Jag stötte på den här boken om bibelns Simson på bokhandeln, häromdagen. Det är författaren, teologie doktor och kännaren av hebreiskan, Lina Sjöberg som har skrivit boken. En roman om Simson. Titeln gav boken legitimitet och fyllde mig med köplust. Och författarens gebit understödde mig. 

Var skall jag börja? Vad kan man vänta sig av en bok i romanform, skriven av en som påstår sig läst teologi?! Och dessutom förstår den ursprungliga berättelsen på grundspråket? Ja, det blev i alla fall incitamentet för mig att slänga köpeskillingen i sjön och köpa boken. Jag har bara läst halva än så länge och är redan uppbådad. Simson behöver upprättelse. Här och nu. Hans liv och gärning är så svårt misshandlad, att han med säkerhet hade sökt upp förlagsporten och frigjort den från gångjärnen redan på manusstadiet, om han känt till det. -  Ja, fånga rävarna, de små rävarna, vingårdens förstörare!

Hur kan man med hedern i behåll skriva en bok om en gudsman utan att knyta an till Gud i uppdraget? Att exkludera Herren från mannen? Hur kan man läsa teologi utan att äga den helige Andes lykta över bibeltexterna - till synes? Hur? Hur... Ben-Hur.  Jo, det går. Men det blir därefter.

Var är forna tiders söndagsskolelärare? De som fann guld i skriften, som underordnade sig skriften allena, som höll sig inom ramarna för det som Herren kunde uppenbara i realtid? Den helige Ande som var med då det begav sig kan lätta på slöjan och göra fakta levande och verkligt. Han som känner till behoven i detta nu och kan fylla det med sitt goda. Han som vet var källan i Lehi löper under ökensand och kan få en överkäke att finna den, vid att glappa rätt. Sela.

Jag har bara läst halva boken än. Men romanen har avancerat så långt in i berättelsen att den inte längre går att räta upp eller rädda. Det bubblar och brusar i bröstet på mig och mina ord vill bli till svärd. Ska det vara så svårt att få texttrogen förkunnelse på papper med skärpa och tydlighet - om än i romanform? Det är klart; om man läser en roman då får man vara beredd på det mesta. Romaner är den typen av litteratur som vältrar sig i mycket oväsentligt, detaljer som vi kan känna igen oss i men som till övervägande del är av ringa värde. Jag får skylla mig själv.

När jag med ivrig nyfikenhet och avtagande intresse närmar mig en bok med en sådan här hög bekännelse; dvs. att vilja framstå i att ha något att säga om Simson iförd doktorshatt, då vill det till. På sidan 106 skriver författaren och låt mig få citera specialisten på teologi:

" Raseriet är inte mitt. Det är inte jag som blir arg. Raseriet är sitt eget och kastar sig över mig, det är som grumligt vatten - sådant man skopar upp från botten av en grund pöl efter regn. Det som är jag grumlas när det sköljer över mig."

Den här meningen tillskriver Lina Sjöberg Simsons inre liv. Men står det inte på ett tidigt stadium i Domarboken över Simsons liv att "Herrens Ande började verka på gossen"... Där har du betoningen! Är det okey att dra ner den helige Andes verk på lägsta möjliga nivå som teologie doktor och författare, med den rika associationsförmågan? Det är inte okey. Refucering!

Lina Sjöberg har i realiteten beskrivit Simson som en missanpassad man med aspergers syndrom. Hon har karikierat sönder en biblisk gestalt till att bli en miserabel, asocial jätte.

I romanform kan man skriva om vad som helst. Lina Sjöberg har beskrivit ringaren i Notre Dame. Så blir det när inte skriften får råda. Då kan man hamna var som helst i analogin.

"Vakna du nordanvind och kom du sunnanvind och blås igenom din lustgård."

 

"En dag kom Elisa över till Shunem. Där bodde en rik kvinna som övertalade honom att äta hos henne. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt. En gång sade hon till sin man: ”Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman. Vi kan väl mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom? Så kan han ta in där när han kommer till oss.” Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där. 2 Kungaboken 4.


I den här berättelsen kom gudsmannen Elisa att bosätta sig hos ett rik par. De byggde ett litet rum åt honom på taket - kanske som på den här bilden jag i veckan tog i Kroatien. ( Jag kom faktiskt att tänka på Elisa när jag såg det.)

När man läser om gudsmännen i bibeln blir man verkligen stärkt. Jag har försökt sätta mig in i Elisa situation och finna stråk. Viktiga stråk och eftersträvansvärda.

Elisa var Guds rikes representant i sin tid. Han verkar här ha varit bostadslös. Så allmänmänskligt utsatt och förekommande. Ja, Jesus själv ordade vid ett tillfälle att "rävarna har kulor och himmelens fåglar har nästen... men han själv hade ingen plats att vila sitt huvud. Att bo är elementärt. Men det är inte ur Guds rikes perspektiv extraordinärt att vara bostadslöst. Det har inget med fromhet att göra. Det är inte så det skall ses. Att bo är bara elementärt. Inget mer. Men här verkar profeten ha saknat det elementära. Det medför ur en mänskligt perspektiv svårigheter. Gudsmannen var bostadslös. Det kan vi kanske i någon mån förstå vidden av.

Det är intressant att följa den här berättelsen. Elisa som uppenbarligen får sin egen sociala fråga löst, blir så utom sig att han genom sin tjänare Gehasi undersöker kvinnans situation. Vad kunde han göra för kvinnan och vad kunde hon tänkas behöva som tack för besväret? En högst medmänsklig reaktion. Inget mer egentligen. - "Vad kan väl jag göra för henne ", sa Elisa. Ibland undrar jag: var går gränsen för en människas tanke och Guds tanke hos och i en människa, när den är driven av kärlek? Och hur särskiljer vi dem åt? Jesus förebrådde nämligen Petrus en gång att han bar på sämre tankar - ja, människotankar. 

Värdkvinnan i Elisa liv var barnlös och hennes man var gammal. - Kalla på henne! , sa Elisa. När jag sedan läser min bibel så får följande ord profetisk kraft och är så välsignade. Det står nämligen att: "Hon stannade i dörren, och Elisa sade: "Nästa år vid just den här tiden skall du ha en son i famnen". Vi kan vara ganska så säkra på att gudsmannen hade blivit bostadslös senast inom ett år - om han hade haft fel. Människor är människor. Överallt.

Mina vänner det här är Guds rikes politik! Det har inga behov av majoritetsbeslut eller rationella omdömesförklaringar i politiska utskott - ändå är det dit de kristna ger sin kraft idag - till politiken. Den mänskliga förmågan hör politiken till. Och politiken är hennes. Horisontalt och platt som en jordskorpa. Men Guds rikes resurser uppenbaras ifrån himlen. Med välsignande under!

Hur var det Jesus sa... "När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom. Annars ska den återvända till er. Stanna i det huset och ät och drick vad ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. Bota de sjuka i staden och säg till folket: Guds rike är nära er." Lukas 10:5.

Det var precis vad Elisa gjorde! När vi blir ett med vårt uppdrag och tjänst då kommer Gud att sanktionera så påtagligt att våra ord blir ord med fullmakt. Verkställande ord. Levande ord! När jag läser texten om Elisa hittar jag ingenstans att han ber och fastar över kvinnans infertilitet. Situationen och atmosfären är nämligen så laddad att när kvinnan står i dörren så är orden omistliga. De står i direkt parameter med behoven. Jag blir så gripen när jag ser kvinnan framför mig med en mångårig sorg, där sitter profeten och hon hinner inte ens in genom dörren av den atmosfär som måste ha funnits där i rummet. Var det Elisa kraft? Nej, Guds men förmedlad genom Elisas kärlek och tacksamhet! Hon stannar i givakt och profetord går över Elisa. - "Nästa år vid denna tid...!"  Han frågar inte ens efter hennes behov. Eller önskningar. Guds rike uppenbarades i vardagen.

Guds rikes bärare med gåvor till tjänst i överflödande kärlek till människor - där måste det börja! Kvinnan gjorde något för Gud. Inte sant? Hon säger ju själv till sin make: " ...jag har förstått att han som kommer förbi här är en helig gudsman."

Läs om de människor som bibeln presenterar för oss. Använd din egen förmåga att både psykologisera och socialisera kring deras liv. Mänskliggör gudsmännen och du skall se konturerna av Guds hand. Se deras bekymmer och tillkortakommanden och hur Gud kommer dem till hjälp. Det är en litteratur högt över all annan.

Guds rike vill bli synliggjort!