_DSC9211-2.Mobilen

Att vinna försoning

"Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk. 23:34)

Vilken är den största förlust vi människor kan göra? Förlusten av vårt eget liv. Jesus han förlorade sitt liv som människa genom flertalet svek. Romarna dödade till slut honom i en smutsig process. Att förlora sitt liv på grund av någon annan är det värsta vi kan råka ut för, då döden är oåterkallelig. Inte sant?

Vi kan av andra bli berövade annat som inte direkt behöver inskränka på livet. Vänskap. Vår heder. Vårt jobb. Vårt företag. Vi kan bli berövade alla våra ägodelar. Vår bil. Eller annat materiellt. Vi kan förlora vår partner eller förlora vår relation till barn och barnbarn. Vi kan förlora det mesta här i livet men där livet själv är det dyrbaraste. Andras antipatier kan förkläda sig på det mest sofistikerade sätt och motivera sina ställningstaganden i en aldrig utövad och tidigare känd ondska. Du kan till och med bli sinnets sjukförklarad. Och utfryst. Ondskan har så många förklädnader och ett offer drabbas.

Jesus ger oss en mycket viktig lärdom då han hängde på korset och som vi missat för att vi bara tillämpar den på Jesu liv. Men den gäller också oss. Jesus lär oss något ända in i döden. Ja, det är en bön som är minst lika viktig som det "Fader vår" han lärde sina lärjungar; " Förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är. " Det är en bön lätt att be då vi har frid och ro med alla människor. Men om du hänger på ett kors och bödlarna inte förstår den ondska de själva utövar - hur ska man då förhålla sig och hur ska man då kunna väcka deras samveten innan man själv förblöder? Det finns kanske inte alltid tid till försoning under en uppgörelse. Men det finns ett dyrbart förhållningssätt, min vän.

Jesus beder för dem! Inte till dem. Inte med dem. Han ber till sin Fader; "Förlåt dem ty de vet inte vad de gör." Medmänniskor kan vara exponenter för ren ondska utan att de själva vet om det. Annars hade de ju inte dödat Jesus. Då är det mer än befriande för den som är ett offer att kunna framlägga sin sak inför Gud. Det räddar den drabbade ifrån bitterhet och livslångt hat. Så långt det nu blir. Gud är mäktig att ta hand om offret och den bönen och så befria den drabbade. Det är därför Jesus beder så. Men också för att det fanns sanning i bönen, naturligtvis.

Vi har ett annat fint sådant exempel till vår lärdom - vi som lever och inte fysiskt blivit dödade av någon ännu. Det är berättelsen om Stefanus. Han blev stenad av de religiösa - de som borde förstått hans intentioner i livet! Men istället stenade man honom. Står det inte det om Jesus också? "Han kom till sitt eget men hans egna tog inte emot honom. " - de som borde förstått honom tog istället avstånd ifrån honom! 

Om Stefanus står det;

"Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han. (Apg. 7)

Stefanus bar inte på hat. Men han fann ytterligare frid genom de försonande orden; "Herre ställ dem inte till svars för denna synd. " De visste inte heller hur fel ute de var ifråga om Stefanus intentioner då stenarna haglade över honom.

Varken Jesus eller Stefanus behövde invänta någon ånger eller förlåt av de som dödade dem - även om det naturligtvis hade varit idealt för de vållande. De fick nu istället gå en svårare tid till mötes utan en uppgörelse. Men Jesus och Stefanus kunde framlägga saken inför Gud. På så vis blev de både fria från insmygande bitterhet men även beskyddade ifrån det hat som annars ofrånkomligt tar sig in i människans livsrum. 

Så aktiveras det andra budordet ur Jesus bön och får liv. "Och förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är."

Det är inte alltid de vållande ber om vår förlåtelse då de gjort oss illa. Då får vi be Herren förlåta dem. Och be Herren att inte ställa dem till svars.

Ty de vet inte vad de har gjort. 


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln