_DSC9211-2.Mobilen

Till eftertanke

"Jag har låtit öppna en dörr som ingen kan stänga.", Jesus. "Jag har låtit öppna en dörr som ingen kan stänga.", Jesus.


"Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten." ( 2 Kor. 5:11)

"Och jag såg en stor skara. Den största av dem alla. En oräknerlig skara. Jag föll då ned på mitt ansikte under djupt förtvivlan. Hur kan det komma sig att de är så många? En röst talade till mig och sa; Dessa är de som är tvagna i Lammets blod och som nu äger evig lycka, dessa som inte gjorde något för Lammet. Och jag förundrade mig storligen över vilken stor skada deras passivitet måste ha åstadkommit i tiden."

Dessa rader ger intryck av att vara hämtade ur Uppenbarelseboken. Men det är de inte. Likväl finns det en poäng i mina uppdiktade rader. Följ mig.

Genom alla tider har troende ställt sig passiva bland dem som aldrig aktivt försöker vinna människor åt Gud genom sitt egna vittnesbörd. De har aldrig tagit till sig missionbefallningen. Den gäller för alla troende. Om en ängel skulle få uppgiften att registrera vår iver och vår strävan att vinna människor för Gud i tiden, då skulle en sådan ängel finna många vara alldeles för passiva. Och alldeles för många. De är troende men inte verksamma. De är möjligen bedjare. De klappar de få evangelisterna som finns på axeln och önskar dem lycka till med deras insatser. Men inte mer. De kanske offrar medel till Guds verk men förlägger missionbefallningen på entreprenad. Sedan inget mer. De bär fram till Gud sina närstående och andra inför nådens tron som inte är frälsta. Men deras kristna liv är inte verksamt i att vinna andra människor åt Gud, i något arbete för saken. De som kan nå de människor som andra kristna beder för. Har du tänkt så någon gång? Gud behöver dig för sina bönesvar åt andra!

I den uppdiktade och på Uppenbarelsebokens präglade text jag formulerat framträder så många som var troende men som aldrig betjänade Herren. Det är oerhört tragiskt. På så sätt begränsade man Guds rike och många gick kanske förlorade.

Paulus skriver; "Då vi veta vad det är att frukta Herren försöker vi vinna människor." Försöker. Försöker! En uppmaning med lågt ställda krav. Det står inte "söker vi vinna människor" likt ett famlande. Men försöker! Det talar om ett helt annat engagemang och inriktning.

Jag vet inte hur Herren ser på alla de miljoner av troende som varje kväll gudfruktigt och innerligt med vånda och nöd ber för många människor i sin livssfär men som aldrig själva kommer i verksamhet för att tjäna Herren. De är förvisso troende och hör himmelriket till men försöker inte konkret vinna andra människor genom sina liv. Vilket synnerligen besvärande målgrupp i min text. Den är nog ändå den största gruppen inför tronen. Kristna som utfodras hela livet i en kyrkbänk men som aldrig får händerna i jorden, på jorden och i tiden.

I går stod jag på stan i fem timmar och delade ut traktater om Jesus. Det kom fram en grupp killar i tjugo års åldern med muslimsk bakgrund, som det nästan alltid gör. De frågade till slut om de kunde få vara med och dela ut budskapet om Jesus. För en mille sekund tänkte jag om det var så lämpligt. Jag hade vittnat för dem och de fick kunskap som kunde ta dem ända fram till Jesus och ett frälsningsmöte. Deras invit var en bekräftelse på att deras hjärtan var vidöppna för evangelium. De unga som behöver förebilder. Jag tog dem med mig. Jag sa till dem; - Ni ska inte säga ha en trevlig dag, vilket de gjorde när de delade ut traktaterna. Ni ska säga; - Gud välsigna dig, när ni delar. Då gjorde de så. Och det var inte ett bus eller ett upptåg från deras sida. Jag stod med dem på helig mark! De stod ett bra tag och delade ut traktater med mig. En av killarna ville ha mitt nummer ifall han ville döpa sig till Kristus. Hans religionslärare som var en kristen hade talat med honom om Jesus och vikten av att inte bikta sig hos prästen i en kyrka. Utan vända sig till Jesus direkt. En lärare som försökte!! Nu tog jag vid där grabben befann sig.

Detta handlar inte om att skaffa anhängare. Det handlar om att bygga förtroende och vägleda människor in på frälsningens väg. Deras hunger och törst vill ha vägledning. Gud vare lov!

Ja, staden är full av kristna - dem till blygd, säger jag det. Jag stod med fem opånyttfödda killar med muslimsk bakgrund och delade traktater. De var hungriga på att evangelisera om Jesus! De kände pulsen från kärlekens Gud som nådde dem.

Det finns en jätteskara framför Guds tron i himlen, en dag. De lät sina liv passiviseras och förla sin kristendom till ett eget innehav och inget mer. Så förfelat. Det har fått enorma konsekvenser genom alla tiderna då de troende inte följt missions befallningen. Vi kanske inte vinner alla vi når fram till. Men vi försöker! Filippus döpte bara en människa. Vi söker inte hela livet uttrycksmedel att tjäna Herren. Vi försöker!

Jag inbjuder dig att vara med och dela lappar om Jesus. Vi har att övervinna logistik problemen. Det klarar vi med det förstånd vi har och den vishet Gud ger. Du kan vara med och vinna människor för Gud. Alla är inte martyrer under altaret i Uppenbarelseboken. Det är en begränsad skara, tack och lov. Men det finns en annan för stor skara som måste decimeras. De passivas skara!

Det finns en sorgligt stor skara som aldrig gjorde ett dagsverk för att nå sin samtid med frälsningens budskap. Det är enormt bekymmersamt och allvarligt. Och jag vågar inte fråga Herren om hur mycket det har vållat honom bedrövelse.


Bli tänd! Bli sänd! Och utför en evangelists verk!


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Conny » Gud väntar ibland med svaren.:  ”Mycket bra angående Gud hör bön. Yes så är det som du beskriver. Gud är stor och..”

  • Elena Frödin » Ett under och ett tecken!:  ”Amen! Vilken kraft det är i hans namn. Wow”

  • Thommy Jakobsson » Kvinnan på bussen...:  ”Siri! Det är sant. Har också läst om den berättelsen. Det sägs att Smith W. int..”

  • Siri » Kvinnan på bussen...:  ”Jag läste om Smith Wigglesworth en gång då han bara gick igenom en fabrik där må..”

Bloggarkiv

Etikettmoln