De svenska riksdagspartierna håller på att genomdriva ett lagförslag som i Sverige ger ensamma kvinnor rätt till insemination. Kristdemokraterna har genom sin partiordförande gått emot förslaget. Jag hörde hans argument i P1 idag. Göran Hägglund som för övrigt - om nu tävling i retorik har ett egenvärde - hade de mest övertygande argumenten i frågan. Han anförde att i jämlikhetsdebatten i Sverige idag, så lägger man stor vikt på fadersfiguren inom allt vad familjefrågor heter. Men inte i denna fråga. Han tyckte det var inkonsekvent och att det går stick i stäv med debatten i övrigt, om den viktiga papparollen i familjen. Pappor som i inseminationsförslaget skulle renderas till genetiska producenter och inget annat. Hägglund satte barnen i fokus. Barnkonventioner, barns rätt till sina båda föräldrar kontra att det inte är en mänsklig rättighet att bli förälder.

Bäste läsare av denna blogg. Jag håller med Göran Hägglund i denna polemik. Det är självklart. Men politiskt reformarbete är som dagssländor. De stiger upp, byter skepnad sedan dör de. Eller tydligare beskrivet; förslagen bereds, späs ut och förändras till slut till oigenkännlighet. Vi har fortfarande ingen kristendomsundervisning i de svenska skolorna. Du KD av 1964.

Inte för så lång tid sedan gav KD bifall till att låta polska kvinnor komma till Sverige för att genomgå frivilliga aborter, eftersom det är förbjudet i Polen att på laglig väg avlägsna ett foster. Rätta mig om jag har fel. Motiveringen var att det är bättre att låta de polska mödrarna skrapa bort fostren här i Sverige - under kontrollerade former, än att låta dem förblöda illegalt i Polen. Mödrarna kan ju dö under aborten. Var det inte så? I den analysen var det rumsrent att låta skilja barnet från både mamma och pappa...

Jag vill inte skapa mig en plattform för egen retorik, men vad är kristen etik för något? Kan du svara mig på det? Här har du politiken i ett nötskal. Pragmatism. Men vad är kristen etik för någonting?

Låt mig genast få lämna de välavlönade retorikernas arena. Politikernas. De som arbetar för kristen etik men som inte insett att politik är inte att vilja. Politik är att ständigt kompromissa med det man vill. Det fick Lot också göra på sin tid. Han som fick fösas ut ur staden med himla assistans. Tillåt mig istället få peka på en annan kristen profil. Profilerna. De fascinerar mig. Gudsmannen Elia och Johannes döparen. Har du tänkt på att det är samma person? Ja, faktiskt. Jesus bekräftar saken. Johannes var Elia som skulle komma. Låt mig gärna få återkomma till deras karaktärer lite senare. De är så otroligt lika varandra. Hur då? De var katastrofalt kompromisslösa. De hjälps inte att de var födda under gamla testamentet och under den intertestamentala tiden. De var svårt karga och sträva.

Se på Elia. Han har en mäktig fiende i Ahabs hustru Isabel. Hon är den helt avgörande figuren till att Elia åker i en vagn förspänd med hästar av eld, med en alldeles för tidig utgång av sitt liv. Titta på Johannes döparen. Han har en mäktig fiende i Herodias dotter. Hon som beställde in hans huvud på ett fat. Var det vist att skjuta sin tjänst och sitt liv i sank av "prestige", bara för en kontrovers med en enda makthavare? Isabel och Herodias dotter. Döm själv. Elia och Johannes reformerade inte ett enda hörn av sin samtid. Ändå vände de upp och ner på folksjälen med frälsningens budskap. Evangelium som reformerar samhällen i sina andra hands verkningar. Den störste av dem alla, naturligtvis - Jesus Kristus, förvandlar samhällen genom människor som förvandlats av evangelium. Det fortgår än. När människan blir frälst upprättas hon. Då förvandlas hennes omgivning, hennes politik.

Är det inte intressant att en gudsman pantsätter sitt liv två gånger för en princips skull? Elia och Johannes. Den icke kompromissbara hållningen. Det är inte fanatism. Det är hänförelse i evangeli tjänst.

Vilket studium! Långt bortom pragma-etiken.

"Och Josua talade till Herren på den dagen, då Herren gav amoreerna i Israels barns våld; han sa: "Du sol stå stilla i Gibeon, du måne, i Ajalons dal!" Då stod solen stilla, och månen blev stående, till dess folket hade tagit hämnd på sina fiender. Solen blev stående mitt på himlen nästan en hel dag och hastade inte att gå ned. Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna, i det att Herren lydde en mans ord; ty Herren stridde för Israel." Jos. 10.

Jag vet inte vad som är störst för din uppfattning, det faktum att solen inte brinner upp, vilken den i och för sig en gång kommer att göra, eller det faktum att solen som är en sådan väldig planet kan hänga i tomma intet, under gravitation. Texten vi nyss läst, talar om att solen och månen stod stilla mitt på himlen, en hel dag. Solen står i och för sig alltid still men inte i förhållande till jorden och månen. Då rör den sig. Åtminstone är två av de tre himlakroppar alltid i rörelse. Vilket är störst? Att solen lyser? Att den står still eller om jorden hade stått still och solen rörde på sig? Vi brukar mäta så och imponeras åt ena eller andra hållet.

Denna text rymmer andra dimensioner, även om alla tre planeterna stannade för en dag. Resultatet kom av en trosmänniska. Kan man säga så? Ja. Inom ramen för några ord! Trons ord. Guds ord.

Josua är en gudsman. Han har fått se en i hans ögon betydligt större gudsman försvinna ur tiden. Josua fick bli den ledare som skulle föra ett helt folk in på ett nytt territorium. Och axla Mose mantel. Josua hade varit med när Mose talade till klippan. Men han hade också lärt sig av Mose erfarenhet att man inte alltid skall slå. Utan tala till. Tilltala. "Tala till Klippan, Mose". Josua talade med Herren. Och han tilltalade solen och månen. Har du hört om något liknande? Vilka proportioner.

Israel var i strid. De hade förvecklingar med andra folk och hade mäktiga fiender runt om sig. De var svårt trängda. Josua behövde mer dagtid för att strida. Han hade inte Gideons krukor så att han kunde gömma facklor i dem för att lysa upp i striden. Gud som ger sin särskilda utrustning till varje människa. Josua hade ingenting, bara ett tidigare nederlag inför Gud och människorna. Det var Gibeoniternas list han föll för. Vilket utgångsläge. Självberömmelse? Åh aldrig! Totalt fiasko och en säker undergång i nya strider, om inte Herren ville vara honom behjälplig. Tillintetgjord, kallas det för. I all hjälplöshet. Där uppstår friktionen. Trons friktion! "Du sol, stå stilla i Gibeon. Du måne, i Ajalons dal!"

Jag tittar i min atlas. Gibeon ligger 9 km sydväst om Jerusalem. Rakt söderut ligger Aijalon ca.13 km från Gibeon. Däremellan skall solen och månen trängas likt två väldiga frontljus, för att betjäna en gudsman över ett par kvadratmil stort område. Det är inte Jerusalem som står i fokus. Det är Gibeon och Aijalon. Vad är detta för heliga platser? Låt oss vallfärda dit. Nej, de är obetydliga i sammanhanget. Men Gud hörde en mans bön där han var och där Guds barn befann sig i en prekär situation. Var vi än är kan Herren hjälpa oss! Också där du befinner dig.

Bibeln redovisar med en nästan lakonisk återhållsamhet, som om undret eller ingreppet i universum inte var mer anmärkningsvärt än när granatäpplen och guldklockor som satt nere vid översteprästens efod, dinglade när han gick men plötsligt stannar upp vid hans färd. "Solen blev stående mitt på himlen, nästan en hel dag." Så prompt uttryckt. "Ingen dag har senare varit lik den", understryker bibeln, för att vi inte skall missa den väldiga händelsen på några få rader.

Josua hänsköt allt åt Gud. Hoten. Utsattheten. Det personliga nederlaget inför Gibeoniterna. Men även behovet av upprättelse från Gud. Intensitet och den avskalade bönen Josua formulerar blir till ett imperativ, som i sig blir till ett maktbud. Gud är med och svarar! Elva ord som tillsammans får hela universum att stanna och Gud uppmärksammar en enda människa. Herren lydde en mans ord, står det.

Vilka perspektiv Ordet öppnar för oss. Det lyfter på taket i vår egen lilla värld och öppnar upp för Guds möjligheter. Om vi vill sätta oss i förbindelse med Honom!

"Herren gör oss till gudsmänniskor. Långt bortom allt vad religion heter. Inte för spektaklens skull men för nyttans skull. Du som på en mans ord kan gripa in genom en bön. Du väldige. Du evige. Hit ned sträcker sig dina armar!"

Dagens vers är hämtad från Jesajabok. "I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem". Jesaja 63: 9.

En provocerande vers. En sammansatt vers för den som är i verklig nöd. Den rymmer en vädjan och samtidigt en tröst om att saker och ting kan vara annorlunda än det ser ut att vara. Mitt upp i allt. Versen inger hopp och knuffar på tvivlen. Den är som honung. Den lindrar men tar inte bort nuets synbara svårigheter. Den är också en proklamation om att Herren kommer att hjälpa. Då har vi läst versen rätt. Versen hymlar inte om att det kan finnas nöd. För det står "deras nöd". Alltså var de i nöd.

Versen är skriven från en hög utsiktspunkt. Vi känner per automatik att vi inte kan leva upp till versens bekännelse, då vi är i olika svårigheter eller trångmål. Textens deklaration begraver det sista av våra yviga proklamationer i mötet med de synbara problemen och verkar till och med i sig, tynga oss av alla faktum. Känner du igen dig? Gudsrelationen blir ansatt och trons vingar bara flaxar utan bärkraft.

Men bibeln står på andra sidan av problemen och ser tillbaka och ger en annan vinkel på det hela. Guds ordet vill tala till oss i nuet och hjälper oss att lyfta blicken mot framtiden. Där borta finns utrymme och rymlig mark under goda betingelser. Att uthärda något. Bibelordet far fram utan hänsyn till dåtid och framtid och utmanar svårigheterna i nuet. Orden kunde vara skördade på berget Tabor. Sköljda i vatten från Hermon och tillredda i Gilead. En vers så fylld av hopp att inget språk kan komprimera innehållet i så korta fraser. Vilken balsam! Den bär i sig Jesus andedräkt och doftar tillförsikt. Deras nöd var ingen verklig nöd för Hans ansiktes ängel frälste dem. All deras nöd!!

"I all deras nöd". Eller "mitt i deras nöd". Om de var i nöd så var de väl i nöd? Antingen är man i nöd eller också är man inte det. I deras nöd. Vilkas? Guds folk. Den skingrade skara utöver jorden som du tillhör. Du är en del av Guds folk om du äger visshet om att tillhöra Jesus. Trots det kan vi hamna i nöd.

Jesaja trotsar alla omständigheter när han skriver. Han suddar inte. Han delete:ar inte. Han omformulerar sig inte. I ALL deras nöd! Hur mycket är all? Det är allt det vi kan hamna i. Även dina belägenheter. Tänk att Jesus är mäktig att distansera våra verkliga omständigheter, till att inte vara någon verklig nöd. Tänk om vi kunde vila i den förvissningen i livets alla skiften och förlita oss på att Gud vet vart han för oss. Vilken trygghet det är i den förtröstan! Var stilla i väntan och tillit. Din nöd är ingen verklig nöd. Så talar trons ord med slutresultatet i hand.

Därför att Hans ansiktes ängel frälser dig.

Jag har nu lagt upp en ny mapp med bilder från Asien. Både nytt och gammalt bildmaterial. Nya bilder kommer att läggas in allt eftersom, så kika gärna in lite då och då. Välkommen att drömma dig bort! 

Det finns i Amos bok ett underbart sammanhang. Texten handlar om helgedomen, om Israel och Guds folk som är föremålet för en särdeles behandling. Kapitlet är enastående för det talar om en ljus framtid, men med en inledande tid av svårigheter. Det börjar i trångmål men slutar i välsignelser.

Är du i trångmål? Då är du ändå uppmärksammad av Gud! Han är en stor dramaturg och han vill bevisa sina under i ditt liv genom sin son Jesus - som är mäktig att göra under. Hur mäktigt vill du se Hans ingripande? Det är på något vis Hans utgångspunkt. Men inte alltid vår. Ja, det beror på hur nära Röda havets djup du vågar komma. Stretcha ditt nervsystem i förtröstan och full tilltro till att han är mäktig att klyva vattnet framför dig, i ditt livs tsunami. Vi möter alla prövningar av olika slag. Invänta Hans svar på ditt trångmål. De är dolda välsignelser. Ingen tsunami utan vattenstänk. Han skall avtorka dina tårar. Är de för många? Då gör han tåredalen rik på källor för dig. Har du varit på flykt undan Herren och är trött av alla irrfärder? Då skapar Han en viloplats under en ginstbuske till skugga för dig. Likt för profeten Jona. Och solen skall inte bränna dig.

Till texten och jag börjar i slutet eller i textens framtid: "När de planterar vingårdar, skall de också få dricka vin från dem". Amos 9:14.

Är inte det en formulerad välsignelse? Vilken harmoni. Avsikten är fullkomnad i sådd och skörd utan missväxt. Ett faktiskt men också ett poetiskt beskrivet sakförhållande från livet. Att kunna framställa vin. Välsignelser i form av att en torr knotig vinranka sätts i jorden och med tiden ger en önskad skörd av mogna druvor med söt saft. Sommelieren kan inte nog beskriva dess sötma. Han blir yr och stollig bara av tanken på smaken. Hans egna ord hänrycker honom av bara vinlukten och han kan inte nog varva upplevelsen med smakpåminnelserna. Nötsmak. Eksmak. Sött eller strävt med hallon, blåbär och körsbärstoner. Kan det beskrivas vackrare? Den helige Ande som bildlikt jämförs med vin i en smord förkunnelse. Han som är förmer än ett rus i hypervaket tillstånd! Det är Jesu Kristi ande.

Men buteljen måste först formas, rengöras eller tömmas. Även helgedomen med de stora ekfaten. I överförd mening. Lidandets illasmakande mäsk måste först bereda rum för det söta. Är inte kapitlet en beskrivning på väckelsetider? Uppvaknandet som föregås av nödtider. Det är ingen regel. Men här är det så. Varför säger annars Herren: "Slå till", men bara så att dörrtrösklarna bäva? Varför står det om flera dörrtrösklar? Många sammanhang behöver förnyelse. Kyrktrösklar som blivit för höga eller för låga. Slå till där uppe på pelarna. Pelarhuvudena. De som är närmast tronhimlen. Då skakar marken där människorna går. Väckelseförkunnelsen! För Gud är nådig och går skonsamt tillväga. Han behöver inte alltid ta till jordbävningar och välta pelarna. Han ryckte inte heller upp Jona ginstbuske med rötterna. Han lät istället masken så sakta avlöva den ofruktsamma tillvaron och lät solen gassa över en avlövad pergola, i Jonas atrium. Och profeten kom på benen igen. Det är förnyelse det! Solen är inte bara brännande. Den uppbär också vitaminer. Gud är inte ond!

Bävan kommer av Guds ords förkunnelse. Slå till pelarhuvudena! Dörrtrösklarna kommer att bäva så att allt löst faller ner. "Låt spillrorna falla över huvudena där." Resten gör Herren invid altaret. Han som inväntar varje överlåtelse. På altaret. Herren som ställt sig upp i texten!

Vid andra sidan tidshändelserna står en vingård med rankor fulla av mogna druvklasar. Ljuvligt! Händelseutvecklingen här i Amos boken genomträngs av kärlek från Gud. Det är kung Davids psalm som genomsyrar hela förloppet. "Vart skall jag fly för din Ande"? Om jag for hit eller dit. Om jag for upp eller ner. Bäddade jag åt mig i dödsriket så vore du där. Texten är en uppmaning till väckelseförkunnelse. Den demonstrerar väckelseförkunnelsens räckvidd. Förkunnelsen som dryper av kärlek men som inte mesar. Den daltar inte. Den dräper med svärd. Svärdet som måste varit helt gjutet av kärlek. Men vasst som klingande stål. Svärdet är Guds ord.

"Slå till pelarhuvudena, så att trösklarna bäva, och låt spillrorna falla över huvudena på alla där". Är inte det en uppmaning till väckelseförkunnelse? 

Boken "Halleluja Brasilien" av Kajsa Norell. Jag önskar skriva en mer noggrann recension om den lite senare. Men jag vill genast göra reklam för den. Skaffa dig den och hitta styrka i en utomordentlig biografi över Frida Vingren. Ge inte upp vid alla återupprepningar. Boken är full av dem. Det slår tillbaka mot förlaget, endast. En bok bör redigeras. Ta dig också förbi den Brasilianska inrikespolitiken av idag och kom till bokens senare del och till de mer okända fakta som Norell forskat fram. Där beskrivs livet och verkligt svåra passagen för missionärerna under tidigt 1900- tal. Frida Vingren som blev "dömd" till psykvård med sin egen församlings goda minne. Av olyckliga omständigheter kan man förstå. Hon fick också begrava en dotter i Brasilien. Hemma i Sverige blev de andra barnen omhändertagna och utplacerade. De värsta striderna blev på hemmaplan och inte bland leoparder och giftpilskjutande flodfolk vid Amazonas stränder. Vilken ohygglig läsning!

Boken är för tjock. Jag menar den är dåligt disponerad. Den repeterar sig själv flera gånger och spretar i olika ämnen. Vad jag kan förstå är bokens ärende att spegla Frida Vingrens liv vid sidan av sin man, missionären Gunnar Vingren kontra kvinnans roll i en församling, under den här tiden. Istället blir boken ett dokument om allt möjligt, färgat av hur kvinnor kunde tänkas ha det, sett ur ett negativt präglat genusperspektiv. Ha och äg ett större perspektiv. Men om du inte – om jag får lov till att mästra dig lite, läser boken i ett evighetsperspektiv, då skall du hålla dig borta från boken. Boken beskriver övergrepp av de mest avskyvärda exempel hos enskilda, bröder, vänner, församlingsledning – ja till och med hos den svenska pingstväckelsens grundare själv.

Om man läser boken och söker efter tron i en av Gud kallad människas liv, då kan man finna rika skatter av gudstro hos de gestalter boken vill föreviga. Läs med de ögonen. 

Kajsa Norell har inte ägnat så många rader åt det som verkligen kan driva en människa till stora uppoffringar för Gud. Vår Guds tro och att äga en personlig kallelse. Boken bekräftar mänskliga fel och brister som alltid kommer att finnas bland oss. Bland församlingsledare, gudsmän och i livet i det stora hela.

Men den bärande tron den kommer från himlen. Den överträffar allt! 

Tre stycken terrorattentat, om än i liten omfattning, utfördes idag på Sukhumvit i Bangkok efter att vi lämnat landet. Vi passerade den gatan bara två timmar tidigare. Kusligt! Men nu är vi hemma och njuter av jetset lag.

Men så kallt det är!

"Cross over", ett begrepp som innefattar att som kristen ta sig över och slå igenom i den profana världen. Man kan gott säga att den nyligen avlidna megastjarnan Whitney Houston gjorde en fullständig "cross over".

Jag har aldrig trott på företeelsen. "I världen men inte av världen", som bibeln klargör, måste först och slutligen vara den övre rubriken i all kristen verksamhet. Även för kristna med alldeles särskilt goda motiv. Titta på Whitney Houston. Hon började sjunga i en liten baptistkyrka i New Jersey. Hur slutade hon sitt liv? I tragik.

Låt oss verka medan dagen varar och ta varje lägligt tillfälle i akt, att vittna om vår frälsare. Hamnar man utanför det tar andra krafter vid och över.
 

Vi ar i Thailand. Landet som rymmer allt det vi tror att det representerar. 

Nar vi kom hit for nagra dagar sedan, observerade jag en man som lag lite avsides intill huvudgatan i staden vi befinner oss i. Varje dag har vi sett honom. Han bor dar under ett plattak med en bank till sang. I forrgar bestamde jag mig for att tala med mannen. Om Gud. Mannen var klar i huvudet och forstod och talade perfekt engelska. Han var bara 43 ar gammal men doende och utmarglad. Han blev hiv positiv for 20 ar sedan. Av goda vanner, som han sa... Nu hade han fullt utvecklad aids och ville bara do.

Jag berattade for honom om Jesus. Ingaende och allvarsamt. Situationen var evighetspraglad. Jag forklarade for honom att Jesus kan rena vara sjalar fran synd. Hans sjal. Ropa pa Jesus sa kommer han att skynda till dig och rena dig och hamta dig hem till sig. Han lyssnade sa intensivt det bara gick med ett oga fastnitat vid mig. Han forstod. Jag fragade honom om han forstod. Ja, svarade han.

Igar morse bar man bort honom.