_DSC9211-2.Mobilen

Filadelfia - Kaggeholm

Det skrivs mycket om Filadelfiakyrkan i Stockholm och deras lärosäte Kaggeholm i kristen press just nu. De ekonomiska resurserna räcker möjligen inte till och man vill flytta in verksamheten till staden och få den närmare Rörstrandskyrkan. Eller avyttra en nog så värdefull fastighet intill kyrkan. En klok ekonomisk tanke. Eller en typisk ekonomisk tanke under samma galge.

Men under alla vackra tal om synergieffekter råder ett annat allvar. Det är andligt betingat.

För den - som jag, som äger ett helt bibliotek med skrifter från en levande pingstväckelse skriven under hela 1900-talet och som mottagit andedopet i kölvattnet efter ett tidigt andligt uppvaknande i vårt land, flera generationer före mig, så är det med sorg jag skriver denna blogg. Ja, för det handlar om mer än bara en reducerad omfattning av verksamheter eller om synergieffekter. Men låt mig först få säga; det handlar inte om styrkan. För Gud är vår starkhet! Ett värn i nöden väl beprövad. Ja, när han får vara det. Då är han det!!

I naturen när ett träd eller en växt inte längre får den näring som behövs, då drabbas först de perifera delarna. Trädet börjar vissna. Grenarna tvinar bort och dör. En relativt snabb process jämfört med att växa som tar mycket längre tid. Trädgårdsmästaren måste då knipsa av de torra grenarna. Utvecklingen sker inte över en natt men det kan i en andlig verksamhet gå väldigt fort. På en generation!

I det naturliga så är det också så att om en biologisk kropp under en relativt kort tid inte får energi för att producera värme till cellerna och inte heller kan upprätthålla värmen, där startar hjärnan en avstängningsprocess av de perifera delarna i kroppen - allt för att värna om livet i kroppens centrala delar. Fingrar och fötter blånar, svartnar och får sedan skäras av. Eller kort och gott ramlar av. Kroppen blir stympad. Om den överhuvudtaget överlever... En fruktansvärd bild som är träffsäker i sitt åskådliggörande. Varför? Därför det är symptomatiskt, typiskt och väldigt allvarligt. Vi har sett det förr!

"Om yxan är satt till roten "... då tar det ett tag innan hela trädet faller. Men det är likväl allvarligt dödsdömt. En hemsk jämförelse! De perifera delarna avyttras först... Jag tycker mig se ett samband här i mina osökta parallella exempel.

När den andliga värmen och temperaturen, den andliga standarden - om du så vill, sätts av ljumma vittnen, skolade estradörer, då sjunker den andliga nivån. Det säger sig självt. De perifera delarna slås snabbt ut. Kraften orkar inte bära upp verksamheten och skapa andligt liv av kvalitet. Det är en process som bara fortsätter och fortsätter tills begravningen är ett faktum. Eller trädet ramlar omkull.

Vill man verkligen rädda en församlingskropp så måste man ta itu med den andliga termostaten i församlingen. De som sätter temperaturen i den andliga striden. Regulatorerna. Förkunnarna! De andliga termostaterna. De ljumma.

Var finns de utpräglade tjänstegåvorna idag? Finns de kvar? Det är ytterst den mänskliga styrelsen som kallar och avsätter pastorer som bär fram främmande eld. Då som nu. Det är ett bibliskt tema. Inte mitt! Här är knäckfrågan. Frågan handlar väldigt lite om byggnader och ekonomier. Guds folk har aldrig haft så gott ställt som idag. Kyrkan som uppfördes av en Gudsman under värsta depressionen 1900-talet skådat. En ekonomisk motsägelse om något har påbörjat sin kräftgång. Det har andliga orsaker!

För den som menar att Kaggeholm har varit minst sagt en central knutpunkt för den andliga återväxten och skolandet av förkunnare - ja, då är det i så fall än värre än min diagnos gör gällande. Då har församlingskroppen börjat slå ut inte bara perifera delar - utan centrala. Då är min bild för ljus och diagnosen än värre.

Lyft ner och bär ut estradörerna! De ljumma artisterna. Rekrytera andesmorda förkunnare igen. En enda låga kan antända en hel skog.

Det vill Gud!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln