Sölvesborgs samarbete med Bromölla genom Kommunalförbundet kommer att avvecklas. Det skriver Expressen ikväll. Sölvesborg kommun beslöt ensidigt under måndag kvällen att avbryta samarbetet. Därmed kommer flera hundra anställda att övergå till respektive kommuns regi, med allt vad det innebär att behöva stå på egna ben med förlorade synergieffekter och ökad belastning på svår arbetsmarknad. 

Bromölla som varit särkilt oförstående till de tiggandes situation. Istället för att hjälpa de behövande så stjälpte man genom förbud mot tiggeri.

Från manna till vaktlar har skrivit om det förut.


https://www.expressen.se/kvallsposten/solvesborg-skrotar-samarbetet-med-bromolla/

 

Jag får allt fler önskemål om att skicka bönedukar. Det finns stora behov! Mitt arbete med traktater och flyers på stan har för tillfället gått in i en ny fas. Gud är densamme!

Det är ju så att människor bemödar sig i regel inte att skicka efter en böneduk om man inte har ett behov. Handlingen är en troshandling och den tar sikte på ett ingripande från Herren. Vi lever i svåra tider just nu men på detta sätt så kan vi överbrygga avstånden. Gud hör bön och han svarar på bön!

Vill du ha hjälp i bön och få dig en böneduk tillsänd dig, så skickar jag fritt en till dig.

Jesus frågade den blinde vid ett tillfälle vad han ville att Jesus skulle göra för honom. En tillsynes märklig fråga. Men det är ett uttryck för att Jesus också engagerar oss i våra trossteg. Han kunde ju annars ha botat mannen utan omsvep. Jesus steg förutsättningslöst in i mannens liv och allt blev fullständigt löst. Mannen fick sin syn! 

"Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen." (Mark 10:50-52)

Låt oss aldrig ge upp att hoppas på Gud!


https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80


 

I morgon går den första böneduken iväg. Vi ska tro Gud om ett helande!

Mer behöver inte sägas.

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80


 

När Bromölla den 22 februari 2019 och Vellinge i Sverige och Norge som varit föregångsland i att försöka införa förbud mot tiggeri i sina samhällen tog det steget, då upplevde jag så starkt en förestående dom. Flera orter följde efter i den hållningen. Att vara föregångare har sitt särskilda ansvar! Det var en allvarlig upplevelse och en absolut gräns, erfor jag. 

Nu går en dom över världen! Jag höll på att säga; vi som såg på tiggarna med avsky... som parias och behandlade dem därefter.

Här nedan de korta meningar jag upplevde så starkt när just Bromölla gick ut och införde ett tiggeriförbud. Du förstår; det har gått långt när själva förnedringen i en fattigdoms situation blir förbjuden i ett land, utan att man skapar möjligheter till en lösning. Då är övermodet rågat.

Jag länkar min egen text här nedan och kommenterar den inte vidare nu. Den är fullt begriplig. Jag har också skrivit om Norges arrogans emot de fattiga, tiggarna. Allt är inte som det ser ut. Det finns en större kontext. Allt är inte covid-19. Allt är inte heller en havsbotten full med olja i all evighet och under utövad gudlöshet.

När man misshandlar den kategori som Gud särskilt bett oss om att hjälpa och som han särskilt vakar över - då är man farligt ute.

Den norska oljan är snart billigare än vattnet som omger den! Och i Bromölla lär arbetslösheten stiga ohämmat. Jag upplevde då de orden vara profetiskt burna och inte ett utslag av en dålig dag eller uselt humör. 

http://www.thommyjakobsson.se/2019/02/22/ve-dig,-bromölla!-41821535


 

Jag kommer framöver att erbjuda bönedukar till de som vill ha en böneduk sig tillsänd. Viktigt att poängtera är att detta inte har någon sakral betydelse. Det här handlar inte om psykologi eller om magi. Eller om ett fromhetsuttryck. Jag vill återkomma till hur detta är förankrat i skriften.

Vi lever in i en tid som inte bara har många tekniska möjligheter. Vi lever också i en tid där vi mer än någonsin är isolerade och åsidosatta. Extraordinära tider kräver extraordinära insatser. Sådana tider lever vi under nu.

Bibeln talar mycket klart om handpåläggning och bön vid sjukdom. Distanser och brist på tillgänglighet omöjliggör många gånger detta. Här fyller böneduken en funktion.

De kristna trycks alltmer tillbaka i vårt samhälle och av tidsandan. Men behoven är fortsatt stora!

Vi ska inte skämmas för evangelium, för det är en Guds kraft till frälsning! Vi ska vara frimodiga i att utbreda Guds rike.

 

Människor mejlar in bönämnen till mig.

Det är mycket viktigt för mig att aldrig offentliggöra dessa bönämnen. Det vill jag vara tydlig med. Men jag skulle vilja - utan att röja omständigheterna eller personer, vädja till er mina läsare om att ta med detta särskilda bönämne som jag nu skriver om i bön. För Jesus verk skull.

Gud behöver inte ett visst antal människor som ber för en och samma sak för att svara på bön, men det finns ett löfte knutet till att komma överens om att be över något. 

Skulle ni vilja hjälpa till att be för en människa som har det mycket svårt just nu. Väldigt svårt! Herren känner till det och det behövs ett omedelbart Guds ingripande. 

Detta är mycket påkallat och angeläget! 

Gud hör bön, i Jesu namn.

 

"Sedan sade han: ”Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden.” Därefter sade han: ”Gör det en gång till.” De gjorde så för andra gången. Och sedan sade han: ”Gör det en tredje gång.” De gjorde så för tredje gången. Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten." 1 Kungaboken 18:34

Jag lever i god tro att en vision skall få sitt förverkligande. Den saken brinner inom mig. Att äga en god tro det är inte detsamma som att vara godtrogen. Detta är inget projekt. Detta är en omöjlighet. Jag är fullt medveten om det. Men även denna dag har jag inte hört talas om någon ledig biograf att ta över. Tiden är inte inne för det än. Tiden som rör sig oavbrutet. -Strax är vi där! 

Jag känner mig mycket förstående till Elia i den här episoden i bibeltexten. Jag förstår honom så innerligt. Varför då? Därför att varje gång jag lägger ut en krok om att en biograf söks, så kan någon vilja hjälpa Gud. Det är jag mycket rädd för. Det här ska ingen hjälpa Gud med. Detta är en Guds sak. 

Ja, det vore väldigt klokt att lägga ut bloggtexter så att någon fastighetsmagnat blev gripen av visionen och i mänsklig kraft hänge sig åt projektet och hjälpa till under stor eller ännu större berömmelse. Är det inte så vi gör med våra egenskapade lösningar? Vi lämnar Gud utanför och löser det själva. Men detta är inget projekt. Detta är en omöjlighet. - Men för Gud är allt möjligt!

Elia reste upp ett Guds altare, står det i texten innan. Hans oerhörda uppgörelse med avgudadyrkan och Baalsprofeterna är så dramatisk att den faktiskt saknar motstycke. Fromhetstävlan gick ut på att nedkalla eld från himlen från respektive Gud. "Den som är Gud svarar med eld! " Läs gärna sammanhanget och se hur trosviss han var. Var hade han gjort av sitt anseende, någonstans? Ett anseende har väl alla människor att vårda, oavsett ställning? Det fanns inte i blickfånget ens. Det är nämligen stor skillnad på att odla ett anseende och att vara en hängiven man för Guds sak. Där skrämde Ahabs hustru livet ur honom. En människa av samma natur som du och jag. Men det är ett annat och mycket ömt studium.

När Elia ska demonstrera om vem som är Gud då ber han dem att fullständigt dränka altaret gjort av stenrös. Det skulle inte finnas en enda naturlig förklaring till den eld som Gud skulle sända från himlen och att den tog sig. Det kunde ju tänkas att någon pyrotekniker hade gömt något glöd under offret på altaret, som förklarligt nog i efterhand kunde ha varit upphovet till gudsingripandet. Eller en bluffande profet som själv lagt dit ett glödande vedträd. Nej,! Eld och vatten går inte ihop. Där vatten dominerar utsläcks elden. Där elden förhärskar där förångas vatten. Här dominerade vätan så till den grad att det var ett hinder i sig för det efterlängtade gudsingripandet - eld på altaret! Profeten gjorde det hart när omöjligt för Gud att gripa in på naturlig väg. Inget nedslag av blixt och åska i världen brinner i vattengravar. Alla naturliga vägar var uttömda. Men elden uppslukade alltsammans, står det.

Jag väntar varje dag på en biograf och jag kommer att vara mycket skeptisk när den presenteras. Jag säger det redan nu och kastar en skopa till. Lokalen ska vara från Gud!

"Vi har en plan"... Det är inte att bära på en vision. Visioner har inga planer.

- Visioner som vilar ivrigt i ett förverkligande.



 

"Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan."  Psaltaren 27

Det är en dramatisk tid vi lever i. Det är inte väckelsetider i vanlig mening då man vallfärdat till gudstjänster. Inte ännu. Men det kommer!

Jag ser i det hela stora och i det allt övergripande hur folksjälen nu plöjs och harvas. Det sker urskillningslöst på den enskildes bekostnad. Den enskilde som Gud är barmhärtig emot! Tro inget annat. Men detta är Guds timma. Jag ser också bortom ett svårt passage, en före detta biosalong där Guds folk kan samlas, där det av underordnad betydelse finns gott om röda fåtöljer i rader. Den som då är överlämnad till Gud ska där göra tjänst. När regnet kommer. - Helga dig, ja, helga dig.

En kvinna som uppges ha stängt sig inne i sitt hem och bara i princip haft kontakt med företaget som levererar maten till hennes dörr, uppges ha blivit smittad av covid-19. Hennes enda förklaring till att ha blivit smittad var att handtagen på papperskassarna måste ha varit kontaminerade av coronaviruset. Hon blev överraskande sjuk alla försiktighetsåtgärder till trots. Viruset som med tiden visat sig vara otroligt smittsamt och aggressivt.

Internationella valutafonden (IMF) uppgav igår att detta år redan står i parameter med den stora depressionen på 1930-talet. Detta är ingen prognos eller varning. Det är ett faktum. Så här långt.

Under finanskrisen 2008 blev i USA mer än 800.000 människor arbetslösa på en enda månad. I covid-19 spår så blev nyligen sju miljoner amerikaner arbetslösa på en enda vecka. Ett tiofaldigande på bråkdelen av en tidsaxel. Det är en förödande dynamik i dessa siffror. Vi har också en penningpolitik i stora delar av världen där minusränta råder. Räntan som annars är ett verktyg att stimulera ekonomin genom att den sänks vid arbetslöshet. Det verktyget finns inte idag. Det finns ingen ränta att sänka. Därför måste helt andra ekonomiska stimulanser till som urholkar statsfinanserna. De offentliga finanserna. Så dräneras ett välstånd och så uppstår på kort tid nationell misär där idèell verksamhet blir den allt mer bärande delen i ett samhälle. Så har det sett ut förr.

Hela vår kultur och kulturelit är just nu åtsidosatt. Kan du tänka dig? Rent kirurgiskt bortlyfta ur sitt sammanhang. De som hjälpte oss med förströelsen, med nöjena, de som hjälpte oss att inte ta livet så gravt allvarligt. De som satte nya normer och som bildade nya skolor i gudlöshet och ogudaktighet. Trendsättarna och fritänkarna på alla livets områden. Publiken har nu samlingsförbud med juridiken mot sig.

Jag tänker på generationen över sjuttio år. De utpekade. De som präglat nästa svenska generation för eftervärlden och för lång tid framöver. De med eller utan ansvarsfrihet. De som föddes på 30, 40 och 1950-talen. För Sveriges del var det ur en synvinkel epoken för den andra vågen av en väckelse som svepte över vårt land efter starka varningar till kristenheten om en förestående invasion av en främmande makt under senare delen av 1900-talen. Tidigt 1900-tal som förde med sig starka gudsmöten. Flera av varandra bekräftade profetord varnade under 1950-talen för katastrofen. Guds folk gick då i bön och saken avvärjdes. Det vidimerar historien. Samma generation är nu måltavla för en naturkraft där de är utpekade av våra myndigheter. Jag vågar knappt säga det men är detta kontexten?

Vi har precis genomlevt påsken på ett ovanligt sätt. Isolerade och desocialiserade. Vi har fått stängt dörren om oss och bestrukit handtag och hissknappar med alkogel, tvättat händerna till "blinka lilla stjärna" och återupprepat proceduren så fort vi tagit i något. En absurd situation. Bakom stängda dörrar och farligt öppna äldreboende har viruset ändå tagit sig in. Obarmhärtigt. Det har bara tagit liv. Tagit andan av liv! Och fortsätter att göra så.

Vi går in i väckelsetider av den typen som ingen kristen ber om. Som ingen normalt funtat heller önskar men som likväl får resultatet av ett arlaregn. Vi som trånade efter särlaregnets härlighet utan önskan om ytterligare konsekvenser för vår tro.

Arbetslösheten stiger nu fortare än en vårflod. Samhället står stilla - hela världen står stilla. Och håller andan. Vi respirerar nu alla allt mer i takt med förlorade intäkter. De uppsagda ser nu om sina hus. Man tvingas sälja av sin bil. Sin båt. Sin sommarstuga. Sin husbil och till underpriser. Allt för att rädda livets centrum - vår bostad. De sociala skyddsnäten håller en tid. En kort tid. Socialförsäkringssystemen ställer villkor på brist på ägande. Man kan utan att vara särskilt fantasifull förstå att i början på nästa vår så har vi en bostads och fastighetskrasch som kommer att sakna motstycke, om inget snart bromsar utvecklingen. Om inte tidigare. Tillgång och efterfrågan har tills nu varit ett race där fantasisummor blivit köpeskillingen för mångas bostäder i storstadsområdena, där efterfrågan och tillgång styrt priserna. Men arbetslösheten kommer tvinga marknadspriserna på bostäder att rasa då utbudet tilltar och efterfrågan avtar. I ett sånt scenario blir många bostadslösa och ruinerade. Kanske för livet. Det är spinneffekterna av detta tvärstopp på en världsvid ekonomisk härdsmälta. För ett osynligt virus skull.

Viruset hotar de äldre. De pekas också ut av våra myndigheter. De över sjuttio år, säger Folkhälsomyndigheten. Så märkligt och beklagligt. De som föddes på trettio, fyrtio och femtiotalet då Gud i folktron fortfarande levde. Det finns en kunskap om Gud som fyrtio och femtiotalisterna bär på - tillämpad, förnekad, upplevd, praktiserad eller ej. Den tron prövas nu i en smältugn. En mordängel går förbi. Då gäller det att ha sitt liv gömt i Gud! Eller har du ytterligare flyktvägar undan din ungdoms Gud?

Psaltarpsalmen som i en bättre bibelöversättning omnämner tält och inte hydda, den beskriver vår utsatthet men anvisar också en tillflykt. "Herren håller mig gömd i sin hydda/tält på olyckans dag!" Det står inte att han gömmer oss i en väldig borg på olyckans dag. Då hade vi kunnat somna om under falska betingelser och premisser. Nej, tältet är beduinens, det kringvandrande folkets hus. Ett tält är ett skydd mot sandstormar, mot vind, regn, sol och kyla. Tältet gömmer dig. Herrens tält är en säker plats - om än framställd i bjärt kontrast till en borg. Det är ju Herren som är tillflykten. Inte borgen. Därför är det ett tält i sin begreppsvärld. 

"Herren håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag", skriver David. Det är ett ord att hålla fast vid om än tältpinnarna ser ut att brytas av och det viner där ute. Detta är en nordanvind. Ja, det är en nordanvind. Den måste alltid komma före sunnanvinden. Vad säger diktaren; "Vakna upp du nordanvind och blås genom din lustgård." Nu blåser det.

"Jag ska slå allt förstfött ", heter det om Israels barn. Jag vågar inte uttala de orden. Det vore ett domsord. Säg gärna att jag inte har rätt att säga det, du som känner mig bättre. Eller att det är en usel reflektion eller en fel analogi. Men så fruktansvärt träffande till sin utformning i en tid då gudlösheten likt ett blylock lagt sig över oss.

Den som har fått kunskap om Gud, han vet vägen. Sök Jesus till din frälsning!

I dag är frälsningens dag. Inte imorgon.

 

"Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse."  Filipperbrevet 4:6

När covid-19 pandemin har avtagit och livet övergår i mer normala former skall jag gå runt och titta till stadens biografsalonger. Medan jag väntar på det jag väntar på. Jag ska se ut de mest lämpliga eller varför inte den mest lämpade salongen.

"Gör er inget bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud.", står det skrivet. Det är en aktivitet och inte ett passivt tillstånd. Jag tror inte Herren skulle låta det stå så om han inte menade det. Han kan också pröva våra önskningar om de är seriösa och verkligt menade. Han vill ju inte att vi skadar oss själva under felaktiga motiv. Kärleken är inte sådan.

"Färdas väl två tillsammans, utan att de har blivit ense därom?", skriver Amos.  Jag tycker mycket om den meningen. Den sätter väldigt mycket på sin spets. Det är en mening som inte handlar om två människor som eventuellt drar åt två olika håll - som Abraham och Lot. Nej, den här dyrbara meningen handlar om Herren och den han vill gå med. Och vice versa.

Säg har Herren någon gång förbjudit någon att följa honom - utom möjligen den rike mannen som själv valde bort efterföljelsen för sin rikedoms skull? Men inte så Hanock. Han vandrade med Gud. När två är överens och när Herren är med då blir det så. Det är mer än gripande!

Är det inte så att Gud är betydligt större än våra uteblivna bönesvar? Ja, det finns uteblivna bönesvar som inte går vår tanke och väg. Men de är på intet vis ett uttryck för Guds vanmakt. Han har all makt! När jag tänker på vårt universum och alla de miljarder av planeter som vi till en bråkdel bara kan se en stjärnklar natt, så undrar jag varför Gud tog i så. Varför så extremt stort och så mycket? 

Ja, hade inte sol och måne funnits hade inte Josua den dagen kunnat be allt att stå stilla i dalen under ett dygn när han behövde strids och arbetsbelysning. Vidare så hade inte herdarna hittat Jesusbarnet i Betlehem... Det behövdes en stjärna att visa vägen. Men den tydligaste meningen med hela stjärnevärldens solar tjänade Guds syften när Abraham som var barnlös fick i uppgift att räkna alla stjärnor: - Så stor skall din säd bli. Tala om en Guds vision under mäktiga former! Varken tidigare eller senare så enormt illustrerad. Utan den berättelsen ser stjärnevärlden ut att föra en ganska så meningslös tillvaro. De fyller ingen annan uppgift än den för Abraham. Sådan är GUD!!

För mig ser det ut som att hela stjärnevärlden kommit till för denna enda händelse skull, tills annat är bevisat. Abraham skulle ha något att visualisera. Han som trodde i alla situationer och vägrade tappa hoppet. Han kallas också för trons fader.

Tron den söker och inväntar löftets uppfyllelse. Den kan vara svag. Den kan vara stark. Den kan uthärda och den vägrar tappa hoppet. I Gud.

Vaknade idag till denna sång som jag bara kan hitta i detta utförande. Dålig ljudkvalitè men de sjunger så uppriktigt. Det är värt mycket!

https://www.youtube.com/watch?v=I_zlH-bmKVs


 

Inte heller igår eller idag har det kommit något erbjudande om en biograf. Det hade jag förväntat mig. Och det kommer jag att göra också fortsättningsvis. Tron på Gud är inte så konjunkturkänslig. Gud är svag för sånt. 

Ibland hände det att Jesus gick på vattnet. Inte ens nödvändigt. Ibland stillade han stormar. Ibland nödvändigt men fullständigt omöjligt. Allt däremellan är ju en normal seglats. Jag tycker det är fantastisk spännande att ha med Gud att göra. Ja, jag menar nu inte att jag är särskild - men att han är det! Nej, inte den minsta rörelse när det gäller en lokal för Guds folk att samlas i, har visat sig. Än är inte den välbehagliga tiden för det. Så är det bara. Men den tiden kommer! Blir du med?

Det som mänskligheten nu går igenom är omvälvande, kanske mest för de efterverkningar som covid-19 kommer att åstadkomma. Alla dör inte av viruset men många, många fler drabbas när de anhöriga gått bort. Och väldigt många har redan skövlats. Men det är de levande som i slutänden berörs av sorg och av konsekvenserna. Jag är övertygad om att detta skakar om människor. Hela vår existens är urskillningslöst hotad. Ingen av oss har plötsligt några garantier för morgondagen. Viruset frågar inte heller efter status eller ställning. Den frågar inte efter hur namnkunnig eller hur populär och efterfrågad du är. Den famlande maktlöshet och rådlöshet som våra myndigheter uppvisar dag för dag, skapar en skör bild av vad vi människor förmår. Vi som knappt klarar av att tillverka nog med munskydd!  Vi är rätt så utsatta och utelämnade i livet - om vi inte har en trygghet i Gud. Dessa prövningar kommer i sin tur göra att människor blir mer öppna för eviga frågor och en längtan efter en större kontext för sina liv. Det finns en Gud, det finns en frälsare, det finns en räddning igenom allt som händer! Människor vaknar nu upp över de existentiella frågorna. Det kallas för väckelse. Att vakna kan ha två sidor. Ibland vill vi till och med bli väckta för att vi ska göra något trevligt, inför en resa eller inför en semesterperiod. I andra sammanhang är väckning ett groteskt och hemskt uppvaknande...

Det är beklämmande för mig att jag inte kan stå i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan och dela ut traktater. Jag som knappt hade börjat.   Jag såg det som ett evighetsarbete jag var villig att gå in i. Och så liten tid jag kunde vara där! Jag ser det som så att det människorna nu går igenom kommer att vara en process som gör att människorna blir mer mottagliga för evangelium. Det vi nu genomgår kommer att luckra upp själens jordmån. Människor behöver Jesus och inte ytterligare materiellt välbefinnande eller nya varianter av lotusställningar under yoga.

Vi ska framdeles vinna människor för Gud! Nu luckrar tidens händelser upp jordmånen för evangelium. Där ska Jesus erbjudas människor! Rusta dig. Res på dig. Gör dig beredd att gå ut som en såningsman. Skörden skall sedan bärgas.

Och Gud ska hjälpa oss med en lada.

 

"Han sade till sin tjänare: ”Gå upp och se ut mot havet!” Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: ”Jag ser ingenting.” Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. När han kom dit sjunde gången, sade han: ”Se, ett litet moln som en manshand stiger upp ur havet.” 1 Kungaboken 18

"Gå upp och se ut mot havet! " Det är Elia ord till sin tjänare efter tre och ett halvt år av torka. Det är ett arlaregnets tid sett ur ett andligt perspektiv. Innan dess hade Elia sagt åt kung Ahab att också resa på sig, äta och dricka för Elia hade hört bruset av regn. Profeten hade hört, står det. Bruset! Av regn. Nu väntade han på att det han hade hört också skulle bli synliggjort. Trons ande som kommer över människor kan sällan peka på vilket sinnesorgan förvissningen landar i. Ibland hör de, ibland ser de. Ofta kommer det som en stark förvissning. Påtaglig som en osynlig doft. Trons ande förmedlar inte odörer. Men dofter - hur illa det än ser ut! Jag skulle vilja påstå att trons ande kan förmedla en förvissning så att örat ser och ögat hör! Förvissningen den plötsligt bara finns där, den vilar i Gud och den kommer från Gud. Den påvisar ursprung i Gud och den lägger alla sina ägg i hans korg. 

Det står skrivet att Elia skickade sin tjänare sju gånger att spana efter regn. Jag vet inte vilka meterologiska avläsningar och tillämpningar man hade på den tiden. Men har man hört bruset av regn och lärt känna Gud trots att man ändå står under molnfri himmel, då vet man att regnet kommer om än det skulle vara åratal ifrån ett skyfall. Fråga Mose, han som väntade fyrtio år i öknen på sin ämnelse. 

Elia skickade säkert sin tjänare sju gånger samma dag för att molnspana, för trons ande tar inte hänsyn till tidsaspekter. Gud har ingen klocka. Men han kommer alltid i rätt tid. Trosvissheten kan uthärda väntans långa och svåra nötande på ett löfte men den äger också barnets otåliga förvisso: nu! Och strax därefter ser vi Elia hejdlöst springa framför Ahabs hästar. Framför. Inte bakom! Det är visionärens typiska steg.

Profetera inte om du inte är tvungen. Men är du tvungen då kommer du inte att kunna vara tyst. De med ett självpåtaget uppdrag följer sina egna tankar om en lösning på ditt och datt som spökar i ett kreativt och reflekterande sinne. Det kommer då antingen att bekräftas med det som visionen angav eller också kommer det att sakna förankring i Gud. De tar ofta ekonomiska incitament till hjälp i sina projekt.  

Elia går upp på Karmel. På toppen av ett berg. Fullt synlig och därmed en risk och prestigeprojekt. Han som hade bett en bön och det slutade att regna i nästan fyra år.  Jag vet faktiskt inte, och jag har skrivit det förut, men jag kan inte hitta tillräckligt med bevis att det är Gud som initierar torkan. Eller regnet. Däremot är det Elia, en man av samma natur som du och jag, som dikterar verkställandet. Den världsliga makten, kungen, står maktlös och har bara att förhålla sig. I allt var det Gud som verkade genom en man med Gud. En man. Med Gud! Två män med Gud kan ibland krångla till det. Men det är en annan sak och i sig inte vägledande.

Det är naturligtvis förmätet av mig att starta med den här inledande proklamationen där ramarna sätts upp för hur ett trons tilltal och förlopp gestaltar sig och sedan lägga det i eget knä och bo. Finns det någon rationalitet och sunt förnuft som riskerar sitt anseende och sitt namn på webben för tid och evighet, om en vision - utan att det i sin motsvarighet äger en övertygelse i Gud? Att förvissningen är rätt? Retoriskt sagt.

Jag läser nu att man bedömer att biograferna går en ekonomisk katastrof till mötes, som mycket annat. Här gäller det att inte tappa blicken! Dels har våra myndigheter lagt verksamheterna med restriktioner, dvs. att inte fler än 50 personer får vistas i lokaler tillsammans, dels så är människor rädda för coronaviruset, då man ser hur oberäkneligt och hur hänsynslöst covid-19 slår mot människor. Folkhälsomyndigheten skissar nu på semesterresandeförbud långt in i nästa höst, då den andra vågen - som i alla pandemier varit den svåraste vågen i dödlighet genom historien. Då förstår vi att en bransch som biografbranschen har en temporär men allvarlig finansiell kris framför sig. Ingen vill heller gå dit trots att vi förblir på hemmaplan under sommaren. Dessutom gör streamingplattformarna som Netflix och andra det möjligt att se biofilmerna lång tidigare än förr var möjligt på biograferna. När biofilmerna fläks upp på biodukarna har de intresserade redan sett filmerna. Det slår också mot biograferna. Storbilds - TV med ljudanläggningar i varje hem är också en outtalad konkurrent. Biograferna har i sin nuvarande utformning ingen framtid. Det vill säga: en och en annan lokal blir ledigförklarad till något annan verksamhet. Guds folk behöver en!

Jag vill säga det igen: denna samtidsobservation är inte rådande men ett litet moln i fjärran.  Gud är inte bakbunden av en pests framfart eller dess återverkningar. Men lika visst som att kung Ahab råddes resa sig upp för att äta och dricka, och tjänaren fick rådet att "Gå upp och se utåt havet!", så är det en uppmaning till beredskap och aktivitet. Det står så fint om Elia. Han böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. Det är ett uttryck för att han var situationen mogen. Han fick inte hybris över sin position hos Gud. Han ställde sig inte staty på en vit häst med ett svärd utdraget till minne av sig själv och sin bragd. Han hade upplevt sig burit hela Israel på sina axlar under torkan. Nu lämpade han ner den bördan på jorden och Gud tog över den. Det är en verklig gudsmans profil. Jag blir så rörd av det.

Man kan grunda stiftelser eller ekonomiska föreningar. Man kan kontakta och uppbåda alla goda krafter man bara kan komma på, för ett projekt. Man kan skapa ett insamlingskonto och uppvakta biografägare och lokalpolitiker. Det är så mycket man kan göra i egen kraft. Men har man Herren med sig? Det är det allt väsentliga här.

Glöm inte bort att när Lewi Pethrus fick visionen att mitt under depressionen på 1930-talen bygga Guds folk ett hus, Rörstrandskyrkan i Stockholm, så var det verkligen fattiga tider. Soppköken ringlade långa. Människor svalt. Ändå offrade människor som aldrig förr. Idag sitter läsarna på miljoner i nedplöjt kapital i sina egna hus. Då ägde Guds folk väldigt lite. Nu har vi mer än man behöver, även om allt är relativt. Kanske nöden driver oss framöver? I alla fall till bön. Det säger Jakob i Guds ord. Och nöd står just nu för dörren! Den dörren står vidöppen.

Rörstrandskyrkan står kvar än idag i sitt bastanta utförande och ingen kan idag bygga något liknande på grund av kostnadsskälen. Då byggdes den under nödår. Så verkar Gud!  Låt oss vara helt beroende av Gud. Bed för saken. Det är trots allt bara ett övertagande av en befintlig lokal som avses. Den behöver inte ens byggas. En biograf som redan finns någonstans. Och vill övertagas. Detta är inget stort projekt - även om också jag är präglad på förståndets förnuftmässiga skäl att inte räkna med Gud! Vår kultur och samtid har lärt oss så.

Men vi vandrar här i tro och inte i åskådning.


 

"Innan Sion har känt några värkar föder hon, innan hon känt någon vånda har hon fött en son. Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på ett ögonblick, eftersom Sion föder sina barn redan när värkarna börjar? Skulle jag öppna moderlivet men inte låta födseln ske? säger Herren. Eller skulle jag som låter födseln ske sedan hålla tillbaka barnet? säger din Gud."   Jesaja 66

I dag kom detta bibelord till mig och jag visste inte var det stod någonstans.

Det är trons ande som inte låter sig nedslås av rationella förklaringar eller övertygande otrosperspektiv, bland allt som är förklarligt omöjligt. Hos Gud finns inget som är omöjligt! Har du inte hört det?

Kan ett land komma till liv på en enda dag? Kan ett folk födas på ett ögonblick? ropar profeten. Varför frågar han det? Därför att Sion föder sina barn redan när värkarna börjar. Plötsligt! Vad svarade Herren på det? "Skulle jag öppna moderlivet men inte låta födseln ske ? Eller skulle jag som låter födseln ske sedan hålla tillbaka barnet?

Åhhh...jag känner allmakts Gud djupt provocerad av alla otrosberg och en sfär av helighet omgärdar honom. Jag berörs och upprörs i djupet av min varelse.

Vi ska inte fresta Herren vår Gud, står det. Förvisso inte. Men när han själv finner sin allmakt genom tron vara uppvaktad... då blir han uppbådad i sin kärlek! 

Då kan allt hända. 

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80


 

I dag googlade jag på biografer säljes. Jag fann ett helt hus med en tillhörande biograf. I Ramsele, i Sollefteå. Men dit är inte jag kallad. Jag ska vara i Stockholm. Det kanske finns någon annan som också vill brinna för denna sak och blir inspirerad. Därför tipsar jag om det. Ett enastående pris, färdigt att prisförhandlas. Låt dig inspireras!

https://www.hemnet.se/bostad/ovrigt-ramsele-solleftea-kommun-nipvagen-2-16295996 

Men detta handlar i första hand inte om att förvärva en fastighet, om ett köp av ett utrymme. Det handlar om människor. Målet är inte en spektakulär fastighetsaffär med vidunderliga förtecken. Så är det sagt.

Här måste den enskilde kristne först gå igenom en process. Jag skulle vilja kalla det för det. Att bjuda människor till Gud är att älska dem som Gud gör. Intill döden och intill döden för sitt eget självliv. Man måste älska människorna så till den grad att Jesu kärlek får herravälde över dig - så att den förvandlar andra. Det är bara så man kan gestalta ett Guds verk. Genom kärlek. Ovillkorad kärlek. 

Är det inte det som Jesus tre gånger frågade Petrus om? Älskar du mig? Jesus replik till Petrus sätter genast andra i fokus. Medmänniskorna!

Åhhh...evangeliskt arbete är ett kall! Ett dygnet runt arbete där nyfödda till Kristus behöver omsorg - på deras villkor - och man måste vara beredd att vara en kanal för Guds kärlek som är oändlig. Ett fullständigt självutgivande krävs med ett passionerat tvång.

När jag tänker på denna vision har jag inte en enda människa som jag kan konkretisera alla mina tankar med, förutom Herren. Jag kan inte dela den med någon människa som inte själv fått den. Det är omöjligt. Jag skulle bara komma att slita ut en sådan person. Man måste själva vara driven! 

Någon frågade mig vad min särskilda uppgift blir. Det ska jag tala om för dig, under passion. Allt! Och allt vad jag kan. Jag ska börja med att sopa rent utanför gatan och sprätta bort gamla tuggummin ur mattan vid ingången. Jag ska demontera neonskylten ovanför entrèn och göra det yttre representativt. Jag ska olja in ekträet runt fasaden och skura stenväggen. Putsa mässingshandtagen till ytterdörrarna och göra fönstren skinande rena. Jag ska måla det slitna svarta golvet där framme vid draperiet och sätta armaturen i fullständigt skick. Jag ska kemtvätta varje stol och provsitta dem. Varenda en! Sedan vill jag stå utanför biografen i dagar och nätter och bara dela flyers om mötena under ständig bön. Vilka möten? De som ska hållas! Detta är ingen teater eller dagdrömmeri. Det är en biograf och jag kommer inte att "spela någon roll". Jag ska bara vara mig själv och älska människorna till korset. Jag kommer inte att stå där ensam.

Några har varit och mätt min person. De har kommit, sett och gått. De vet så lite om Jesus resurser eller har bara glömt hur han är. Det är möten man får ta. Och man får ha förståelse för det. Det bekommer inte visionen. Inte det minsta! 


Jag brinner upp för detta och visionen har inte heller denna dag avtagit!