_DSC9211-2.Mobilen

Asaf bevekade Gud

"Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans. Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning. Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön? Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått. Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss. Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det. Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet. Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor; det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden. Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav? Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav. Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd. Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig. Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de. Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig. Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta." (Psaltaren 80)

Överallt i gamla testamentet finner vi spår av vår frälsare Herren Jesus Kristus. I symbolik, i bilder och i förebilder. Jesus framträdde under det Nya testamentet men hans skugga och konturer ser vi i det Gamla testamentet. Så tydligt och så klart.

I denna tonsatta text från förgången tid där melodin gått förlorad så uttrycker sångförfattaren sin djupa nöd över en utveckling som var allt annat än lyckosam. Nordriket, de tio stammarnas område, var på väg att gå under och författaren tar minnet av Josef till hjälp. Ja, det låter som en partsinlaga i en rättegång där Gud är både den vållande och domaren inför en målsägande. Det är då bara nåd som gäller.

Gud visste mycket väl om det brokiga liv Josef i sången fick leva. Josefs svårigheter i livet som ingen av oss skulle vilja genomleva eller i förväg gå med på att vilja genomlida. Därför är det en öm punkt inför Gud att nämna! Han som banade vägen för Josef.  Josef var här för länge sedan begravd i Sikem, i det område som hans söner fått till arvedel av Jakob. Orten är belägen i Samarien det område vi idag kallar för Västbanken. Ett politisk konstruerat provinsnamn. Ett skällsord!

Men Asaf som skrivit sången han nöjer sig inte med att omnämna Josef inför vår Gud. Han tar till ytterligare kära namn som tillhyggen. Det säger så mycket. Benjamin... Benjamin var Josefs enda helbror. Jakobs älsklingshustru Rakel födde bara dessa två söner. Josef och Benjamin. Hur kär hade inte Josef, Benjamin? Och Asaf påminner Gud om dessa. Asaf bakbinder eller binder upp Guds löften till Abraham utan att nämna Jakob med ett enda ord. Men nämner barnbarn och barnbarns barn vid namn. Så pekar Asaf med hela handen rätt på Guds löften till Abraham. Det är att beveka Gud! Sela.

Vidare i den arsenal av ömma punkter i Guds hjärta så nämner Asaf om Efraim och Manasse. De var Josefs pojkar som fader Jakob lät få utskifta denna del av landet åt sig. Asaf rör vid Guds förverkligande av löftet till Abraham. Det är precis vad han gör. Men nu är hela Nordriket, de tio stammarnas område, i färd med att gå under. Den Assyriska kungen är på väg att inta hela Samarien. Och ockuperar det än idag - om du vill.

Asaf profeterar. Han nämner om en man som Gud ska hålla sin högra hand över. Inte nog med det. Hans högra hands man! Det är en man positionerad på höger sida om Gud. Det vet vi alla nu vem det är. Det är vår Herre Jesus Kristus! Han som var okänd för mänskligheten vid detta tillfälle. 

Asaf är buren av en hög ande. Det är Den Helige Ande. Han nämner Josef. Han nämner Benjamin. Han nämner Efraim och Manasse. Men han omnämner också en man på Guds högra sida som Gud hade fostrat åt sig. Sela.

Så lyftes slöjan lite på glänt - vilket också profeten Jesaja gör då han talar om att "dörrtrösklarnas fästen darrade."  Jesus är dörren till fårahuset. Och till himlen! Dörrar sitter alltid i anslutning till en dörrtröskel. Inte sant? Även till pärleporten. Dess fästen darrade, skriver Jesaja. Himlen var tvungen att hålla igen. Men det var svårt. När tiden var inne skulle Jesus komma. Det var den inte på Jesaja tid. Därför darrade dörrtrösklarnas fästen. Nåden var färdig att spricka! Skriftordet nedtecknat tusentals år före Jesus inträde i världen. Han är sonen Gud fostrat åt sig. Genom lydnad. På sin högra sida. Sin högra hands människoson. Står det inte så?

"Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors." ( Filipperbrevet 2 )

Gode Gud! Din Ande är i mig likt en brustablett som inte upplöses. Låt mig få träda ut på öppen rymlig mark... Giv mig att förkunna ditt ord i denna tid då din eld brinner! Låt också i denna tid ditt rike bli synliggjort. "Skydda trädet som din högra hand har planterat " och låt Herren Jesus Kristus få lysa fram i alla sin härlighet. Genom din Ande.

Jag ber dig.

Amen.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln