_DSC9211-2.Mobilen

Gud vill vända på saker och ting

"Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta, vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt. Och den räddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill." (Jesaja 37)

Jesaja boks 36 och 37 kapitel erbjuder en våldsam historik. Guds folk var rejält trängda. Kung Hiskia var regent och de Assyriska härarna stod beredda att utplåna och nedgöra Guds folk. Men bara till gränsen, gränsen av vapenskrammel och hot. Det är nog så svårt då man står i underläge. Men en Herrens ängel löste de 185.000 problemen och i ett nu. Och Hiskia fick bönesvar! 

Men jag vill stanna vid just dessa versar av Jesaja här ovan. 

Låt oss först ta fasta på att när Herren är med sin välsignelse, då motsvarar rik skörd Guds välbehag och hans andliga goda. Så är också ett rikt andligt liv inför Gud likt en ymnig skörd. Det är så vi skall läsa bibeltexten här. Vi har ingen nytta av grödorna. De har för länge sedan ätits upp. Detta är sett ur ett andligt perspektiv för oss.

Vad säger gudsmannen? "Detta år ska ni äta av det som växer upp av spillsäd." Vad är spillsäd? Ja, det är de stackars få frön och korn som ligger kvar efter att skörden är bärgad. Det räcker sällan mer än till nästa dag för ett helt folk och är för smått inför vintern. Här minner vi om midjaniternas framfart och vi minner om Rut på Boas åker. Varje ax var värdefullt. Livsavgörande och livsuppehållande. Det är dropp och respirator sett ur ett sjukvårdsperspektiv. Livet är då hotat.

Vi lever i en tid då mångas andliga lampor har slocknat, därför att det är midnattstid. Det är bara ångorna kvar i lampan och kärlet med reservdunken är redan tom. I andligt avseende har man gått sig både tom och trött. - Giv oss av eder olja, ropar man. Där har du en kristendom som lever på magra resurser. Man saknar ett överflöds liv! Och det är svårt att hitta långivare eller givare av allmosor.

Men sedan säger Jesaja; "Nästa år ska ni äta av självvuxen säd." Det talar om gynnsamma framtidsutsikter. Inte sant? Vi behöver hopp! "Men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt." Det talar om ett normaliserat liv - i överflöd. Ett andligt överflödsliv!

Sedan kommer det som är så karaktäristiskt i tider av andlig fattigdom. Det andliga livets utövning hade inte sina förutsättningar i Gud. Ja, du som tycker att jag förandligar texten har helt rätt. Men tillgången på livsmedel i texten har med den andliga miljön att göra. Den skulle bli bättre för Juda hus, sa Herren, genom profeten. Och låt mig få vaska fram de särskildheter som texten påvisar. Den talar nämligen om "den räddade skara som bliver kvar av Juda hus ". Här hade det kunnat räcka med ett omnämnande av Juda hus, endast. Men skriften bekänner sig till att de nästan var utrotade. Och inte bara det! "Den skara som bliver kvar." Inte nog med att en skara räddades. Det var alltså så att alla blev inte kvar!!

Det här är ingen elit vi rör oss vid. Det är inte så det skall ses. Det här är en grupp som var på väg att försvinna helt och hållet. Men Gud räddade dem likt ett rotskott! 

Och sedan så kommer det!

..."skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill." 

Vad är det för agrar begreppsvärld Jesaja rörde sig med? Varför skriver han så? Ja, vi kan säga att de hade slutat att växa. Rötterna som ständigt växer för att leta näring i Gud, hade upphört. Då avtar till slut frukten. Men man kan också säga som så att rötterna var uppåt och frukten nedåt - i jorden - och allt behövde återställas efter given ordning.  

Så fungerar det många gånger i kristendom där man vill veta av skenet, saligheten, lyckan och inte minst uppträdandet men man saknar rötter. En sky av armar och fingrar letar sig upp i mot skyn, i en självspegling under artisteri och självförverkligande av sina naturliga gåvor. I deras liv växer endast potatis, i andligt avseende, under en obeprövad tro och otuktad hållning istället för ett uttryck för en Andens närhet och hans uttrycksformer. Den själiska människan i alla hennes konstarter.

Men nu ville Gud att rötterna igen skulle växa nedåt och frukten fri från jordeliv och smuts sträcka sig mot Gud och mot himlen i rättfärdighetsfrukt!

Som jag läser det så vände Gud upp och ner på alltsammans! Han skapade en återställelse. Bekännelsen under självhävdelse fick läggas i jord och gömmas. Förmultnas i en självlivets död, ifrån en kristendom som vill synas i ett självändamål, men inte bär frukt åt Gud uppåt!

Detta är ett saligt textavsnitt. Det talar om en andlig vår - om än vi går in i svåra tider rent mänskligt. Och det är ofta så att det är när människan kommer i nöd som hon behöver hjälp. Eller hur? Det är den ynnest vi har av nöden. Den leder oss till Gud!

Varifrån skall min hjälp komma? Och psalmisten ger sig själv svar: Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.

 

Etiketter: jesaja 37

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln