Ibland kan kärva ord vara till nytta. Utan att vara i behov av ett enda kärvt ord hörde jag den danske prästen Eric Rostbøll säga något insiktsfullt, häromdagen.

Men jag vill samtidigt höja en varningens flagga för att följa alla sinnrika ord. Med tiden kan de leda en på fel väg. Guds ord har vad vi behöver! Och Jesus är en väldig lyssnare. Han lyssnar mer än han talar. Vi gör tvärtom. Vi talar innan vi vet ordet av. Jesus, han lyssnar och undrar säkert varför vi så många gånger tänker så mycket under oro och pratar med andra om så mycket som vi egentligen inte bär inom oss. ...  Jesus ser att vi inte delar allt med honom - åtminstone väldigt lite. Men han står till vårt innerligaste förfogande! Under alla livets skiften. 

Prästen Eric Rostbøll hamnade i en svår personlig kris. Han flydde till Norge och bodde ensam i ödemarken. Så här sa han av egen erfarenhet:

- Idag när man har problem så skall man prata med någon om det. Vet du vad? Det är för ynkligt! Man skall hålla mun! Man skall vara tyst och låta vår Herre tala. Och man skall vara idel öra! 

Det ligger nåt i det. 

 

Det är allt vanligt förekommande att frikyrkopastorer köper sig en prästskjorta och en prästkrage. Det ligger i tiden. Motiveringen är säkert många. Jag har aldrig frågat någon. Säkert vilar det på tanken om att vara öppen och tillgänglig, likt en annonspelare. "Här är jag! Jag är en troende. Fråga mig. Jag kan också be för dig".

Men det är ändå på något vis sorgligt. Borde inte atmosfären runt en gudsmänniska vara så helig och härlig att det på något mer naturligt sätt skulle kunna göra sig påmint att man är en kristen? Är det inte med det som det var bland de första människorna, att när härligheten från Gud försvann i deras liv - ja, då fick man ta till ytterplagg som fick skyla det som gått förlorat? Man var naken. Alldeles säkert tror jag det är så bland frikyrkliga pastorer som klär på sig dessa element. Oskyldigt kan tyckas men ändå inte. Vad har man tappat på trons väg eftersom man behöver dessa yttringar helt plötsligt? Jag bara undrar och frågar. Ger prästkragen en särskild känsla eller auktoritet? Ligger smörjelsen plötsligt i den där lilla vita lappen framför strupen? Det väcker på ett högre plan ett löjets skimmer.

Teologer och präster... med risk att göra mig ovän med någon... jag talar inte generellt. Jag vill naturligtvis inte heller peka ut någon enskild men är det inte som en gudsman sa en gång om teologer som skrå; "De har stora huvuden men små hjärtan". Så provokativt.

Vad är en gudsman för någon? En människa av samma natur som du och jag. Du ser på ditt liv och jag ser på mitt. Vi konstaterar stora brister på var sitt håll. Så är det också med en gudsman. Han kan vara bristfull. Men han kan likväl vara en gudsman inför Gud och betjäna människor, för det. Bristen avgör inte om det är en gudsman. Gud har avgjort det i uppdraget! 

Det är märkligt med dessa gudsmän genom tiderna och på bibelns blad. De kommer och plötsligt försvinner de efter en tid. De blev sända för sin tid. Och de blir alltid lika saknade. Och ifrågasatta.

Teologer med stora huvuden behöver få ner huvudet i hjärtat. Tänk så storsinta de skulle bli. Jag vet att jag uppträder i självgodhet nu. Jag hittar inget annat sätt att förpacka det på.

Ibland är sanningen så ohöljd att inget omslagspapper skulle kunna dölja den.


 

I tidningen Dagen bemöter teologen Joel Halldorf presidentkandidaten Trump och Påven Fransiscus genmäle. Pajkastningarna med ord grundar sig på Trumps bombastiska förslag att bygge en mur mot hela Mexico. Det har sin egen bakgrund, naturligtvis. USA har i årtionden haft problem med illegal invandring som varit synonymt med knarkhandel - inte minst. Ett reellt problem som presidentkandidaten försöker tillskaffa sig valröster genom sin argumentation.

Här var inte påven sen att lägga sin röst i valkampanjen inför miljoner katolska röstberättigade på den amerikanska kontinenten. Påven hade svarat att det inte är kristligt att bygga murar. "En kristen bygger broar". Trump svarade att det var "skamligt" att en religiös ledare ifrågasätter en annan människas tro. Trump framhärdade i att han är en verkligt kristen. Två herrar som uppenbarligen talar förbi varandra utifrån två olika agendor inför en andäktig världsopinion. Den kristna intellektuella eliten hakar å sin sida på ordkriget. Ordväxlingen har egentligen lågt värde. Den ene försöker ta politiska poäng. Den andre försöker slå under bältet genom att avlegitimera sin verbale motståndare. 

Till Joel Halldorf och hans artikel.

Här ett brottstycke hämtat från tidningen Dagen:

"En handling är inte kristen bara för att den utförs av en kristen människa. Samma sak gäller politiken: bara för att en politiker är bekännande kristen, så betyder det inte att dennes politik är kristen. Om någon vill förknippa sin politik med den kristna tron kan kyrkan inte tiga, utan hon måste tala. Analytiker utifrån kan inte förväntas göra teologiska utsagor om vad som är sann kristen tro, och ärligt talat bör inte heller kristna kändisar tilldelas den uppgiften. Den vilar i stället på teologerna och det kyrkliga ledarskapet.

Förr var detta självklart, men det byggde på att det fanns ett tydligt och enat kyrkligt ledarskap. En av sorgerna med kyrkans splittring är att det försvagat hennes offentliga vittnesbörd." 

Vilka är de teologer som Joel Halldorf menar skall ha tolkningsföreträde i olika politiska eller kristna frågor. Vilket kyrkligt ledarskap? Vilka maktmedel skall de förfoga över? Är det renässansen och medeltiden Halldorf refererar till då han saknar denna självklarhet under ett "förr" - för det är väl inte äldstekåren under tidigt 1900-tal då väckelsen brann i Sverige, han refererar till. De var apolitiska. Fullständigt. Men kolossalt andligt brinnande. Ur den rörelsen växte lekmannapredikanterna upp. Ostyra. Egensinniga. Men med Jesus och ordet i centrum. Så förargligt för en kontrollerande statskyrka med maktanspråk, uppburna av latiniserade begrepp med anspråksfulla intentioner. Ex cathedra.

Halldorf är alldeles för otydlig för att hans artikel inte skall betraktas som svårligen onyanserad och direkt farlig i sitt oredovisade uppsåt. Joel blåser i trumpet men har vänt den åt fel håll. Det är mina ord. Tratten skymmer sikten för hans ansiktes avsikter och det låter. Allt är inte postmodernism! Vilken kyrka är det som inte kan tiga då någon "vill förknippa sin politik med den kristna tron"? Det här är möjligen ett upprop för maktutövare eller en maktutövande institution med religiösa/politiska förtecken, som jag kan se det. Det är ett maktspråk du formulerar, Halldorf. Jag vänder mig emot det.

Joel Halldorf skriver vidare:

"Följden blir en postmodern relativisering och en privat sentimentalisering av den kristna tron: anything goes i kombination med: ”Rör inte min personliga relation med Jesus”."

Det finns värre faror än "postmodern relativisering och privat sentimentalisering" av den kristna tron. Flummiga eller bildade ord. Döm själva. Men rör inte min personliga tro på Jesus! Det är riktigt. Den kan inte institutionaliseras under auktoritära dekret eller påbud. Varken politiska eller religiösa. 

Blås i trumpeten från rätt håll. Blås i rätt tid och vid rätt tillfälle.

Så slipper vi alla otydliga missljud.


 

I Sydamerika, främst, sprids nu Zikaviruset med pestens fart. En myggart är bärare av viruset som slagit hårt mot gravida kvinnor, speciellt. Man har hittat viruset i fostervattnet och kunnat konstatera Mikrocefali bland redan många nyfödda barn. Mikrocefali visar sig genom onormalt små huvuden och hjärnskador. Barnen blir förmodligen svårt utvecklingsstörda. Vilken börda.

Kvinnor med påbörjad graviditet rekommenderas att inte besöka vissa områden i Sydamerika där de största utbrotten skett. Man skall också undvika att bli gravid en tid därefter - om man besökt kontinenten. 

Det här är en utmärkt och begriplig bild på synden. Synden är som detta virus. Vi föds i synd. Vi dör av synd. Synden har medfört att hela mänskligheten är underställd döden. Så var det inte från början i människans historia.

Paulus skriver att "det jag vill, det gör jag inte. Och det jag inte vill, det gör jag". På ett annat skriftställe skriver han: " När begäret blivit havande, föder det synd". En träffsäker formulering på processen. Vi känner igen oss i denna dualism. Vi är både goda och kan vara förskräckligt onda. Vi kan alla minnas från sen barndom hur vi började göra fel utifrån en inre och yttre norm. Det är mer än en moral vi bröt emot - för moralen kan växla med tidsandan. Nej, vi bröt emot vårt samvete. Det fina instrument Gud lagt ner i oss. Vi kände oss sedda fastän ingen såg. Förklara det den som kan. Gud såg oss!!

Mikrocefali är diagnosen på onormalt små huvuden. Det korresponderar med Paulus ord. Vi syndar fastän vi vet bättre eller varför inte - för att vi har för små huvuden. Här haltar bilden. Men vi klarar inte av att stänga synden ute ur våra liv. Vi syndar inte primärt när vi uträttar brottet. Vi syndar för att vi är. Man gör det man är. Man syndar. På samma sätt som vi är vad vi äter så gör vi vad vi är. Vi syndar.

Det har varit en plåga att bara se dessa unga mödrar vagga sina gravt missbildade barn i de olika nyhetsprogrammen under den senaste tiden. Kopplingen och relationen blir inte avhumaniserad för det. En mor älskar villkorslöst sitt födda barn. På samma sätt älskar Gud oss genom Jesus Kristus. 

De barn som föds utvecklingsstörda får genomleva sina liv gravt undermåligt.  Så kunde det vara för syndaren också - det vill säga oss alla - om inte Gud löst den frågan inför evigheten. Han vill befria oss från den nedbrytande synd vi bär på.

Gud har ett renhetskrav för oss att komma till himlen. Han vill inte ha in synden där. Mödrar har förstånd att inte utsätta sig för Zikaviruset när man åker på en resa. Men mänskligheten är redan smittad på kollektiv basis genom ormens list mot Adam och Eva. Skall du nå himlen måste du bli ren i Jesus blod. Så sker när du uppriktigt ropar/viskar/ber till Jesus. Att inte ta emot frälsningen är som att inte mottaga botemedel mot Zikavirus - om det fanns något sådant botemedel. Konsekvenserna av Zikavirus är som med synden. Man blir ett med den. Förstå min bild.  Barnen har redan formats i moderlivet. Deformerats. Där har du syndens likhet. Men Gud har genom Jesus ordnat med rening från missgärningar, ogärningar och döda gärningar.

Om nu Gud erbjuder en syndfri himmel, då bör vi ta vara på den frälsning som erbjuds och den kortvariga karantän han erbjuder oss. Karantän? Ja, karantänen är det trånga utrymme då du upplever och erkänner din synd. Det är ingen behaglig process. Dit in måste vi annars blir det ingen omvändelse. Man måste bli överbevisad i sitt samvete. Man kapitulerar inför Gud.

Sedan befriar Jesus ut ur kvalen med ett hopp för tid och evigheten.

 

"Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning."    
                                                                                                                     Joh. 3:34

Följande bibliska ordstäv rymmer så mycket. Är man per automatik sänd av Gud om man talar Guds ord? Kan man placera sig i ett gudomligt sammanhang utifrån det? Absolut inte. Men så viktigt att den som verkligen är sänd av Gud håller sig till hans ord. Historien är full av religionsfilosofer och filosofier. Att hålla Guds ord högt och som ett enastående är nödvändigt. Tänk att Gud ger Anden utan begränsningar. Det öppnar upp perspektiv. Han kommer att leda oss fram till hela sanningen.

Inom ramen för Guds ord.
 

"Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud."  1 Kor. 1:26-29


Ibland kan jag sakna en Arbetsförmedling i Guds rike. Även för andra. Det är förstås en omöjlighet att en sådan skulle kunna fungera i överförd mening som i det profana. Men lek med tanken. Då skulle man kunna tjäna Gud för en dag eller två. Eller varför inte hitta sitt livskall. 

Min far som på sin tid arbetade i Göteborgs hamn under tidigt 1970-tal tog ibland jobb som daglönare. Han kunde infinna sig tidigt på morgonen och få ett arbete över dagen. Utan att förbinda sig. Det var ett mycket välbetalt och extremt fritt arbete. Bilen var alltid full av exotiska frukter och annat som besättningen på de stora fartygen generöst delade ut till arbetarna i hamnen. På så vis kunde han försörja sin familj på en frilansande predikogärning - utan fast lön. Ja, utan lön överhuvudtaget. Få, ja, få skulle klara ett sådant liv idag. Få skulle prioritera ett sådant liv. Vi lever också i en helt annan tid. Men det var ändå de gyllene åren i hans liv, vill jag påstå.

Låt mig få återgå till tanken om en Arbetsförmedling för arbetsföra och arbetslösa i Guds rike. Tänk så genialiskt! Keruben bakom skrivbordet skulle kunna ta den andliga konditionen, kontrollera de andliga gåvorna och om man fortfarande var brinnande i ande - peka ut ort och ställe för ett fruktbärande liv i Guds tjänst och tillsammans med andra. Det är inga obetydliga saker jag räknar upp här - om än överförd i fantasins värld.

Låt mig lämna Göteborgs hamn och fablernas värld och gå till skriften. Se hur Paulus börjar texten. -" Bröder, se på er kallelse "... Paulus inbjuder till introspektion. Att se på sig själv. Det är bibeln väldigt motvillig till i övrigt - förutom när det gäller att observera synden i sitt liv som har en gruvlig förmåga att slå rot. Där skall vi alltid vara uppmärksamma! Ha akt på dig själv. Sela.

Gud utvalde det som inget var, säger Paulus. Inte många visa - på världens sätt. Inte många mäktiga. Inte många förnäma. Egenskaper vi gärna vill erövra. Makt. Status. Briljant kunskap. Inte sant? Vad ville Gud göra? Han ville förödmjuka och tillintetgöra de som trodde sig vara något. Det är Guds perspektiv.

När vi läser om de bibliska personerna från skilda tider i Guds ord, kan vi se att Gud ofta kallat människor till omöjliga uppgifter. Om vi återgår till resonemanget om en Arbetsförmedling i Guds rike då skulle det mänskliga lämplighetsintygen aldrig stämma överens med uppdraget. Aldrig! Titta på Mose. Han skulle tala till Farao med sin stammande tunghäfta under imperativa former. Högst olämplig. Ta Josua - i ständig skugga av den väldige Mose. En blek profil. Ta fram den lille David som skickades hem av sina bröder... Abraham skulle bli en stamfader till många med en infertil hustru på 90 år, etc. Guds lämplighetsintyg går aldrig jämna steg med människors föreställningar och förmågor. Gud ger uppgifter som är helt omöjliga för den det gäller, därför att han är mån om sin egen ära. Han vill ha äran för sitt verk! Och det han föresatt sig det genomför han. Sela.

Jag återgår till Guds rikes Arbetsförmedling. Hur skulle den se ut? Hur skulle den fungera? Jag tycker det finns så mycket ogjort arbete i Guds rike.

Och så otroligt många människor som inte arbetat en enda dag, i Guds stora hamn.

 

"Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom."     Apostlagärningarna 10.

Ett referarat om Jesus. Det säger så mycket om honom. Jag har fastnat för just de orden om att han gick omkring och han gjorde gott. Det säger oss att Jesus var en sann människa. Han ville väl. Men när kommer då djävulen in i bilden? Djävulens våld... Ja, någonstans mellan det goda intrycket och välgärningarna så är det en oerhörd konfrontation. Den är andlig och förblir så också för oss som vill följa Jesus.

Vi får inte tappa bort att göra gott. Då skall han också leda oss också till den senare delen av uppdraget. Han botade alla! Jesus vill gå med oss. Han vet hur man gör - hur han gör! 

 

Israels premiärminister Benjamin Netanjau har deklarerat att han vill bygga ett staket runt hela Israel. Han vill skydda landet mot "vilda odjur". Hans oro avser naturligtvis pågående terrorhandlingar som emanerar ur Syrien konflikten. Israel har för övrigt redan påbörjat ett bygge av stängsel mot Jordanien, längst med hela den Israeliska gränsen.

Men vad har Herren sagt långt tidigare av principiell karaktär?

"Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var en man med ett mätsnöre i handen. Då frågade jag: "Vart går du?" Han svarade: "Att mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det skall bli." Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. Han sade till denne: "Skynda i väg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. Och jag själv, säger Herren , skall vara en mur av eld omkring staden, och jag skall vara härligheten därinne."   Sakarja 2.

Herren vill uppenbara sin makt och styrka på Israel. Det vill han göra i kommande dagar. Att urskilja en, ja två änglar, som går emot varandra i samma fråga, ja, det blir inte lätt att särskilja på den politiska scenen. Ett maktbud. En kontraorder.

- Så, skynda till den unge mannen med mätsnöret från ömse håll. 

 

"Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid. Du ger dem och de samlar in,
 du öppnar din hand
 och de mättas av goda gåvor.
 Du döljer ditt ansikte
 och de blir förskräckta,
 du tar ifrån dem deras ande,
 de dör och blir åter till stoft.
 Du sänder din Ande, då skapas de
 och du förnyar jordens ansikte.
Må Herrens härlighet
 bestå för evigt!
 Må Herren glädja sig
 över sina verk.
 Han ser på jorden och den bävar,
 han rör vid bergen och de ryker.
"   Psaltaren 104

 

En bön och bekännelse om och till Gud med ett mustigt och härligt språkbruk. Psalmen har som rubrik: Herrens storhet.

Ofta vänder vi oss till människor - som i regel är mer lättillgängliga för oss i olika situationer. Tror vi. Men hur ofta går vi inte besvikna därifrån när sant utbyte och förståelse istället finns hos Gud. Det är ingen bitter bekännelse men den behöver inte vara mindre sann för det. Herren är ensamt god!

Psalmen presenterar Herren likt ingen annan. Psalmisten talar om att Herren insvept i ljus - som i en mantel, spänner ut himlen som ett tält. Beskrivningen kan te sig banal i sitt jätteformat. Det kan inte hjälpas. Herren presenteras av poeten som en som vill visa upp sig, en som vill imponera. Jag kan inte se det på annat vis. Han vill imponera på dig! Vi har att förstå som människor- för vi är människor och här talar förkunnaren med bönder på bönders vis. Herren är stor!

Jag vill i all enkelhet dela psalmen med dig från bibelns blad, denna weekend. Slå upp psalmen och läs den. Den är en hyllning till Herren, han som förmår att möta oss precis där vi är var och en.

"Han som gör vindarna till sina sändebud, eldslågor till sina tjänare." Sela.

Trevlig helg, vem du än är. Herren är verkligen god!

 

Det finns ett oupptäckt skriftställe i Domarboken över Gideons liv som jag aldrig sett tidigare. Kan Gud ha fört in det på senare tid? Naturligtvis inte. Det har alltid stått där och att det är nedtecknat är inte oväsentligt.

" Men Jerubbaal, Joas son, begav sig hem och stannade där." Dom. 8:29

Gideon som också kallades Jerubbaal hade vunnit stora segrar för Guds rike - för det var inte bara så att han slutade i misär med sitt märkliga privata upptåg i att skapa ett efod som en symbol över egna bedrifter. Guds ord ger honom bättre vitsord än så. 

Varför tar Guds ord dyrbar plats i anspråk för denna vers om att Gideon begav sig hem? Något så harmlöst. "Men Gideon begav sig hem och stannade där." Vart skulle han annars bege sig? Och var skulle han annars uppehålla sig, kan man tycka. Bibeln avslutar inte sin biografi över Gideon där, även om det är här jag vill uppehålla mig i denna betraktelse. Den berättar också om att "ingen visade Gideons hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort mot Israel." Som om det var väntat av himlens Gud. Det heter också att efter hans död blev Israel åter trolösa mot Herre. De började tillbe Berit. Baal-Berit...

Gideon begav sig hem. Det är hans sista bedrift. Han stannade där. Det är som om himlen hade fler uppdrag åt mannen. Inte sant? Guds ord röjer inte mer än så. Det ser ut som att hans uppgift inte var helt slutförd.