Gud skapar framkomlighet!

"Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet. Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig. Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken. Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand. Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar. Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov." Psaltaren 106

Storheten på ett under står i direkt proportion till svårighetsgraden och genomförandet. Desto omöjligare - desto större under. Inte sant?

Om du skall föra en grupp människor över en bäck eller ett vadställe så krävs det inte så mycket egentligen. Det krävs inget mirakel för det. Bara ett förflyttande. Ett överflyttande. Även om det kan vara nog så besvärligt att komma över till andra sidan med alla tillhörigheter. Man blir blöt och det tar tid att torka upp. 

Men man dämmer inte upp ett vadställe. Ett vadställe är till för att vada över. Annars vore verbet överflödigt och anvisningen om att gå vidare verkställs inte. Genomförandet ligger just i att bli blöt under rörelse för den som möjligen avskräckes. Vadar du inte över blir du kvar på andra sidan. Där ska du inte vara! Det är underförstått.

Ska du gå över Jordan kräver det mer av rörelse än om du ska vada över Arnons vadställe. Då måste det till ett under för att gå över torrskodd! Jordan är ingen liten bäck. Utan ett under så måste du först dämma upp Jordan på ömse sidor för att kunna gå över. Det skulle både Efraims och Ammons barn motsätta sig. De i området närmast berörda. Förstå min bild. Du kommer aldrig till skott vid förhandlingsbordet via en sådan fråga. Inte ens Gud skulle föreslå något sådant. Guds under som aldrig är evolutionära! Och i en ännu högre grad så krävs det "en undrens Gud" att kunna gå torrskodd över Röda havet. Röda havet är ingen bäck. Det är ingen flod. Det är ett hav. Förlåt om jag är övertydlig men så har skett! Ett helt folk gick torrskodda över. Gud förhandlade inte med någon. Gud till evig ära!

Det fanns ett oöverskådligt hinder också för Noa. Fast på ett annat sätt. Också han behövde ett mirakel. Han behövde komma över torrskodd! Han behövde hjälp med att komma över en världsvid översvämning. Ett planlagt under. Han som predikade för sin samtid om floden som skulle komma och som likt Adam fick ta ansvar för alla djuren. Rättfärdighetens förkunnare! Vilken kallelse! Predikanten och snickaren som fick övergå till att bli djurhållare och djurskötare, för en tid. Vilket antiklimax! Ingen lyssnade på honom. Jo, familjen förstås. Men ett misslyckande i framgång sett till verksamhetstiden och ett varningens och en tröstens röst för den som likt Noa påbörjat ett bygge, men som är i färd med att ge upp sin kallelse! Fortsätt! Floden kommer. Ja, skriften medger hur få som lyssnade till honom. Den säger: "Allenast åtta blev frälsta."

Josua hade behövt väldiga murbräckor för att inta Jeriko. Så stora har aldrig funnits. Staden var ointaglig. För Herren var muren inget hinder! Men för Israels folk var den det. Gud ensam raserade murarna genom triviala åthävor och symboliska handlingar. Det är dit vi behöver komma! Vid positionen där murarna ännu inte rasat. Men löftet om! Situationer vi alltid söker undkomma. De trängda lägena. Positionen och koordinaterna där Guds ologiska men utlösande instruktioner efterföljs. Men vi kommer aldrig så nära väggen. Så nära muren. Därför uteblir Guds under. Vi börjar istället i överförd mening att gräva oss under murarna, vid mänskliga lösningar. Och undergräver på så vis det nödvändiga undret. Eller tar en annan väg som inte kräver ett under. Undren uteblir!

Har du som jag en stående bön över ditt liv? Herre beskydda mig! Det handlar det om ett yttre beskydd. Har du också som jag ytterligare en stående bön till Gud? Herre bevara mig! Det avser då det inre livet. Ja, då kommer han att beskydda och bevara dig! Det är vårt immunförsvar över vår varelse inför Guds ansikte och hans överinseende. Men undrens Gud behöver större motgångar i våra liv för att i motsvarande grad kunna bevisa sina under! Inte sant? Så har han bevisat sig vara Gud både för Israels folk och för Kristi församling, genom tidsåldrarna. Ett immunförsvar sköter sig självt. Det kräver inget extraordinärt kampmoment från individen. Men undrens Gud måste föregås av något exceptionellt!

