_DSC9211-2.Mobilen

Predikanter sökes

" Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud  "  1Kor 1:26

Predikanter sökes bland gudsmänniskor 

Det är vanligt med trainees på arbetsmarknaden. Man rekryterar människor som gått färdigt på universitetet för att sedan få en skräddarsydd utbildning dit man kommer. Man anställer människor som har alla hästar på plats. Nuförtiden får man genomgå tre intervjuer för en tjänst, på arbetsmarknaden. Ja, det tar tid att bli betrodd. Men av Gud får vi en fråga. - Vill du gå mina ärenden? 

I dagens text efterfrågar Gud enkla människor. Det behöver inte finnas någon motsättning i det. Men låt oss ta fasta på kriterierna i texten. De ansökande eller handplockade skall övervägande vara ovisa, ringa, enkla, svaga, obetydliga, föraktade - för världen. Ja, för världen.

Det kunde vara ett ämne för en mindre uppsats att fånga in alla aspekter på vad som gör en förkunnare bland de tillsynes ringa människorna. Förutsättningarna lär inte frångå det som Paulus räknar upp. Det är gudsrikesmänniskornas grundförutsättningar i det mänskliga. Gud vill inte dela en oförtjänt ära! Det vore oärligt. Gud som är sann, tummar inte heller på sanningen i detta avseende. Annars förstörs tilltron till betydelsen av ordet sanning. Gud som kan upphöja vem han vill. Men det är en annan sak. Äran tillhör honom!

Vad är en verkligt framgångsrik förkunnare - för det måste finnas skillnader i framgång också här. Låt mig få genskjuta frågan utan att trampa någon på tårna; 

Det finns förkunnelse vi lika gärna kunde varit utan. Förkunnelse som är att likställas med att trampa på torra kvistar i skogen. När oljudet knastrat färdigt kan de flyende djuren stanna upp i sin flykt och fågelsången återvänder. Estradörer, underhållare, föreläsare och föredragshållare. De mest utmärkande av dem utgår inte från Guds ord. Deras förkunnelse är ingen förkunnelse. De har inte Gud med sig. För dem har han blivit varken borta eller hemma. De har ett jobb men inget kall. Gamla testamentets profeter kallade dem för brödprofeter. De livnärde sig på Guds verk. Tänk hur fel det kan bli. Gud tvingar ingen även om du tvingas.

Det finns en hemlighet i att var så obetydlig i sig själv, som rekryteraren här i Guds ord efterlyser. Det gör det verkligen. Det handlar inte om en reducerad intellektuell kapacitet. Gud använder det människan har fått. Men det handlar om att i sig själv vara  r e d u c e r a d. Du blir reducerad, om inte annat. Det kan man vara på många sätt och inom många områden. Det ser du hos alla de portalfigurer som bibeln presenterar och där Gud haft sin väg med deras liv. Den ene är vackrare bruten än den andre.

O. Oh...Åhh... Jag älskar att läsa om Isak. Han var skumögd. Han såg inte längre. Han välsignade fel man på grund av det. Jakob fick välsignelsen som tvillingbrodern Esau skulle haft i det naturliga. Men inte enligt Guds sätt att se det. Isaks lyte blev till välsignelse för Guds verk. När Jakob i sin tur förmedlar sin välsignelse lägger han på samma sätt händerna i kors över Manasse och Efraim. Pappa Josef insisterar. Men Jakob som bar på ett annat lyte, han var nämligen halt, kunde inte undgå att profetiskt tala rätt. Han som hade ljugit en gång. Gud fick sin väg oavsett lytena. Här får jag gåshud och mitt inre leviterar. Gud är suverän!

Det finns så många pastorer och förkunnare där deras styrelser borde lyfta ner dem från talarstolarna. Förkunnarna är många gånger inte smorda. De är numera ofta akademiker och kan många konster och äger många färdigheter. Visst! Men det räcker inte till. Det är fel element. De saknar klart en andlig gåva och de har inte Andens vittnesbörd över sina liv. Annars hade vi för länge sedan sett och hört det. De utgör ytterst sett en förlängning av den mänskliga organisation och inriktning de är avlönade av. En styrelse som bekräftar hur illa besluten är tagna. 

Vad är boten på söndertrampade kvistar i akademiska-, välformulerade-, retoriska-, intellektuella-, anekdotdränkta-, vackra och oförargerliga estradörers egna försök att lyfta den andliga nivån, i ett torrt gudlöst tilltal till sin åhörarskara? Låt mig få lämna negationerna här. Och bli konstruktiv.

Att vara en predikant det är det mest påtagliga man kan vara med om som människa. "Du får ett budskap. Du får bära ett budskap. Du får dela ett budskap." Det är mer än ett trestegsprogram. Det är förmer än tre underrubriker i en meny till en trerättersmiddag. Det är tre fruktansvärda och härligt obeskrivliga processer. Där finns himmel och helvete. Där finns vånda och kamp. Där finns seger och segervittring. Och nederlag! Många är de som har blivit övergivna på grund av det. Många. Du som är en av dem; din lön väntar bortom gyllene sol. 

Att vara predikant är som att umgås med en treenig Gud, som var och en av dessa är en personlighet. De kommer helt plötsligt överens om att säga något. Och dessa tre personer har verkligen alla hästar på plats. De vet allt. Och vi får vara deras språkrör! Då blir orden levande och tar fyr. De rymmer en dynamis som påverkar tid och rum och samhälle - utan politiska utskott. Då rister det i alla de mänskliga förmågorna.

Vem bryr sig då om att balansera på torra kvistar i skogen och försöka att undgå att uppfattas hur tom predikanten är? Predika ordet! Tala aldrig om din moster och hennes hund. Hunden kommer att avlida. Och din moster kan inte heller frälsa dig. Gå inte akademiskt på tå! Du väsnas bara. Gud, han kalhugger alltsammans och framstår i egen härlighet. Då blir hela tillvaron ett paradis. 

Predika ordet och du blir som Tirsa i Höga visan. 

" Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig som Jerusalem, överväldigande såsom en härskara." Höga visan 6.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln