_DSC9211-2.Mobilen

Knappt!

Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet bland liljor.

Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom som min själ har kär, jag sökte honom men fann honom inte. Jag vill stiga upp och gå omkring i staden, på gatorna och torgen, jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte.

Väktarna fann mig, där de gick omkring i staden. Har ni sett honom som min själ har kär? Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep tag i honom, och jag släppte honom inte...
Höga visan 3


Ett mellanmänskligt kärleksdrama. Men det är mer än så. Brud och brudgum är en illustration på Jesus och den troende. Hjorden är hans församling. Han som inte för hjorden på bete i staden. Det säger sig självt. Där finns inget bete.

Min vän, säger hon. Det hade väl räckt? Nej, min vän är min. Det talar om en orginell för att inte säga enastående och unik relation. Den relationen kan ingen annan ha eller äga på samma sätt. Jesus och du! Jag och Jesus.

Men ibland tappar vi bort vänner. Eller som i texten - vännen. Vi söker men finner honom inte längre på de platser vi mött honom tidigare. I världen. I staden. Ja, likt en lyckad resa som aldrig blir likadan andra gången man försöker uppleva samma sak, så hittade hon honom inte. " Jag vill stiga upp ", står det. Och "gå omkring i staden och på gatorna och torgen ". Men hon fann honom inte.

Vad står allmänningen för i texten, staden med gator och torgen, dit vi först tar vår kos för att leta rätt på den förlorade Jesus för vår frälsning?  Jo, det är platser där vi hittar allt annat i livet. Det hittar du där men inte vännen. Första gången, kanske. Men inte andra gången. Varför då leta där? Jesus är ingen stationär upplevelse. Han kommer till dig i egen person.

Istället hittade väktarna henne...Så typiskt.  Ja, på världens torg och gator och i denna världens städer som rymmer allt - där fångas vi av andra. Och annat. Av väktare. Vad står väktare för i denna värld med livsmönster och krav om likasinne och likformighet? Bli likasinnad eller drabbas av väktarens befogenheter. Vår samtids demoni.

Sedan kommer det...Knappt!  Ja, knappt. Knappt hade jag kommit förbi dem. Ja, bortanför denna tidens väktare, denna tids anda, samtidsanda - där fann jag honom!

Den som vill äga Kristus måste ta sig förbi de anspråksfulla demoniska krafterna.  De som vaktar denna tidens väsende av denna tidens Gud. Bortom fann hon honom som hennes själ hade kär. "Jag grep tag i honom". Vilken intensitet. "Och jag släppte honom inte!"

"Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill." 


Men när den själv vill - då hittar den fram till vännen framför allt annat.  Så talar den förnyade Kristusbruden som fått erfara hur det är att gå genom tiden.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln