Kunskaperna växte över huvudet och lekmannen blev bara större och större. Insikten av att inte veta allt förminskar människan syn på sig själv. Det gör henne ödmjuk inför fakta. Har du upplevt liknande? Ju mer du lär, ju mindre blir du. Det borde kanske vara tvärtom... Där, osökt och utan anledning kom bibelordet till mig. Och förändrade tillståndet. Det var ingen gammal tes likt ett surt regn, förorenat i uselt ph värde. Nej, texten andas fjälluft! Den är lava och inte mossa. Det är nyfångad ripa på öppen häll. Texten är ren, hög och blänker som solen.  Lyssna! 

" Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." Ef. 2:10.

Är det inte ett underbart ord? Det står inte exakt vad vi skall göra i texten. Då hade ordet schemalagt oss och vi blivit bundna. Men ordet frigör oss och frivillig försätter oss. Vad vi skall göra är individuellt utifrån vad Gud har tänkt om oss. Men att det är gott, är säkert. Gud är god!

Så för att återgå till det andra bibelordet, Guds ord bär inte bojor: Vi kan vara i de mest icke andliga omständigheter och Gud kan tala till oss. Vi kan vara så långt ifrån en rik andlig atmosfär, som det bara går att komma, där inte en kotte bistår i kampen för att höja den andliga temperaturen och ändå få uppleva att Gud kommer till genom sitt ord. Inte sant? Guds ord bär inte bojor!

"Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem". Vilket sammanhang! Vilken ställning! Vilket rikt liv i Gud! Vilken ynnest att få vara föremål för hans intresse för livet i dess minsta detalj. Och att få vandra i hans fint uttänkta händelser. Storslaget! Oslagbart! Och underbart.

- Herren för oss in i din uttänkta vilja om oss. Det kan ha med sig följdeffekter för andra - utan spekulationer. En rörelse uppstår. Den blir då en plats där du kan ställa din tron. Ditt rike blir synliggjort och din vilja blir förkunnad. Amen!

I Lukas evangelium talar Jesus om en tro. Jesus berättar där om en domare som var orättrådig, det vill säga han varken respekterade människor eller fruktade Gud.  En makthavare som kan skipa eller förhindra rätten. 

Domaren i det här fallet blir ihärdigt uppvaktad av en kvinna. En änka. En målsägare. Vi vet inte vad saken gällde, mer än att hon ville att domaren skulle ta upp hennes fall. Intensiteten i hennes sakframställan övertygar, på något sätt. Eller hur? Denna kvinna måste ha rätt. Det säger oss hennes energiskhet. Vi ger henne rätt från början. Hennes påstridighet röjer ett stort mått av förtryck eller orättvisa, av något slag. "Skaffa mig rätt av min motpart", står det i den gamla översättningen. Ta upp fallet! Skipa rättvisa! Granska min sak, det håller! Det är som om hennes vädjan i anstormning, med missförhållandena i ryggen, plogar hennes väg och sandar marken under hennes fötter, i omständigheternas kalla utanförskap. Hon tar sig fram obevekligt och obändigt. En änka utan försvarare påstridig som en tjur. Hon anstormar domaren i Jesus berättelse. Tänk, det är Jesus som berättat denna historia. Ska vi inte lyssna efter? Guds ord skapar tro.

Berättelsen avslutas med att domaren tröttnar på änkans alla påtryckningar och överklaganden. "Hon kommer annars att pina ihjäl mig med sina ständiga besök", säger han. "Hon är så besvärlig". Domaren tog upp fallet. Orättrådigt utfall eller ej. Det vet vi inte. Det är inte där fokus ligger. Skärpan ligger på änkans ihärdighet att vinna målet. Hon äger ett ärende. Hon bara skall ha saken bedömd och dömd. Hon har vinst i frågan. Otvetydigt.

Jesus kopplar ihop Gud med texten. Gud som är god och rättfärdig - till skillnad från den korrumperade domaren. Jesus kontrasterar domaren och Gud och frågar retoriskt: "Skulle inte då Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt"? Jag säger er: "Han kommer snart att skaffa dem rätt". Därefter sammanfattar Jesus allt i en fråga, något som enligt honom själv kommer att vara sällsynt vid hans återkomst. Han är orolig för det. Vaddå? Bristen på samma övervinnande tro som änkans! En tro som är ädlare än åthävor och utfästelser. Varför? För den är sällsynt. En tro som vilar i tillförsikt men anstormar. Vart? I Guds rike där människorna rycker det åt sig! Jesus frågar: "Men skall väl Människosonen när han kommer, finna en sådan tro på jorden".

Jesus exempel är begriplig för alla. Oavsett vilka liv vi levt kan vi förstå att en änkas situation. Hon är försvarslös. I texten utmanar hon sina omständigheter. Hon vill ha rätt mot sin motpart. Det är inte en rebelliskhet Jesus försöker exemplifiera. Inte heller ett slags "jag skall ha rätt i denna sak, vare sig jag har rätt eller inte". Det är inte fräckhet som driver henne. Det är inte heller frågan om attityd. Nej, det är för grunt! Det handlar om liv eller död. Änkan pantsätter hela sin person i saken och vill ha rätt. Måste ha rätt! Och hon vet att hon äger den.

Vad är det för tro Jesus talar om relaterat till kvinnan? Han sätter Gud i domarens ställe och den kristne i änkans ställe - eftersom han kopplar ihop hela berättelsen om en "sådan tro", som änkans i sista tiden. Hur skall vi tillgodogöras oss texten? Hur skall vi hitta fram till den positionen att vi blir aktören - likt kvinnan? Och anropar Gud om rätten. Orientera dig själv för ett slag. Pröva din position till Gud i hans rike. Oj, vad anspråksfullt, tycker någon. Inte alls! 

Jag vill tro att texten det handlar om nöd hos den enskilde, som vi alla kan hamna i på olika vis. Jag vill tro att Jesus påmindes om Hanna i templet som också ville ha barn, när han berättade denna historia. "Skaffa mig barn annars dör jag"! Jag vill tro att Jesus inkluderade just dig som haltar under missöden, där synden ruinerat det inre livet till en hög kvitton utfärdade vid moralens pantbank, du aldrig kan lösa in. Tiden går inte att vrida tillbaka. Situationen är till synes stört omöjlig. Ändå kan Gud göra allting nytt!! Gud är god. Inte orättrådig!

Jag vill avsluta där. Jesus text står egentligen för sig själv. Låt mig ändå få aktualisera texten och lyfta ut änkans ord till domaren. Vi får göra anspråk på den tro som bodde i änkan. I anstormningen! I intensiteten! I bönen! I målmedvetenheten! I det som Paulus kallar för "Igenom allt detta vinna vi en härlig seger!" Allt! Igenom allt!! Den rättfärdige domaren som snart skall skaffa de utvalda rätt.

Det ger styrka åt benen.