_DSC9211-2.Mobilen

Han vill utrusta dig!

"Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen. Då bar man dit en man som varit förlamad från födseln. Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten för att tigga av dem som gick in i templet. När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.
 
Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud."
    Apostlagärningarna 3

 Judas plägade ta av det som lades i kassan, står det på ett ställe. "Plägade" eller "brukade". Det är åtminstone frekvent förekommande. Man kan förmoda att han  tömt den gemensamma kassan. Det Petrus säger är ju just det: Jag är pank! Hur kan vi veta det? Jo, mindre allmosor är närmast norm och större donationer brukar artikuleras. Han gav ju inget. "Silver och guld har jag inte", säger han. "Men vad jag har, det ger jag dig!"

 Petrus blir plötsligt uppfylld av tro som inte tar hänsyn till de rådande omständigheter, som inte resignerar i ett kalkylerande för eller emot, i brist på egna resurser. Situationen utlöste tro. Tron dividerar inte. Sådant gensvarar himlen på! Den har sitt ursprung där. Petrus skjuter ut sin själ på trons öppna hav och glider ut med sina fötter på det som om det varit till botten fruset, alltid. Med fäst blick. Ytspänningen bar honom. Han pantsätter så hela Guds rike i en enda gärning. Stå upp och gå!!  Imperativ är den språkliga dräkten eftersom det inte kunde ifrågasättas. Det var ett maktbud från Gud. Sela.

 Låt säga att Judas låtit bli att ta ur kassan. Ja, vi kan då anta att han själv hade  vandrat i dessa apostlagärningar. Men det ser vi aldrig några exempel på i skriften. Judas rör sig bara i den fysiska världen. Å andra sidan; Det var kanske bra att kassan dränerades. Arbetet hade annars kunnat urarta och bara blivit till filantropi och social hjälp för behövande. För "Det är saligare att ge än att ta."  Nu var inte Judas sådan. 

I Guds rike kalkylerar man inte. Man räknar med Gud! Han har räknesätt vi ännu inte förstår. Han har matematiska terminologier ännu dolda för människor. Gud har räkne ekvationer det anstår forskare att upptäcka - Ja, trons människor. 

 Mötet med andliga behov väcker ett ännu större behov hos dem som är satta att fylla bristen. Inte sant? De ser både sitt eget och andras behov bland människorna. Hur skall de fattiga i Anden kunna erbjuda andlighet? Här möter oss ett välsignat område där de andliga gåvorna ligger i förvar. För de otillräckliga! Ja, de i sig själv otillräckliga. Otillräckligheten är ett avskytt område. Men du måste in i det, vara i det och verka igenom det. Ibland går vi i egen kraft eller också menar vi oss inte duga till något. Det är bara två sidor av samma mynt. Samma gamla egenvärderade natur sett underifrån eller uppifrån. Men de är båda i lika stort behov av de himmelska resurserna! Backar du från krisen, ja, då fjärmar du dig. Du måste in i den. Gud vill sparra dig till tjänst. Var? I otillräckligheten. Den gör ont men skapar ett välsignat beroende av honom. Se dolda välsignelser finns där. Ja, dolda välsignelser.

Har du läst om Simson när han var trängd och i stor brist. Tretusen man hade tagit honom till fånga. Då är man verkligen trängd. Han behövde ett vapen. En vapendragare hade kanske avhjälpt situationen något. Men inte mot tre tusen man. Det säger sunda förnuftet. Simson behövde minst sagt en häst. För att kunna fly! Men Gud skickade ingen häst till hans räddning. Simson sträckte istället ut sin hand och får tag i en åsnekäke. Vad förslår en åsnekäke? Åsnekäken var frisk, står det. Kan ett kadaver vara friskt? Jo, om det är givet av Gud! Ett levande vapen. Ett fungerande vapen. En andlig nådegåva, om du så vill." Med åsnekäken slog jag en skara, ja, två", säger Simson.  Jag tycker det är en härlig och lite förvånad summering av honom. Som om han själv var överrumplad. Ja, så är det när Gud griper in." Ja, två!", tillägger han.  Han relaterar i efterhand så perplext till händelsen att hans ord blir till skön prosa. 

Kraftgärningarna är många - men Gud är densamme! Källan i Lehi är inte synlig men den finns därunder. Gåvan han ger dig skall sätta dig i förbindelse med kraftkällan. Räck ut i tro. Fatta tag och bruka! Vilken hemlighet. I otillräcklighetens öken har Gud lagt din käke. I otillräcklighetens karga land.

 Längtar du efter en andlig nådegåva, ja, då får du gå in i otillräcklighetens land. Där har Gudsmän vandrat förr. Där alstras ivern. Gå in där med ditt skriande behov. Där rustar han dig. Vad skall du annars med vattenkällorna i öknen till?

Vid stora floder törstar ingen.



 

Kommentera gärna:

  • Siri • 18 november 2015 23:06:22
    Fantastiskt med Guds räknesätten! Hans tankar är högre än våra tankar..vi behöver inte vara beroende av något annat än den helige ande!

Senaste inlägg

Inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln