_DSC7559Thommy4.MOBIL

Stockholm halvmaraton 2016

Igår genomförde jag min sämsta prestation i ett Stockholm halvmaraton någonsin. Tiden blev 2.14.26. Det är så illa att det endast är att betrakta som ett fullbordat lopp. Ett bibliskt tema. Att fullborda loppet.

Att genomföra den distansen på tid efter att ha varit sjuk större delen av månaden innan medför inte bara för lite träning och konditionstrimning, det slår igenom på resultatet. Det var dessutom - vilket kan vara svårt att tro, alldeles för varmt denna dag. Jag såg minst fem personer ligga utslagna med tillkallande ambulanser. Utanför slottet låg en man med upplivningsutrustning monterad på bröstet. Han var utslagen. Hjärtstillestånd. Vätskebrist. För stora påfrestningar. 

Nästa år ska jag slå den där magiska tidsgränsen. Då har jag förhoppningsvis ingen övervikt att släpa runt på utan bara den eftertraktade farten. Att inte ge upp är en seger bland alla de som vinner segermedaljen. Det såg jag väldigt många göra på vägen och är naturligtvis glad över målgången.

 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Märta » Håll ut!:  ”TACK broder! Ett ord i rätt tid. I väntans tid.”

  • Thommy Jakobsson » Vänta tåligt!:  ”Hej Sarah, Ofta är vår frustration relaterad till en önskan om att komma ur ett..”

  • Sarah Karlsson » Vänta tåligt!:  ”Hmmm men om man väntar i frustration....Dröjer det ännu längre då? El uteblir bö..”

  • Stina » En bok låg kvar på hyllan:  ”Tack för det citatet, Thommy! Ja, Tozers skrifter förtjänar verkligen att lyftas..”

  • Leif Backman » Guds frid som övergår allt förstånd:  ”Du rör vid en mycket central punkt som berör oss alla. Här är en tröst, och hjäl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln