Då tiden närmade sig att David skulle dö, befallde han sin son Salomo och sade:  "Jag lämnar nu denna världen. Var stark och visa dig som en man. Håll fast vid vad Herren , din Gud, befallt dig, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, hans bud och föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Mose lag. Då får du framgång i allt vad du gör och överallt dit du vänder dig, så att Herren kan uppfylla det ord som han talade om mig, då han sade: Om dina barn ger akt på sin väg, så att de vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och av hela sin själ, då skall det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron. Du vet också vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig, och vad han gjorde mot de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem och utgöt blod i fredstid, som om det hade varit krig, och lät blod komma på bältet som han hade omkring sina höfter och på skorna som han hade på sina fötter, som om det hade varit krig. Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid. 
Men mot gileaditen Barsillajs söner skall du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord. För så gjorde de mot mig när jag flydde för din bror Absalom. 
Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dag då jag gick till Mahanajim men kom sedan ner till Jordan och mötte mig. Och jag gav honom min ed inför Herren och sade: Jag skall inte döda dig med svärd.  Men låt honom nu inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du bör göra med honom, så att du låter hans grå hår med blod fara ner i dödsriket."  1 Kungaboken 2.


Kung David är på väg ut ur tiden. Här talar han till sin son Salomo som på ett märkligt sätt får sin kungavärdighet konfirmerad under profeten Natan och Batseebas överensseende. En märklig historia som i sig påminner om ett annat mänskligt initiativ, då Jakob fick förstfödslorätten genom mamma Rakels och Jakobs eget upptåg hos pappa Isak. Till synes tillfälliga händelser får oanade och vittgående konsekvenser. Den ene går in i ett särdeles patriarkat. Den andre blir den glansfullaste kungen genom tiderna, bortom Guds eget förakt för mänskliga kungasäten, sedan Samuels dagar. Gud är inte omöjlig. Han är möjlig! Sela.

Det vilar något sorgfullt över Gudsmännens utträde ur tiden. Inte så för Gud som finner behag i den, för Dyrt aktad i Herrens ögon är hans frommas död. Ps.116:15. Det säger oss samme psalmist, konung David. Men för oss? Nej, det hjälper inte hur praktfullt slott Salomo än bygger, så är det med vemod vi tar farväl av David. Tinnar och torn hjälper inte. Cederträ och bladguld. Urim eller tummin. Kopparbäckenet som aldrig vill sluta att ärga vid dopets ifrågasättande i tiden, vid klåfingriga och smutsiga teologiska fingeravtryck runt baljans form. Avsaknaden av David... De dyrt köpta Gudsmännen. De som Gud handstöpte och som vi lärt känna på bibelns blad. Kung David som här annars är ganska så upptagen med sin egen verksamhet - ända in på slutet. Också det en lärdom för oss att hålla ut intill tidens slut. För merparten av det som David instruera Salomo handlar om hans egen tjänst och verksamhets värderingar och mindre om Salomos framtid. David hade ändå ägnat en hel del tid åt att inskaffa det som Salomo sedan kunde bli kung över, det skall också sägas naturligtvis. Men någon förvärvar, någon ärva, tredje generationen som inte vet bättre fördärvar.

Det finns en mening som sticker ut och som är en profetisk vink. David säger till Salomo: "...du är ju en vis man". David var inte hemmablind. Vi vet av historien att Salomo drömmer senare en dröm om att Gud uppenbarar sig för honom. Då var David redan död. Gud ber honom önska sig något. Ja, då önskar han sig visdom. Det hade David redan omnämnt som en personlig utrustning i Salomos liv. Det är gripande.

Salomo svarar Gud i drömmen: "Du, Herre, min Gud har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in". Vidare önskar sig Salomo ett lydigt hjärta. Gud svarar honom att han skall få bli den visaste på jorden - alla tider, alla kategorier. "Jag vet varken ut eller in"...

Så gjorde Noa med sina söner. Så gjorde Jakob med sina söner. Gud såg! Fäderna talade och Gud sanktionerade. Guds verk som är underbyggt, välbyggt och överbyggt!

Salomo brottas också han med tillvaron. Det hade David också gjort. Så gör även du, min vän. Salomo säger "jag vet varken ut eller in". Vi kan å ena sidan förstå att han bävade inför uppdraget, men å andra sidan att ett rikt intellekt rörde sig inom honom. Vilken av alla utvägar skall jag välja? Jag ser ju flera möjligheter. Det talar om flera uppslag. Eller kanske inga alls! Det är lika illa. Jag behöver mer av Gud för att kunna hantera det han redan har gett mig. Eller få vägledning i det jag saknar. Det är en fin ställning och inställning. Ett uttryck också för oss.

David säger åt honom att "visa sig som en man". Använd din vishet och var stark, kunde det betyda. David såg Guds verk i Salomo redan innan Gud gav sitt gensvar. En sorgfull och ödesmättad läsning där man erfar tyngden av Salomos egna upplevelser.

Vi får se om det kan bli någon mer blogg om denne gestalt, Salomo. Tänk att David utan att verka märka det, såg det som Gud hade i förvar åt Salomos framtida tjänst.

Det är Guds omsorg så gripande framställt.