Det finns en annan sida av Guds allmakt. Det gäller de ingripanden som kommer i sista stund. I sista minuten och nästan för sent. De stunder då elementen står emot oss. Eller då makterna manifesterar sig. Det kan se olika ut. Det kan uppträda individuellt eller mot kollektivet. Då Gud ser ut att ha glömt oss.  Eller verkar vara upptagen med något mindre akut. "Då de vilja uppsluka mig", skaldar kung David. Ja, då allt som samverkar ser ut att bädda för det värsta och våra böner saknar himlakroppar att studsa ljudvågorna emot. Ropen återskallar inte. De absorberas bara av rymdens mörker och inget eko på det sagda blir till  avsändarkvitto på nödens rop!  Där inväntas Guds svar för ett ingripande och ett under står i storleks proportion till det omöjliga. Desto omöjligare - desto bättre!  På det här området. Sådan är Gud i detta avseende!

Gud kan - men det står i proportion till det trängda läget. Är Gud beroende av det trängda läget? Nej men vi är det! Annars ser vi inte storleken på undret. Och en mäktig Gud! Gud går då istället osynligt förbi oss. Han blir då bara vårt förväntade immunförsvar under logiska och rationella förklaringar under ett normalt fungerande och fromt liv, där vi har bett om hans beskyddande och bevarande förmåga.

Petrus och Silas satt i ett fängelse i Filippi. Men det fanns inget för ängeln att uträtta förrän de blev inburade! Men då grep Gud in och befriade dem. Elia utmanade hela sin samtid men det föll ingen eld från himlen förrän konflikten nådde sitt klimax med ett altare fullständigt dränkt av vatten i en vattengrav. Eld som inte biter på vatten. Ja, då stod mycket på spel. Men elden slukade både vallgraven och stenarna. En hetta värre än magma! 

Evangelium fick inte sin främste företrädare förrän redskapet nått sin kulmen i att "andas hot och mordlust" och många skingrats under förföljelser.  Ett ljus från himlen slog ut Saulus. Och en röst från himlen når honom. Han blir vår broder Paulus. Den kristna församlingen fick därefter ro och inte mindre än tretton brev i Guds ord. Vår heliga skrift. Så räddades också kung Hiskia i ett svårt underläge då en ängel gick ut och slog 185.000 assyriska soldater. Den ödmjuke kungen fick assistans av undrens Gud!

Vi önskar gärna se Guds under. Men vi ser det inte förrän vi står i en omöjlig situation. Så skapas under. Ja, som ett gudomligt svar på en omöjlig situation. Vi människor är specialister på att undkomma och undvärja oss svåra lägen. Det är helt normalt, egentligen. "Den kloke ser faran och söker skydd.", säger skriften. Men då får Gud inget gjort på undrens väg. Ska så ske måste han få föra oss på oprövade vägar och leda oss där ingen framkomlighet finns. Fråga Daniel i lejongropen. Fråga de tre männen i ugnen. Ett sånt liv vill vi inte leva. Vi arbetar metodiskt utan att vi tänker på det för att undkomma något liknande. Vi har andra värden att bevaka. Vår tillit till Gud är för liten om än hans kärlek å sin sida strömmar omätbar emot oss, redo för en beredd utväg!

Vi har för många garantier i livet. Vi har för skickliga ledare. Vi har för starka församlingsstyrelser. De vet att segla fritt under gynnsamma förhållanden, oanstötliga med sin samtid. De vet att undvika farliga vatten och seglar inte när de stormar. Tron får därför aldrig möjlighet att träna. Tron får sällan möjlighet att skåda det den inte ser, men i tron hoppas. Och innerst inne vill. Jag vågar inte säga det men tron behöver sättas under prövning.  I prövningen skall Gud finna en utväg. Det är ju där vi ser Herrens stora förmåga! I nöden och under nöd. Han har förkärlek till den. "Han som sade och det vart. Hans som bjöd och det stod där!" Han som vet hur man skapar en bergskedja. Han som vet att anlägga en stor slätt.

Vi kristna är för veka. Och där är jag den främste! Det erkänner jag villigt. Vi måste bli mer robusta. Vi måste få mer tilltro till Guds äventyr på trons väg. Jag ber om det för egen del att det inre livet skulle uppslukas av den höga bekännelsen i det yttre och där santförhållanden också tål en del prövningar. Inte som ett egenvärde men som en förutsättning i att kunna se undrens Gud också gripa in! 

Hela världen håller nu andan kring vad Putin skall göra i Europa. Om han skall röra om i folkdjupen före de Olympiska spelen eller efter OS evenemangen. Kina har visst önskat så. Jag ser inget svärd i det. Jag ser en stor plog dra mäktiga revor i folksjälen hos många folkslag och luckra upp jorden. Jordmånen behöver luckras upp och evangelisterna som redan börjat rusta sig med traktater, ska ut bland människorna på stan och vinna en och en som grips av villrådighet under en kort besökelsetid. I Gud finns skyddsrum åt alla. 

Slå på vattnet med din mantel. Slå! 

Slå så att vattnet klyver sig och vi kan gå torrskodda över!