I dag blev det fem och en halv timma ute i folkvimlet. Mellan klockan 11.00 och 16.30 stod jag där i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan.

Här några miljöbilder. Det var inte så många människor på förmiddagen när jag kom men det blev fler senare. Åtta stora "lejonsuggor" vaktar i korsningen. Den här gatan har varit med om förskräckliga saker.

Det var endast en enda flyers som jag såg någon kastat på gatan. De som är öppna för evangelium tar verkligen med sig sin traktat och de som redan läst på plakatet har i någon mån redan bestämt sig. Men jag känner att det finns en längtan därinne hos människorna. Många är också besvikna. Så upplever jag det. Men Jesus sa; "Kom till mig alla ni som arbetar och är betungade, så skall jag ge er ro." Frid och ro till själen.

I dag fick jag inte tala med så många. Några var i nöd. Jag ber för dem. Och väldigt många kristna kom fram och bekände sin tro och tillhörighet till Jesus. Det är alltid lika uppmuntrande. En ung kvinna frågade om hon fick ta med sig en bunt som hon ville dela ut i sitt sammanhang. Så fint!

Jag vet inte om jag ensidigt sår eller om jag också plöjer. Självklart så är det ett utsäde men jag upplever också att det är frågan om att plöja. Marken är hård.

Människorna behöver få syn på en personlig Jesus som vill människans väl - långt bort från alla krav.

Arbetet fortsätter!

 

I morgon är det dags igen för mig att inta korsningen Gamlabrogatan - Drottningatan här i Stockholm. Där ska jag stå med mitt plakat som pekar på att Jesus älskar varje människa. Hans kärlek som inte är prestationskrävande. Den bygger inte på gott uppförande eller på god etik och moral. Den önskar bara ett gensvar. Inte till mig men till honom! Det är ingen kärlek som under lågkonjunktur lämnar dig övergiven för någon annans skull eller som tappar intresset för dig av en eller annan orsak. Sådan är inte Gud.

Nej, Jesu kärlek är evig och den är kopplad till den du är. Inte alltid för vad vi gör men för vilka vi är.

Jag kommer att stå där i korsningen och för er som är nya på min blogg, för att peka på Jesus, för att finnas till, och för att betjäna människor. Jag är inte Jesus men jag kan få vara hans redskap i Jesu namn. Jag vill hjälpa dig i bön om du så vill. Resten gör han i ditt liv! Han är ju på riktigt.

I det namnet fick de första kristna verka genom, efter det att Jesus hade farit upp till himlen. Det var ett uppdrag han gav till sina lärjungar i alla tider, tills han kommer tillbaka. Det gör han mycket snart. Det åstadkom befrielse från synd, läkedom till själen, hälsa till kroppen och ett nytt liv i hans namn. Han har inte förändrat sig på den punkten. Men han har tyvärr för få som erbjuder detta till människor. En uppgift han gett till de frälsta.

Flera har frågat mig vilken kyrka jag representerar. Ingen. Och jag frågar inte efter dina pengar. - Det är bara jag och Jesus här, brukar jag svara. Det blir inte så mycket kyrklig verksamhet men det blir mycket av det väsentliga - Jesus som frälsare!

Jag kommer att stå tills jag delat ut motsvarande lika många traktater som det finns säten i tio lokalbussar. Femhundra stycken. Tänk! Jag kommer att hålla på med detta tills jag blir synonym med det hörnet, även om det inte är målet.

Tänk inte att du ska göra stora saker för Gud. Gör något för Gud med små medel, istället. Att vara verksam i Guds rike är att arbeta med det dyrbaraste som finns. Människosjälar. Är det inte nog inspirerande? Människovärdet som aldrig devalveras inför Gud. 

Jag ska bygga ett namn där på stan. Inte mitt egna. Men Jesusnamnet! Gud kommer att sanktionera det. Det är jag övertygad om. 

Det är en gudstjänst.

En tjänst inför Gud.


 

På fredag kommer jag att gå ut med evangelium igen. Det upplevs vara länge sedan nu, trots att det bara är några dagar sedan. Kan du tänka dig? Det är ett stort arbete och många människor har passerat förbi sedan jag stod där sist.

I morse vaknade jag av sången: "Och jag hör hans röst i mitt eget bröst, Och han säger att jag är hans"... Det var ett saligt, lågmält uppvaknande. Människoanden vilar då i Gud och utbyter förtroligheter långt bortom mänskligt rationellt tänkande. 

Jag skickar med en länk till en amerikansk inspelning av sången. Den engelska originaltexten är om inte än bättre än den svenska men med samma innebörd.

https://www.youtube.com/watch?v=0F1o8m-VGqQ

På återhörande!

 

I dag har jag lagt en ny beställning på flyers. 2.000 stycken. Jag tog samma texter tills vidare och samma typ av papper, även om det är lite dyrare att köpa. Kanske inget man behöver skriva om men jag tror att en minutiös upplysning om hur jag går till väga kan inspirera andra att följa efter. 

Upplägget är också bra. De som tar en traktat vet först vad det handlar om när de sett plakatet. Stockholm har en befolkning på två miljoner, så det finns att göra. Jag har i tro sett att många gatkorsningar kommer att bli befästa på samma vis med kristna som "står där" och blir en resurs för Gud. En invasion! Hur många består en invasion av? Vet ej. Trons insikt räknar aldrig. Den litar på Gud i from förtröstan.

Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Håll ögonen öppna och följ mig i detta. Du kommer att få se det med egna ögon.

Det står om Jesus i Jesaja profetia att han sköt upp som ett rotskott ur förtorkad jord. Trädgårdsmästaren som skiljer på hugskott och rotskott. Detta är inget hugskott.

Det är ett rotskott.

 

Senast jag stod i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan så kom det en man fram till mig som uppgav sig vara en präst. Han luktade brännvin. Stackars. Han saknade frid. Han poängterade att en av mina tre plakatmeningar var missvisande; "Sök honom till räddning", står det på plakaten. Han menade att det är Gud som söker människan och inte tvärtom. Han hade delvis rätt. Men gemenskap och relationer är aldrig ensidiga och enkelriktade. Gud som vill att alla människor ska bli frälsta och få kunskap om sanningen. Det var ju också därför jag stod där med mitt plakat, för att Gud söker dem. 

"Var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet."  Matteus 7.

Jesus pekar på tre aktiviteter i denna text. Tre mänskliga aktiviteter i första hand. Den ena är väldigt konkret. "Den som beder han får."  Bibeln säger inte att den som beder kanske kommer att få. Nej, deklarationen är kategorisk. Han får! Detta kallas för bönesvar. Gud möter människans böner och svarar, lyfter av hennes samvetsnöd och bördor och renar våra själar från synd. Den åtgärden kan bara Jesus genomföra.

Den andra av de tre aktiviteterna är att söka. Människan är en obotlig sökare. Det beror på vårt ursprung. Vårt andliga ursprung som är av Gud.  Vi som är hans avbild och inte tvärt om.

Människan som ständigt söker efter stimuli. Det kan vara på det intellektuella området, genom religioner, genom konst eller i kulturen, eller i sporten, eller genom att ständigt söka njutningar av andra slag. Det kan vara genom yoga eller meditation och annan verklighetsflykt. Människan söker för hon är en sökare efter andra realiteter. Men ofta vid vägs ände återstår det något otillfredsställt inom människan. Själva spåren i sanden av rotlöshet, rastlöshet och otillfredsställdhet ger ett mönster om ett synbart sådant gudsbehov. Människan är en sökare oavsett vart vi befinner oss på en kultiverad eller bildad skala. Gud som låter sig finnas om du söker honom i uppriktighet.

Den tredje aktiviteten är möjligen mer av en desperat karaktär. Tillvägagångssättet uppvisar bilden av någon som klappar på en dörr. Människan vill in i en annan tillvaro och bort från det nuvarande tillståndet. Hos vissa människor ser man detta tydligare än hos andra. Vid övermäktiga problem eller vid negativa inslag i livet bankar vi på de dörrar vi annars kanske inte skulle prova på att söka hjälp vid. En del tar till och med till droger för att få lättnad för sin trötta och plågade själ. Då går det mer eller mindre fort utför. 

Detta är ett mycket vanligt scenario för Gud. När människan tömt ut alla andra vägar och sökt sig trött och slut, då kommer hon till Gud som öppnar för henne. Gud som tillfredställer de djupaste behoven. Han som aldrig förebrår dig i denna din hjälplösa position.

Du som bankar på himlens dörr, på himlens port och är i nöd. Gud sitter innanför dörren bildlikt talat och bara väntar på att du skall nå fram till hans dörr för att ge dig hjälp. Jesus är dörren! Klappa på och den ska öppnas. Du som ber, du skall få svar. Du som söker skall finna!

I dag skall jag ställa mig på gågatan igen. En befriande proklamation där tusen hinder vill resa sig på vägen dit. Ja, över en natt kan gräset växa igen på stigen och tjock nysnö lägga sig på dold väg oavsett konturer och yta. Stigar som skall hållas upptrampade.

Därför att Gud söker människan och för att de som själva söker skall finna honom.

 

Jag är fortfarande mycket rörd över timmarna jag tillbringade under gatuevangelisationen i går och mötet med alla människorna med deras olika ansiktsuttryck, allt som sades, de olika reaktionerna, osv. Texten; " Jesus älskar dig! " visade sig vara väldigt väl vald. På nåt vis avväpnande. En dels ansikten stelnade till och de mobiliserade en slags akut ilska. Andra uppvisade ett vänligt överseende men ändå avvisande. - Tack, men nej tack, typ. Men alla blev berörda. Det går inte att komma ifrån.

Det är först som sist en väldig skillnad på att ställa sig på stan i Jesu namn eller i sin egen höga person. Det är första gången jag lagt märke till det. Det är skyltens förtjänst, tror jag. Människorna hade redan läst texten på plakatet på avstånd och ytterligare en kontakt kunde kopplas via traktaten, om man så ville. Delar man bara ut flyers så vet inte mottagarna vad det är man delar ut. Det kan ju lika gärna vara reklam för yoghurt. Ett tiotal samtal blev det av skilda slag, iaf.

Människor bär på behov. Här handlar det om bördor som människor bär på i sitt inre, de bördor som Jesus vill lyfta av. Det mötet kallar bibeln för ett frälsningsmöte med löfte om evigt liv. Ett bibliskt uttryck. Och svårare är det inte. Detta har en enorm betydelse för den enskilde. Jesus som möter oss precis där vi är - var och en.

Det slog mig så starkt att det bara är människor som kan gå ut med evangelium om Jesus. Inga andra kan göra det. Jag fann det vara förskräckligt och i underläge. Jesus har ju begränsat sig på det viset. Det är en nyupptäckt sanning för mig detta, att Gud inte sänder änglar för att tala med människor. Det måste vi göra! Fast, vi måste inte. Måste är fel drivmedel. 

Jag fann också att mitt sätt att evangelisera var okonventionellt för vår tid. Förr var det mer än vanligt att stå på gatorna med traktater. Men jag vill påstå att det fortfarande var effektivt. Ingen stor kör. Inga uppträdanden. Inget program. Ingen som försöker imponera på. Bara rakt på sak; Jesus älskar dig och här finns jag för dig till vägledning. Så avskalat. Så genuint. Så centralt och så viktigt! Jag känner som ett resultat av det, ett behov av att vidga min hemsida så att jag får in vägledande undervisning för de som via flyers tar sig in på min hemsida. Frågorna måste mötas. Kom gärna med förslag.

På måndag kommer jag att gå ut igen. Jag känner att det är ett enormt behov där ute. Den konventionella metoden att dela ut flyers som uppenbarligen blivit okonventionell - eftersom så få andra gör det - har helt plötsligt blivit jungfrulig mark igen. Jag vill trampa upp de gamla stigarna som vuxit igen, där jag går. Stigar som är oändligt många och långa.

Jag har precis bara börjat. 

 

På onsdag kommer jag att ha en evangelisationsdag i Stockholm city. Allt material har nu anlänt. Bed gärna för den dagen och för människor som jag kan tänkas möta. Detta är en manifestation. Det är det. Detta är en proklamation! Och det är att ställa sig i omedelbar beroendeställning till den helige Andes ledning.

Ett långsiktigt arbete. Ett stort arbete. Ett härligt arbete! 
Gud välsigne dig att vara med i bön på distans.

 

https://www.youtube.com/watch?v=85kOmcxxRdw
 

"Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade."  Jakobsbrev 4

På onsdag kommer mina plakat med bud från Danmark, har man lovat. Jag lever för detta just nu. Det är mig en gåta varför det blivit så ett med mig detta att gå ut att evangelisera. Jag har fått syn på något som är större än denna lilla insats. Den upplevs så dyrbar.

Den gigantiske evangelisten Reinhard Bonnke som nyligen avled samlade miljontals lyssnare på sina möten. Det kan ju få vem som helst att resignera inför en packe traktater, utan sångröst eller lusten av att vara en härold. Vi tänker ofta i megaformat. Men det är inte där brännpunkten ligger. Jag tänker inte ens så och det är inte heller så att polletten till slut trillade ner i ett för smalt myntinkast, om jag får använda mig av den bilden. Plötsligt stod det där bara. 

I Jakobs brev i en äldre översättning så står det inte "ni splittrade ". Det står "ni med delad håg ". Splittrad det kan man vara mer temporärt men en delad håg är något mer fundamentalt i personligheten och ligger djupare. Att ha en delad håg handlar om ett halvt engagemang på flera håll. Det kan till och med röra sig om motstridiga inriktningar emanerade ur olika intressen. Våra liv spänner över så stora områden och Guds sak kan få stå tillbaka i tider ifråga om prioriteringar. Vi bär då på en delad håg.

Men låt oss ta in versen där den börjar, nämligen: "Närma er Gud."  Det är det allt väsentliga. "Rena era händer, ni syndare".

Jakob börjar med händerna. De som uträttar. De som gör rätt eller fel saker. Eller bådadera. "Rena dem! " Åh...det upplever jag vara en nödvändighet i mitt liv. Att tvätta dem fria från bakomliggande avsikter, dolda motiv eller andra syften. Att äga ett rent hjärta med rena motiv. Och det fortlöpande.

Vad sa Jesus till synderskan som var anklagad; "Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Herre." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer! "

Ligger det inte i ordet: "Gå, och synda inte mer! " en uppmaning att inte stanna kvar i en felaktig position? Syndens position. Gå! Hon får uppmaningen att distansera sig från ett otillbörligt liv och förhållningssätt. Så befriande.

Vi blir i livet smutsiga om våra själar - precis som riktigt vita kläder om sommaren är utsatta för smuts. Kritvita klänningar drabbas av gula maskrosfläckar i midsommartid och svarta skoavtryck från klängande barn. Så lätt hänt. Den som sätter sig obetänksamt för att vila kan drabbas av fläckar på kläderna, en vit pressad skjorta blir med tiden både skrynklig och brun. Lika obemärkt sker det i överförd mening med våra själar. Det är så i livet och på vandringen även om dessa haltande bilder på intet när är så allvarliga som synden som förstör vår olösta framtid för evigheten. Synden som är en del av vår natur och inget utanpåverk som vi bara kan kränga av oss. Jakob uppmanar oss att rena våra händer och våra hjärtan och han drämmer till oss i vår ambivalens och i vår delade håg - ja, vi som är splittrade.

Men Gudsordet är välkommet för den som är botfärdig. Det kommer till den som är mogen för omvändelsens stora upprättelse. Då kommer Jesus till oss, vi som börjat närma oss honom. 

Om du känner att du har blivit förlåten av Gud - var rädd om det! Gå befriad och renad. Om dina medmänniskor sitter fast i ditt förflutna så får du lämna det åt Gud. Han som har förmågan att både glömma och förlåta. Det viktiga är att byta position och att inte synda igen. Det står så.

Detta var det ord som kom till mig i dag. Det är ett skarpt ord men uttryckt i nåd. För den obotfärdige är det möjligen ett anklagande ord. Men för den som är trött på synden är till och med den avslöjande och inträngande upplysningen om den delade hågen mottagbar.  Allt Guds ord får då följa med som ett frigörande domsord över ett sargat inre liv till befrielse.

Om vi säger ja till det.

 

"Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod och eld och rökstoder. Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn han skall varda frälst." Joel 2.

Det talas mycket om vad vi gör med naturen och hur vårt vårdslösa liv påverkar klimatet globalt.  I den här versen av profeten Joel skulle man kunna påstå att det är han själv som anför att han är med och utför tecken på himlen, dvs. att det är en så kallad mänsklig klimatpåverkan. Om vi läser in det så. Men Joel talar inte ur egen mun. Det är Herren som talar och agerar. Det gällde framtiden. Vår tid!

Det sägs att den röda himmel som vi såg härom kvällen skulle bero på oss. Meteorologerna menar att det är små sotpartiklar som genom ljusets inverkan från solen gav det rosa sken som vi alla fotade av under romantik. Och förklaringen må vara vetenskaplig. Den brinner ju för fullt i Australien och från Sydamerika rapporteras det om outsläckliga bränder. Så det finns en logik i det.

Rökstoder, vad är det om inte de pelare av sot som syns över Australien just nu? Gud har sagt att han kommer att vara med i de tecken som vi kommer att få genomleva. Vetenskapligt förklarade eller ej. Hela skapelsen är ju Guds från början och de naturlagar som styr den. Profeten såg det hela ur ett gudsperspektiv. 

Här talar Joel om att Gud skulle låta tecken synas på himmelen och på jorden. Gud som vill väcka människan över hennes tillstånd och i hennes eviga position. Blod, eld och rökstoder... Solen skall vändas i mörker och månen i blod ... ja, gör inte solen alltid det? Det blir mörkt på kvällen och månen tar vid. Men rött blod?

Det vore rationellt att förlägga uppgiften om att "månen skall vändas i blod " till den kommande rymdfärden. Om fem år. USA har sådana planer. De kunde då handla om en katastrof med mänsklig inverkan - för än så länge finns det inga rapporter om blodspillan på månen. Joel levde troligtvis redan hundra år innan profeten Jesaja på 800-talet före Kristus. Att få upp blod på månen var då helt utopiskt, om vi skall tolka texten ordagrant. Texten har varit obegriplig för teologer i alla tider. Men när det sker kommer vi ändå inte att tro på bibelns sanningar! Gud har gett information om distinkta händelser som vi alltmer börja vänja oss vid som aviserar hans nära tillkommelse - hans dag den stora och fruktansvärda!

Det finns också ett erbjudande, det är själva essensen här, till var och en som vill; den som åkallar Herrens namn skall vara frälst! Vilket namn är det? JESUS!

Det avgörande namnet visste inte Joel om, men du och jag är väl underrättade.


 

Nu är vi på andra sidan om den här vintern och det blir så sakta ljusare. Fortfarande har jag inte fått mitt evangeliska startpaket och visionen har inte släppt. Det är heller inte väntat. Livet är fullt av idèer. Men det här är ingen idè. Det är en vision.

Jag tänker mig bli sedd i korsningen Gamlabrogatan och Drottninggatan i Stockholm. Det är kvarteren för de gamla arbetarbodarna. Arbetarbodarna där specialisterna på jeans och arbetarskjortor höll till innan det blev mode på riktigt. Vilken fin bild då det finns ett arbete att utföra! Jag tänker att det kan vara bra att återkommande uppehålla sig på en plats oavsett hur frekvent det nu kan bli. Så det kommer att bli där.

Det är svårt att begripa hur denna sak kommit att slå rot i mig och jag kommer säkert att anses som både en ensling och efterbliven. Det bekommer mig inte. Inte det minsta. Båda fotsulorna har nu tagit mark och det här är likt ett pionjärarbete.

För att travestera profeten Habackuks ord från ett i och för sig förskräckligt sammanhang. Men det här är inte förskräckligt. Jag bara lånar hans ord då han kan formulera sig bättre än jag:

"... för stenarna i muren ska ropa
och bjälkarna i trävirket
ska svara dem."

https://www.youtube.com/watch?v=uAAK0vVzblE

Amen!