_DSC9211-2.Mobilen

"Jag ska upprätta Davids förfallna hydda!"

"På den dagen skall jag upprätta Davids förfallna hydda; jag skall mura igen dess revor och upprätta dess ruiner och bygga upp den, sådan den var i forna dagar. "(Amos 9:11)

I några dagar har ett bibelord talat till mig om att "Jag ska upprätta Davids förfallna hydda." Davids hydda. Vad är det för något? Davids förfallna hydda. Jag har aldrig tidigare läst det som ett exempel på en företeelse. Bara att det möjligen var något av övergående art i Davids liv och historia. Oaktat. När blev Davids stora rike till en hydda? Och hur kunde Gud låta det ske, för sitt namns skull? Davids stad och Davids torn i kontrast till en förfallen hydda... Han som skulle bli en stjärna i landets flagga i en långt avlägsen framtid och avbildad på ett frimärke i modern tid. Här talas det om ruiner och förfall. Vad är det du investerat i Herre, på bibelns blad - och oss till nytta? 

Hyddor känner bibeln till som definition på ett litet hus. Men kungar bor inte i hyddor. Det gör stamhövdingar, på sin höjd. I primitiva kulturer. Guds rike är ingen domän för en primitiv kultur. Det är högstående och normativt. En hydda är något anspråkslöst. Guds rike är inte anspråkslöst. Det ställer anspråk på!
Davids hydda skulle vara en stad. David stad hade blivit till en förfallen hydda i trångboddhet. Vad är trångboddhet? Inga fler får plats. Inga fler kommer in! Av systemfel. Ritningarna var för små. Visionerna för snäva. Kraven för inskränkt ställda. Staden som skulle vara en stad på berget, en fristad, hade blivit till en förfallen hydda, när den skulle vara en fri-stad för den efterlyste, den av synden efterjagade. Härav kommer begreppet fri - kyrkan i sin process.

David som Gud hade inlett ett evigt förbund med hade vid detta tillfälle, då profeten utlovar ett löfte, bara en hydda som verksamhetsbas. Distinktionen är naturligtvis symbolisk men i motsvarande grad lika allvarlig. Ett rike som bara består i en hydda. En förfallen hydda. Gode Gud. Gode Gud! Hur kunde det gå så långt? Beskrivningen har aldrig tidigare gjort sig påmind men lägger sig som ett karbonpapper över vår postfrikyrkliga samtid och klär av oss.

"Men var och en må se till, huru han bygger därpå. Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva. "  (1 Kor. 3:10-)

Guds kallelse och gåvor kan han aldrig återta. Aldrig! Det står till och med att han inte kan ångra dem. Det vore värre om han ångrade dem. Men så står det inte. Varför? Därför att det har ett högre etiskt värde att ångra än att återta. 

Profeten säger att Gud skulle mura igen revorna och upprätta ruiner. Ske allt så, Herre! Mura igen och begreppet igen kommer igen och igen! Upprätta... Ordet vi använder om människor som Gud nyskapar. Relationer och sammanhang han kan upprätta på nytt. Upprätta betyder att räta upp. Det har med vinklar att göra. Synsätt är en typ av vinklar på hur vi ser på saker, under betraktelser. Upprättelse. Då ser vi klart igen. Han murar igen revorna och öppnar upp!

Om nu Gud i sitt stora anseende kan utlämna sig själv i ett undermåligt omhändertagande av Davids stad, Davids mur och Davids torn till att nästan gå under i en förfallen hydda - vad kan han då inte åstadkomma genom att ge oss allt i Kristus som dog och uppstod för oss? Då allt blev nedrivet och så förfallet till den grad att det bara kvarstod en svepning och huvudbindel i graven. ALLT har han skänkt oss i honom. Och med honom. I Jesus Kristus!

Men hydda har inte bara med en kroppshydda att göra. Det handlar om en boning. Ett rike, en stad och en plats. Ja, en verksamhetsutövning i en fysik värld.  Gud vill bygga sin församling. Till det behöver han en "byggnad". Jag kommer hålla på tills det börjar brinna i dig. Eller jag själv går ur tiden. Eller tills vi alla reser oss upp i ett församlande, du avvaktande. Elisa la sig över den döda kroppen tills värmen fick honom tillbaka i livet, min vän. Stå upp, var ett ljus!

Låt mig avsluta med att skruva ned de stora brösttonerna jag är medveten om finns här i min text. Låt oss gå tillbaka till den första versen i samma kapitel hos Amos bok. Denne underbare profet. Låt oss först hämta andan och vara alldeles stilla för en minut. För vad står det där?

"Jag såg HERREN stå invid altaret, och han sade: Slå till pelarhuvudena, så att trösklarna bäva, och låt spillrorna falla över huvudet på alla där. Deras sista kvarleva skall jag sedan dräpa med svärd. Ingen av dem skall kunna undfly, ingen av dem kunna rädda sig." ( Amos 9:1 )

Vi belyste i förra bibelstudiet att ängeln stod intill Paulus på båten, mitt i natten, som kraschade och att det var mycket viktigt att observera vilken position Herren hade och vart han befann sig i texten. Var hittar vi Herren initialt i denna text? Invid altaret. Invid altaret!! Där stod han. Vad är altaret för en plats? Det vet vi. Mycket väl. Offerplatsen. Där man får ge sitt offer. Där stod Herren! Och han väntar på oss. Ännu! Han har redan gjort sitt offer. På Golgata. 

Men om till och med Abraham som var trons fader fick lov att offra sitt offer, då säger det oss att också vi har ett offer att frambära på samma trons väg. Det är att frambära våra kroppar som ett Gud välbehagligt offer. Vår andliga tempeltjänst.

"Ge oss en biograf, Herre, Vi behöver en samlingspunkt där förkunnelsen kan gå ut! Folket håller på att gå under i assimilation och apati! Avhjälp denna förfallenhet. Jag ber. "  Amen.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln