"Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk. 23:34)

Vilken är den största förlust vi människor kan göra? Förlusten av vårt eget liv. Jesus han förlorade sitt liv som människa genom flertalet svek. Romarna dödade till slut honom i en smutsig process. Att förlora sitt liv på grund av någon annan är det värsta vi kan råka ut för, då döden är oåterkallelig. Inte sant?

Vi kan av andra bli berövade annat som inte direkt behöver inskränka på livet. Vänskap. Vår heder. Vårt jobb. Vårt företag. Vi kan bli berövade alla våra ägodelar. Vår bil. Eller annat materiellt. Vi kan förlora vår partner eller förlora vår relation till barn och barnbarn. Vi kan förlora det mesta här i livet men där livet själv är det dyrbaraste. Andras antipatier kan förkläda sig på det mest sofistikerade sätt och motivera sina ställningstaganden i en aldrig utövad och tidigare känd ondska. Du kan till och med bli sinnets sjukförklarad. Och utfryst. Ondskan har så många förklädnader och ett offer drabbas.

Jesus ger oss en mycket viktig lärdom då han hängde på korset och som vi missat för att vi bara tillämpar den på Jesu liv. Men den gäller också oss. Jesus lär oss något ända in i döden. Ja, det är en bön som är minst lika viktig som det "Fader vår" han lärde sina lärjungar; " Förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är. " Det är en bön lätt att be då vi har frid och ro med alla människor. Men om du hänger på ett kors och bödlarna inte förstår den ondska de själva utövar - hur ska man då förhålla sig och hur ska man då kunna väcka deras samveten innan man själv förblöder? Det finns kanske inte alltid tid till försoning under en uppgörelse. Men det finns ett dyrbart förhållningssätt, min vän.

Jesus beder för dem! Inte till dem. Inte med dem. Han ber till sin Fader; "Förlåt dem ty de vet inte vad de gör." Medmänniskor kan vara exponenter för ren ondska utan att de själva vet om det. Annars hade de ju inte dödat Jesus. Då är det mer än befriande för den som är ett offer att kunna framlägga sin sak inför Gud. Det räddar den drabbade ifrån bitterhet och livslångt hat. Så långt det nu blir. Gud är mäktig att ta hand om offret och den bönen och så befria den drabbade. Det är därför Jesus beder så. Men också för att det fanns sanning i bönen, naturligtvis.

Vi har ett annat fint sådant exempel till vår lärdom - vi som lever och inte fysiskt blivit dödade av någon ännu. Det är berättelsen om Stefanus. Han blev stenad av de religiösa - de som borde förstått hans intentioner i livet! Men istället stenade man honom. Står det inte det om Jesus också? "Han kom till sitt eget men hans egna tog inte emot honom. " - de som borde förstått honom tog istället avstånd ifrån honom! 

Om Stefanus står det;

"Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han. (Apg. 7)

Stefanus bar inte på hat. Men han fann ytterligare frid genom de försonande orden; "Herre ställ dem inte till svars för denna synd. " De visste inte heller hur fel ute de var ifråga om Stefanus intentioner då stenarna haglade över honom.

Varken Jesus eller Stefanus behövde invänta någon ånger eller förlåt av de som dödade dem - även om det naturligtvis hade varit idealt för de vållande. De fick nu istället gå en svårare tid till mötes utan en uppgörelse. Men Jesus och Stefanus kunde framlägga saken inför Gud. På så vis blev de både fria från insmygande bitterhet men även beskyddade ifrån det hat som annars ofrånkomligt tar sig in i människans livsrum. 

Så aktiveras det andra budordet ur Jesus bön och får liv. "Och förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är."

Det är inte alltid de vållande ber om vår förlåtelse då de gjort oss illa. Då får vi be Herren förlåta dem. Och be Herren att inte ställa dem till svars.

Ty de vet inte vad de har gjort. 


 

Leonard Ravenhill, you sound like a prophet yourself. Amen! 

 

När Gud skapade människan var vi helt annorlunda till vår karaktär och till vårt sätt att kunna vara. Ja, så skulle vi kunna uttrycka det. Vi försöker ju att vara både goda och medmänskliga efter bästa förmåga men det ska så lite till så visar vi helt andra sidor. Vi till och med dödar varandra. Inte sant?

Vi människor har en nedärvd egoism som vi varken kan dressera eller kultivera bort. Guds tanke var att vi skulle älska vår nästa som oss själva. Tanken var också att det skulle vara naturligt för oss att älska Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ och av hela vårt förstånd. Men vi kan bara konstatera att så har vi det inte.

Det Jesus har gjort för oss människor kan omskapa oss. Om vi bejakar hans kallelse till oss. Det sker då vi blir frälsta. Då får vi ett nytt hjärtelag, ett nytt sinnelag och vi börjar en resa där vi alltmer likbildas med Jesus. 

- Välkommen att lyssna till detta bibelstudium om den rike mannen och Cornelius ur skriften, bibeln - Guds ord!

- Välkommen att följa och prenumerera på YouTube kanalen utan kostnad.

@thommyjakobsson

 

Det finns en del kunskaper om krigets inverkan på oss människor och hur vi människor inte bara reagerar utan faktiskt omdanas i våra relationer till varandra. Allt är inte negativt med krig. Det är sällan man hör det. Judarna som kanske är de mest drabbade av alla etniciteter genom historien, vilka kallas för Guds utvalda folk. Hur går det ihop? Krig är ju av ondo. Och Gud är god.

I Storbritannien finns det numera en minister som i sin portfölj har ensamheten som verksamhetsområde. Han har som huvuduppgift att försöka komma till rätta med ensamheten på nationell nivå. Har du hört något liknande? Våra samhällen är så individualistiska att det med tiden blivit ett samhällsproblem. Självmorden ökar. Den psykiska ohälsan tilltar. Separationerna ökar. Och barnen märks för livet. Generationerna skiljs åt redan på dagisnivå. Och främlingar präglar våra barns uppväxt! På ålderdomshemmen sitter våra föräldrar och matas med mediciner och näringsfattig föda, inför en ensam och pinsam död.

Sverige anses ligga på tionde plats av de mest individualistiska länderna i världen. Vilka de andra länderna är har jag inte sett någon uppgift på. Det kanske är Grönland och Svalbard eller några Söderhavs öar där det inte finns så många människor eller där demografin underbygger det. Bristen på folk torde väl öka samhörigheten istället. Vad vet jag. Men bland storstädernas myller av folk upplever sig alltfler ensamma och ensamhushållen skapar andra problem vid bostadsbrist i en kedjereaktion av ofärd.

I boken - Vem är du när kriget kommer? , av David Bergman så har han tittat på effekterna av krig. Det är en ljus bild han målar upp, vill jag påstå. Ja, frånsett och oaktat alla de som dör, blir sårade, och som skiljs från både familj, vänner och sin hund, förstås. Den ljusa bilden handlar om de framtida effekterna av ett krig. Den är inte genomgående negativ. Men det är helt tydligt och det med evidens att självmordsfrekvensen inte bara går ner, den avtar mätbart under krig. Suicidala individer som kraftigt påverkas av sin egen tankevärld får helt plötsligt annat att tänka på. Så skulle man kunna uttrycka det. Den suicidala makten är kognitiv. Och djävulen som viskar i örat! Livet hamnar under krig på paus och de omedelbara överlevnads strategierna tar all energi och kraft i anspråk. Det är erfarenheter av krig. Sällan definierat.

Jag har länge varnat för och förespråkat en omskakande nationell rotblöta i vårt land - för att inte säga över hela västvärlden. Jag ser dess möjligheter. Vi har blivit så individualistiska och så självständigt gjorda, att det blivit ett hot och en fara i sig för vår art. Det är sanningen. Köerna till psykiatrin av barn - som inte ens kommit in i puberteten - har genom det experiment som skolväsendet utgör och exponerat dem inför - men även den trendiga propaganda som finns i samhället, skapat en genetisk villrådighet - "du kanske i själva verket är någon annan än den du just nu är "... Så sataniskt förföriskt.

"Om saltet mister sin sälta ", säger Jesus, duger den bara till att kastas ut och förtrampas av hedningarna." . Saltet som bromsar förruttnelsen. När en produkt ruttnat är den bortom all räddning! Därför behövs salt. I god tid. Vår kultur är jordmånen. Krig för människorna närmare varandra. Det är konstaterat många gånger.

David Bergman som till yrket är överstelöjtnant och doktor i psykologi tar ett exempel som är mycket typiskt, mycket svenskt och fullt igenkännbart. Han illustrerar så träffsäkert om en mängd människor som står på en perrong och väntar på ett tåg. Tåget är påtagligt försenat och kanske det saknas information om när tåget skall komma eller varför det inte kommit i tid. Vi kan gott känna igen situationen. Plötsligt börjar alla människor obekanta med varandra att titta på varandra. De tittar på klockan och så smått närma sig den ene den andre och påtalar olägenheten - den gemensamma - tåget, varför kommer det inte? Människor som kan stå i rader bredvid varandra och inte ens hälsa på varandra. Som om var och en stod där ensam. Med all sin individualism och självständighet. Ett uteblivet tåg gör plötsligt den enskilde sårbar. Man behöver en annan. Man behöver varandra.

Gud är en god Gud! Han vakar över mänskligheten. Han har de möjligheter som inte vi har att hjälpa oss själva. Han kan sätta ett temporärt fokus på annat som är allmängiltigt - mer än våra egna problem - så att vi blir "ett kollektiv" igen. Man kan, t.ex inte, frysa ihop två makar som gått skilda vägar. De måste värmas ihop. Kärlek är den värme som uppstår vid tycke. Kärleken förenar. "Men då kärleken hos de flesta kallnat ", vad finns då att göra? Bibeln säger att "genom att laglösheten ökar skall kärleken hos de flesta kallna ".

Mina vänner! Vi har nått de absoluta minusgraderna i mänskliga relationer - så till den grad att sexualiteten verkar tagit kärlekens hela plats. Tillfälliga och uppbrutna relationer är helt normalt idag. Jag läste om en man i Närke som för ett antal år sedan till slut åkt fast. Vad hade han gjort? Jo, han hade fortplantat sig med damcyklar i länet. Han hade spanat in sina kvinnliga offers cyklar i förväg och våldfört sig på cykelsadlarna. Här har du en bild på vår samtid! Hur ska vi diagnostisera det? Är det bara en sjuk yttring eller bara sorgligt tragiskt sett ur ett mänskligt perspektiv? Eller har kanske beteendet framtiden för sig? Finns det förklaringsmodeller för sånt? Ligger det inte en djup ensamhet i botten? Säkert. Gud gråter över en alltmer sjuk värld!

Jag har läst några rader i David Bergmans bok och jag ser ju att krig för människor samman. Jag önskar inte krig. Men jag tror och vet att Gud vill hjälpa oss. Det har han gjort förr i historien. Det gjorde han med Gomorra och räddade både den rättfärdige Lot och hans hustru. Det gjorde han för Sodom och räddade Lots barn. Det gjorde han för den tidigare världen under Noa dagar och åtta stycken blev räddade - som ville. Men den gudsfientliga och människofientliga livsföringen fick ett våldsamt slut.

Så hände också när Jesus förutsade att Jerusalem skulle förstöras. "Här skall det inte lämnas sten på sten ". Varför förhindrade inte Jesus det? Istället förutsade han det. Jerusalem som är Davids stad. År 70 e. Kr. intog kejsaren Titus Jerusalem och störtade och brände staden, templet och murarna. Inga stenar låg sedan uppradade längre. Det var den Italienska ockupationsmakten den gången. 

Men hur genljuder inte samma Jesu ord när det smattrar av pimpsten emot freskerna och rappen på Pompejis väggar då straffdomen gick över Pompeji och Herculaneum?(år 79 e. Kr.) Pompeji och Herculaneum korresponderar med Sodom och Gomorra. Pompeji, den promiskuösa Italienska medelhavsstaden. Där lämnades det istället sten på sten. Nio år senare. 

Pimpsten på pimpsten i ett lager av tre meter.


 

Jag vill här delge en blogg som jag publicerade här på min hemsida den 5 februari 2018. Läs den och begrunda.

Hela världen står nu i gungning och det är bara början!

Mina vänner!

Jag har i flera texter skrivit och poängterat behovet av en verkligt genomgripande kris över vårt land och vår kultur. Och när jag talar om kultur så innefattar det vårt sätt att leva. Våra liv skapar vår kultur.

Jag befinner mig just nu i Asien och har idag läst om börsens nedgång i USA under de senaste dagarna. Utan att fördjupa mig i orsakerna eller mekanismerna bakom det så vände jag mig till Gud och frågade om det är på detta sätt vi går in i en djup kris. Jag vet att man bland skribenter noterat att börsen gått ner med 666 enheter eller punkter. Man hänvisar till sammanträffandet om det som står skrivet i uppenbarelseboken om människans tal, som också är vilddjurets tal. Men det där är för mig nonsens i detta sammanhang. Det är fel budbärare som för fram den saken. För om inte Guds ord är gångbart när det går folket väl, varför då skynda till Guds ord när det rasar på börsen några steg? Guds ord är ingen nickedocka bland journalister med skrivklåda. Så just det där är inte något uppseendeväckande och var ingen väckarklocka för mig.

När jag har talat och skrivit i termer om att Sverige behöver skakas om ordentligt så har tidigare profetiska varningar, om en invasion, legat mig nära till hands. Men jag har aldrig kunnat be Gud om krig. Aldrig. Där är det stängt. Just nu i alla fall. Om jag hade kunnat skulle jag gjort det. 

Idag när jag på kvällen lämnade mitt hotellrum för att hotellet ville bjuda oss på middag, så kom tanken till mig; Är det genom ett ekonomiskt kaos som vi går den behövliga krisen till mötes? Tanken var inte sökt den bara kom - som ur ett påstående. Vet du vad som hände sedan? En sång flöt upp omedelbart ur djupet ur mitt inre och det sjöng; " Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar, Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar. Om du tror hans dyra ord, skall du få se hans kraft bli spord. Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar."

Texten är inte från bibeln. Det är en sångstrof. Möjligen två sångstrofer. Jag minns faktiskt inte. Det är flera årtionden sedan jag sjöng den här sången. Och så dyker den upp så där. Jag formulerade orden och meningarna och fick då fatt i budskapet.

Jag är inte naiv. Jag har med tiden lärt mig vem det är som talar så varligt och starkt. Och vem är det som vet vad Gud vill bönesvara? Vem är det?! Den Helige Ande!

Jag känner stor frihet och frimodighet att likt Simson luta mina böner mot börsens pelare i New York. Det gör jag. Jag skall be Gud välta hela börsen! Det kommer att ha effekt. Varför då?

För att Gud är nådig även under straffdomar. Vi behöver väckelse. Den kommer inte på det sedvanliga sättet, min vän. 

Ur bloggen: Från manna från vaktlar, Bangkok, Thailand den 5 februari 2018.

 

Jag har tidigare aviserat att jag ska evangelisera imorgon på stan. Men jag har sett fel i min kalender. Dagarna snubblar formligen över varandra och jag påtalade fel dag. Jag har rättat uppgiften i den tidigare annonseringen men vill också här påtala det ytterligare, så att ingen luras ut och jag inte står där.

På torsdag kommer jag att stå i korsningen Drottninggatan - Gamla Brogatan. Jag är där vid 10.00 tiden några timmar framåt.

- Gud välsigna dig!

 

"Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans. Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning. Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön? Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått. Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss. Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det. Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet. Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor; det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden. Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav? Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav. Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd. Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig. Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de. Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig. Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta." (Psaltaren 80)

Överallt i gamla testamentet finner vi spår av vår frälsare Herren Jesus Kristus. I symbolik, i bilder och i förebilder. Jesus framträdde under det Nya testamentet men hans skugga och konturer ser vi i det Gamla testamentet. Så tydligt och så klart.

I denna tonsatta text från förgången tid där melodin gått förlorad så uttrycker sångförfattaren sin djupa nöd över en utveckling som var allt annat än lyckosam. Nordriket, de tio stammarnas område, var på väg att gå under och författaren tar minnet av Josef till hjälp. Ja, det låter som en partsinlaga i en rättegång där Gud är både den vållande och domaren inför en målsägande. Det är då bara nåd som gäller.

Gud visste mycket väl om det brokiga liv Josef i sången fick leva. Josefs svårigheter i livet som ingen av oss skulle vilja genomleva eller i förväg gå med på att vilja genomlida. Därför är det en öm punkt inför Gud att nämna! Han som banade vägen för Josef.  Josef var här för länge sedan begravd i Sikem, i det område som hans söner fått till arvedel av Jakob. Orten är belägen i Samarien det område vi idag kallar för Västbanken. Ett politisk konstruerat provinsnamn. Ett skällsord!

Men Asaf som skrivit sången han nöjer sig inte med att omnämna Josef inför vår Gud. Han tar till ytterligare kära namn som tillhyggen. Det säger så mycket. Benjamin... Benjamin var Josefs enda helbror. Jakobs älsklingshustru Rakel födde bara dessa två söner. Josef och Benjamin. Hur kär hade inte Josef, Benjamin? Och Asaf påminner Gud om dessa. Asaf bakbinder eller binder upp Guds löften till Abraham utan att nämna Jakob med ett enda ord. Men nämner barnbarn och barnbarns barn vid namn. Så pekar Asaf med hela handen rätt på Guds löften till Abraham. Det är att beveka Gud! Sela.

Vidare i den arsenal av ömma punkter i Guds hjärta så nämner Asaf om Efraim och Manasse. De var Josefs pojkar som fader Jakob lät få utskifta denna del av landet åt sig. Asaf rör vid Guds förverkligande av löftet till Abraham. Det är precis vad han gör. Men nu är hela Nordriket, de tio stammarnas område, i färd med att gå under. Den Assyriska kungen är på väg att inta hela Samarien. Och ockuperar det än idag - om du vill.

Asaf profeterar. Han nämner om en man som Gud ska hålla sin högra hand över. Inte nog med det. Hans högra hands man! Det är en man positionerad på höger sida om Gud. Det vet vi alla nu vem det är. Det är vår Herre Jesus Kristus! Han som var okänd för mänskligheten vid detta tillfälle. 

Asaf är buren av en hög ande. Det är Den Helige Ande. Han nämner Josef. Han nämner Benjamin. Han nämner Efraim och Manasse. Men han omnämner också en man på Guds högra sida som Gud hade fostrat åt sig. Sela.

Så lyftes slöjan lite på glänt - vilket också profeten Jesaja gör då han talar om att "dörrtrösklarnas fästen darrade."  Jesus är dörren till fårahuset. Och till himlen! Dörrar sitter alltid i anslutning till en dörrtröskel. Inte sant? Även till pärleporten. Dess fästen darrade, skriver Jesaja. Himlen var tvungen att hålla igen. Men det var svårt. När tiden var inne skulle Jesus komma. Det var den inte på Jesaja tid. Därför darrade dörrtrösklarnas fästen. Nåden var färdig att spricka! Skriftordet nedtecknat tusentals år före Jesus inträde i världen. Han är sonen Gud fostrat åt sig. Genom lydnad. På sin högra sida. Sin högra hands människoson. Står det inte så?

"Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors." ( Filipperbrevet 2 )

Gode Gud! Din Ande är i mig likt en brustablett som inte upplöses. Låt mig få träda ut på öppen rymlig mark... Giv mig att förkunna ditt ord i denna tid då din eld brinner! Låt också i denna tid ditt rike bli synliggjort. "Skydda trädet som din högra hand har planterat " och låt Herren Jesus Kristus få lysa fram i alla sin härlighet. Genom din Ande.

Jag ber dig.

Amen.


 

På torsdag förmiddag vill jag än en gång gå ut med budskapet om Jesus! I korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan. Det är ett så trängande behov jag har. Vi som kristna ska överlåta oss alltmer åt Herren och ge honom det utrymme han behöver i och genom våra liv. Då kan Guds Ande få en nedslagsplats genom oss.

Men det går inte utan nöd och smärta. Ensamhet och sorg kan också vara vår vägs underlag. Så upplivar Guds Ande vår känslighet för hans röst och han kan bruka oss för hans höga syften. Han går med oss!!

Har du inte din sak klar med Gud, gör då din sak klar inför honom på alla plan. Han är en förlåtande Gud. Vi vet aldrig när vi rycks bort ur de levandes land. Då gäller det att ha sin själs klädnad vit och ren.

Var med och bed för gatumissionen! Att Herren får sin vilja igenom. Det är bara genom träget arbete vi kan få något uträttat. Gud vare lov! Jag skulle kunna be om pengar för detta arbete. Men jag har tyvärr inga utgifter. Så den sidan av saken uteblir. Bed mer till Herren istället och infria åt Herren dina egna löften.

 

Det finns få försyndelser bland kristna som inom äktenskapets område och som får sådant genomslag och sådan motvilja till utövarna som just bland moralfrågorna. Du kan girigt göra dina församlingsbor bankrutt utan att det tillnärmelsevis får så stora rubriker eller konsekvenser som vid sexuella synder. Jag bara konstaterar. Jag försvarar ingen. Jag försvarar inget. Men det är få mellanmänskliga frågor som väcker sådan motvilja som just otrohet i alla dess former. Varför är det så? Våra sinnen kittlas, kanske. Vi föreställer oss bortom brottets och lagens skarpa formulering. Våra sinnen har förmåga och kapacitet att lyfta in brottet i vår egen föreställningsvärld och med ens smutsas vår inre värld - avskyn till trots!

Jesus säger att den som "ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta ".  Handlingen är inte ens utförd. Du är ändå dömd av dina egna tankar, enligt lagen. Jesus skärper därmed lagen och gör dess tillämpning omöjlig. "Alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud."

I gamla testamentet står det om kvinnan som genus att "till mannen skall din åtrå vara." Kvinnan som genus åtrår mannen, säger bibeln. Mannen å sin sida har sitt begär. Bibeln definierar den driften som en "mans vilja ". Fint formulerat men vi förstår vad som menas.

Ofta får vi höra om pastorer och ledare som hamnar i otrohets skandaler. För inte så länge sedan fick en svensk pastor i Uppsala åka ända bort till USA för att ta över ledarskapet över en församling. En megaförsamling. En huvudpastor hade vänstrat. Gång efter annan överraskas vi av dessa överrumplande nyheter och vi förfäras. Pastorn blir bränd för gott och djävulen segrar partiellt. Ibland för all framtid.

Ta gärna del av min förkunnelse här ovan från YouTube. Ta fram din bibel och väg mina ord i Guds ordet. Jesus blev prövad i allt - liksom vi men utan synd!

När man blir lite äldre förstår man bättre att pastorer och andliga ledare är riktigt utsatta. För synden? Ja, för den också. Men han är utsatt för församlingssystrarna. Varför? Därför att till mannen skall kvinnans åtrå vara! Det ligger där rent genetiskt. Än värre blir det för kvinnan då pastorn är smord av Gud. Då finns det än mer av attraktion i honom. I mannen, således. Här har många kvinnor och förkunnare gått över styr på grund av just det faktumet.

En andlig ledare, en pastor, eller evangelist måste ha detta perspektiv klart för sig. Du är attraktiv ! Men du ska varken utnyttja den kunskapen eller låta dig förföras eller låta dig solas i det. Guds Ande bor i dig och du "rör vid själarna" genom din förkunnelse. Det är din utsatta position! 

Ta del av min förkunnelse om den Samariska kvinnan och sprid budskapet om Jesus. Jesus blev frestad såsom vi men han föll inte i synd. Jesus var ju en förkunnare. Jesus gav inte efter för ett tillfällig relation med den Samariska kvinnan. Han föll inte heller för ett långvarigt förhållande med den Samariska kvinnan. Han vann henne för ett evigt förhållande till henne! Men utan sexuella aspekter eller anspråk.

(Prenumerera gärna på min YouTube kanal, så kanske det kommer några fler inspelningar framöver.)

 

En morförälder hittade in till min hemsida. Hon ville få hjälp i bön för sitt barnbarn. "Jesus tog alla sjukdomar på sig på korset ", skriver hon, "och där två eller tre kommer överens i bön, så svarar han." 

Ja, det är verkligen skriftenligt. Så klart att vi ska hjälpa denna morförälder och lyfta den lille inför Gud utan att jag behöver berätta om allt här. Herren känner till allt vi minner honom om. Vi kan alla vara med i den tjänsten här och nu.

Herren är god! Ja, han är så god. Därför svarar han på sitt folks böner!

 

I dag blev det en spontan insats på stan med flyers om Jesus! Det var givande. Många besökande som kommit till Stockholm för att se fotbollsmatcher gick förbi i korsningen Gamla Brogatan-Drottninggatan där jag brukar stå. Bra att de fick en påminnelse om de eviga tingen. Många kristna kommer också förbi och är så glada att träffa likasinnad. Vi står ju alla i ett gemensamt arbete.

- Guds välsignelse!

 

Det blev några timmar på stan idag. Men det är som att det hänt något bland människorna. Intresset verkar ha avtagit när det gäller mottagligheten. Vi lever ju i oroliga tider. Arbetslösheten ökar, inflationen tilltar igen och löftet om sänkta räntor har stannat av. Det sätter sig på sinnena.

Det brukar ta ett par timmar att dela ut fem hundra flyers på Drottninggatan i Stockholm. Men idag fick jag bara ut hälften. En markant skillnad. Men det beror också på hur många samtal man får.

En äldre kvinna var inte frälst men hon brukade ändå be för sina barn och barnbarn. Det är ju ett märkligt förhållningssätt. Men du ser; människor har en tro någonstans men behöver vägledning och hjälp att ta ett beslut för sin frälsning skull. Det är evangelistens uppgift! Gud vare lov!

En pastors son som själv kommit upp i åren stannade till. Han hade kommit så långt bort från det att det inte fanns något bekännelse kvar. Men det fanns mycket kunskap om Jesus. Då gäller det att med de rätta orden och med allvar och emfas peka på Jesus!

Någon frågade vilket samfund jag tillhörde. Det här är ett eget initiativ, sa jag. Men då slog det mig att evangelisationen är ju mer övergripande än så. De människor jag möter träffar visserligen på en man under ett eget initiativ, men det hjälper också alla församlingar som har en offentlig verksamhet. Jesus är inte bara min, om vi säger så. Vi får se saker i ett större perspektiv men ändå inte underskatta det egna själavinnandet.

Tänk att jag fått vittna för 2 5 0 människor idag. Det är så stort! Nu ser jag fram emot nästa tillfälle.

- Tack Jesus! Till din ära.
 

I morgon vill jag gå ut med mina traktater igen i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan. Det fyller mig med en så outsäglig glädje. När man gör Guds vilja då följer en himmelsk välsignelse som är obeskrivlig. Jesus blir så närvarande och bönen vill inte ta slut. Det blir inte en bönestund med en massa behov som Herren måste ta sig an. Nej, då vill man bara vara i hans närhet och njuta av den salighet han ger. Bättre kan jag inte beskriva det.

Den som är kallad av Gud får ofta gå ensam. En ensamhet som Abraham fick uppleva. Som Hanock upplevde. Som Mose och som Noa fick erfara. Hur ofta var inte profeterna helt ensamma men också föraktade? Den som är kallad av Gud är ensam och upplever sig ensam. Han kan inte bryta den isolering. Varför är det så? Paulus blev till och med övergiven! Jo, det är för att det finns ett rum, det finns en uppgift, det finns en kallelse man aldrig kan dela med andra. Det rummet är inrett med ensamhet. Det är bara Gud som har tillträde dit. Så har han velat ha det. Gud vare lov! Jag har själv känt en ensamhet sedan jag var tio år. Och den har tagit sig många uttryck. Det har tagit mig över femtio år att förlikas med det. Det får ta den tid det tar! Den går nämligen inte att överbrygga. Det är att vara avskild för Herren. Gud vare lov! 

Jag skulle vilja dela så väldigt många traktater imorgon! Nå så många med påminnelsen om Jesus innan han hämtar mig hem till sig. Guds Ande kan sedan arbeta med människor utifrån deras relation med honom. Det är alltså aldrig meningslöst att påminna om Herren, trots att vi inte alltid får se några resultat.

Många är de som nu gått hem till Herren och deras arbetsdag är nu slut. Då måste andra ta vid! Ja, jag vill ta vid och fortsätta kampen för människors eviga väl.

Jag tackar Herren att jag fått detta på min lott. Så enkelt egentligen. Och jag gör det för Herren. Det vet han och min ande fröjdar sig. Lovat vare hans namn nu och för evig tid!

Den som är ensam med Herren är aldrig ensam. Jag och den Helige Ande går samtidigt imorgon. Vi är där vid 11.00-tiden.

En jubelsång nu tonar i mitt hjärta. Jag är ej fånge mer jag blivit fri. Nu svunnen är för evigt synd och smärta, Mitt hjärta fylls av himmelsk harmoni.

Kör: Säg känner du den inre glädjeströmmen, Som endast Jesus Frälsaren kan ge. Du salig i min sång då kan instämma, Och prisa Gud våra dyre Frälsare.

Förr sorgens klagan fyllde hjärtats inre, Och tomhet stor och hopplöshetens nöd. Men nu mitt hjärta fylls av himlafriden, Han segrat över synd och sorg och död.

Varför i världen söka frid och lycka, När glädjen finns till fylles hos vår Gud. Och frid som ingen kan ifrån dig rycka, O, börja nu att vandra på hans bud.

Kör: Du känna skall den inre glädjeströmmen, Som endast Jesus Frälsaren kan ge. Ja, salig i min sång du kan instämma, Och prisa Gud, vår dyre Frälsare.

- Sång av Sven T. Larsson -

 

Jag vill än en gång - och säkert inte den sista - länka till A.W. Tozers inspelade förkunnelse från 1960 talen. En verklig gudsman med stort renommé.

Vad är en god förkunnelse? Ja, den som är sänd av Gud talar Guds ord, står det i skriften. Men det är mer än att bara textrelatera till Guds ord. Guds Ande måste vara med och upprätthålla bärvågen och först göra texten levande. Annars blir det bara tomma ord. Ett sant förhållande likt papegojor. De kan repetera ord.

Förkunnelse av Guds ord är också att likna vid att ge mat. Andlig föda. Det är skillnad på mat man äter i krig och under fred. I krig är den ofta byggd på konserver. Mat som kan vara tillagad för flera år sedan. Konserverade, tillagade råvaror, där morötterna är rundade i kanterna och ser likadana ut allihop. Orginaliteten är borta. Osöta. De ligger i spa, oförargliga och smaklösa. Ja, alla tillsatser vid processerna lägger en tråkig smak på de gröna ärtorna och den kryddlösa raviolin. För att inte tala om näringsfattigdomen. Det är skillnad på inlagd sparris och den färska ekologiskt odlade, stekta i smör. Så upplevs många framträdanden under kontrast.

Gud vill levandegöra sitt ord! Så att talaren också tar eld. Det är inte för mängden ord vi kommit. "Säg allenast ett ord, så blir din tjänare frisk ", sa hövitsmannen till Jesus. Vilket ord skulle det vara, föreslår du? Kunde han inte ha sagt; Säg bara en mening så blir din tjänare frisk? Hans tro sträckte sig så långt att Jesus inte ens behövde vara fysiskt närvarande, hos den sjuke. Att befalla någon att bli frisk kräver åtminstone två ord. - Bli frisk! - Var helad! Men vi försöker kompensera vår otro genom att röra upp hela Betestadammen med mänsklig kraft, med mänskliga ord. När vi härjat färdigt är vattnet grumligare än förut. Vi muddrar istället för att läska.

Ta dig tid och lyssna på A.W Tozer. Det här är inte förkunnelse för sina många ords skull. Ord måste man frigöra sig ifrån för att få tag i de rätta orden.

Till veckan måste jag ut med traktaterna om Jesus igen! Så är det bara. Mina kusiners mamma gick hem till Herren i veckan och evigheten gör sig påmind. Jag ber för min käre morbror som tjänat Herren att han ska orka under den här svåra tiden. Jesus ska vara med honom den sista sträckan! Jag ber också att Herren ska beröra mina kusiner och väcka deras barnatro till liv, än en gång. Döden är en mäktig evangelist. Den skakar om oss som blir kvar och vi får en stark påminnelse om det vi ständigt förtränger. 

Vårt eviga väl!

Snart brister skyn, och Jesus kommer åter. Att hämta hem sin återlösta brud. Snart brister skyn, Se, bruden gör sig redo. O, säg min vän, är du väl med bland dem?

Kör: Se till att du är klädd i vita kläder... Se till att olja inte fattas nu! Se till att du är klädd i vita kläder, Se till att du är redo varje stund.

Se, han har sagt att han ska komma åter Uti en stund då ingen väntar det. Ge därför noga akt på hur du vandrar, Att du den dagen ej blir lämnad kvar!

Gå ut att bärga in den sista skörden, Som står där mogen, väntande på dig! Gå ut, gå ut på gator och i gränder! Gå ut till dem, hör Herren bjuder dig!

 - Sång av Vivianne Mårtensson -

 

Träffade på en inspelning av A.W Tozer på YouTube. Trodde aldrig jag skulle få kunna höra honom tala. Men det visar sig finnas flera inspelningar av honom på nätet. Tozer, som avled redan 1963 betraktades redan under sin levnad som en profetröst.

Jag länkar hans förkunnelse här som är av mycket dålig teknisk kvalitet men för den som är villiga att lyssna, så går budskapet ändå fram. Mycket värdefullt!

Vad är en profet? Det är en förkunnare. Kallad av Gud. De hämtar aldrig sina råvaror från skafferier där konservburkar stått på rad i åratal. Andliga rätter som likt konserver är tillagade för länge sedan och som bara är ett eko av andras utlärda teser och förkunnelser. Det märks vid avsmakningen. Visserligen sanningar. Men döda sanningar. - Bokstaven dödar men Anden gör levande!

Nej, de har själva fått de färska råvarorna i bön inför Gud. Och med den Helige Andes hjälp tillagar de märgfeta rätter. Därför blir vi så särskilt berörda av deras tal. Det blir då till ett tilltal, svårt att värja sig emot. 

- Sådana fattas oss!


 

Här är det senaste inspelade programmet på Youtube.

Var med och sprid länkar och budskapet till andra. Gud välsigna dig!

 

Det blev två timmar på stan idag med evangelium. Flera givande samtal. Några mycket allvarliga. Evigheten stod som ett stup intill och jag fick varna med det djupaste av allvar. Jag är ju inte i behov av fler medlemmar till kyrkan - primärt sett. Inte heller är jag beroende av pengar för den yttre verksamheten, så att jag behövde vara inställsam och bli populär. Gud vare lov! Det gör mig fri att tala allvar med människor. Livet är allvarligt! Utan Jesus går du till helvetet!

En algerier som jag minns sedan min barndom har jag nu tre gånger fått tala med. Han kom som flykting, mötte Gud och bildade familj. Men han var mycket hatisk till världsordningen. Och det var Guds fel. Han hade kastat sin tro men ville inte förklara när och hur eller varför. Då är det svårt att kunna hjälpa.

Jag fick varna honom påtagligt. Han trodde inte längre att Jesus fanns. Han trodde inte heller att Jesus ska komma tillbaka. Och det är ju följdriktigt i allt sitt logiska resonemang, om man nu förfäktar att Jesus inte finns. Ett ohållbart resonemang där en hund låg begravd.

Den Helige Ande bemötte honom på varje punkt. Att Jesus inte kommit än är ju inte en dementi på att han inte ska göra det, påtalade jag för honom. Om du brukar se på nyheterna klockan 21.00 då kan du inte tidigare lägga den utsändningen. Den kommer kl. 21.00. Jesus ska komma tillbaka på en bestämd tidpunkt. Svårare är det inte. Vi kan inte bestämma att Jesus inte kommer tillbaka bara för att han inte gjort det hittills. Vilket självbedrägeri! Du blir lämnad kvar!! Gode Gud!

Jag hoppas att detta inte var sista chansen för min vän och broder. Mitt hjärta glödde för honom. I kärlek. Tro mig! Gud är mitt vittne. 

En tidigare kollega kom med käpp. Han hade fått ett trasigt knä i en olycka. Samma knä som jag hade problem med. Jag vittnade med emfas för honom över hur Gud kan läka skador. Först genom immunförsvar och genom den läkekraft Gud lagt ned i våra kroppar. Ett sår, till exempel, läker ju av sig själv. Det finner vi vara för självklart. Det är det inte. Gud har utrustat kroppen så. Men när kroppen inte klarar av att reparera sig själv - då kan Gud gripa in!, sa jag, och rörde vid hans knä utan lov. Jag berättade om mina egna erfarenheter vid min meniskskada. Mannen bad inte mig be för honom. Det är ett villkor, vill jag säga. Så gjorde Jesus. Jesus brukade fråga; Vad vill du jag ska göra för dig? Det är en viktig notering. Den öppnar trons möjligheter.

Gud vare lov! Floden stiger i korsningen där på Gamla Brogatan - Drottninggatan. Den är en verklig missionsplats. Där ska mycket bli uträttat för Herren. Jag har lidit mycket över att inte fler ansluter sig. Men man sover! Idag kände jag att himlen var vidöppen och all den himmelska världens andliga välsignelser vilade över den ensamarbetande. Och du gick miste om alltihop! Ära vare Gud, vilken fin dag vi hade, jag och den Helige Ande. Jag väntar med spänning på vad Herren ska uträtta på den platsen.

Den Helige Ande är inte en lillebror i gudomen. Vi förhåller oss ofta så till honom. Gud är fadern. Han är högst. Jesus är sonen. Han är vårt fokus. Men Hjälparen då? Är han bara en namnlös springpojke, svår att sätta i arbete? Nej, så klart inte!! Han är lika verklig som Jesus och han är ju oss närmast och "han ska taga ifrån mig ", säger Jesus, "och förkunna för eder ". Ha förtroende för den Helige Ande, min vän. Vi beter oss ofta som att vi måste beskydda denne lillebror så att han inte tar över Jesus plats... Vad är det för dumheter! Han kommer aldrig att göra myteri. - Han är i symbios med Herren, min vän. Det är ju han som ska utföra verket genom oss. Han är på Jesus och vår sida. Ska vi då inte tala med honom? Så har vi inte fått lärt oss, helt enkelt. Ett nära samarbete är nödvändigt. Det kan vi se hos de första apostlarna också.

Låt oss ha stort förtroende för honom!! I Jesu namn. Han är mycket känslig och därför måste också vi bli mycket mer känsliga. Det är ju hans element. Känsliga det blir vi genom lidanden. 

I den Helige Ande och under den Helige Andes kraft.

 

I morgon kommer jag att stå i korsningen Gamla Brogatan och Drottninggatan och dela ut flyers om Jesus. Jag är där vid 11.00-tiden. Det är den viktigaste uppgift man överhuvudtaget kan få och ha. Som jag skrivit många gånger; Det är som att stå vid evighetens rand och mana människor att lämna sina liv åt Jesus.

En dag är det för sent! Du har inte någon tid kvar att odla din bitterhet, du som en gång levt med Herren. En dag tar detta slut. Då står du utanför i en evighet lång. Besinna dig! Medan tid är. Låt inte det förflutna binda dig. Gör upp med ditt liv och kom åter till Jesus! Han har en öppen famn för dig.

Jag bifogar också här igen min förkunnelse över berättelsen om kvinnan och Jesus vid Sykars brunn. Den har en introduktion på 10-15 minuter som lägger grunden för texten. Det kan verka långt. Men har du en levande tro på Gud så är det nog inte så plågsamt att ta sig igenom. Den som är hungrig på Guds ord lyssnar säkert. Ta fram din bibel när du lyssnar till förkunnelsen så du kan följa med i texten och bedöma det som sägs. Berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn är möjligen en nyanserad utläggning. - Lyssna och sprid den gärna!

Nästa vecka hoppas kunna spela in ett nytt program för YouTube över texten i Matteus 19. Texten handlar om den rike mannen som kom till Jesus. Vi ska problematisera texterna kring vårt ägande och hur egoistiska vi är även som troende. Om möjligt genomförbart med Guds nåd.

Gud välsigna dig att be för traktatmissionen och be att Herren reser upp brinnnande, levande och fria troende som kan få fatt i en biograf eller en teaterlokal för ett evangelisationssyfte här i Stockholm! En samlingsplats. Ett vardagsrum. Det är ju helt förskräckligt hur sömnaktigheten griper den ene som den andre i dessa dagar. Den andliga sömnaktigheten som tar vem den vill. Man syns inte. Man hörs inte. Man är overksam. 

Det är en väldig dementi på Jesus snara tillkommelse i ändens tid. Den som somnat märker det inte. Men de vakna ser de sovande! Det är det pinsamma. De vakna hör de tunga andetagen. Smörjelsen är där inte längre. Förkunnelsen blir tung och griper inte längre hjärtan. Pulsen har gått ned i viloläge.

"De som var redo gick in i bröllopssalen ", säger Guds ord. Var inte de sovande redo? Jo, det var de. I grund och botten. Men de sov! De nådde aldrig fram. De saknade olja i käril. Vid midnattstid ljöd ett anskri; "Se brudgummen kommer. Gå ut att möta honom! "Man gick. Man började gå. Men man stannade. Man somnade.

Det var det förödande beslutet i senmidnattstid.

 

Jag hittade ett videoklipp av David Wilkerson på höjden av sin tjänst. (Tyvärr kan jag inte bifoga klippet här.) En ljuvlig röst som har tystnat. Vi märker först när de har gått ur tiden hur mycket vi saknar profeterna. Profeter är inga papegojor som försöker härma något och de gör en och en annan på dåligt humör. 

Låt mig få översätta orden han sa i klippet. De gäller ung som gammal. Kanske att orden är mer gångbara hos en lite mognare läsekrets. De unga kommer tyvärr ändå inte att kunna ta till sig visdomen, i sin framfart. Och förmår inte lyssna till den och följa den, av naturliga skäl.

" Jag är sjukt trött på människor, särskilt unga människor som är singlar och missbelåtna och de är missnöjda och nedslagna, de tänker att bara jag får en god fru eller en god man så kommer alla mina problem att lösa sig, NEJ!, om du är missnöjd när du är singel, så kommer du att bli dubbelt så missnöjd när du är gift. Om du letar efter en relation som ska göra dig harmonisk, då är du på fel väg. Det kommer inte att fungera! Du kommer inte att kunna tillföra något i relationen förrän du är absolut fullt tillfredställd om vem du är i Kristus."

- David Wilkerson -

 

Det är medtagande att se de äldre ur sitt liv kallas hem till Gud. En efter en. Jag är nu 61 år gammal. Det är förstås bara en siffra. Men går ändå inte att negligera.  Jag som bär tandställning när jämnåriga kikar på löständer i smyg. Lovat vare Gud! Låt mig få bli riktigt gammal så jag hinner uträtta något för dig, Herre!!

Men vi vet inte någon av oss hur gamla vi kommer att bli. Guds ord säger att om livet blir långt så når vi 70 - 80 år. Då har jag tio till tjugo somrar kvar. Man blir ju riktigt omskakad. Det här är frågor man skjuter på framtiden hela tiden. Det går liksom inte att "levnadsglada" och satsa på framtiden ur ett jordiskt perspektiv och tänka på ett bortre slut. Men de facto så är det så!

Jag får nu höra om en efter en som somnat in. Härom veckan begravdes i Borås en vän till mig. Idag nådde mig ett nytt dödsbud.

Den 18 februari kommer jag att viga dagen för traktatmission i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan. Det är sååå angeläget att tala allvar med människor; - Bered dig möta Gud! Det kan vi genom ett möte med Jesus.

Gode Gud! Det är att stå mellan himmel och jord och varna människor. Att överlämna sitt liv i Jesus händer. Det är vårt hopp och vår räddning för evigheten!

Om du inte gett upp...var med och bed för denna gärning! Den är liten och äkta men sannerligen inte betydelselös. 

- Gud ska välsigna din insats!

 

I dag finns det så mycket av ockulta krafter i förklädnad som är i rörelse. Predikanter som får människor att skaka och ramla omkull utan att man kan skörda någon egentlig frukt av det. Men en som inte kan gå och som likt på apostlarnas tid restes upp i Jesus namn är verkligen något att kunna ära Gud för.

Kanske vi får gå tillbaka så långt som till 1950-talet för att så rent och klart få se Herrens gärningar på detta område. Utifrån ett mänskligt perspektiv så krävs det ett stort mod av förkunnaren att ställa sig i en tjänst och till Herrens förfogade för att "våga" göra detta. Vi besitter ju inte någon kraft i oss själva. Och jag kan försäkra att fienden var efter honom varje sekund av hans liv. Tro inget annat.

Vad tror du det betydde för den rullstolsbundne? ALLT! Jesus vill hjälpa människor idag. Också vi är kallade att lösa dem.

A.A Allen hade verkligen inte ett lätt liv med sin svåra bakgrund och barndom. Men Herren tog ut honom för den tjänst som betydde så mycket för många. Det är underbart att följa hans steg och den oerhörda Guds kraft som vilade på honom. Titta gärna på inslaget. 

- Gud vare lov!
 

"Herren talade till Mose. Han sade: Befall Israels barn att bära till dig ren olja av krossade oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. " (3 Mos. 24:2)

Biblisk förkunnelse är som en tillredd måltid. Men den måste vara smord. Här duger inte det kolesterolhaltiga fettet som förebild. Istret. Andlig förkunnelse måste vara smord med olja. Förkunnaren måste också vara smord. 

I dagens bibeltext framgår det att ren olja skulle framställas till ljusstakarna. Den rena oljan var av betydelse för lågan. Om oljan var oren skulle röken öka - på bekostnad av ljuset och ta över ljusets plats. Sot skulle istället sprida sig. Sot är mörkt och inte ljus.

Vi är ljus i världen. Skulle vara. Vår själ är det kärl som i motsvarande grad i bildspråket utgörs av veken. Veken, som indränkt i olja sätter oljan i brand. En bild. Men instruktionen Mose fick, den rymmer mera.

Oliverna skulle vara krossade. Det är så man får fram olivolja. I en annan bibelöversättning står det att de skulle vara stötta. Ohh...vi frågar våra vänner när vi varit för sanningsenliga; -"Blev du stött?" Det vill säga; blev du sårad? Bilderna ligger nära varandra och skapar med ens ett hologram. Oliverna behövde utsättas för en omtumlande process. Olivens utförande behövde genomgå en oöm behandling för att olivoljan skulle sippra ut och rinna ned i rännan. Vi talar om att vara krossad - förkrossad. "Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta ", säger skriften. Om det förkrossade hjärtat sitter i en förkunnares bröst - hur skulle då Kristus undgå att lysa fram genom orden, i all sin glans? Sela.

En sotig veke kan endast gömmas i elden. Alla tända vekar är brända. De absorberar då lättare oljan. Den Helige Ande omhuldar så förkunnaren att vi undrar; Hur är det möjligt? "Är inte detta timmermannens son?", sa de om Jesus. "Är inte dessa olärda män av folket?", sa man om lärjungarna då man kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus.

När jag var ung ombads jag ibland att tala i min ungdoms församling. Det hände att efter påannonseringen sjöng man en sång. Jag kunde då resa på mig och gå ut ur mötet till mötesledarens stora sorg. Ordet var då inte levande för mig. Och jag visste det. Det finns ingen församlings administration som ger en sådan sina rekommendationer, vill jag lova. Men jag satte förkunnelsen högre än mitt eget anseende! Den osmorda förkunnelsen. Vi har alldeles för många som bara pratar ur skafferiet. Och vi har ännu färre andesmorda förkunnare idag. Smorda! Oljestinna! Kringgärdade med eld utan sotig rök!!

Förkunnelsen liknar idag många gånger ett religiöst prat. Hundra klichéers tal i ett räcke. Man bjuder på andlig mat men man plockar ur skafferiet på måfå. En näve cornflakes. En nypa salt. Två händer vetemjöl, nötter och sirap. Rågmjöl för nyttans skull och så häller man i ägg och mjölk för att skapa ett glegg. Så tror man att man bakat ett bröd... Man tror att man är ledd av den Helige Ande men man bara pratar ur det egna minnet. Man papegojar och upprepar bara vad man sagt tidigare eller hört andra säga, när vi skulle vara som örnen. När örnen ropar då är det angeläget. Då är det allvar!

Mina vänner! Andesmord förkunnelse är inte att plocka bibeltexter ur minnet som du i realtid kan komma på. Verbalinspirationen rör sig på betydligt större vingar. Den taleträngde utan budskap är som en irrfärd. En färd som börjar i Haparanda och slutar i Falköping. Behållningen blir därefter. Och resultaten uteblir. 

Det måste finnas oliver för att få fram olivolja. Men det räcker inte med det. De måste krossas. Jag tycker mycket om den översättning som anger att de måste vara stötta. Kanske det till och med för någon betyder att man är ut-stött. Man är alltså inte bara stött i ordets direkta betydelse. Man är också utstött. Gode Gud! Här vakar änglar parvis till hjälp och räddning för en sådan. Sela.

Har du inget att säga av andlig art. Var tyst. Det är inte farligt. Gå ut och prisge den dyrbara oljan med ett högre värde, än ditt eget anseende. Du kommer att stötas och blötas av tårar och oljan kommer att frambringas ur ditt liv.

Förkunnelse utan den Helige Andes färska olja är som att äta torrfoder utan vätska, när till skillnad en andesmord förkunnelse sätter både två och tre stjärnor i restaurangguiden. Sluta förkunna ur ditt gedigna minne. Bli uppfylld av den Helige Ande. Orden faller annars bara i en hög framför dig. Det blir bara ett religiöst prat. Blanda inte alla möjliga ingredienser bara för att det anses vara ätbart. Det blir inget bröd av det!

Nej, märgstarka rätter kräver sin förberedelse i bön och olivers stötande och blötande under tårar. Då ska kärlet under tryck frambringa oljan. Olja som räcker både till lampan och käril.

Den står högt i pris idag. 
 

"Då bad Simson till Herren och sa: Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas filisteerna för att de har gjort mig blind. Sedan tog han tag i de två mittpelarna med all sin kraft. Herre, låt mig dö med filisteerna, bad han. Och templet rasade samman över filisteernas ledare och allt folket, och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än dem han tidigare hade dödat under hela sin livstid." ( Dom. 16:28-30 )

Berättelsen om domaren Simsons gärning och uppdrag av Gud är en dramatisk läsning. Nu har hela bibeln utkommit som Kärnbibeln på Sjöbergs förlag, med kommentarer och utvidgad förståelse för skriftställena och jag har en invändning.

När jag läser bibelutgivarens kommentarer över detta skriftställe i Domarboken så anger man följande utläggning i Kärnbibeln och läs noga;

( I berättelsen om Simson används ordet koach om hans egen styrka och förmåga sju gånger (se vers 5, 6, 9, 15, 17,19 och 30). Här är enda gången han använder tilltalet  Adonai Jahve (Jfr Dom 15:18 ). Det går att se ett visst ödmjukande i Simsons bön, men samtidigt visar flera detaljer på motsatsen. Bönen centrerar kring honom själv, av bönens 18 ord är 5 personliga pronomen (jag, min, mina), inget nämns om hans uppdrag för att rädda det israeliska folket. Uttrycket "bara denna gång" visar på samma impulsiva kortsynthet som har karaktäriserat hela hans liv. Han har varit driven av sin syn, och även om han inte har sina ögon kvar, blir det ändå själva motivet till varför Gud ska hämnas hans ögon. )

Vad är detta för någonting?! Man skulle kunna tro att det är Libris förlag som utgivit denna bibelkommentar. Jag vill genast skynda mig att fråga; Är det så här Sjöbergs förlag skulle behandla sin egen personal, som varit i deras tjänst, vid egen uppsägning? Vilken avtackning i så fall. Frågan är pedagogiskt ställd.

Var inte Simson Guds redskap då han välte omkull templet över fienden, det sista han gjorde i livet? Var det inte Gud som gav honom den sista styrkan som skriften också anger och att "han dödade fler genom sin död än under sin levnad "? Den gärningen var väl inte av egoistiska skäl som kommentaren antyder. Hela Simsons liv handlade ju om att Gud sökte sak med filisteerna. Det är ledmotivet i Simsons liv. Hur kan man då hamna i en sådan kommentar som här i Kärnbibeln? Gud kom med sin nåd över domaren och den förbises i kommentaren. Var inte denna gärning också en Guds gärning och inte bara av egenintresse hos Simson? Hans bön är efter Herren vilja och han var redskapet. Ska han behöva skämmas för den? Kommentaren skäms åtminstone över hans bön. Att han sörjde sina ögon och ville hämnas. Så fel betonat i kontexten. Gud konfirmerade ju hans bön och bönhörde. För att kunna strida måste man kunna se fienden. Både nu som då. Inte sant? Men han bad inte om nya ögon. Han bad om att en sista gång för utföra Herrens verk. Fullständigt oegennyttigt. Han dog till och med på kuppen!

Skriften är noga med att i sitt bokslut och i sin dödsruna över Gudsmannen skriva; "...och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än dem han tidigare hade dödat under hela sin livstid." Genom vilkens kraft då? Genom Guds kraft! Det var ju inte Simsons ego som välte huset. Kommentaren är fullständigt missvisande. Den är stygg. Ni lägger betoningen som om han gick tillbaka till en prostituerad av egenintresse, när han i själva verket gjorde en sista och största bedrift för Gud rike. Det var ju hela hans kallelse.

Vem skriver kommentarerna i Kärnbibeln? Kommentarer måste också vara andesmorda. Den här missar hela poängen med Simsons avslut där Gud grep in och den tillförde inte min predikan någonting. Istället fastnar man i en pronomen fråga. Så tondövt. Använde inte Simson koach sju gånger i sin bön,  i så fall? Ni skriver ju det själva. Hade inte Simson sju flätor? Jo. Varför då? Därför att sju är Guds tal. Ska vi skämmas för Simson även då Gud använde honom? Det liknar ingenting. 

Simson var en gudsman. Han blev använd av Gud av nåd även en sista gång. Han som slog fler genom sin död än genom sitt liv. 

Det är där betoningen ska ligga och ingen annanstans. Gör om! Gör rätt.

 

"Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar?"  (Matt. 26.)

Det är stort att fått se hur Israel efter den stora diasporan och allt sedan 1948 har återfått en del av sitt land. Men hittills bara en del av landet Gud gav dem. Det land Gud utlovade Abraham är betydligt större än det territorium som vi kan se på en karta idag. Därför är striden så hård.

Den kristne ser i Israel när det gäller nationens upprättande ett tydligt tidstecken som markerar Jesus nära förestående återkomst för församlingen. Det är det allt övergripande för henne. 

Församlingen lever i det nya testamentet. Det nya förbundet. Församlingen och Israel hör till samma träd. Vi kristna har blivit inympade där, står det i skriften. Det omöjliggör i sig ersättningsläran, dvs. att den kristna församlingen skulle ha övertagit Israels plats angående löftena och "dets" funktion. Trädet är ju inte halvdött, om jag får travestera bildspråket. Men församlingen och den kristne råder idag under ett eget förbund. Det nya testamentets förbund. Löftena till nationen Israel och det judiska folket har en helt annan väg att gå. Som nation. Men den kristne har Guds rike invärtes i eder, säger skiften. Det ligger på ett helt annat plan. Här far många vilse.

Det judiska folket ska bli frälst på en dag, säger Guds ord. Gud har avdelat en särkild evangelist för deras sak. Ärkeängeln Mikael. Varför då? För att det är en andlig strid om territoriet av en övermänsklig dimension. Den uppgiften äger inte den kristna församlingen. Vi har inte det mandatet, helt enkelt. Många tror att de ska evangelisera fram detta uppvaknande, byta namn på Jesus, och judaisera teologin. Det står ju att de ska bli frälsta på en dag. Det klarar ingen missionsorganisation. Frågan ligger helt och hållet på Guds bord.

Den kristne är mycket påverkad av dagspolitiken när det gäller Israel. Och vi förfäras över hur trängda det judiska folket ständigt blir. Där sker motstridiga händelser hela tiden och de olika interfador som avlöser varandra, krigen och terrorn, förfärar oss. Här är det lätt att de kristna hamnar i det gamla testamentets sätt att värdera händelser och se på saker. Vi blir så proisraeliska att vi nästan gläds åt när Israels fiender nedgörs på ett mänskligt plan. Inte offentligt men i hemlighet. Och tvärtemot en kristen hållning. Vi intar då ett gammal testamentligt synsätt. Men det är inte den kristnes väg att gå under det nya testamentet.

Gud har lovat ta hand om det judiska folket utifrån löftena till Abraham. De kristna har sitt uppdrag att vinna själar ut ur världen till Guds rike. Det skulle vi vara fullt sysselsatta med egentligen, om vi förstod vårt uppdrag helt och hållet.

Men de finns de som går så upp i Israelfrågan att de tappar bort sig i sin egen betydelse i frågan. Hur menar jag då? Ja, det finns en nationalromantik som är helt osund. Jag ska försöka åskådliggöra det utifrån ett annat perspektiv så vi kan spegla oss i svärmeriet. Men låt mig än en gång få säga att Israel är Guds egendomsfolk! Utan diskussion. De har sina löften. De har sin kallelse så tydligt avgränsad. Det har Guds församling också. Guds församling och Israel är inte samma sak. De låder och råder under två olika förbund. Så är det. Och om Israel utför krigshandlingar så må de råda under det gamla testamentliga synsättet. Så ser inte vi på det! Den kristne kan aldrig försvara våld bara för att det är Israel som utför det. Församlingen krigar ju inte fysiskt. Banalt att behöva påtala det. Här har många kristna svärmare för Israel tappat förståndet med sina hem superinredda av israeliska turistföremål. Det finns inget andligt i det.

Gud ska föra sitt verk med Israel framåt! Det sker inte med församlingens hjälp. Vi har ett helt annat uppdrag. Vi ska välsigna Israel men vi ska inte ställa oss på det gamla förbundets mark och sätt att se på krig. Det borde vi förstå. Krig som vi inte kan förhindra.

Ulf Ekman inredde Livets Ords kyrksal i Uppsala på sin tid med stenar från Israel, en fondvägg, som påminner om en modern klagomur. Snyggt? Javisst! Men som om församlingen var ett synligt rike på jorden med behov av israelisk rekvisita för att göra Kristus mer närvarande. Eller hur ska man uppfatta det? Är det oskyldigt och bara vackert? Det är ju då bättre att skynda till katolicismen. Där finns det betydligt mer av "sakro sankta" föremål att lägga i glasmontrar. Här får jag profeterna med mig. Tro mig! Och jag är för den som inte förstår det just nu, djupt sarkastisk.

Låt mig få bli personlig och exemplifiera för dig som har hela hemmet fullt av menoror, stenar från både Betlehem och från Karmel. Du som är gåvogivare mer till Israel än du supportar din egen lokala församling... Detta är nationalromantik!

Jag har alltid haft en förkärlek till Italien. Den kom till mig i min ungdom och jag brottas fortfarande med det faktum att jag inte är bosatt där för länge sedan, som missionär. Jag har en oförlöst kallelse till det folket.

När jag första gången kom till Rom var jag helt utom mig. Jag tog med mig hem en bordsfontän tillverkad av italiensk terracotta. Den elektriskt pumpförsedda fontänen kunde fyllas med vatten. Vattnet cirkulerade i ett slutet system med en rogivande och porlande effekt. Pjäsen blev nästan sakral då jag förutseende tappade upp en mineralflaska med vatten från en av fontänerna i staden Rom och tog med hem till Sverige. Jag hade läst om Etruskerna. Pompei. Herculanum. Nutidspolitik och om maffian. Om påvar och om katolicism. Jag hade läst flertalet böcker om akvedukterna i Rom och de blyinfattade rörledningarna som förgiftade romarna och förkortade deras levnad redan på biblisk tid. Kunskaperna och intresset och förkärleken till landet och folket gjorde mig förryckt. Jag rös när jag hörde språket och nästan likställde det med tungotal i vackert utförande. Där du är Israel svärmisk. Där är jag italienare! Jag blev en nationalromantiker. En Italienälskare och Italienkännare. Jag äger en Italienflagga, må du tro.

Jag tog hem fontänen med all den bakgrundskunskap jag besatt. Placerade fontänen centralt på bokhyllan, öste upp medhavt vatten från Rom, kallade på min hustru som inte varit med på resan och gav henne den mest obegripliga gåva från min vistelse i Rom som någon kvinna fått. Och kände mig vara en del av landet.

Det här är att vara nationalromantiker. Skillnaden är inte så stor, faktiskt. Bibelns berättelser, platserna, händelserna och inte minst löftena till judarna får många att på samma sätt bli svärmiska för Israel. En del kristna är så intresserade - och det får man vara - att de ägnar hela sitt liv åt Israels utveckling av idag. Men inte på bekostnad av missionsbefallningen. Du ska gå till hedningarna! Det judiska folket tar Herren hand om. Det är hans verk. Inte församlingens.

En kristen ledare. Han var fullständigt intagen av Israel. Så till den grad att han kallade sitt eget företag för Knesset. Knesset, är parlamentet i Israel. Det här är ju ingen frälsningsfråga som många kristna gör det till. Det här är bara nationalromantik på vag biblisk grund. Har inget med andlighet att göra.

Varför skriver jag så här? Varför ta ifrån människor deras glädje över Guds egendomsfolk och löfteslandet genom att vara så nedsättande i min beskrivning?

Därför att vi har ett eget förbund i Herren att sköta!! Och vi får inte hemfalla till hat och sympati för våld bara för att det är den israeliska staten som bedriver sina nödvändiga motattacker. De vet vad de har att göra. Men det är inte den kristnes perspektiv. De lever på så sätt under det gamla förbundet, ännu. Jesus sa till Petrus; "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar?" (...)

Det råder på många kristnas håll en osund slagsida kring landet Israel. Men jag kan försäkra dig om att jag är den förste att åka ner till Israel när det lugnar ner sig, så småningom, att jag får åka igenom hela landet en gång till. Men utan att för den skull förlora församlingens och den kristnes primära kallelse i Kristus.

Och omdömet alldeles.

 

Det är för en kristen något alldeles särskilt när vi får läsa om att den tillträdande amerikanska presidenten Donald Trump - som i dagarna tvärt emot all världsopinion - kastar ur sig att Gazaremsan i Israel kan komma att övertas av USA för en tid. Motivet är att det misslyckade palestinska styret med en ständigt infiltrerande terrorverksamhet under så många årtionden, återkommande orsakat motsättningar men inte främjat fred och samexistens i området. Nu ligger hela Gazaremsan längst med kusten i ruiner. Befolkningen där måste få en annan hemvist av förklarliga skäl. Donald Trump vill bygga upp hela området. Det är ju en historisk deklaration utan motstycke i modern tid.

Den iranska regimen har med ett sataniskt hat önskat utrota den judiska staten och proklamerar det öppet - tvärt emot deras store härskare och regenten Kyros II, kallad Kyros den store, eller Kores som han hette i tidigare bibelöversättningar. Jag känner, för övrigt, bara till en enda man som idag heter Kore. Han heter Kore Mörkestöl och stavar sitt namn med å. Kåre Mörkestöl. Han tog väckelsen till Hönö på 1970-talen och många blev frälsta där under en besökelsetid. Det var också en gudomlig bedrift.

Kyros, av Persien, krossade babylonierna och grundade det persiska riket på 600-talen före vår tideräkning. Han var också den som tillät judarna att återvända till Israel efter en lång tid av fångenskap och bygga upp templet i Jerusalem på nytt. Här ser Donald Trump ut att inta en "Kyros ande". Ja, åtminstone går hans budskap i samma riktning som det profetiska ordet. Det kan inte annat än glädja en kristen.

Jag vill återkomma med några rader om det jag skulle vilja kalla för den inverterade ersättningsteologin. Jag finner inget annat bättre uttryck för det jag skulle vilja benämna. Ersättningsteologin, som i stora drag handlar om att Israel spelat ut sin roll och ersatts med den kristna församlingen. Så är det naturligtvis inte. Men det finns en perverterad svärmiskhet som är osund när det gäller den kristnes förhållande till Israel och alla de frågor som hör till det. Ska vi inte välsigna Israel? Förvisso! Men vi ska inte ställa oss på det gamla förbundets mark och heja på allt som sker. Det är mer än omdömeslöst. Jag vill inte kalla det för perversion men istället så får det bli epitetet en inverterad ersättningsteologi. Det vill jag utveckla några tankar omkring. 

Israel är som nation idag fortfarande under det gamla förbundet och handlar därefter. Men en kristen kan inte jublande fröjda sig när människor dödas på den andra sidan striden bara för att det gynnar det profetiska ordet. Det är inte en kristens hållning. Här måste man kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och inte hemfalla till svärmiskhet eller nationalromantik. Det gör många kristna.

Här behöver vi upplysning.
 

" Idag uppmanar vi människor att komma till kyrkan och koppla av. Kom och få frid. Kom och få glädje. Kom så vet du att du kommer till himlen när du dör. Vilka villolärare vi är. Jesus Kristus dog för att vi skulle befrias från hjärtats pestsmitta. Det var därför han dog. Allt det andra, frid och glädje och tillfredställelse, är bara biprodukter till den centrala sanningen.

Eller tänk på Ananias. Var han ond allt igenom? Nej. Ananias var en anständig person. Vi skulle ha tagit emot honom i församlingen och troligtvis till och med valt in honom i styrelsen. Men Ananias blev frestad och överrumplad. Om han inte fallit för frestelsen kanske han aldrig hade ljugit för den Helige Ande. 

En människa kan leva halva sitt liv utan att syndafläcken kommer i dagen. Så en vacker dag blir man överrumplad och får livet förstört."

Ur boken: - Djävulen ska inte vara dig övermäktig. - A.W. Tozer

 

" Om Herrens folk bara kunde komma ihåg att vi inte är som Döda havet som hela tiden tar emot utan att lämna något ifrån sig - förutom det vatten som avdunstar. Vi är kanaler för utgivande. Vi är varken sjöar eller laguner. Han sa inte att vi skulle bli som laguner när den Helige Ande kommer. Han sa att vi skulle bli som en flod när Anden kommer, och floder forsar alltid fram. Det är därför man kan förorena en damm, en lagun eller en liten insjö, men det är mycket svårare att förorena en flod. Det är också syftet med kyrkan: att vara en flod med levande vatten för andra."

A.W. Tozer ur boken: Djävulen ska inte vara dig övermäktig
 

Jag gjorde igår ett spontant besök på den kristna bokhandeln Proklama vid Odenplan här i Stockholm. Proklama, som funnits som förlag och bokhandel sedan 1966 drivs nu vidare av en pensionerad eldsjäl. När jag googlar på bokhandeln får jag upp ett reportage från tidningen Världen Idag den 22 september 2020, dvs. för nästa fem år sedan, om att det behövs någon som kan driva bokhandeln vidare. Bokhandlare som är ett utdöende släkte. Åtminstone när det gäller kristen litteratur.

Jag träffade på Margareta Sundbom som uppenbarligen inte gett upp sitt kall. Och kanske inte heller hittat någon som känt kallelsen att ta över verksamheten. Vad vet jag. Jag frågade inte. Så hur det går med bokhandeln och dess framtid låter jag vara osagt.

Men det som grep mig var de två, tre personer som jag kände igen ifrån Citykonditoriet ( som drevs av Citykyrkan fram till 2019 ) efter en trettioårig verksamhets tid. De satt nu vid ett bord för fyra personer i Proklama. Fler ryms nog inte i Proklamas små lokaler. Behovet av ett center för kristna att kunna spontanbesöka saknas verkligen. Citykonditoriet, som stängde pga idèn om en bättre verksamhetsform - och det ifrågasätter jag verkligen - har gjort många hemvilla. Cafèt behövdes verkligen. Den offentliga verksamheten i kristen regi som vi saknar.

Stockholm behöver ett tydligt markerat evangeliskt center under neutral mark där man kan komma för en kopp kaffe och för att träffa andra kristna människor. Jag vet inte hur många gånger jag väckt den tanken!

På 1980 talen då hade vi Gospel Center på Kungsgatan. En stor bokhandel i kristen regi. Vi hade den kristna bokhandeln Klara toner på Gamla Brogatan med tillhörande cafè och restaurang. Proklama vid Odenplan. Gummessons och Gospel på Tegnergatan. Citykyrkan med sitt cafè och sedermera Gospel Center på Rörstrandsgatan. Snart finns inget kvar! 

Vi kan inte bara låta kristen verksamhet ske över de digitala plattformarna, det förstår vi väl? Det mänskliga mötet går inte att ersätta. Och vart ska de som får akuta behov på själens och andens område ta vägen - då kyrkorna är stängda? Det är verkligen ett påkallat behov och ett innestående bönämne av rang.

Vi saknar ett ledarskap! Det är det vi gör. Där har vi problemet. Någon eller några som kan ta tag i frågan - driven av en vision!! Samla in pengar det kan vem som helst göra. Och vem som helst kan också förskingra resurserna. Men vi får be att Herren reser upp en anförare som kan få med sig människor, så att vi får ett vardagsrum här i Stockholm dit kristna och sökande kan finna gemenskap med andra likasinnade. " De som hungrar och längtar efter rättfärdighet."

Den tid då Jesus lovade komma tillbaka skulle vara lik Sodoms och Gomorras tid och som på Noa dagar. Det erfar vi. Men det är sannerligen också med övertydlighet så att trots att midsnattsropet ljudit så har många fallit i djup sömn. Ingen märker när man sover. Bara de som är vakna. Eller hur? Bilden håller även där. ( Matteus 25: 1-13 )

"De som var redo gingo in. ", står det i skriften. De som var vakna eller som vaknade i tid. De gick in.

- Gud jag ber!

 

"Gaza skall bli övergivet och Askelon förvandlat till en ödemark. Asdod skall drivas ut mitt på ljusa dagen och Ekron ryckas upp med rötterna. Ve er som bor på landsträckan utmed havet, ni av kereteernas folk! Herrens ord är emot dig,
Kanaan, du filisteernas land. Jag skall fördärva dig, så att ingen mer skall bo där. Landsträckan utmed havet skall bli betesmarker, där herdarna har sina brunnar och fåren sina fållor. Den skall tillfalla kvarlevan av Juda hus. Där skall de föra sin boskap i bet. I Askelons hus skall de lägga sig om kvällen, ty Herren, deras Gud, skall se till dem och göra slut på deras fångenskap." ( Sefanja 2:4-7 )

Det område i Israel som kallas Gaza - ända sedan biblisk tid - har ur bibliskt hänseende nått sin profetiska uppfyllelse. Bebyggelsen och infrastrukturen uppvisar idag samma förödelse som stora delar av Ukraina. Bakgrunden känner vi till med Iran och Hamas som den utlösande faktorn. Guds ord säger att området ska tillfalla kvarlevan av Juda hus. Då kommer det att bli så.

Idag rapporterar president Donald Trump att han för samtal med både Egypten och Jordanien om att på kort eller lång sikt bereda plats för den befolkning som tidigare levt på Gazaremsan. Det kan verka provocerande men området är precis som profeten Sefanja profeterade just nu obeboeligt. Donald Trump säger att området måste saneras och röjas upp och det behöver han nog inte övertyga någon om att så är fallet. Tyvärr så kommer de som flyttar därifrån inte att återvända. Det ligger i profetians riktning.

Guds ord kommer att gå i uppfyllelse. Så har också Västbanken ett oerhört scenario framför sig. Den utlösande faktorn ser vi inte idag men att Guds egendomsfolk ska ha hela sitt land är inte förhandlingsbart.

Jag hoppas att jag får leva så pass länge att jag får tillfälle att besöka Jakobs brunn som finns än idag i Nablus, fem mil norr om Jerusalem. Den tillhör släkthuset av Jakob och inte släkten från Ismael.


 

"Hör detta ord, ni Basans kor på Samarias berg, ni som förtrycker de svaga och krossar de fattiga, ni som säger till era män "Tag hit, så att vi får dricka."Herren, Herren har svurit vid sin helighet: Se, dagar skall komma över er, då man skall hämta upp er med metkrokar och vad som är kvar av er med fiskkrokar. Då skall ni söka er ut, var och en genom närmaste öppning i muren, och ni skall drivas bort till Hermon, säger Herren." (Amos 4.)

Profeten Amos ord i rotprofetian ger aktualitet åt dagspolitiken. Verkligen. Vi rör oss på det område där vi är vana vid att man i massmedia talar om "olagliga bosättningar". En fullständigt historielös advokatyr. Västbanken, som har en betydligt äldre historia än så. Västbanken är det gamla Samarien. Det är om de invånare som profeten under ett skede benämnde som Basans kor. Han talar här om kvinnorna i sin profetia. Kor är till skillnad från tjurar av honkön. Basans kor.

Men profeten talar om ett fördrivande. En jägare jagar. En fiskare lockar med bete. I denna text så talas det om fiskare. Ja, det må vara skillnad på jägare och fiskare men då fisken sitter på kroken - då är det också under tvång. Inte sant? Vart vill jag komma?

Jag vill komma till den brännpunkten vi just nu står inför. Västbanken med dess uråldriga Israeliska historia kommer att genomgå stora svårigheter inom kort. Profeten Amos säger i sin rotprofetia att de ska drivas bort till Hermon. "Genom närmaste öppning i muren." Fanns det ens en mur på den tiden? Nu gör det det! En flyktingström upp över Golanhöjderna mot Syrien som idag är kraftigt försvagat. Däruppe ligger berget Hermon. Vi kommer att få se det och det blir våldsamt.

Djupast sett är det löftet till Abraham vi har att göra med här. Löftet till honom väcker upp Guds särskilda förpliktelser, vill jag lova. Gud ingick ett förbund. Och Gud är inte en människa. Han håller ord.

Det är bara de utlösande faktorerna som kommer ge oss uppfyllelsen av ordet.

Resten är profetia.

 

Jag såg på en frikyrklig gudstjänst från USA. Församlingen som en gång grundades av en respekterad gudsman - vilken är hemma hos Herren sedan många år nu - hade idag inte känt igen sig i sin egen församling. Något främmande har inträtt i rummet. De uttrycksmedel man förr fann i gudstjänsterna har förändrats. Dekoren. Imagen och outfiten. Ljusboxar i takt till musiken. Lovsångare som intar sin position med stor självmedvetenhet och under självexponering. Man vill synas och man visar det.

Musiken är numera betydligt mer ungdoms tillvänd. Högre volym. Hårdare på trummor. Tuffare för att inte säga aggressivare. Ett visuellt och auditivt ös för att fånga sinnena. Är det fel eller mindre rätt i en gudstjänst? Frågorna jag själv ställer är fel ställda - trots att jag mycket väl förstår att man vill nå den unga generationen med evangelium. Evangelium som är Guds kraft till frälsning, behöver inga psykologiska hjälpmedel. 

Har inte Gud ett eget tilltal han kan nå fram med till människor idag, som inte nödvändigtvis ligger i bruset och försöket till att imponera på ett mänskligt plan? Jo, sannerligen har han det! Lovsång är tillbedjan. Den är vertikal. Förkunnelse är predikan. Den är horisontal. Så svårt att finna idag bland alla skojfriska knep och knåp bland vardagsutläggningar under skränigt självförverkligande hos musikproffsen. Toner och tal som i bästa fall når intellektet och rör vid känslan. Men drabbar och föder inte på nytt och på djupet.

Är detta inte bara en ytlig betraktelse av mig? Likt ett "modernt förpackat" evangelium där det är varan som gäller - vår frälsare JESUS Kristus och inget annat. Ja, men varför förfula förpackningen då? Under skrän och stort självhävdelsebehov! Den Helige Ande är ingen trotsig tonåring. Gudsmötet ligger inte på det planet. Det är själens forum. Inte Guds Andes forum.

Ett modernt förpackat evangelium inskränker det på gudsmötet?

Jag vill beskriva det så här med min egen penna:

"När känslan tippar över i tuffhet uppstår attityder - till skillnad från tillbedjan som är uppburen av ödmjukhet. Tuffheten, sätter människan i fokus. Heligheten, den ser inte till människan. Bara till Gud. Därför är tuffheten helighetens motsats och ett hot mot ett sant gudstjänstfirande. Den hör inte hemma där, helt enkelt."

 

- Var med och sprid budskapet! Dela klippet med andra.

 - Guds välsignelse.

 

Herre! Vi ber dig för vår stad, Stockholm. Vi beder för alla människor i denna stad. Vi ber dig att du ska resa upp din församling i den Helige Andes kraft igen, jag ber.

Herre! Vi har hört om dina under i förfluten tid. Hur ditt folk gick torrskodda över Röda havet. Hur man intog landet och Jerikos stad. Herre! Du har själv sagt att det är upptecknat för vår tro skull, för att sätta tilltro till dig!

Gud, Fader i Jesu namn, jag ber dig att du på ditt övermäktiga sätt ska öppna en salong för ditt folk så att din närvaro i och genom din Helige Ande får vidröra vår generation. Sätt Guds folk i rörelse! Upplåt på nytt dina rika förråd av sanningar för oss. Res upp människor och bota de sjuka, Herre!

Jag vet att du hör mig, Herre! Jag vet att du hör mig! Förnya därför i dessa år dina gärningar. I dessa år! Inte nästa år. Utan som profeten säger; I dessa år!

Amen.

 

"Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och sin egen familj". Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. Och han förundrade sig över deras otro."  Mark. 6:4-5.

Jesus kom till sin hemstad. Han tog in i synagogan och undervisade de som hade samlats där. Vi kan förmoda att många av besökarna under årens lopp hade sett Jesus växa upp. De läste naturligtvis mellan raderna när de hörde och såg honom agera. Men människorna förundrade sig också över Jesus undervisning och över det faktum att han botade människor. Var kom den förmågan från? Och hans vishet..? På något vis glappade det i deras föreställningsvärld. Jesus var ju en av de andra från hans familj. Hans systrar och bröder med likheter och skillnader. Ändå förblev Jesus, Josefs son. En timmermans son och inte Guds. Man tog därför anstöt av honom, står det. Förakt och anstöt.

Jesus lyfter ut sig ur sin egen upplevelse. Och gör den till standard. Hos profeterna. Jesus som under århundraden, hos Fadern, hade sänt ut sina tjänare profeterna upplevde nu förkunnarnas kamp inifrån som människa. Jag tror att Jesus just då identifierade sig med profeterna genom alla tider. Han fann gemensamma nämnare. Det är som att han ger uttryck för den smärta de alla upplevt på ett personligt plan. Jesus tar en fotografs arbetsmetod. Han börjar i ytterkant och rör sig inåt i bild. Vad säger han?

En profet föraktas alltid i sin hemstad. Alltid? Ja, alltid. Så går han närmre. Bland sina släktingar. Vad gör de bland sina släktingar? De föraktas! Bland sina släktingar och i sin egen familj. Vad är det hos profeten som föraktas? Och varför?

Om en profet hade talat så om sig själv, kunde vi ha relatera det till Jeremia eller någon annan som bibeln har stort fördrag med i personliga yttringar. Och vi kunde göra det till en säryttring. Eller varför inte som hos en som Elia? Men här är det Jesus själv som ger dem ett kännetecken. Vem är kännetecknen till för, egentligen? Det är för profeten själv, så klart! De som föraktar kommer knappast att ändra inställning till budbäraren bara för att de är fyllda med förakt och blir ertappade. De andra har istället att ta ställning till budskapet i första hand. Däri ligger friktionen.

Profetens uppgift är så enastående att den skapar motsättningar. Per automatik. På hemorten, bland släkt och i familjen. Människorna på orten borde förstå bygdens son ur ett kulturellt och socialt sammanhang. Men här utlovar Jesus förakt. Alltid betyder all tid.

Vidare i sin släkt. Borde inte släkten kunna avläsa den särpräglades egenheter ur en slags släktkodex och ha fördrag, förståelse och översyn? Nej. Förakt! Vidare läser vi att det kryper ända in i den närmsta kretsen av de som borde förstå och dela profetens livsyttringar. Kärnfamiljen. Här utlovas det också förakt...

Det finns således, i kallelsen, en dimension andra ställs utanför. Det finns ett uppdrag som tycks skapa motsättningar eller till att början med oförståelse. Jag har tänkt på det ord som Jesus myntade - förakt. Är inte det en ganska djupgående känsla bland oss människor, om vi bär på förakt? Hur är det möjligt att man kan hysa förakt för en man av Gud? Det är mer än språkförbistring kan vi förstå. Här hjälper inga synonyma ord från lexikon för att skapa samförstånd. Och det hjälper inte heller att vi försöker förklara för profeten hur obegripligt fel ute han är. Vi kommer ändå inte att kunna överbrygga det som är själva profetens avtryck. Profetens profil kommer att i motsvarande grad motsvara avtrycket. Föraktet!

Guds ord säger att vi inte skall göra Hans profeter något illa. Är det inte något familjärt i den uppmaningen? Nästan lite moderligt? Ja, åtminstone om man lägger föraktet i den andra vågskålen. Gud tar hand om sina tjänare under förakt. Det är inte per automatik ett sigill på en profet tjänst - att vara föraktad - men profeter är föraktade. Det är det vi talar om här. Gud har lagt det så. Det är det skydd bäraren av tjänsten fått. Både som ett resultat av tjänsten, men också som en nödvändighet för att kunna fungera i tjänsten. För när Gud talar är han inte beroende av vad alla förstående krafter kunde tänkas tillföra budskapet. Profeten framför aldrig ett budskap som man genom samtal kan uppnå konsensus kring. Det är för profeten otänkbart. Det vore också förödande för profeten. Därav är budskapet alldeles för starkt och entydigt. 

Därför är profeten gömd och kringhöljd av förakt.
 

"Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är konung!" (Jes. 52:7)

Vaknade denna lediga dag av mig själv kl.04.25 med en pionjärs omistliga verksamhetslust över att få viga denna dag i Herrens tjänst. Att idag få gå med evangelium om Jesus till mina samtida medmänniskor. Och dela ut traktater om Jesus! Det fyller mig med en obeskrivlig glädje och den Helige Ande viskar oavbrutet i mitt inre - Du går inte ensam. Jag är med dig, säger Herren.

Ja, det är samma fröjd kung David möjligen upplevde då han vallade sina får ute i det fria. Då han möjligen åt frukost där på kullarna utanför Betlehem. Då dagen syntes bli regnfri och då solen var på gott humör. Då daggen ännu gjorde sitt och vätade det gröna gräset för fåren och gav smak åt grödan. Då kullarna inte inbjöd till trötta ben utan till en oändlighet av fri rymd. Hur vackert syns då inte snön uppe på Hermon vid Ceasarea Filippi? Och på Karmel brinner elden från en utmanande tro genom gudsmannen som utmanade alla omöjligheter. Lovat vare Herren! Han grep mig och jag lät mig gripas.

Men visst; för en troende finns alltid fiendens otäcka hot, genom björn och lejon. Genom skorpioner och oupptäckta skrevor på lur. Fienden kommer inte alltid där man räknar med honom. Han kommer där Herren förgör honom. Genom sten och slunga.

Ett budskap håller på att arbeta inom mig som jag ska delge på YouTube när tiden är inne. Gode Gud! Det blir inte lätt för oss och för många kommer det bli svårt att höra på; - Vad har du fått som inte blivit dig givet? Berättelsen om den rike mannen. Det kommer att sänka många i en bedrövelse som är efter Guds sinne. Vad är en bedrövelse efter Guds sinne? Den är till förbättring! Lovat vare Gud!

Kl. 10.30 är jag på stan! Och några timmar framåt.

All ära till Jesus, denna dag! Var glad i Herren också du denna morgon. Var med och bed för evangelisationen. Bönen har en sådan makt att den inhägnar Guds verk av välgärningar. Vi behöver många luftgropar genom vilka Herren kan sträcka ned sin väldiga arm till att hjälpa. I oss själva är vi ingenting.

Hans arm är inte för kort för att frälsa!

 

"Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv." (Jesus) Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten." (Johannes 4:14-15)

Den samariska kvinnan mötte Jesus vid Sykars brunn. Ett möte som skulle förvandla hennes liv fullständigt. Men hon visste inte först vem det var hon talade med där vid Jakobs brunn, bara att han erbjöd henne något för hennes inre människa. För hennes själ. Han kallade det för "levande vatten".

I samtalet hon har med Jesus så framgår det att hon visste att Jesus var en jude. Judar och invånare i Samarien brukade inte tala med varandra. Här kom Jesus trött av vandringen och ber henne om vatten. Hon tyckte det var ett märkligt närmande i sig. Det är begripligt.

Jesus erbjuder kvinnan att be honom om detta levande vatten som frälsningen medför. Kvinnan bekräftar att hon tror på honom genom att säga; "Brunnen är djup, varifrån får du det levande vattnet ifrån?" Fritt översatt så blev hon rörd av Jesus ord. Inte sant? Hon talade därför i samma liknelsens illustration som Jesus gjorde.

Kvinnan vid Sykars brunn hade aldrig mött någon som Jesus. Hon hade haft fem män i sitt liv. Och levde nu i ett utomäktenskapligt förhållande med en annan kvinnas man - vilket hon först förnekade när Jesus konfronterade henne. Varför då?

Kvinnan kunde inte placera Jesus. Men hon kände att han hade en glädje och en frid som han representerade, ett nytt liv som han erbjöd henne. Hur skulle det gå till? Hur skulle det ta sig uttryck? Kvinnan frågar Jesus; - Är du förmer än Jakob som grävde brunnen? Det var ett famlade uttryck i sin förståelse av att vilja förstå vem Jesus var. Hon visste om en Messias. Det säger hon i texten. Men relaterade inte Jesus till honom. Vem var han då denne märklige man som väckte hennes intresse?

Jesus erbjöd kvinnan att be honom om ett "andligt" vatten - till skillnad från det fysiska. Kvinnan som inte hade några andra referensramar än de mellanmänskliga, är här villig att säga sitt ja till Jesus. Men hon vet inte inramningen för det. Hon ber; - Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten. Märkliga ord. Aldrig tidigare förklarade.

Bisatsen i denna vers är obegriplig. Själens frälsning utesluter på intet vis behovet av vanligt vatten, det vi kallar för H2o. Ändå säger hon så. Ja, hon är kryptisk i sitt helhjärtade svar. Vatten behöver man oavsett om man tagit emot Frälsaren eller inte. Hon syntes nog gå till brunnen dagen efter också, kan vi utgå ifrån. Inte sant?

Denna kryptiska anspelning i hennes svar i ett mellanmänsklig socialt möte, från kvinnan som hade haft sex män, rymde något mer. Det förstår vi när hon på Jesus fråga om att gå och hämta sin man svarar nekande. - Jag har ingen man, svarade hon. Men det hade hon. En som inte var hennes. Varför sa hon så?

Kvinnan som inte visste vem Jesus var undrade vem han var. Kunde han mätas med Jakob, tro? Hon dolde att hon hade en manlig relation. Möjligen för att mannen hon hade framför sig rört hennes inre så djupt och utifrån hennes begränsade kunskap om honom så gav hon sitt kryptiska svar om att inte behöva gå och hämta vatten något mera... Ett dubbeltydigt svar. I samma riktning. Jesus förstod hennes situation - också utifrån hennes kryptiska svar och det faktum att hon inte ville erkänna att hon levde i en relation med en man redan.

När Jesus avslöjade hennes civilstånd förstår hon; - Du är en profet! Han är inte den man som hon i dubbel betydelse drogs till. Han kunde vara något annat.

Här frestades Jesus också på det mellanmänskliga planet då kvinnan så dubbelbottnat gav honom sitt gensvar. Men han segrade i den frestelsen. Av nödvändighet. En situation vi ofta faller igenom. Kvinnan ville ju påskina att hon var singel. Inte sant? Jesus undanröjde alla möjliga dolda eller missuppfattade motiv och avsikter. Han kom endast för hennes själs frälsning. Hon blev frälst! Hon blev fri! Hon rusade in till staden och berättade om Jesus för alla. Jesus föll inte för frestelsen i den uppkomna situationen. Han bestod provet! Han som var frestad i ALLT men utan synd.

När lärjungarna kom tillbaka så undrade de så varför Jesus talade med kvinnan. Jesus hade varit ensam med en utsatt kvinna, där han själv kunde vara utsatt på ett mänskligt plan. Men Jesus föll inte för hennes belägenhet och han utnyttjade inte hennes trasiga bakgrund - trots hennes kryptiska invit. Jesus segrade alltså också på detta område i vår mänskliga samvaro. Mellan man och kvinna. Han som skulle prövas i ALLT men utan synd. Lovat vare Gud! Jesus ingick inte en tillfällig relation med henne på mellanmänsklig nivå. Han inledde heller ingen långvarig relation med kvinnan på mänsklig nivå. Han frälste henne för en evig relation! För tid och för evigheten.

- Välkommen att följa min fallstudie över denna berättelse på YouTube, här nedan. Den kan tyckas följa egna spår men rymmer allt väsentligt från skriften. Den tar ett vitt grepp om denna berättelse. Mening efter mening. Jesus vann seger över kvinnans dubbeltydiga frestelse. Och han räddade kvinnan för evigheten. - JESUS vårt stora föredöme!