_DSC9211-2.Mobilen

Amos från Tekoa

Det hade varit mer än intressant att göra ett noggrant studium av profeten Amos bok. Mannen från Tekoa utanför lilla Betlehem. Tekoa som lever samma blygsamma tillvaro som Betlehem i förhållande till Jerusalem. Tekoa, en obetydlig stad. Där bodde en betydelsefull jordbrukare som inte var en profet, men som umgås med Gud likt profeter. Han är som en vindpinad fjällbjörk. Härdig och han bryr sig inte om "tolvfingerboken". Ryktet går före honom och karaktären sätter sina spår. Det är omöjligt att inte få en egen karaktär när man lever med Gud. Så var det också för "icke profeten" Amos. Kanske kände han sin otillräcklighet, eftersom han inte skolats i de gängse profetskolorna. Han säger själv: Jag är ingen profet. Gud bryr sig inte om det. Inte Amos heller. Han predikar ändå. Och orden får sin stil och särprägel. De räcker långt bortom all retorik och verbal estetik. Hängivenhet, kallas det. Du gudsmänniska!

Det är påtagligt intressant att följa människor som har med Gud att göra. Och det går att mäta den enskildes närhet eller distans till Gud. Ja faktiskt. Här måste Amos ändå, trots att han kallas för en av de små profeterna i "tolvfingerboken", vad det nu är för någonting, vara en gigant likt Hesekiel och Abraham. För han ändrar på Guds avsikter. Det är svindlande! Gud ville förgöra Sodom. Abraham incisterar och stoppar Gud, ett tag. Hesekiel skulle värma sin mat på ett mindre vanligt sätt. Men han ändrar också på Gud. Att ändra på Gud!!?? Kan man leva så nära Honom?! Ja. Tydligen.

Brukar vi inte upprepa det som ett mantra att Gud hör bön? Ja det gör han. Vet du att du kan leva så nära Gud att du kan påverka Honom?! Vet du att du kan komma Gud så nära - om du lever i rätt förhållande till honom - att du blir en historieskrivare i din egen samtid? Det är inga överord. Men tyvärr kan vi som oftast konstatera, att vi inte odlar vår guds gemenskap så innerligt att vi kommer Honom tillräckligt nära, fastän Han inte är långt bort från någon av oss. Amos får tre syner i kapitel 7. Och trots att Gud har redigerat sitt ord sju gånger, så raderar Han inte denna berättelse av prestige. Inte sant? Gud har ingen prestige. Han sände sin son att dö i ditt ställe. Det är avsaknad av prestige! Och Han låter sig framstå som ambivalent. Vilken styrka!

Gud låter Amos se tre olika episoder där gräshoppor, en eld och ett sänklod är ödesdigra symboler på ett negativt gudsingripande. Det kan vara så bland människor. För att först kunna göra något gott, så måste vägen ibland gå genom något ännu värre. Vi är mästare på att ställa till det för oss. Men Gud för alltid saker och ting till den goda sidan. Alltid! Han vill bara gott för Han är god! Detta lät Herren, Herren mig se: Jag såg att Herren, Herren kallade på elden för att utföra hans sak. Och elden förtärde det stora djupet och höll på att förtära landet. Då sade jag: Herre, Herre, sluta! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig? Då ångrade Herren detta. "Inte heller detta skall ske", sade Herren, Herren. Amos: 7:4-6.

Amos ber Gud sluta, som om Gud var en kompanjon. Är det respektlöshet? Nej. Det är en närhet som heter duga. Gud har tagit med det i sin bok för att vi skall se , hur nära man kan komma Honom! Amos bevekar Gud. Gud saknar människor som Amos. Vad kallas sådana? Gudsmänniskor. För de är så intimt förknippade med Honom.

Det är mer än påbjudande.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln