_DSC9211-2.Mobilen

"Vem är du när kriget kommer!?"

Det finns en del kunskaper om krigets inverkan på oss människor och hur vi människor inte bara reagerar utan faktiskt omdanas i våra relationer till varandra. Allt är inte negativt med krig. Det är sällan man hör det. Judarna som kanske är de mest drabbade av alla etniciteter genom historien, vilka kallas för Guds utvalda folk. Hur går det ihop? Krig är ju av ondo. Och Gud är god.

I Storbritannien finns det numera en minister som i sin portfölj har ensamheten som verksamhetsområde. Han har som huvuduppgift att försöka komma till rätta med ensamheten på nationell nivå. Har du hört något liknande? Våra samhällen är så individualistiska att det med tiden blivit ett samhällsproblem. Självmorden ökar. Den psykiska ohälsan tilltar. Separationerna ökar. Och barnen märks för livet. Generationerna skiljs åt redan på dagisnivå. Och främlingar präglar våra barns uppväxt! På ålderdomshemmen sitter våra föräldrar och matas med mediciner och näringsfattig föda, inför en ensam och pinsam död.

Sverige anses ligga på tionde plats av de mest individualistiska länderna i världen. Vilka de andra länderna är har jag inte sett någon uppgift på. Det kanske är Grönland och Svalbard eller några Söderhavs öar där det inte finns så många människor eller där demografin underbygger det. Bristen på folk torde väl öka samhörigheten istället. Vad vet jag. Men bland storstädernas myller av folk upplever sig alltfler ensamma och ensamhushållen skapar andra problem vid bostadsbrist i en kedjereaktion av ofärd.

I boken - Vem är du när kriget kommer? , av David Bergman så har han tittat på effekterna av krig. Det är en ljus bild han målar upp, vill jag påstå. Ja, frånsett och oaktat alla de som dör, blir sårade, och som skiljs från både familj, vänner och sin hund, förstås. Den ljusa bilden handlar om de framtida effekterna av ett krig. Den är inte genomgående negativ. Men det är helt tydligt och det med evidens att självmordsfrekvensen inte bara går ner, den avtar mätbart under krig. Suicidala individer som kraftigt påverkas av sin egen tankevärld får helt plötsligt annat att tänka på. Så skulle man kunna uttrycka det. Den suicidala makten är kognitiv. Och djävulen som viskar i örat! Livet hamnar under krig på paus och de omedelbara överlevnads strategierna tar all energi och kraft i anspråk. Det är erfarenheter av krig. Sällan definierat.

Jag har länge varnat för och förespråkat en omskakande nationell rotblöta i vårt land - för att inte säga över hela västvärlden. Jag ser dess möjligheter. Vi har blivit så individualistiska och så självständigt gjorda, att det blivit ett hot och en fara i sig för vår art. Det är sanningen. Köerna till psykiatrin av barn - som inte ens kommit in i puberteten - har genom det experiment som skolväsendet utgör och exponerat dem inför - men även den trendiga propaganda som finns i samhället, skapat en genetisk villrådighet - "du kanske i själva verket är någon annan än den du just nu är "... Så sataniskt förföriskt.

"Om saltet mister sin sälta ", säger Jesus, duger den bara till att kastas ut och förtrampas av hedningarna." . Saltet som bromsar förruttnelsen. När en produkt ruttnat är den bortom all räddning! Därför behövs salt. I god tid. Vår kultur är jordmånen. Krig för människorna närmare varandra. Det är konstaterat många gånger.

David Bergman som till yrket är överstelöjtnant och doktor i psykologi tar ett exempel som är mycket typiskt, mycket svenskt och fullt igenkännbart. Han illustrerar så träffsäkert om en mängd människor som står på en perrong och väntar på ett tåg. Tåget är påtagligt försenat och kanske det saknas information om när tåget skall komma eller varför det inte kommit i tid. Vi kan gott känna igen situationen. Plötsligt börjar alla människor obekanta med varandra att titta på varandra. De tittar på klockan och så smått närma sig den ene den andre och påtalar olägenheten - den gemensamma - tåget, varför kommer det inte? Människor som kan stå i rader bredvid varandra och inte ens hälsa på varandra. Som om var och en stod där ensam. Med all sin individualism och självständighet. Ett uteblivet tåg gör plötsligt den enskilde sårbar. Man behöver en annan. Man behöver varandra.

Gud är en god Gud! Han vakar över mänskligheten. Han har de möjligheter som inte vi har att hjälpa oss själva. Han kan sätta ett temporärt fokus på annat som är allmängiltigt - mer än våra egna problem - så att vi blir "ett kollektiv" igen. Man kan, t.ex inte, frysa ihop två makar som gått skilda vägar. De måste värmas ihop. Kärlek är den värme som uppstår vid tycke. Kärleken förenar. "Men då kärleken hos de flesta kallnat ", vad finns då att göra? Bibeln säger att "genom att laglösheten ökar skall kärleken hos de flesta kallna ".

Mina vänner! Vi har nått de absoluta minusgraderna i mänskliga relationer - så till den grad att sexualiteten verkar tagit kärlekens hela plats. Tillfälliga och uppbrutna relationer är helt normalt idag. Jag läste om en man i Närke som för ett antal år sedan till slut åkt fast. Vad hade han gjort? Jo, han hade fortplantat sig med damcyklar i länet. Han hade spanat in sina kvinnliga offers cyklar i förväg och våldfört sig på cykelsadlarna. Här har du en bild på vår samtid! Hur ska vi diagnostisera det? Är det bara en sjuk yttring eller bara sorgligt tragiskt sett ur ett mänskligt perspektiv? Eller har kanske beteendet framtiden för sig? Finns det förklaringsmodeller för sånt? Ligger det inte en djup ensamhet i botten? Säkert. Gud gråter över en alltmer sjuk värld!

Jag har läst några rader i David Bergmans bok och jag ser ju att krig för människor samman. Jag önskar inte krig. Men jag tror och vet att Gud vill hjälpa oss. Det har han gjort förr i historien. Det gjorde han med Gomorra och räddade både den rättfärdige Lot och hans hustru. Det gjorde han för Sodom och räddade Lots barn. Det gjorde han för den tidigare världen under Noa dagar och åtta stycken blev räddade - som ville. Men den gudsfientliga och människofientliga livsföringen fick ett våldsamt slut.

Så hände också när Jesus förutsade att Jerusalem skulle förstöras. "Här skall det inte lämnas sten på sten ". Varför förhindrade inte Jesus det? Istället förutsade han det. Jerusalem som är Davids stad. År 70 e. Kr. intog kejsaren Titus Jerusalem och störtade och brände staden, templet och murarna. Inga stenar låg sedan uppradade längre. Det var den Italienska ockupationsmakten den gången. 

Men hur genljuder inte samma Jesu ord när det smattrar av pimpsten emot freskerna och rappen på Pompejis väggar då straffdomen gick över Pompeji och Herculaneum?(år 79 e. Kr.) Pompeji och Herculaneum korresponderar med Sodom och Gomorra. Pompeji, den promiskuösa Italienska medelhavsstaden. Där lämnades det istället sten på sten. Nio år senare. 

Pimpsten på pimpsten i ett lager av tre meter.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln