_DSC9211-2.Mobilen

Ibland resonerar Gud som en människa

Stureplan i Stockholm  "Cigarrummet". (bilden är klickbar) Stureplan i Stockholm "Cigarrummet". (bilden är klickbar)

Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade:  Så säger Herren Sebaot:
"Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan." Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.    Sakarja 7:8-13.

En text ur Gamla testamentet. Innan Jesus kom. Innan nådens tid. Före försoningens och förlåtelsens tid. Ogiltigt! Förlegat och illegitimt! Tycker vi. Ja, vi kan likt bävern dämma upp floder av argument emot Ordets principer och giltighet. Som om livet helt plötsligt saknade ryggrad och förhållningssätt. Detta är en kota i ryggraden.

Jag har försökt att följa och sätta mig in i de mänskliga processerna hämtade från denna text. De inomsjälsliga och mellanmänskliga processerna. För hur uppkommer förtryck, egentligen. Ont som drabbar en annan. Varför förtrycker man främlingen. Den faderlöse och änkan. Och tänker ut ont mot varandra... Här möter vi den primitiva människan ur alla samhällsskickt och från alla tider. Vi kan alla gradvis spegla oss i missförhållanderna - någon gång. Den mellanmänskliga disharmonin. Den är inte av Gud. Den kommer ur egoismen. Som om möjligt kan tänka på andra för egen vinning skull. 

Man stängde sina öron för förkunnelsen, säger Sakarja. Den mest påtagliga förkunnelse. Framburen av profeter. Ändå blev hjärtat hårt. Varför slutade man lyssna? Man var i grund upprorisk och satte en själslig kedjereaktion i rörelse. Upproret skapade ohörsamhet. Man slutade lyssna. Ohörsamheten gjorde hjärtat hårt. Jaget satte sig själv i centrum och började härska. Maktutövningen blev till förtryck. Först i tankelivet. Vidare i attityder. Sedan i tillämpning. Slutligen i hela sitt förhållningssätt gentemot andra. Gud säger att hjärtat blev hårt som diamant. Den renodlade egoismen. Diamanter som framställs under hårt tryck. Under vilket tryck? Jaget!

Gud är inte en människa. Men när Han här försöker att beskriva sin egen reaktion då han möter dessa obarmhärtiga mellanmänskliga avarter, då talar Gud som en människa och Han värnar det mellanmänskliga med emfas. Gud säger att "han inte kommer att höra när någon ropar till Honom" - eftersom den det nu gällde inte tidigare stått upp för den fattige, änkan, den faderlöse, främlingen eller annan betryckt. Inte sant? Så står det. Texten korresponderar också med Matteus 25 i min tidigare blogg. Helt plötsligt kan vi säga att Gud eller Guds ord är mer humant än vad vi människor själva är i våra mellanmänskliga förehavanden "då vi sätter igång" och förtrycker varandra. Eller struntar i att bry oss om. Det är det saken handlar om här. Bristen på empati. Bristen på hjälp till den behövande.

Homosapiens apatius. Apati. Apa ti. Apa. En lägre stående varelse i utvecklingskedjan.

Gud försöker att få oss att förstå hur vårt förhållningssätt till behovens människor uppfattas hos en sunt reagerande varelse. Som hos Gud! Då tar Han till reaktioner från den mänskliga begreppsvärlden och låter oss förstå - som om Gud var en människa. Ja!  Ja, Gud blev också människa för att helt kunna hjälpa alla dem som kommer till Honom! Jesus Kristus kom och gav sitt liv. Vi behöver Honom!

"Om inte ni hör när den hjälplöse ropar kommer inte heller jag att lyssna på er på olyckans dag". Det säger Gud i texten. Det är ju rätt allvarligt och konkret menat.

Det är ett språkbruk vi begriper och vi gör gott i att lyssna på det.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv