_DSC9211-2.Mobilen

Stockholm halvmaraton 2016

Igår genomförde jag min sämsta prestation i ett Stockholm halvmaraton någonsin. Tiden blev 2.14.26. Det är så illa att det endast är att betrakta som ett fullbordat lopp. Ett bibliskt tema. Att fullborda loppet.

Att genomföra den distansen på tid efter att ha varit sjuk större delen av månaden innan medför inte bara för lite träning och konditionstrimning, det slår igenom på resultatet. Det var dessutom - vilket kan vara svårt att tro, alldeles för varmt denna dag. Jag såg minst fem personer ligga utslagna med tillkallande ambulanser. Utanför slottet låg en man med upplivningsutrustning monterad på bröstet. Han var utslagen. Hjärtstillestånd. Vätskebrist. För stora påfrestningar. 

Nästa år ska jag slå den där magiska tidsgränsen. Då har jag förhoppningsvis ingen övervikt att släpa runt på utan bara den eftertraktade farten. Att inte ge upp är en seger bland alla de som vinner segermedaljen. Det såg jag väldigt många göra på vägen och är naturligtvis glad över målgången.

 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Thommy Jakobsson » Evangelisationen!:  ”Ja, detsamma Rune! En verklig glädje för mig att få träffa dig - och i ditt elem..”

  • Rune Gelinder » Evangelisationen!:  ”Roligt att möta dig Thommy även om jag är från en annan tid i ditt liv. Vilken k..”

  • Märta » Gud gör något alldeles nytt!:  ”Helt underbart broder! Prövade själ det vet.”

  • Leif Andersson » Gotland:  ”Öland finns ju också, där finns inte något försvar. ”

  • Lars Larsen/Kenneth Blomster » Vittnesbördet om Jesus!:  ”Mycket bra arbete du gör. Såg dig idag på gatan. Hoppas vi kan träffas snart. Ko..”

Bloggarkiv

Etikettmoln