"Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk. 23:34)

Vilken är den största förlust vi människor kan göra? Förlusten av vårt eget liv. Jesus han förlorade sitt liv som människa genom flertalet svek. Romarna dödade till slut honom i en smutsig process. Att förlora sitt liv på grund av någon annan är det värsta vi kan råka ut för, då döden är oåterkallelig. Inte sant?

Vi kan av andra bli berövade annat som inte direkt behöver inskränka på livet. Vänskap. Vår heder. Vårt jobb. Vårt företag. Vi kan bli berövade alla våra ägodelar. Vår bil. Eller annat materiellt. Vi kan förlora vår partner eller förlora vår relation till barn och barnbarn. Vi kan förlora det mesta här i livet men där livet själv är det dyrbaraste. Andras antipatier kan förkläda sig på det mest sofistikerade sätt och motivera sina ställningstaganden i en aldrig utövad och tidigare känd ondska. Du kan till och med bli sinnets sjukförklarad. Och utfryst. Ondskan har så många förklädnader och ett offer drabbas.

Jesus ger oss en mycket viktig lärdom då han hängde på korset och som vi missat för att vi bara tillämpar den på Jesu liv. Men den gäller också oss. Jesus lär oss något ända in i döden. Ja, det är en bön som är minst lika viktig som det "Fader vår" han lärde sina lärjungar; " Förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är. " Det är en bön lätt att be då vi har frid och ro med alla människor. Men om du hänger på ett kors och bödlarna inte förstår den ondska de själva utövar - hur ska man då förhålla sig och hur ska man då kunna väcka deras samveten innan man själv förblöder? Det finns kanske inte alltid tid till försoning under en uppgörelse. Men det finns ett dyrbart förhållningssätt, min vän.

Jesus beder för dem! Inte till dem. Inte med dem. Han ber till sin Fader; "Förlåt dem ty de vet inte vad de gör." Medmänniskor kan vara exponenter för ren ondska utan att de själva vet om det. Annars hade de ju inte dödat Jesus. Då är det mer än befriande för den som är ett offer att kunna framlägga sin sak inför Gud. Det räddar den drabbade ifrån bitterhet och livslångt hat. Så långt det nu blir. Gud är mäktig att ta hand om offret och den bönen och så befria den drabbade. Det är därför Jesus beder så. Men också för att det fanns sanning i bönen, naturligtvis.

Vi har ett annat fint sådant exempel till vår lärdom - vi som lever och inte fysiskt blivit dödade av någon ännu. Det är berättelsen om Stefanus. Han blev stenad av de religiösa - de som borde förstått hans intentioner i livet! Men istället stenade man honom. Står det inte det om Jesus också? "Han kom till sitt eget men hans egna tog inte emot honom. " - de som borde förstått honom tog istället avstånd ifrån honom! 

Om Stefanus står det;

"Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han. (Apg. 7)

Stefanus bar inte på hat. Men han fann ytterligare frid genom de försonande orden; "Herre ställ dem inte till svars för denna synd. " De visste inte heller hur fel ute de var ifråga om Stefanus intentioner då stenarna haglade över honom.

Varken Jesus eller Stefanus behövde invänta någon ånger eller förlåt av de som dödade dem - även om det naturligtvis hade varit idealt för de vållande. De fick nu istället gå en svårare tid till mötes utan en uppgörelse. Men Jesus och Stefanus kunde framlägga saken inför Gud. På så vis blev de både fria från insmygande bitterhet men även beskyddade ifrån det hat som annars ofrånkomligt tar sig in i människans livsrum. 

Så aktiveras det andra budordet ur Jesus bön och får liv. "Och förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är."

Det är inte alltid de vållande ber om vår förlåtelse då de gjort oss illa. Då får vi be Herren förlåta dem. Och be Herren att inte ställa dem till svars.

Ty de vet inte vad de har gjort. 


 

Leonard Ravenhill, you sound like a prophet yourself. Amen! 

 

När Gud skapade människan var vi helt annorlunda till vår karaktär och till vårt sätt att kunna vara. Ja, så skulle vi kunna uttrycka det. Vi försöker ju att vara både goda och medmänskliga efter bästa förmåga men det ska så lite till så visar vi helt andra sidor. Vi till och med dödar varandra. Inte sant?

Vi människor har en nedärvd egoism som vi varken kan dressera eller kultivera bort. Guds tanke var att vi skulle älska vår nästa som oss själva. Tanken var också att det skulle vara naturligt för oss att älska Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ och av hela vårt förstånd. Men vi kan bara konstatera att så har vi det inte.

Det Jesus har gjort för oss människor kan omskapa oss. Om vi bejakar hans kallelse till oss. Det sker då vi blir frälsta. Då får vi ett nytt hjärtelag, ett nytt sinnelag och vi börjar en resa där vi alltmer likbildas med Jesus. 

- Välkommen att lyssna till detta bibelstudium om den rike mannen och Cornelius ur skriften, bibeln - Guds ord!

- Välkommen att följa och prenumerera på YouTube kanalen utan kostnad.

@thommyjakobsson

 

Det finns en del kunskaper om krigets inverkan på oss människor och hur vi människor inte bara reagerar utan faktiskt omdanas i våra relationer till varandra. Allt är inte negativt med krig. Det är sällan man hör det. Judarna som kanske är de mest drabbade av alla etniciteter genom historien, vilka kallas för Guds utvalda folk. Hur går det ihop? Krig är ju av ondo. Och Gud är god.

I Storbritannien finns det numera en minister som i sin portfölj har ensamheten som verksamhetsområde. Han har som huvuduppgift att försöka komma till rätta med ensamheten på nationell nivå. Har du hört något liknande? Våra samhällen är så individualistiska att det med tiden blivit ett samhällsproblem. Självmorden ökar. Den psykiska ohälsan tilltar. Separationerna ökar. Och barnen märks för livet. Generationerna skiljs åt redan på dagisnivå. Och främlingar präglar våra barns uppväxt! På ålderdomshemmen sitter våra föräldrar och matas med mediciner och näringsfattig föda, inför en ensam och pinsam död.

Sverige anses ligga på tionde plats av de mest individualistiska länderna i världen. Vilka de andra länderna är har jag inte sett någon uppgift på. Det kanske är Grönland och Svalbard eller några Söderhavs öar där det inte finns så många människor eller där demografin underbygger det. Bristen på folk torde väl öka samhörigheten istället. Vad vet jag. Men bland storstädernas myller av folk upplever sig alltfler ensamma och ensamhushållen skapar andra problem vid bostadsbrist i en kedjereaktion av ofärd.

I boken - Vem är du när kriget kommer? , av David Bergman så har han tittat på effekterna av krig. Det är en ljus bild han målar upp, vill jag påstå. Ja, frånsett och oaktat alla de som dör, blir sårade, och som skiljs från både familj, vänner och sin hund, förstås. Den ljusa bilden handlar om de framtida effekterna av ett krig. Den är inte genomgående negativ. Men det är helt tydligt och det med evidens att självmordsfrekvensen inte bara går ner, den avtar mätbart under krig. Suicidala individer som kraftigt påverkas av sin egen tankevärld får helt plötsligt annat att tänka på. Så skulle man kunna uttrycka det. Den suicidala makten är kognitiv. Och djävulen som viskar i örat! Livet hamnar under krig på paus och de omedelbara överlevnads strategierna tar all energi och kraft i anspråk. Det är erfarenheter av krig. Sällan definierat.

Jag har länge varnat för och förespråkat en omskakande nationell rotblöta i vårt land - för att inte säga över hela västvärlden. Jag ser dess möjligheter. Vi har blivit så individualistiska och så självständigt gjorda, att det blivit ett hot och en fara i sig för vår art. Det är sanningen. Köerna till psykiatrin av barn - som inte ens kommit in i puberteten - har genom det experiment som skolväsendet utgör och exponerat dem inför - men även den trendiga propaganda som finns i samhället, skapat en genetisk villrådighet - "du kanske i själva verket är någon annan än den du just nu är "... Så sataniskt förföriskt.

"Om saltet mister sin sälta ", säger Jesus, duger den bara till att kastas ut och förtrampas av hedningarna." . Saltet som bromsar förruttnelsen. När en produkt ruttnat är den bortom all räddning! Därför behövs salt. I god tid. Vår kultur är jordmånen. Krig för människorna närmare varandra. Det är konstaterat många gånger.

David Bergman som till yrket är överstelöjtnant och doktor i psykologi tar ett exempel som är mycket typiskt, mycket svenskt och fullt igenkännbart. Han illustrerar så träffsäkert om en mängd människor som står på en perrong och väntar på ett tåg. Tåget är påtagligt försenat och kanske det saknas information om när tåget skall komma eller varför det inte kommit i tid. Vi kan gott känna igen situationen. Plötsligt börjar alla människor obekanta med varandra att titta på varandra. De tittar på klockan och så smått närma sig den ene den andre och påtalar olägenheten - den gemensamma - tåget, varför kommer det inte? Människor som kan stå i rader bredvid varandra och inte ens hälsa på varandra. Som om var och en stod där ensam. Med all sin individualism och självständighet. Ett uteblivet tåg gör plötsligt den enskilde sårbar. Man behöver en annan. Man behöver varandra.

Gud är en god Gud! Han vakar över mänskligheten. Han har de möjligheter som inte vi har att hjälpa oss själva. Han kan sätta ett temporärt fokus på annat som är allmängiltigt - mer än våra egna problem - så att vi blir "ett kollektiv" igen. Man kan, t.ex inte, frysa ihop två makar som gått skilda vägar. De måste värmas ihop. Kärlek är den värme som uppstår vid tycke. Kärleken förenar. "Men då kärleken hos de flesta kallnat ", vad finns då att göra? Bibeln säger att "genom att laglösheten ökar skall kärleken hos de flesta kallna ".

Mina vänner! Vi har nått de absoluta minusgraderna i mänskliga relationer - så till den grad att sexualiteten verkar tagit kärlekens hela plats. Tillfälliga och uppbrutna relationer är helt normalt idag. Jag läste om en man i Närke som för ett antal år sedan till slut åkt fast. Vad hade han gjort? Jo, han hade fortplantat sig med damcyklar i länet. Han hade spanat in sina kvinnliga offers cyklar i förväg och våldfört sig på cykelsadlarna. Här har du en bild på vår samtid! Hur ska vi diagnostisera det? Är det bara en sjuk yttring eller bara sorgligt tragiskt sett ur ett mänskligt perspektiv? Eller har kanske beteendet framtiden för sig? Finns det förklaringsmodeller för sånt? Ligger det inte en djup ensamhet i botten? Säkert. Gud gråter över en alltmer sjuk värld!

Jag har läst några rader i David Bergmans bok och jag ser ju att krig för människor samman. Jag önskar inte krig. Men jag tror och vet att Gud vill hjälpa oss. Det har han gjort förr i historien. Det gjorde han med Gomorra och räddade både den rättfärdige Lot och hans hustru. Det gjorde han för Sodom och räddade Lots barn. Det gjorde han för den tidigare världen under Noa dagar och åtta stycken blev räddade - som ville. Men den gudsfientliga och människofientliga livsföringen fick ett våldsamt slut.

Så hände också när Jesus förutsade att Jerusalem skulle förstöras. "Här skall det inte lämnas sten på sten ". Varför förhindrade inte Jesus det? Istället förutsade han det. Jerusalem som är Davids stad. År 70 e. Kr. intog kejsaren Titus Jerusalem och störtade och brände staden, templet och murarna. Inga stenar låg sedan uppradade längre. Det var den Italienska ockupationsmakten den gången. 

Men hur genljuder inte samma Jesu ord när det smattrar av pimpsten emot freskerna och rappen på Pompejis väggar då straffdomen gick över Pompeji och Herculaneum?(år 79 e. Kr.) Pompeji och Herculaneum korresponderar med Sodom och Gomorra. Pompeji, den promiskuösa Italienska medelhavsstaden. Där lämnades det istället sten på sten. Nio år senare. 

Pimpsten på pimpsten i ett lager av tre meter.


 

Jag vill här delge en blogg som jag publicerade här på min hemsida den 5 februari 2018. Läs den och begrunda.

Hela världen står nu i gungning och det är bara början!

Mina vänner!

Jag har i flera texter skrivit och poängterat behovet av en verkligt genomgripande kris över vårt land och vår kultur. Och när jag talar om kultur så innefattar det vårt sätt att leva. Våra liv skapar vår kultur.

Jag befinner mig just nu i Asien och har idag läst om börsens nedgång i USA under de senaste dagarna. Utan att fördjupa mig i orsakerna eller mekanismerna bakom det så vände jag mig till Gud och frågade om det är på detta sätt vi går in i en djup kris. Jag vet att man bland skribenter noterat att börsen gått ner med 666 enheter eller punkter. Man hänvisar till sammanträffandet om det som står skrivet i uppenbarelseboken om människans tal, som också är vilddjurets tal. Men det där är för mig nonsens i detta sammanhang. Det är fel budbärare som för fram den saken. För om inte Guds ord är gångbart när det går folket väl, varför då skynda till Guds ord när det rasar på börsen några steg? Guds ord är ingen nickedocka bland journalister med skrivklåda. Så just det där är inte något uppseendeväckande och var ingen väckarklocka för mig.

När jag har talat och skrivit i termer om att Sverige behöver skakas om ordentligt så har tidigare profetiska varningar, om en invasion, legat mig nära till hands. Men jag har aldrig kunnat be Gud om krig. Aldrig. Där är det stängt. Just nu i alla fall. Om jag hade kunnat skulle jag gjort det. 

Idag när jag på kvällen lämnade mitt hotellrum för att hotellet ville bjuda oss på middag, så kom tanken till mig; Är det genom ett ekonomiskt kaos som vi går den behövliga krisen till mötes? Tanken var inte sökt den bara kom - som ur ett påstående. Vet du vad som hände sedan? En sång flöt upp omedelbart ur djupet ur mitt inre och det sjöng; " Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar, Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar. Om du tror hans dyra ord, skall du få se hans kraft bli spord. Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar."

Texten är inte från bibeln. Det är en sångstrof. Möjligen två sångstrofer. Jag minns faktiskt inte. Det är flera årtionden sedan jag sjöng den här sången. Och så dyker den upp så där. Jag formulerade orden och meningarna och fick då fatt i budskapet.

Jag är inte naiv. Jag har med tiden lärt mig vem det är som talar så varligt och starkt. Och vem är det som vet vad Gud vill bönesvara? Vem är det?! Den Helige Ande!

Jag känner stor frihet och frimodighet att likt Simson luta mina böner mot börsens pelare i New York. Det gör jag. Jag skall be Gud välta hela börsen! Det kommer att ha effekt. Varför då?

För att Gud är nådig även under straffdomar. Vi behöver väckelse. Den kommer inte på det sedvanliga sättet, min vän. 

Ur bloggen: Från manna från vaktlar, Bangkok, Thailand den 5 februari 2018.

 

Jag har tidigare aviserat att jag ska evangelisera imorgon på stan. Men jag har sett fel i min kalender. Dagarna snubblar formligen över varandra och jag påtalade fel dag. Jag har rättat uppgiften i den tidigare annonseringen men vill också här påtala det ytterligare, så att ingen luras ut och jag inte står där.

På torsdag kommer jag att stå i korsningen Drottninggatan - Gamla Brogatan. Jag är där vid 10.00 tiden några timmar framåt.

- Gud välsigna dig!

 

"Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans. Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning. Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön? Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått. Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss. Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det. Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet. Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor; det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden. Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav? Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav. Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd. Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig. Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de. Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig. Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta." (Psaltaren 80)

Överallt i gamla testamentet finner vi spår av vår frälsare Herren Jesus Kristus. I symbolik, i bilder och i förebilder. Jesus framträdde under det Nya testamentet men hans skugga och konturer ser vi i det Gamla testamentet. Så tydligt och så klart.

I denna tonsatta text från förgången tid där melodin gått förlorad så uttrycker sångförfattaren sin djupa nöd över en utveckling som var allt annat än lyckosam. Nordriket, de tio stammarnas område, var på väg att gå under och författaren tar minnet av Josef till hjälp. Ja, det låter som en partsinlaga i en rättegång där Gud är både den vållande och domaren inför en målsägande. Det är då bara nåd som gäller.

Gud visste mycket väl om det brokiga liv Josef i sången fick leva. Josefs svårigheter i livet som ingen av oss skulle vilja genomleva eller i förväg gå med på att vilja genomlida. Därför är det en öm punkt inför Gud att nämna! Han som banade vägen för Josef.  Josef var här för länge sedan begravd i Sikem, i det område som hans söner fått till arvedel av Jakob. Orten är belägen i Samarien det område vi idag kallar för Västbanken. Ett politisk konstruerat provinsnamn. Ett skällsord!

Men Asaf som skrivit sången han nöjer sig inte med att omnämna Josef inför vår Gud. Han tar till ytterligare kära namn som tillhyggen. Det säger så mycket. Benjamin... Benjamin var Josefs enda helbror. Jakobs älsklingshustru Rakel födde bara dessa två söner. Josef och Benjamin. Hur kär hade inte Josef, Benjamin? Och Asaf påminner Gud om dessa. Asaf bakbinder eller binder upp Guds löften till Abraham utan att nämna Jakob med ett enda ord. Men nämner barnbarn och barnbarns barn vid namn. Så pekar Asaf med hela handen rätt på Guds löften till Abraham. Det är att beveka Gud! Sela.

Vidare i den arsenal av ömma punkter i Guds hjärta så nämner Asaf om Efraim och Manasse. De var Josefs pojkar som fader Jakob lät få utskifta denna del av landet åt sig. Asaf rör vid Guds förverkligande av löftet till Abraham. Det är precis vad han gör. Men nu är hela Nordriket, de tio stammarnas område, i färd med att gå under. Den Assyriska kungen är på väg att inta hela Samarien. Och ockuperar det än idag - om du vill.

Asaf profeterar. Han nämner om en man som Gud ska hålla sin högra hand över. Inte nog med det. Hans högra hands man! Det är en man positionerad på höger sida om Gud. Det vet vi alla nu vem det är. Det är vår Herre Jesus Kristus! Han som var okänd för mänskligheten vid detta tillfälle. 

Asaf är buren av en hög ande. Det är Den Helige Ande. Han nämner Josef. Han nämner Benjamin. Han nämner Efraim och Manasse. Men han omnämner också en man på Guds högra sida som Gud hade fostrat åt sig. Sela.

Så lyftes slöjan lite på glänt - vilket också profeten Jesaja gör då han talar om att "dörrtrösklarnas fästen darrade."  Jesus är dörren till fårahuset. Och till himlen! Dörrar sitter alltid i anslutning till en dörrtröskel. Inte sant? Även till pärleporten. Dess fästen darrade, skriver Jesaja. Himlen var tvungen att hålla igen. Men det var svårt. När tiden var inne skulle Jesus komma. Det var den inte på Jesaja tid. Därför darrade dörrtrösklarnas fästen. Nåden var färdig att spricka! Skriftordet nedtecknat tusentals år före Jesus inträde i världen. Han är sonen Gud fostrat åt sig. Genom lydnad. På sin högra sida. Sin högra hands människoson. Står det inte så?

"Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors." ( Filipperbrevet 2 )

Gode Gud! Din Ande är i mig likt en brustablett som inte upplöses. Låt mig få träda ut på öppen rymlig mark... Giv mig att förkunna ditt ord i denna tid då din eld brinner! Låt också i denna tid ditt rike bli synliggjort. "Skydda trädet som din högra hand har planterat " och låt Herren Jesus Kristus få lysa fram i alla sin härlighet. Genom din Ande.

Jag ber dig.

Amen.


 

På torsdag förmiddag vill jag än en gång gå ut med budskapet om Jesus! I korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan. Det är ett så trängande behov jag har. Vi som kristna ska överlåta oss alltmer åt Herren och ge honom det utrymme han behöver i och genom våra liv. Då kan Guds Ande få en nedslagsplats genom oss.

Men det går inte utan nöd och smärta. Ensamhet och sorg kan också vara vår vägs underlag. Så upplivar Guds Ande vår känslighet för hans röst och han kan bruka oss för hans höga syften. Han går med oss!!

Har du inte din sak klar med Gud, gör då din sak klar inför honom på alla plan. Han är en förlåtande Gud. Vi vet aldrig när vi rycks bort ur de levandes land. Då gäller det att ha sin själs klädnad vit och ren.

Var med och bed för gatumissionen! Att Herren får sin vilja igenom. Det är bara genom träget arbete vi kan få något uträttat. Gud vare lov! Jag skulle kunna be om pengar för detta arbete. Men jag har tyvärr inga utgifter. Så den sidan av saken uteblir. Bed mer till Herren istället och infria åt Herren dina egna löften.

 

Det finns få försyndelser bland kristna som inom äktenskapets område och som får sådant genomslag och sådan motvilja till utövarna som just bland moralfrågorna. Du kan girigt göra dina församlingsbor bankrutt utan att det tillnärmelsevis får så stora rubriker eller konsekvenser som vid sexuella synder. Jag bara konstaterar. Jag försvarar ingen. Jag försvarar inget. Men det är få mellanmänskliga frågor som väcker sådan motvilja som just otrohet i alla dess former. Varför är det så? Våra sinnen kittlas, kanske. Vi föreställer oss bortom brottets och lagens skarpa formulering. Våra sinnen har förmåga och kapacitet att lyfta in brottet i vår egen föreställningsvärld och med ens smutsas vår inre värld - avskyn till trots!

Jesus säger att den som "ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta ".  Handlingen är inte ens utförd. Du är ändå dömd av dina egna tankar, enligt lagen. Jesus skärper därmed lagen och gör dess tillämpning omöjlig. "Alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud."

I gamla testamentet står det om kvinnan som genus att "till mannen skall din åtrå vara." Kvinnan som genus åtrår mannen, säger bibeln. Mannen å sin sida har sitt begär. Bibeln definierar den driften som en "mans vilja ". Fint formulerat men vi förstår vad som menas.

Ofta får vi höra om pastorer och ledare som hamnar i otrohets skandaler. För inte så länge sedan fick en svensk pastor i Uppsala åka ända bort till USA för att ta över ledarskapet över en församling. En megaförsamling. En huvudpastor hade vänstrat. Gång efter annan överraskas vi av dessa överrumplande nyheter och vi förfäras. Pastorn blir bränd för gott och djävulen segrar partiellt. Ibland för all framtid.

Ta gärna del av min förkunnelse här ovan från YouTube. Ta fram din bibel och väg mina ord i Guds ordet. Jesus blev prövad i allt - liksom vi men utan synd!

När man blir lite äldre förstår man bättre att pastorer och andliga ledare är riktigt utsatta. För synden? Ja, för den också. Men han är utsatt för församlingssystrarna. Varför? Därför att till mannen skall kvinnans åtrå vara! Det ligger där rent genetiskt. Än värre blir det för kvinnan då pastorn är smord av Gud. Då finns det än mer av attraktion i honom. I mannen, således. Här har många kvinnor och förkunnare gått över styr på grund av just det faktumet.

En andlig ledare, en pastor, eller evangelist måste ha detta perspektiv klart för sig. Du är attraktiv ! Men du ska varken utnyttja den kunskapen eller låta dig förföras eller låta dig solas i det. Guds Ande bor i dig och du "rör vid själarna" genom din förkunnelse. Det är din utsatta position! 

Ta del av min förkunnelse om den Samariska kvinnan och sprid budskapet om Jesus. Jesus blev frestad såsom vi men han föll inte i synd. Jesus var ju en förkunnare. Jesus gav inte efter för ett tillfällig relation med den Samariska kvinnan. Han föll inte heller för ett långvarigt förhållande med den Samariska kvinnan. Han vann henne för ett evigt förhållande till henne! Men utan sexuella aspekter eller anspråk.

(Prenumerera gärna på min YouTube kanal, så kanske det kommer några fler inspelningar framöver.)

 

En morförälder hittade in till min hemsida. Hon ville få hjälp i bön för sitt barnbarn. "Jesus tog alla sjukdomar på sig på korset ", skriver hon, "och där två eller tre kommer överens i bön, så svarar han." 

Ja, det är verkligen skriftenligt. Så klart att vi ska hjälpa denna morförälder och lyfta den lille inför Gud utan att jag behöver berätta om allt här. Herren känner till allt vi minner honom om. Vi kan alla vara med i den tjänsten här och nu.

Herren är god! Ja, han är så god. Därför svarar han på sitt folks böner!