" Pray and let God worry. "

Martin Luther, reformatorn.

 

- Välkommen att ta del av denna undervisning om att bli en människofiskare. Så mycken förkunnelse idag som bara försöker underhålla sina åhörare. Här en röst som inte gör det. Det behövs liksom inte.


 

Du är på väg ut ur tiden! Det är bara en tidsfråga. Och du har att förhålla dig till det. Du lever här i en utsatthet för sjukdom och kan bli drabbad av ett långsamt insjuknande eller genom en plötslig bråd död. Du har att förhålla dig till det. Det vore dåraktigt att inse annat. Du har heller inga garantier för morgondagen. Inte ens för nästa sekund av din tillvaro. Du kan tillfälligt skjuta bort den insikten eller vandra genom livet utan att vilja beakta eller tänka på det. Men du har slutligen och sist att förhålla dig till detta faktum. Du ska ensam gå över och in i evigheten en dag och du har inga tillhyggen med dig. Inga hjälpmedel eller rekvisita. 

Vad är det som går in i evigheten när vi dör? Det är vår själ, vår person med vår personlighet. Den vi är. Det jag som alltid finns i ett medvetande. Här gäller inga egna åsikter om vad som väntar. De kan inte påverka vår slutdestination. Här i livet samlar vi på oss värderingar och åsikter om det mesta som sedan skapar våra attityder. Och vi äger alla en gudsuppfattning - vare sig vi hävdar att vi tror på en Gud eller inte. Men vi kan aldrig förneka Guds existens - lika lite som vi kan bortförklara skapelsen, universum och alltings precision i tillvaron. Gud finns lika väl som skapelsen finns, alltings upphov. Vi kan av olika anledningar bli hårda i vår mentalitet inför Gud - "likt en kvinna som gör sig hård för att slå sönder sin familj vid en separation". Konsekvenserna blir oöverstigliga baserade på tillfälliga antaganden i livet. Vi kan bli bittra, besvikna och sätta allt i tillvaron inför en levande Gud på spel. Men det hjälper oss slutligen inte. Vi har alla att förhålla oss till det! 

Den dagen vi går över livets gräns och in i evigheten, där vår utgång bestäms av hur vi förhöll oss till Guds frälsningsplan för oss - genom att överlämna våra liv åt Jesus, då är vårt tillstånd förevigat. Antingen fria och rena från synd. Nyskapade genom det offer Jesus blev för oss eller evigt förlorade i en fruktansvärd pina, evigheten lång. Du har att förhålla dig till det - vare sig du vill eller inte!

Det finns en himmel där Gud bor. Men det finns också ett Helvete. När vi talar om himmel så är det inte den vi ser när vi tittar upp mot skyn, givetvis. Utan det är ett begrepp över en plats, en tillvaro hos Gud. Det var dit Jesus banade en väg för oss. "Vi som alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud." Du har att förhålla dig till det. Men det finns också en plats som kallas för Helvetet. När människor svär och förbannar då använder man det uttrycket. Det är både intressant att man gör det och otäckt. Man svingar sig med begrepp som motsvarar en fruktansvärd verklighet - trots att många inte tror på den!

Det finns bara två utgångar i livet och vilken utgång du kommer att föras igenom det bestämmer slutligen du själv. Du har att förhålla dig till det! Gud lever i en ren och himmelsk tillvaro där Jesus har berett en plats för också för dig. Men han kan inte ta dig dit efter döden med synd i ditt liv! Synden hör till vår natur. Därför måste vi födas på nytt genom ett andligt möte med Jesus. Det mötet uppstår när vi åkallar hans namn - för våra liv. Jesus blod som renar från ALL synd!

Men går du evigt förlorad - eftersom det inte kommer in någon syndare i himlen - då finns det bara en plats som du själv har valt kvar. Det är en gigantisk tillvaro som brinner dygnet runt i all evighet! Den kallas för Gehenna eller Helvetet i folkmun. Det är en plats iordningställd för djävulen och hans demoner. En illasinnad plats tillredd för ondskans upphov. Det är en pino-ort för dem som trakasserat mänsklighet med krig, synd, lidanden och ondska. Ett straff som vi ständigt efterfrågat; Varför griper inte Gud in i en ond värld - om han finns?! Det ska han göra en dag. Det står väl beskrivet i Bibeln, Guds ord. Det gör Gud när hans tid är inne. Och då blir det med besked. Det har du att förhålla dig till - oavsett vad du tycker och anser om det.

Ta emot Jesus i ditt liv medan du har tid! När ditt hjärta har stannat du hjälper dig inte din hårdhet eller dina intagna positioner, din bitterhet eller dina anspråk på hur allt borde vara. Det har du att förhålla dig till.

Det står i Guds ord att den som tror i sitt hjärta, åkallar Herrens namn och bekänner med sin mun skall vara frälst eller räddad. Nyckelordet, det ord som sticker ut i denna instruktion är ordet åkalla. Åkallan är en tydlig och påtaglig aktion. Dess motsats är; Var det någon som sa något eller en viskning där inget uppfattades om vad som sades. Nej, åkallan är en tydlig och klar antydan. Du vill något! Du anropar Gud! Du vänder dig till Jesus i bön över din livs situation. Du anropar och åkallar för att bli hörd. Och han svarar dig! Det har Gud lovat i sitt ord. Då renar han dig genom det blod som rann på Golgata för vår skull. Jesus som blev vårt offer för vår synd. Det har du att förhålla dig till.

Omvänd dig! Resignera och inse faktum. Kapitulera inför Jesus kärleksfulla kallelse - han som gjorde allt för att rädda oss - inte från en vred Gud - men ifrån vår egen destruktiva syndanatur. Den kan inte komma in i Guds himmel! 

Min önskan är att jag riktigt kunde skrämma dig, väcka dig, att du inser att du har en stort ansvar ifråga om ditt eget liv. Du har din fria vilja. Välj rätt! Plottra inte bort den fullmakt du har över ditt liv genom tillfälliga och på lösa grunder antagna positioner.

Detta har du att förhålla dig till.


 

Tack för några fina timmar på stan idag med traktaterna om Jesus! Och många vänligt sinnade tankar till er jag fick tala med på stan idag och som söker Jesus till frälsning. Jag vill säga till er:

Leta fram en bibel och läs ur evangelierna i Nya Testamentet. Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelium. Det är människor som skrivit om det Jesus gjorde och lärde utifrån egna synvinklar. Läs vad de skriver. De är trovärdiga då de vandrade med Jesus i realtid. Läs, se efter, lyssna och begrunda med öppet sinne om vem Jesus verkligen var och är. Så kan det skapas tro i ditt hjärta.

Jesus lever idag och söker dig till evig frälsning och räddning! Ta emot honom i ditt liv genom att be till honom i din bön. Om du vill ha hjälp att bli frälst - ta kontakt med mig på stan. Jag skriver i regel alltid här på min blogg dagen innan jag ska gå ut. Jag vill vara din hjälp i bön om du önskar det.

I morgon och på fredag vill jag åter igen stå i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan och dela traktater och komma i kontakt med sökande människor.

Jag räknar med att vara där senast klockan 15.00 och ett par timmar framåt.

- Gud välsigne dig!

 

En man kom förbi mig där på gatan. Det var nog tredje eller kanske fjärde gången vi sågs. Han var alkoholpåverkad. Festpåverkad. Salongs påverkad. Van vid alkohol men inte per definition djupt berusad. Mannen mötte mig på samma sätt. Lättjefullt. Raljerandes. Med livet. Inget är heligt. Inget är synd. Allt är roligt. Av alkoholen.

Mannen tittade på mig och sa: - Jag har aldrig syndat. - Alla människor har syndat och är i avsaknaden av härligheten från Gud. Det gäller också dig, svarade jag. Man är inte syndare för att man syndar. Man syndar för att man är en syndare. Man kan inte frångå något man är. Med mindre än en förvandling.

- Har du syndat, frågade han mig. Så klart jag har, svarade jag. - Berätta! - Gud har förlåtit min synd och om skriften säger att den är förlåten då behöver inte jag gräva upp den exemplifierad. Jag är ju förlåten. Då har den ingen giltighet längre. Om Gud glömmer vår synd varför ska jag då påminna mig och dig om den?

Mannen vidhöll för egen del: - Jag har aldrig syndat.

Den Helige Ande i mig röt till: - Den jargong du nu intar är inte värdigt vårt samtal!  - Kom tillbaka till mig då du lagt av dig jargongen. Och så gick jag åt sidan ifrån honom och fortsatte att dela traktater.

Mannens ansiktsuttryck intog ett helt annat utseende innan jag hann gå åt sidan. Som om han fick sitt verkliga utseende återställt och tillbaka. Det finns ingen anledning att tre, fyra gånger mötas och varje gång raljera över eviga sanningar.

Mannen gick omtumlad därifrån. Tillnyktrad på ett mentalt plan. Han är välkommen tillbaka nästa gång i sin verkliga tappning. Bortom attityder och ruset. Då ska han få lägga ned sitt liv vid Jesu kors. 

Korsningen där på Gamla Brogatan - Drottninggatan ska vara en helig plats. Ja, människor ska där skakas av kärlekens makt. Av sanningens ord. Och av Herren härlighet! Jag står inte där för att rekrytera till någon kyrka. Människor frågar mig som oftast: - Vilken kyrka tillhör du då? - Himmel eller helvetet, heter den.

- Herren är sann. Herren är härlig. Och helig. Han är underbar i råd, väldig Gud och evig Fader. Fridsfursten.

Amen.


 

" När kyrkan blir ett kristet institut begränsas den enskildes frihet. Samfundsledning och kyrkostyrelser sätter gränser för de troende och detta är ett av kyrkans stora problem, eftersom lojaliteten mot kyrkans erkända kultur begränsar den enskildes kreativa vandring med Jesus."

Owe Lindeskär Ur boken: Att vandra med Jesus - i den sista tiden.

 

Den så av Gud smorde förkunnaren Aiden W. Tozer - mer kallad Tozer - beroende på att han själv inte tyckte om sitt förnamn, utan nöjde sig med efternamnet som tilltalsnamn, blev på sin tid vunnen av en gatuevangelist. 

Gatupredikanten hade ropat där på stan: - Om du inte vet hur man blir frälst, anropa bara Gud och säg: Gud var mig nådig, en syndare, och Gud kommer att höra dig. De orden kom att bränna i Aidens hjärta. Han fick inte predikantens ord ur sitt sinne. Orden väckte honom och de gnagde i honom, har han uppgett. De ledde honom till frälsning.

Vad kan vi lära av detta? Jo, att vittna om Herren är så betydelsefullt att det till och med kan betraktas vara en nödvändighet för att Gud överhuvudtaget ska kunna ha en inverkan på människors liv. Den Helige Ande efter-predikar och vi kan aldrig veta hur mycket han skurvar upp "volymen" hos människor. Den Helige Ande vet om både orden som uttalas men kan också följa upp de ofrälsta i deras tankar och i deras samveten. Men om ingen förkunnar eller vittnar om Herren - vad ska då Gud kunna arbeta med? Och tänk vad den gatuevangelistens ord har betytt bara genom denne ende, Tozer.

Den gatupredikanten var avgörande i Tozers liv. Sedan kom Tozer att både följa sin mamma och pappa till korsets fot, där de fick ta emot frälsning. 

Tozer som än idag är verksam genom många av de skrifter han skrev och har blivit till en enorm välsignelse. Köp alla böcker du stöter på med A.W Tozer i ryggkanten. En verklig gudsman med eld i bröstet. 

Om vi vänder på steken...Tozers exempel visar också på hur viktigt det kan vara att vara verksam bland människor. Man vet aldrig vad Gud har i beredskap för en enda människa som blir vunnen för Gud i en gatuevangelisation. Här är traktatmissionen överlägsen! Den går rakt på ämnet och du rullar över " bollen" på den andra planhalvan och behovets barn som du nyss delat en traktat med kommer att vägleda dig i de svar du får ge, genom den Helige Ande. Så fungerar det!

Det är väl beprövat.

 

I dag blev det ett spontant tillfälle på stan med traktater om Jesus. Fem hundra flyers blev utdelade och det var så välsignat. Mina traktater tog snabbt slut och det fanns fortfarande mycket folk i rörelse. Så jag åkte hem - inte tom och slut - men uppfylld och full av kraft. Arbetet i Jesus tjänst genererar kraft och inte tvärtom. Jag är så glad för denna möjlighet och att jag fått denna uppgift.

Jag kommer att upprepa detta imorgon och på fredag efter mitt förvärvsarbete. 

Och du som idag har fått en traktat av mig, du ska veta att du är sökt av Jesus. Han följer dig varje steg du tar och han vill att du ska överlämna ditt inre liv till honom så att han får fylla din själ och ditt hjärta med sin himmelska frid. Om du sätter din tilltro till det och bara talar med honom som man talar med en människa, typ: "Jesus ta hand om mitt liv nu och framgent. Jag vill överlämna mitt liv till dig och jag ber dig att få bli förlåten och befriad från allt som samlats i mig under livet. Förlåt mig min synd. Befria mig och rena mig. Låt mitt samvete få frid! "

Ja, du kan själv sätta ord på din situation i bön. På det som kan trycka dig. Jesus är ju mer än en bästa vän. Han är vår Gud. Han hör dig! Han är vårt upphov, vår skapare. Han representerar så mycket för oss och det han gjorde när han gav sitt liv på Golgata, en gång för alla, det gäller för ett evigt liv då vår kropp slutar att fungera. Vi lever vidare. Antingen går vi evigt förlorade eller också - om vi tagit emot Jesus i våra liv - så får vi en plats hemma hos Gud i himlen. Frälsningen handlar - kan man säga, om att Gud inte tar hem någon till sig med synd i sitt liv. Då skulle ondskan få en ny spridning hos Gud i himlen. Därför måste vår synd sonas och bli förlåten. Det kan bara Gud själv ordna med. Och det gjorde han genom Jesus! Det har vi att förhålla oss till då vi överlämnar oss åt Jesus. Det är bara han som kan frälsa oss. " Han är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Gud utom genom honom! "

Gud välsigna dig och hör av dig om du vill ha hjälp i bön. Jag brukar alltid skriva här i bloggen innan jag går ut på stan i evangelisationen. Och jag står alltid i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan.

- Må så fint!

 

Jag vill åter publicera en blogg från den 16 januari 2014, här på sidan "Från manna till vaktlar". Den har fortfarande aktualitet. Mycket har hänt på dessa elva år. Sverige har lämnat alliansfriheten och är inte längre storpolitiskt neutralt. I dagarna föreslogs det att Ukraina eventuellt ska få bygga vapenfabriker på vår mark. Vi kommer obönhörligen att dras in i krig. Många av de oetiska och omoraliska värden vi idag skyddar med lagstiftning, kommer att tappa sin betydelse. Det är domen. Vår nation behöver en genomgripande förändring i folksjälen. Den kommer som svar på bön! Annars överlever vi inte.

Jag kopierar av den bloggen rakt av här nedan.

"Under åttio och nittiotalen försvann i rask takt svenska företag, ut i utländsk ägo. Innovationer med rötter i tidigt 1900-tal försedde Sverige med inte mindre än två lastbilstillverkare med multinationell prestanda. Volvo, Saab. Tetra Pack, Alfa Laval, Ericsson. Glömde jag något? Ja. Atlas Copco, Sandviken, Elektrolux, SKF. Och det finns fler. Bofors… Att ett litet land som Sverige skulle kunna rymma så många högteknologiska företag med en sådan potential, är världsunikt. Det beror på vårt järn och stål. Det känner bibeln redan till innan vi förstod omfattningen av tillgångarna. Bibeln talar om järnet från norden i det profetiska ordet.

När Guds ord talar om Norden, tar den inte hänsyn till våra sentida gränsdragningar som Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland utgör. Men Norden är för bibeln bekant. Den talar till och med om den yttersta Norden. Vad är det som styr den placeringen på kartan? Ja, om inte ett snurrande på jordgloben kan övertyga om territorier så precist beskrivna, kan bibeln genom folkvandringarna peka ut ort och ställe. Där är Togarma och hans söner ett underlag i bevisföringen. Folkvandringarna och vårt släktskap. Bevisföringen är bibelns. Och den profeterar.

Tillbaka till vårt folkhem som allt mer vittrar sönder. Socialförsäkringssystemen urholkas och egenavgifterna tar vid med allt större klyftor till följd. Våra åldringar får ligga och dö i garderober med larmfunktioner som inte fungerar runt armarna. Och de som inte avlider i sjukdom och ensamhet, svälter vi ut med låga pensioner. Vi har inte längre råd i folkhemmet. Varken med främlingen eller de gamla. Det har blivit för dyrt. Företagen är utsålda och andra hämtar hem vinsterna. Girigheten tar över och klär sig i höga svarta stövlar. Historiens reaktioner och motreaktioner.

När Sovjetunionen upplöstes över en natt och Sveriges elit vurmade för ett EG inträde, tänkte få i andra banor. Dom hade då varit bannor. Kommunismen - till trots -  jag såg en annan lösning. Men jag är inte kommunist. Jag är kristen och kolumnist. Min tanke var spekulativ och hypotetisk men kanske den ändå ligger framför - men i ett helt annat förverkligande och en helt annan utformning och version, än den kommunistiska. Hurdå? De förbundsstater som Sovjetunionen bestod av hade de naturtillgångar Sverige saknade. Vi hade tekniken och produktionen. De hade råvarorna vi behövde. Men historien var inte i fas. Våra företag försvann i utländskt ägo. Och det forna Sovjet var inte någon pålitlig samarbetspartner. Sovjetunionens förespråkare saknade kontroll över folket genom sin politik. EU blev Sveriges väg framåt. Men tillfälligt.

När vi läser i Hesekiels bok 38 hittar vi epitet som ”den yttersta Norden”, omnämnt. Vi finner också historiska namn och platser i det forna Sovjetunionen utpekade. Yttersta Norden och "Sovjetunionen" har i denna text och profetia ingått en pakt. Vilka? Folken från yttersta Norden och storfursten från Gog. Tillfällig eller permanent? Det vet vi inte. Vad är förresten tillfälligt och permanent här i världen? De namngivna är organiserade i ett kommande krig i Mellanöstern. Inom kort eller något senare. Där kommer Sverige att vara med! Vi har redan, som jag skrivit tidigare, haft repmånader i Libyen och Afghanistan. Nu skördar JAS projektet advance av de insatserna.

Kan det vara så att den utveckling vi är mitt uppe i, då USA tappar i förtroende på alla möjliga områden och svensk teknologi med JAS Gripen, blir nyckeln till en helt ny era? Jag kastar ut frågan. Vi har varit ett krigarfolk förut. Tro inte att krigen förr var mindre motiverade! Vi kommer att hitta våra slogans i ett kaotiskt politiskt närområde. Och låter oss dragas med. Vad är för övrigt nyckelordet för Gog? Byte. Att ta byte. Lockas att ta byte! Det är arbetsordern.

Det finns två sätt att erövra ett land. Det är genom förbund eller genom militär intervention. Har du hört talas om Birger Claessons syner på 50 – talet? Han såg syner och pekade ut hemliga militära baser i Sverige. Han blev förhörd av höga svenska militärer. Ingen kände till baserna. Allra minst Claesson själv. Men Gud hade visat Birger Claesson var de låg. Han såg också Ryssland anfalla Sverige. Nyligen, så sent som i slutet på förra året, hade Ryssland provocerande övningar i svenskt luftrum. Likt ett antiklimax hann inga JAS plan upp i luften. Ett överljudsplan kan inte stoppa ett profetiskt skede. Varken i antal eller i kapacitet.

Min vän, du kristne, du före detta kristne, allt är inte ständigt som det alltid har varit. Guds ord har besvärliga profetiska beskrivningar. De är inga omskrivningar! De är ordagranna. En sak är säker. Den svenska neutralitetens tid är förbi. Den var en taktisk och politisk konstruktion under en övergångstid. Sverige är i färd med att rusta sig. Man är tvungen. Polariseringen i världspolitiken kräver det.

Det profetiska ordet har förutsagt händelser som märkligt nog passar in på det som sker idag. Vi går en omvälvande tid till mötes. Det kan börja så försåtligt att Ryssland lägger en jätte beställning på JAS Gripen. Då har man i realiteten genom en väldig option köpt upp hela planet. Medvilligt eller motvilligt...Guds ords förutsägelser står fast.

Varför skriver jag detta? För att verka intressant? Icke. Jag är för politiskt okunnig för det. Men för att stöta dig i sidan, du som har ägt det profetiska ordet som en lampa i en dyster vildmark, men tappat orienteringen."

Ur: "Från manna till vaktlar" den 16 januari 2014.


 

Det är några människor som jag har bett för under flera år. Jag skäms inte att säga det. Men jag säger det inte heller för att skryta. Det är på blodigt allvar. Det kan också låta som att jag vill framhålla mig som märkvärdig. Märkvärdigare än vad jag är. Det är jag inte. Men de har kommit och gått i mina förböner under en lång tid. Plötsligt så rämnar marken för flera av dem. Gode Gud! Och Guds Ande manar mig att be än mer för dem. Gud är inte färdig med dem. Men valet är deras eget. Det handlar om deras evighet. Deras eviga väl eller att gå evigt förlorad! Därför känner jag mig frimodig och upplever angelägenhets graden på Guds hjärta vara enormt stort. Så stort att till och med jag får känna av det, då han inbjudit mig så.

Du kan äga en barnatro och veta och känna till en helt del om andliga ting. Du kan ta upp jakten på teologiska samtal och hänga med rätt bra länge men du kan ändå vara stendöd i ditt personliga liv med Gud. Så allvarligt men sant.

Den Helige Ande manar att förebedja än mer. Ja, det är som att han både manar och tillfrågar på samma gång. Vilken dubbeltydig upplevelse. Och jag måste svara; -Gör det som behövs för att rädda dem för evigheten! Så bråttom är det. Så allvarligt är det.

Prövningar och svårigheter kan ibland vara sända för att få oss att vakna upp ur vår andliga belägenhet. Så vill jag tro. Det är böneskålarnas inverkan över tid. Och mycket kan ges naturliga förklaringar när Gud svarar av det som är Guds sökningstid för en människa. Men allt är inte som det ser ut, min vän!

Herren skakar om. Till väckelse. Annars vore hans kärlek intet värd. Vi måste var och en ha vår sak klar med Gud på insidan. Här går det inte att verka from. Här går det inte att leka from. Eller främja fromma värderingar. Här måste det till en uppgörelse med sig själv och att abdikera inför levande Gud och övervinna det inre motståndet. Djävulen motsvarar det inre motståndet och det allt som finns i hans samtid. Han vill att varje människa ska gå förlorad. Men Gud vill att alla människor ska komma till kunskapen om sanningen och så bli frälsta!

I morgon vill jag dela traktater igen. Jag längtar efter det! Men de har lovat regn i morgon, så vi får se hur det blir. 

Vi kristna måste bli mer påtagliga i vår tjänsteutövning. Bort med alla samkväm. De egennyttiga. De onyttiga. Det finns ingen som omvänder sig av vackra ord. Det finns ingen som blir född på nytt bara för att man kommer in i en ny klubb med kristna förtecken. Att födas på nytt är en smärta. En kamp! Evigheten och livets slut och dess utgång är mycket allvarligt. Så falskt att försöka flirta någon in i en församlings gemenskap. Det är till korset vi bjuder in. Inte till en ny umgängeskrets. Gud älskar varje människa och Jesus dog för en och var. Men det är bara bakgrunden.

Kampen för själarna är förlagd hos skördearbetarna i ett innerligt samarbete under och med den helige Ande. Sluta lek troende. Bli en själavinnare.

Uppmana människor att låta sig försonas med Gud!




 

Jag vill dela med er en gammal tekniskt förbättrad film från 1960 och A.A Allens möten. Allen som betonade helande för sjuka och tjänade Gud med sin gåva. Kvalitén håller för att öppna länken och se den på större TV, till och med. Allen fylld av Guds kraft. Det är inget man lär sig på bibelskolor. För mannen med magcancern så betydde detta allt!

Samma kraft finns hos Herren idag genom hans Andes nådegåvor. Behöver vi inte se detta manifesterat också i våra dagar? Jo.

Tack Jesus för Allen och det mått av kraft du gav honom. Du som inte ger Anden efter mått.

- Kom över oss!!
 

Jag vill gärna länka denna förkunnelse av Owe Lindeskär här på min sida. Ta dig tid och lyssna på den. Ett verkligen angeläget budskap. Klart och tydligt.

Aktivera dig, du kristne! Du har mandat att vara ett vittne i tiden. Gå ut i hela världen och predika evangelium! Det sa Jesus. Ingen kan göra det arbete du är ämnad att utföra.

"I världen men inte av världen."

 

En av höjdpunkterna på dagen - om jag får skriva fritt ur hjärtat - det är vid dagens slut då alla kommunikationer är avstängda och ljuden tystnar från alla håll. Då är det som om en särskild frid infinner sig. Ja, då går jag med mina summerade tankar inför Jesus i bön. Och där är det som om han alltid väntar på mig. Inte otåligt men väldigt glad. Äntligen får vi en stund tillsammans, uttrycker det.

Förra kvällen det skedde så tänkte jag med tacksamhet på just det. Att få ha det så. Det är inte självklart. Så många som avslutar dagen i ofrid. Självförvållat eller drabbad. Kanske i bitterhet mot Gud. Det liv man en gång hade i Gud tog slut och Herren som så gärna står vid vår sida och lyssnar in vad vi vill bedja och påminna honom om, är då utestängd fastän han inte gjort oss något ont. Ja, jag upplevde att jag ville formulera mig så denna kväll. Att småprata högt.

Rubriken över mångas liv är att de kom bort ifrån Herren. Det blev bara så och alla små saker som medverkade till det är liksom glömda. Det var en process man bara hamnade i och så blev man strandsatt i sin relation med Herren. Det är en ordlös avsaknad av Herrens närhet man lider av. Det välbehaget finns ingen annanstans än hos honom. Människor med allt ifrån stor tomhet i själen till djup bitterhet över livets gång. Gode Gud!

Herren är så nära när allt tystnat. Flera världar av olika saker man tar med i bön inför Herren och han liksom svarar upp med den otroliga frid som bara han besitter och representerar. Han lyssnar aktivt. Hans tankar är inte då på annat håll. Jag upplever att han är intresserad i utbytet. Kan inte beskriva det på annat sätt. Inget i bönen kommer tillbaka från en som är likgiltig. Han lyssnar och omsätter det som sägs. Den inre människan känner av det och fröjdar sig.

Vad ber jag om när dagen är slut? Ja, det kan man undra. Allt möjligt. Alla namn och människor som jag känner till. Många som jag tror inte har det så värst gott ställt med Gud. Och många han just nu "ruskar om" genom det som de får gå igenom. Många namn är återkommande. Några blir spontant nämnda. Många har mejlat mig sina behov. Och jag ber då med stor vädjan till Gud då jag inte har resurserna. Människor jag inte känner. Jag ber för dem att de ska få uppleva samma frid, denna lycka som medföljer Jesus närvaron i bön. Jag ber om olika saker. Jag ber inte om krig men om ett kraftigt uppvaknade hos det svenska folket. Herren får välja metod för det. Små som stora förhållanden. Det som kommer upp och som i olika grad involverar bönemänniskan. Om en biograf här i Stockholm för evangeliskt arbete. Traktatmissionen. Varje flyers. Varje människa jag möter på stan. Det som dyker upp i sinnet. Och det med trängande behov. Att den Helige Ande ska fortsätta verka på människor. Då kommer det att gå igenom på många fronter! Lovat vare Gud!

Jag upplever att Herren är mycket intresserad av våra böner. Allt vi minner honom om. Allt vi bär på. Ett samtal med Herren där han är på samma linje och samtycker i det som sägs. Han ser inte nedsättande på. Han släpper inte igenom en föraktfull outtalad tanke eller en missaktad min av misstag. Nej, han instämmer i kärlek. Och det är äkta. Som att Herren själv blir upplivad av denna konsensus. Då flödar mitt hjärta över!

Jag tänker på alla som mår dåligt i själen. De som får gå i terapi men som aldrig blir av med gnaget i själen. I psyket. Och som måste döva det på olika sätt. De som inte finner någon "absolution" för man rår inte över problemen i sina egna liv. Gode Gud! Varför är jag så privilegierad - trots stora och övermäktigt betydelsefulla förluster i livet? Av stora svek. Men ändå så fylld av tacksamhet då jag inte behöver utöva varken någon meditation eller gå till något medium i förtvivlan och vilsenhet. Många gör det och blir på sikt gruvligt besvikna. Herren är ju nära oss var och en och fyller på med sin omedelbara frid - om man bara i uppriktighet överlämnar sig till honom i bön.

Herre! Min bön är att du fick framträda mera genom våra liv till dem som inte känner dig. Så att omgivningen fick beröras av din värme och kärlek långt bortom religionens förbannelse i att trälbinda människor. Jag prisar dig denna sena kväll att du inte framstår som kärv eller vresig eller på annat sätt döljer ett misshag mot oss på grund av ett bättre vetande eller något som skulle sänka din glädje över en ringa människa. Din tillgivenhet är äkta, oh Gud! Jag kommer inte med någon mallighet inför dig, Herre. Jag kommer med innerlig tacksamhet, bara. Berör någon idag som tappat bort dig på resan i tiden. Förnya dem som släpar sig fram och tror att det kyrkliga verksamhetsmaskineriet är din respirator, oh Gud. Det är inte vårt arbete som håller dig vid liv. Du som uppehåller oss med din ofattbart stora kärlek och välbehag över oss. Tack för traktatmissionen, Herre! Jag ska snart gå ut igen. Det ligger på ditt hjärta att jag gör det. Det vet jag. Också på mitt.

- Välsignade Jesus!
 

" Det finns ett pris att betala för att bära Guds eld. Det kommer att kosta dig din stolthet, din komfort och ditt rykte."

" There is a price to carrying the fire of God. It will cost you pride, your comfort, and your reputation."

- David Wilkerson -


 

"En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." Och Filippus stod upp och gick." (Apg. 8:26-27)

"Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa. Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea." (Apg. 8:38-40)

Finns det någon frälsning utanför kyrkan? Får man förkunna Guds ord till andra medmänniskor utan att vara auktoriserad av en pastor eller cellgruppsledare - om man vill göra Jesus missions befallning till sin? Ja, det är verkligen frågan när det kommer till sin spets. Ta ett initiativ och du kommer möta på en räcka fromma råd som i praktiken vill hindra dig i din gärning.

I dagens text så återkommer jag till Evangelisten Filippus. Han tillhörde en församling. Han var ju en av flera församlingstjänare som dukade upp den mat man åt emellan mötena, om vi uttrycker det så. Men det hade utbrutit en förföljelse mot församlingen så man hade tvingats skingras över halva Israel. Inte alla men de flesta. Och det står att Filippus gick omkring och predikade evangeliet. 

Jesus på sin tid, sände ut lärjungarna två och två när de skulle evangelisera. Är det en regel? Är det strikt normgivande? Det är åtminstone inte fel att vara två. Vi kan till och med säga att det är idealt. Johannes och Petrus kompletterade ju varandra så fint i deras evangelisation. Men det ger inte svaret på om man kan gå ensam i evangelisationen - om man nu är själv.

Är det rådligt att överhuvdtaget tala om Jesus om man inte är med i en församling? Vilken dum fråga egentligen. Vi blir ju inte frälsta till samfundet eller till kyrkan. Vi blir frälsta och döpta till Kristus! Inte ens till pastorn.

Filippus blev initialt uppmanad av en ängel att gå själv till gatan som ledde till Gaza. Han gick ensam. Gjorde ängeln ett tjänstefel då han inte bad Filippus ta med sig en av bröderna efter Jesus mönsterbild? Och vad värre var; När Filippus hade döpt den etiopiske hovmannen då rycker Herrens Ande bort Filippus och han sågs därefter i staden Asdod. Den ligger ungefär fem mil därifrån. Säg mig!; Gjorde den Helige Ande ett tjänstefel? Behövde inte den nydöpte omsorg och undervisning? Behövde han inte gå i en Alfakurs? Eller två? Behövde inte han vara med på cellgruppsmötena på torsdagarna tills cellgruppsledaren ansåg att han kunde starta en egen cellgrupp eller återvända hem som en missionär? Varför skickade Den Helige Ande Filippus till nästa plats - utan att han kunde ta hand om sitt "nyfödda barn i Kristus"? Vart var Johannes och Jakob? Var höll Petrus hus någonstans under förföljelsen? Filippus jobbar ihjäls sig ensam här. Gud hade ju resurser både till tvåmannaskap och att fördela arbetet. Varför punktmarkerar Herren Filippus till "två halvdant" utförda uppgifter, då han rycks bort till Asdod efter dopet? Svara mig! Det frångår alla kyrkliga regelböcker .

Du ängslige bänkvärmare så full av otro! Herren kallade oss att gå ut två och två - om möjligt. Men istället sitter vi två och två i kyrkbänkarna och cellgruppleder varandra i teologisk terapi - år ut och år in, och djävulen gnider sina händer över vår andliga ofruktbarhet. Problemet är inte den andliga konceptionen. Problemet är barnlösheten i Guds hus på grund av självupptagenheten! Vi smeker varandra i våra föresatser att vårda våra samkvämer i kyrkorna tills vi somnar om igen eller lämnar kyrkan för det finns inget liv kvar. Vi blir verksamhetsspecialister i våra programutbud. Vi gör våra cellgruppsledare alldeles för centrala och vi låser ute Den Helige Andes möjlighet att bruka oss personligen bland verkliga behovets barn.

En ängel kom till Filippus... Han gick ensam! Hade ängeln fel i sitt upplägg? Församlingen var ju splittrad och logistiskt sönderslagen. Filippus kunde inte ta någon till sin kyrka, i överförd mening. Hade Guds Ande fel då han ryckte bort Filippus ur vattnet utan att han ens fick en möjlighet att notera den etiopiske mannens kontaktuppgifter för vidare själavård, ens en gång? Nej. Filippus "gick omkring ", står det. Och de barn, de andliga barn, han möjligen väckte upp - vem skulle ta hand om dem? Det står ju så; "Han gick omkring! " (...)

Oh, du kyrkbänkvärmare som är präglad på en kyrklig kultur. Du som tror på att en hierarkisk församlingsordning är svaret på att upprätthålla kontrollen över Guds verk. Jesus vill bygga sin församling. Och pastorn sin!

Berättelsen om Filippus äger auktorisation. Jesus sände ut dem två och två. Och vi är ibland fler än två. Men vi går trots det inte ut till behovets barn. Ändå kan vi förnuftsmässigt peka på de som ensamma reser sig upp och går ut med evangelium - oroligt förebråendes att man måste ha ett samfund i ryggen. Du som har både och men ändå inte går. Det håller inte! Du lurar dig själv. 

Vi har gjort församlingen till vår Kristus och låtit pastorn ta den helige Andes plats. Resten är en programvara i hårddisken.

Ta missionsbefallning på allvar så ska du få se hur Gud leder dig till behovets barn. Varför kallas de nyfrälsta för "barn"? Därför att alla är barn i början. Det är inget farligt eller onaturligt i det. Ingen avhåller sig heller ifrån att skaffa barn som har möjlighet till det eller för att barn är särskilt utsatta och sköra då de blivit till. Så ängslig får ingen förälder vara. Det är bara infertiliteten och självupptagenheten som inte föder några barn. Lusten hör till livet! Själavinnandet till förnyelsen!! Då blir det barn - andliga barn - vare sig man planerat det eller inte. Man kan inte sitta passiv med missionbefallningen för att de som går förlorade ska tas om hand - när de blir frälsta - och över den kognitiva farhågan att de kan tappa sin tro då de blivit det - och över ängslan att man inte ska lyckas ta hand om de nyfrälsta utan en församling. Djävulen skulle inte kunna lägga upp ett anförande bättre! Djävulen vill inte att någon ska komma till tro överhuvudtaget. Har du glömt det?  Men Gud vill att alla människor ska bli frälsta! Då ska inte du vara ett p-piller för allt vad Gud vill göra - innan de ens blivit utsatta för konception. Andliga preventivmedel i överförd mening. Dagen efter piller! "Gå ut i hela världen och predika evangelium för allt skapat." Utan restriktioner.

Första-gångs-föräldrar i det naturliga har ingen egen erfarenhet. Det får de med tiden. Det har Gud aldrig varit särskilt ängslig över i skapelsen. Det behöver inte du heller vara i det andliga. Gud ger växten! Sluta p-pillra den andliga verksamheten med kyrkligt och papistiskt, hierarkiskt tänkande. Guds Ande flyttade på Filippus i ett kritiskt läge. Ära vare Gud! Han vet vad han gör.

Det blir nämligen inga människor frälsta om man inte utsätter dem för det.


 

"Jag skall föra dig omkring och sätta krokar i dina käftar." (Hes. 38:4)

Jag skrev igår här på mitt forum om att den Iranska regimen kommer att falla och det tror jag bestämt. Men det är bara en episod till sitt faktum och det kan skymma det verkliga profetiska ordet. Därför tog jag bort mitt inlägg.

Iran kommer att vara ett kommande stort problem för Israel. I det profetiska ordet går det under namnet Persien. 

De farhågor om kaos som befaras efter ett regimfall - om det inte finns en organiserad politisk opposition som kan ta över styret av ett land, är nu av underordnad betydelse. Vi har redan kaos i Mellanöstern med stor spridningsrisk och spänningarna är redan för stora inom Iran.

I Hesekiels profetia så är det mycket som stämmer överens med det vi ser idag - om än mycket återstår. Iran eller Persien är utpekade som en allierad till Ryssland eller Gog. Libyen är en framtida medaktör. Libyen är Putéerna land. Sudan är bibelns Nubien. ( Äldre bibelöversättningar anger Etiopien. Sudan och Etiopien är två grannländer från en tid då nationsnamnen inte fanns. Det är befolkningen i området som avses.) De ska också vara med i en militär allians med Ryssland. Det säger oss Hesekiel. Libyen, ett land som just nu drivs vind för våg med sin sargade nutidshistoria. Landet är satt på undantag. Sudan, ett land men knappast en militärmakt. Deras favör är deras naturtillgångar. Fråga Lundin Oil. Ett svenskt företag som står under åtal för sin misskötta exploatering. Annars ett helt ointressant land för någon med militära anspråk och intressen. De kommer att bli alltmer i blickfånget av Ryssland. Det är följdriktigt. (Hesekiel kapitel 38)

Men landet Israel skall först leva i fred. "Landet skall få ro efter svärd.", står det. Det kan man inte säga om Israel fram till idag. 

Iran, ett land som fött miliser som PLO, Hizbollah och Hamas. Hamas som grävt tunnlar under hela Gasa med Irans goda minne för etablerad statsterrorism men som egentligen varit ointresserade av det palestinska folket ovan jord. Det finns ingen framtid för en sådan regim när man också börjar skjuta mot sitt brödrafolk i Qatar. Staden Doha i Qatar som utmärkt sig för att vara Asiens nya nav när det gäller flygtrafik. En ny korsning i en modern Silkesväg. Irans regim kommer att falla. Och måste falla. Det är inte tid än. Intentionerna trycks tillbaka och det är som att axelmakterna rycker i båda ändarna vid löftet om det profetiska ordets uppfyllande. I Teheran och i Moskva.

Regimens fall i Iran är en lika liten tillfällighet som det faktum att vi haft en vecka av strider mellan Iran och Israel, det beklagligt nog. Det stora kriget som skall ske i Israel där många folkslag drar samman till strid skall föregås av en fredlig period. Den har vi inte upplevt än. 

Men det vi erfar är det Hesekiel beskriver om Gog eller Ryssland i Hesekiels bok; "Jag ska föra dig omkring." Föras omkring! Det är nyckelordet här. Det handlar inte om att det ryska folket ska gå i landsflykt eller bli nomadiserade. Det handlar om att Ryssland stövlar omkring i andra länder och bland deras intressen. Ett andligt skeende som tar sig politiska och militära uttryck. Varför samlas annars hela NATO gruppen idag på ett toppmöte för att öka och skärpa riktlinjerna för sina militära anslag? Man är livrädda. Gog som ett profetiskt fenomen rör på sig.

Därför är nyheten om att regimen i Iran kommer att falla, en passus. Det är en för liten händelse gentemot det profetiska ordet - om än det inte inträffat ännu.


 

- Glad Midsommar, alla följare och särskilt till Leif i Småland som blivit en gatuevangelist liksom jag. - Gud är god.

Jag är så tacksam till Gud och hur han leder saker och ting i kampen för de eviga värdena. Vår gemensamma tro. Det är så dyrköpta och rika erfarenheter.

Den man jag fick tala med i gatuevangelisationen - som jag skrivit om senast här på bloggen - följer mig i mitt medvetande och jag bad särskilt till Gud för honom igår om att Jesus skall göra allt för honom där han befinner sig.

Jag gjorde än en gång en nog så allvarlig erfarenhet där på stan i förrgår. Jag vill berätta om det. ( En dag är kanske också jag borta och någon kan lära av det och bli min efterföljare i ett spännande och innehållsrikt arbete för Gud. )

En man kom fram till mig och ville få en traktat. Han var troende och djupt involverad i ett församlingsarbete här i Stockholm. Hans första fråga var; "Vilka står bakom det som du delar ut?" - Det är ett eget initiativ och på en egen kallelse, svarade jag honom.

Det som sedan hände och som nästan alltid följer på det svaret är skriftens undervisning om precis allting. Församlingen, Kristi kropp, lemmar varandra till tjänst, Guds tanke med bröder och systrar, gåvor och begränsningar, frestelser och utsatthet, "ensam är inte stark", etc. Det följer ett helt teologiskt system av infallsvinklar på nästan allting hos en kristen när man träffar troende på stan. Och jag säger inte att det är fel. Man vill väl. Men kokar man ner det hela så handlar det till slut om att försöka få "den ensamme evangelisten" att bli en av de andra - att tillhöra samma grupp - "min grupp". Och följ mig noga nu i hur jag tänker.

Om jag hade tagit ännu mer tid i anspråk och talat med denna broder om allt mellan den kristnes himmel och jord och uppnått en inte alldeles så hög och stor konsensus i lära och i tron, så hade vi säkert berikat varandra. Vi talades ändå vid i cirka tjugo minuter. Men då hade mannen som jag fick bli sänd till kunnat gå förbi mig utan att jag fått tala med honom!! Jag var ju där för att dela traktater till ofrälsta människor. Och han var ju viktig!!

Istället för att vi båda delade på det aktiva evangelisationsarbetet så avsatte vi istället dyrbar tid till "ofruktsamt prat". Vi kristna är alldeles för upptagna med varandra! Varför? Därför att det ger oss styrka och gemenskap, så klart. Vi behöver varandra. Inte sant? Jag säger inte att det är fel. Men det berövar oss uppdraget i Missionskallelsen! Uppenbarligen. Jesus liknelser om "Det hundrade fåret." "Den borttappade penningen."  kan möjligen hjälpa oss att förstå essensen av det här.

Ifråga om mannen som blev så gripen av vittnesbördet och orden som gick rätt in i hans hjärta och situation, så var vårt samtal den kristne mannen och mig emellan bara till en självsmekning. Dra din hand försiktigt fram och tillbaka på din andra arm så får du se! Det är rätt så skönt. Men det befruktar inget! Människor går under och evigt förlorade när vi kristna bara håller på och tillfredställer varandra eller mäter varandras upplysthet, istället för att fokusera på det väsentliga. Bli driven av Guds kärlek, min vän!

Filippus fick gå till en enda människa på Guds Andes maning. Jag har fått på min lott att nå en outsinlig ström av människor mitt i Stockholm. Det finns inte tid att pröva varje rekryterings försök. Jag är inte mottaglig för det. Jag kan det mesta om församlingsverksamhet i alla dess genuina och mest urartade former. Den bästa av verksamheter äger en god föresats men når oftast inte de vi är kallade att nå med frälsningens budskap. Varför då? De rör sig inte i våra församlingskretsar, helt enkelt. 

Bli drabbad av en personlig kallelse! Ge dig ut bland människor och tala om evigheten, om Jesus, om livets allvar och att vi snart går över tidens gräns. Det är den största och viktigaste uppgift en troende kan vara besjälad av. Du kan stå med mig om du vill, men du måste vara buren av en egen kallelse och ivra för Guds ord.

Gud vare lov att jag inte var uppbunden med religiöst prat när mannen som Herren fick röra vid kom förbi mig. Det hade varit förödande. Det gör arbetet framöver än heligare till sin form och sitt utförande. Jag har fortfarande mycket än att lära och att uträtta. Det känns så bråttom. På allt vis.

- Pris ske Gud!!

 

Nästa onsdag den 18 juni vill jag igen gå ut med flyers om JESUS i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan. Det är så välsignat och det ligger på mig att göra det. Jag har egentligen så många intressen i livet och i det naturliga som jag hela tiden får ställa åt sidan - förutom mitt förvärvsarbete förstås. Jag har ännu inte kommit ut till fiskgjusarna som säkert har näst intill flygfärdiga ungar nu. Jag fotograferar och de är med stort intresse jag gärna fotar rovfåglar.

Men jag dras mer till att se livet ur ett mycket kort perspektiv. Det handlar inte bara om att världen håller på att omstörtas. Nej, det handlar om att jag upplever mig stå på andra sidan evigheten och det är bara nu som jag kan uträtta något för Herren och för medmänniskorna. På andra sidan livet finns inget att uträtta. Då är arbetsdagen över.

Det är ett tillstånd, kan jag säga dig. Det är som att veta om en katastrof som ska inträffa och varna i tid. Medan tid är! 

Jag vill säga som profeten sa; "Jag vill stiga upp på min vaktpost och ställa mig på muren; jag vill speja för att se vad han skall tala genom mig, och vilket svar på mitt klagomål." Herren kan leda människor till oss om vi bara ställer oss till hans förfogande. Det vill jag gärna.

Ägna gärna en tanke i bön för detta ringa arbete. Det kräver inte stora resultat. En enda människa så är det värt allt! Det är mitt fokus. Och en sak är säker...

Jag gör det för HERRREN! Han är den drivande kraften i allt.

 

Just nu upplever den ena delstaten efter den andra i USA kravaller och näst intill inbördes- krigsliknande tillstånd. Det är sådana motsättningar i landet att det är svårt att från det ena uttalandet till det andra eller från den ena stunden till den andra kunna avgöra vad som är rätt för landet, för folket och utifrån konstitutionen. Maktkoncentrationen tilltar och institutionernas inflytande raseras i snabb fart och domstolarna får svårt att hävda tolkning och praxis. Det råder stor rådvillighet.

Jag vill minnas att David Wilkerson uttalat och nämnt två stater som till och med skall komma att utropa sin självständighet i ett framtida scenario. Men jag vet inte i vilken av hans publikationer han nämnt det. Jag har framfört frågan till hans son Gary Wilkerson, men han har inte kunnat påminna sig ett sådant uttalande. Vi får tillsvidare låta den saken bero tills den kan verifieras. Det som nu händer i Kalifornien går trots allt i farans riktning.

Jag vill här påminna om några rader ur David Wilkersons bok "Stöt i basunen". Ett profetiskt budskap som mer än väl har på fötterna och står stadigt med båda fötterna i Guds ord. Det är visserligen med stora penseldrag han beskriver en kommande utveckling men det är alldeles nära inpå nu.

"Gud kommer att ta itu med Ryssland på ett övernaturligt sätt med en förintelse som inte går att beskriva. Man kommer frenetiskt att söka fred utan att lyckas. " Förskräckelse skall komma, och när de söker räddning, skall ingen vara att finna." (HES.7:25)

Fienden kommer att ropa på fred och det kommer att verka som att det skulle vara möjligt att åstadkomma fred, men hela tiden rustar man ändå till krig. Amerika kommer först att drabbas av hämnden. Senare när Ryssland invaderar det heliga landet, kommer Gud själv att förinta allt utom en sjättedel av Ryssland. (HES. 39:2,4)

Ryssland kommer att invadera Israel eftersom den amerikanska örnen inte längre finns där som kan försvara landet. Vi kommer inte att försvara Israel, utan Herre kommer att göra det för att Israel skall ge all ära åt Honom." (HES. 38:22-23)

Av David Wilkerson ur hans bok "Stöt i basunen " sidan 19. 1987.


 

Miljöaktivister och andra aktivister brukar ta till exeptionella metoder för att protestera i vårt samhälle mot olika företeelser. Hur många gånger har vi inte sett aktivister hälla färg över Mona Lisor på gallerior eller i konsthallar. De försöker förstöra konstverk så ovärderliga för oss. De får sin uppmärksamhet men vi köper inte alla gånger deras motiv utan vi förfäras istället över deras metoder. Man får inte skada andras dyrbara konstföremål! Det behöver inte sägas. Eller våtmarks idealisterna som limmar fast sig mitt på vägen i protest. Vi vänder oss emot dem.

Vi är Guds skapelse efter hans givna ordning. Man kan gott säga att vi är hans konstverk för att göra jämförelsen förståelig. Men vi tror att vi kan göra med den som vi vill.

Jag skriver det igen; Det vilar en dom över Sverige! En dom är inget åtal. Då är åtal redan väckt. Då är ett straff beslutat. Det kallas för dom. Domen väntar på sin laga kraft. Sin verkställan. Där står vi nu.

Post och Telestyrelsen rapporterar att under en månads tid så har inte mindre än trettio olika sabotage mot anläggningar för telekommunikation mellan Kalmar och Norrköping skett under bara en månad. Det motsvarar ett sabotage om dagen. Jag undrar; Hur klarar man av att genomföra så många sabotage? Det måste var en stor organisation som ligger bakom. Eller hur? Man har gång efter annan kapat olika kablar som slår ut driften för teleinfrastrukturen. Kalmar till Norrköping är sträckan längst hela Sveriges södra och östra kust. Det motsvarar hela området vid fastlandet för Gotlänningarna. Vem pekar så med hela handen? Än en gång.

Man kan utan omsvep dra slutsatsen att detta är sabotage som är alldeles för omfattande för att det skulle vara ett pojkstreck. Och vad skulle nyttan i så fall vara? Att främja mellanmänskliga, sociala umgängesformer utan ett internet eller andra tekniska forum för vår samexistens? Knappast! Det här är ingen miljögrupp mot 6G master som är i farten. Det handlar om att stresstesta och för att i ett skarpt läge kunna slå ut det svenska totalförsvaret. Område för område. Och med avsedd verkan.

Knappt hade den svenska ansökan om att bli upptagen i den stora försvarsalliansen NATO fått sitt godkännande, eggade av den turkiska och den ungerska raljansen i att motsätta sig det, innan USA fick en president och en administration som hotar hela det militära samarbetet. USA som gått in i ett intellektuellt och administrativt inbördeskrig, är så försvagade att hela samarbetet återkommande ifrågasätts. Vi tvingades in i försvarsalliansen. Nu famlar vi efter beskydd.

Den Gud som profeterna i Guds ord presenterar pekar klart och tydligt på en skapare som griper in i historien. Glöm inte den sidan av Herren. Vi som inom så många områden i livet utövar vår ogudaktighet och vår omoral i vårt land. Vi har avskaffat de samlevnadsformer som Gud grundat i skapelsen och skyddar istället nya samlevnadsformer i humanismens och juridikens namn. Barn förleds redan på dagisnivå att ifrågasätta sin genustillhörighet och ges juridiskt skydd att innan puberteten inträtt verka för könskorrigering. Barn som inte är fysiskt färdigutvecklade ens. Vi aborterar foster efter behag och vi provrörsbefruktar å andra sidan - allt eftersom det passar vår egoism och våra relations konstellationer. Familjer slås sönder och barnen tar skada och får trygga sig till gängbildningar. Våra samhällen går under i våld. Gud, han sörjer! Han måste gripa in. Det är inte min besvärjelse. Det är en nödvändighet.

Mina vänner! Det finns inget annat än en förestående dom för ett sådan kultur. Oavsett vad du eller jag tycker om dessa enskilda frågor så är en bortre gräns överskriden. Det vore av Gud ett svek att inte reagera i ett sådant läge. Slår man sönder glaset som skyddar tavlan över Mona Lisa - då byter ägaren ut det - i överförd mening. Vi är hans skapelse. Hans konstverk. Och vi håller på att urarta.

Vi har nu under tre år på nära håll beskådat den ryska aggressionen i Ukraina. Likt ett varnande finger så angrips nu den ena nationella sektorn efter den andra också i vårt land. Är det en varning? Eller är det bara en aggressionsmakt som prövar oss? Min vän, det är bara den kalla vinden före stormen. Har inte en skapare äganderätten till sitt eget verk? Det är så elementärt och begripligt. Gud har inte sålt ut sitt verk! Den är bara under djävulens våld.

Vi ska komma ihåg att det behöver inte initialt vara en planlagt angrepp som är riktat mot Sverige. Men den geopolitiska situationen kan på mycket kort tid eskalera i den riktningen och slå över i ett angrepp. Kriget kommer att snubbla över oss. Vi kan inte säga att vi inte blivit varnade. Inom så många sektorer angrips vi. Också på de områden som alltid föregår en regelrätt invasion.

Jesus kom för att frälsa oss syndare. Det är en stor sanning. Men Gud lät varken den dåtida världen på Noa tid bestå eller de städer i Israel på Abrahams tid som han störtade för deras ogudaktighets skull. Gud har inte övergett oss! Därför måste han gripa in. Han måste gripa in annars kommer inte hans tidtabell att hålla i Guds ord. Vi lever farligt. Vi syndare!

Och har gjort det länge.

 

"Och när Lammet tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför det. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner." (Uppenbarelseboken 5)

Det finns skålar i himlen som rymmer på människors böner. Där samlas de inför Gud. Många och mångas böner. Jag vill säga; de vänds ner över bönebarn idag. Människor som är sökta av Gud kommer nu till vägs ände med sina liv genom olika svårigheter. Gud vare lov! Jag hör och ser det på så många håll. Det fick mig att tänka på detta bibelord från Uppenbarelseboken. Låt oss titta efter vad som står och försöka finna dets värde.

Rök i Guds ord är en sinnebild på bönen som stiger upp till himlen och till Gud. Det är där som den naturliga rökelsen har fått sin meningslösa plats i många gamla kyrkors gudstjänstliv. Fyller ingen som helst andlig funktion. Bön kommer inte från fysisk rök. Den kommer oftast från en människa i nöd. De anhörigas nöd. Nu går en nöd över många Guds sökta barn! Varför då? Därför att Herren vill frälsa alla som hamnat vilse i livet innan det är för sent. Oaktat orsak eller varför. "Vi ville alla vandra vår egen väg.", säger Guds ord. Den leder inte alltid till himlen.

Det finns en mycket viktig observation här i den beskrivning som Johannes noterat. Det står att skålarna var av guld. Inte bladguld. Inte vermeil. Ingen plätering. De var av guld. Det talar för guld rakt igenom. Då påskiner de inte något. Det talar istället om äkthet och om dyrbarhet. Inte bara sken. Där samlas våra böner. Bönerna är alltså dyrbart upptagna och mottagna av Gud.

En annan sak som är värt att notera här är att skålarna var flera. De var också fulla. Hur många är de? Det vet vi inte. Hur mycket rymmer de? Det vet vi inte heller. Men en sak vet vi; De var redan fulla. Vad händer när någon behållare är full och man fyller på ytterligare? Det svämmar över! Vad svämmar över? Böner? Nej. Bönesvaren så klart! En bön kan aldrig komma tillbaka till oss som en bön från himlen. Då är det inget bönesvar. En bön återkommer alltid med ett givet svar från himlen. Ett bönesvar. Det är själva poängen här. Därför är skålarna fulla. Och när skålarna vänds och hälls över vår tillvaro då kommer mäktiga bönesvar. Böner går ju inte till spillo!

Vi kan gott spinna vidare på dessa jordiskt beskrivna fysiska lagar, eftersom beskrivningen är detaljerat beskrivet så. Vad säger de oss? Bed mera och svaret påskyndas!! Det är det fullt rationella. Anstorma himlen än mycket mer och gör dina önskningar kunniga inför Herren. Gud hör bön! Han svarar på bön. Lammet är där. Som vart slaktat. Det är Jesus det! Och de äldste var där. De som har varit med hela tiden Gud sökt bönebarnen. Och du varit i bön. Varför skulle de annars kallas äldste? De är de sakkunniga inför Gud. Med stor erfarenhet.

Sedan finns det en annan mycket viktig observation. Alla de aktiva i denna scen hade var sin harpa. Vad symboliserar det? Här kan bönebarnens behov - när Gud söker dem - ske under dur eller i moll då man spelar. Inte sant? Gud skulle i sin allmakt kunna tvinga oss alla att tillhöra honom. Men så vill han inte ha det. Han vill ha vår kärlek till honom och att vi ger vårt gensvar till hans kallande stämma. Här kan bönesvaren komma genom svårigheter eller personliga tragedier. Då spelar de äldste med sin harpa i moll. Men de kan också spela i dur då Gud ser till vårt hjärta och han genom ett lyckosammare bönesvar får vårt gehör.

Min vän! Du kommer aldrig att kunna anklaga Gud inför Jesus att du aldrig personligen blev sökt av honom i tiden. Det vore Gud orättfärdigt att inte tala med bönder på bönders vis. Och till adeln så de förstår det eviga allvaret. Titta på Paulus! Han blev hemsökt. "Det är dig svårt att spjärna mot udden.", sas det till honom. 

Gud kan sända fiskaren att locka dig. Det är en tonart i dur. Men han kan också sända jägaren i sin nitälskan. Då vänds böneskålarna ned över dig. Då spelar man på harpan i moll. Fiskaren lockar. Men jägaren jagar. Det är den bjärta skillnaden.

Gå till Herren med allt! Dina förluster. Din synd. Dina tillkortakommanden! Om ditt anseende är uttömt så har det varit för att rädda din själ för evigheten. Vi mäter våra liv efter jordiska premisser. Men Herren ser till oss bortom vår horisont.

Hans perspektiv för dig är det väsentliga.

 

Vi närmar oss den punkten i kriget mellan Ukraina och Ryssland där allt kommer att gå överstyr. Europas och USA:s växelvisa understöd av kriget på Ukrainas sida kommer att tippa över. Det är inte otänkbart att Västliga styrkor inom en snar framtid kommer att bistå den Ukrainska armèn på marken. Då eskalerar konflikten okontrollerat med spridningseffekt!

Det ryska kriget har sina ekonomiska förutsättningar via den skuggflotta av tankfartyg som av nödvändighet måste segla på Östersjön. Den kommer att på ett mycket konkretare sätt behöva övervakas av Ryssland. Motiverat så. Det sätter de svenska öarna i Östersjön i ett omedelbart blickfång.

Det är alldeles för stora insatser som är satta i spel för att denna konflikt ska kunna avdramatiseras. Det ligger i krigets format och dynamik att den obönhörligen måste eskalera och ytterligare brisera här. Tro inget annat.

- Gode Gud!

 

Filadelfiakyrkan i Stockholm införlivar numera medlemmar som inte är döpta enligt bibelns lära utan också de som endast är döpta som barn. Det är verkligen ett stort förnekande av frälsningens väg - i all strävan att på mänsklig väg försöka inkludera människor i Guds rike. Döda havet var en gräns. Jordan var en gräns. På samma sätt är dopet till Kristus en oöverkomlig gräns. Du måste igenom och över på andra sidan. Dopet går inte att gå runt!

Man kan ju fråga sig; har det överhuvudtaget någon betydelse vid inlemmandet av en ny medlem i en förening med kristna förtecken? Därvid lag så kan det kvitta. Men Guds församling eller Kristi kropp är ingen förening! Borde inte vara. Om man menar sig vara en biblisk församling och på detta sätt förnekar bibelns klara lära så är det mycket allvarligt. Man äger då inte längre något mandat inför Gud. Det är förödande för Guds rike och all andlig verksamhet. "Den som tror och bliver döpt, skall vara frälst.", uppger Guds ord.

Barndopet är med vår samtids ögon sett en rituell kränkning av barnet. Barndopet kan inte heller ses som en form av barnvälsignelse då den inte har något motsvarande exempel i Guds ord. Att döpa barn är den falska kyrkans lära och saknar auktorisation i Guds ord. Barndopet invaggar människor i en falsk uppfattning om att vara räddad för evigheten.

Här är det väldigt få som protesterar mot utvecklingen. Förkunnarna som vet om bibelns tydliga lära vågar inte höja sin röst för då förlorar de sina positioner och får sedan inga kallelser längre. Här har många som skulle varit profeter blivit bakbundna av sin egen framgångslystnad. Man biter inte en hand som föder en - när det var Gud man skulle tjäna.

Guds tydliga budskap är att "Den som tror och bliver döpt skall vara frälst " (Mark. 16:16). Ett barn kan inte tro. Barnen tillhör redan Guds rike. Skriften å sin sida för ner instruktionen på individnivå genom att beskriva dopkandidaten med bestämd artikel, det vill säga; "den som tror ". Det är mer än semantik! Det handlar om att mottaga frälsning på Guds väg. Det kan inte en kyrklig organisation sätta sig över genom ett kollektivt övergrepp på individnivå.

Här går en knivskarp gräns mellan religion och levande kristendom som aldrig går att överbrygga. Barndopet har aldrig och kommer heller aldrig att kunna legitimeras som en väg till evig frälsning. Den bedrar människor och invaggar oss i ett frälsningstillstånd som saknar relevans på biblisk grund.

Omvänd dig och låt döpa dig till Jesus Kristus! Det är frälsningens väg.

Kom till mig i sommar. Jag döper dig som Johannes gjorde med Jesus. Det är vägen.


 

"För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft." (Ef. 6:10)

På måndag kommer jag än en gång att stå i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan med traktaterna om Jesus. Jag kommer att vara där vid 13.00 tiden och sedan ett par timmar framåt. - Gud vare lov och till hans ära! 

Markus som skrev ett av evangelierna upplevdes vid ett tillfälle av Paulus som svekfull och opålitlig. Så till den grad att när Barnabas tog Markus i försvar så blev Paulus vred. Man skildes därför åt. Det var möjligen en rent prestigefull mänsklig sida som blottläggs här hos Paulus - likaväl som en djupare andlig insikt hos Barnabas. Men över alltsammans vakade Herren! Det kan vi gott säga. 

Markus evangelium som i det profetiska ordet får stå symbol för tjuren växte till sig så att Paulus till och med uppmanade sina medarbetare att ta Markus med vid ett senare tillfälle. Markus hade växt till sig. Kalven hade blivit en tjur.

Ja, så får vi alla bli allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. Ingen räknar ju med att en kalv ska uppvisa en tjurs styrka i sitt vardande. Men kanske Barnabas såg kapaciteten i den ringe tjänaren och tog därför honom i försvar. Det visar på en mycket öm omvårdnad i Herren. Kalvar är ju ostadiga. Men bär inom sig en tjurs styrka vid tillväxt.

Så förvandlar Herren mannagryn till män och män till hjältar i hans rike.

Lovat vare Gud!

 

"Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes, men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara rätt. Jag behöver bli döpt av dig.” Men Jesus svarade: ”Gör det ändå, för vi behöver uppfylla all rättfärdighet.” Då döpte Johannes honom. När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom. Och en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade Son, i honom har jag funnit behag.” (Matt. 3:13-17)

Det bibliska dopet som föregår en omvändelse till Jesus och till bättring från synden i våra liv, är en begravning av det gamla livet som man då också lämnar bakom sig. Men det är bara Jesus utgjutna blod som renar från vår synd. Det är viktigt att påpeka och att framhålla. Blodet. Inte vattnet. Därvidlag är inte vattnet vid dopet renande, vilket det annars är i det naturliga livet. Här finns det alltså inte på biblisk grund något "vigvatten" eller heligt vatten att tillämpa, som kyrkliga företrädare förespråkar. Det är ett kyrkligt påhitt. Däremot så får vi en tydlig fingervisning i det faktum att dopets språkliga grundbetydelsen är att "nedsänka" eller "doppa". "Jesus steg genast upp ur vattnet.", står det. Alltså steg han först ner. Jesus blev inte heller döpt som barn av Maria och Josef - om någon nu skulle vilja ta strid emot ett bibliskt dop och legitimera det rituella barndopet på frikyrklig grund.  I så fall vore det en bristande tydlighet i vart vägen går.

Dopet handlar alltså om en begravning av den gamla människan. En påtaglig akt. En gång för alla.

Man begravs - i det naturliga - bara en gång i livet. Och man täcker sannerligen hela liket vid begravningar. Flera alnar. Eller hur? Då krävs det i motsvarande grad lika mycket vatten som jord om jag får hårddra illustrationen för full förståelse. En som dött skall begravas. Här har du frälsningen genom dopet symboliskt uttryckt. Och inget annat.

Men det är mer än symbolik! När Jesus kom till floden Jordan för att döpas av Johannes så insisterar Johannes på att han istället skulle döpas av Jesus. "Det kan inte vara rätt.", insisterar Johannes. Man förstår honom så väl. Men frågan uppstår omedelbart; Varför skulle Jesus överhuvdtaget å sin sida låta döpa sig? Han var ju Guds Son och utan synd. Hur skulle han annars kunna förlåta våra synder om han inte var syndfri? Varför döps Jesus? Han blev ju inte vår Frälsare i dopet? Jesus säger att det var tvunget för att "all rättfärdighet skulle uppfyllas ". Vad som var rätt och färdigt. Rättfärdigt.

Behövde Jesus döpas för sin egen skull? Eller var det för att han med övertydlighet ville påvisa om det sättet, på frälsningens väg? Dopets väg. Dopet är inte en akt som renar från synd. Dopet anropar Gud om ett rent samvete på andra sidan om ett överlåtet liv till Gud. Det är en akt så viktigt påvisad att Jesus själv underställde sig den. Varför då?

Ja, det senare antagandet är så överbevisande. Jesus gav Johannes uppdraget att döpa Jesus både för att visa på den väg vi alla bör vandra - eftersom han själv visade på den vägen genom sitt eget dop. Men också det faktum att dopförrättaren aldrig står över den som döpes. Hur menar jag?

Om Jesus hade döpt Johannes då hade dopet haft riktigt höga krav på den som utför dopet - för ingen kan mäta sig med Herren själv. Men när nu Jesus underställer sig att bli döpt av Johannes då visar han på en ställföreträdande gärning utan anseende till person. Jesus anvisar därmed på frälsningens väg. Men han tydliggör också att utövandet är en betjänande handling och inte en överordnads handling vid dopets utförande. Här har kyrkan i sitt förvaltande och tillämning av läran, förvandskat det mest centrala i frälsningen. Omvändelse, bättring och dop!

Om Jesus hade döpt Johannes då hade de som Jesus hann döpa och deras efterföljare fått en särställning. De hade då blivit en elit. Men så var det inte tänkt! Däremot så säger Johannes så klart om Jesus; "Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar." (Matt. 3:11)

Jesus bekräftar Johannes dop på frälsningens väg genom att själv gå in under det. Det är den stora påvisningen för oss! Men han skulle själv komma att döpa i Helig Ande och eld. Det förutsade Johannes profetiskt också. Omvändelse - Bättring - Dop - Dop i den Helige Ande. Där har du frälsningens väg vid de första grunderna.

Bibliskt dop, den kristnes dop är inte ett barns dop därför att ett barn kan inte tro. De vet inte ens om sin existens. Hur ska de då kunna tro? Därför är barndopet sett med vår samtids ögon ett rituellt övergrepp. "Men den som tror och blir döpt skall vara frälst." Det är bibelns lära.  Johannes Döparen understryker profetiskt att Jesus skulle döpa i helig Ande och eld. Det är Jesus dop till oss! Vi döps i vatten genom vår handling/lydnad/villighet i Jesu namn på frälsningens väg. Men Jesus döper oss i den helige Ande och eld!

När Jesus hade underställt sig denna dops akt hos Johannes, så kom den Helige Ande över honom som en duva och Guds röst från himlen. Det är en mycket viktig iakttagelse och rapportering. Rösten från himlen konfirmerade den väg som Jesus själv banade för oss  - genom Johannes dop; "Detta är min älskade Son i vilken jag har funnit behag." Jesus hade teoretiskt sett kunnat döpt Johannes - som kanske själv inte var döpt. Men här fanns det mycket större värden att ta till vara och att inte visa på fel väg vid hanteringen. All rättfärdighet skulle uppfyllas. Både då och för all framtid. Fadern konfirmerade det nedstigandet och den underkastelse som Jesus utförde här, genom att uttrycka sitt välbehag över honom då han lät sig döpas av Johannes. Gud vare lov!

- Ta emot Jesus idag i ditt liv! Redan imorgon kan du bli döpt till Kristus!!

Jag döper dig till Kristus då du är klar med ditt gamla liv, min vän.

 

"Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk. 23:34)

Vilken är den största förlust vi människor kan göra? Förlusten av vårt eget liv. Jesus han förlorade sitt liv som människa genom flertalet svek. Romarna dödade till slut honom i en smutsig process. Att förlora sitt liv på grund av någon annan är det värsta vi kan råka ut för, då döden är oåterkallelig. Inte sant?

Vi kan av andra bli berövade annat som inte direkt behöver inskränka på livet. Vänskap. Vår heder. Vårt jobb. Vårt företag. Vi kan bli berövade alla våra ägodelar. Vår bil. Eller annat materiellt. Vi kan förlora vår partner eller förlora vår relation till barn och barnbarn. Vi kan förlora det mesta här i livet men där livet själv är det dyrbaraste. Andras antipatier kan förkläda sig på det mest sofistikerade sätt och motivera sina ställningstaganden i en aldrig utövad och tidigare känd ondska. Du kan till och med bli sinnets sjukförklarad. Och utfryst. Ondskan har så många förklädnader och ett offer drabbas.

Jesus ger oss en mycket viktig lärdom då han hängde på korset och som vi missat för att vi bara tillämpar den på Jesu liv. Men den gäller också oss. Jesus lär oss något ända in i döden. Ja, det är en bön som är minst lika viktig som det "Fader vår" han lärde sina lärjungar; " Förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är. " Det är en bön lätt att be då vi har frid och ro med alla människor. Men om du hänger på ett kors och bödlarna inte förstår den ondska de själva utövar - hur ska man då förhålla sig och hur ska man då kunna väcka deras samveten innan man själv förblöder? Det finns kanske inte alltid tid till försoning under en uppgörelse. Men det finns ett dyrbart förhållningssätt, min vän.

Jesus beder för dem! Inte till dem. Inte med dem. Han ber till sin Fader; "Förlåt dem ty de vet inte vad de gör." Medmänniskor kan vara exponenter för ren ondska utan att de själva vet om det. Annars hade de ju inte dödat Jesus. Då är det mer än befriande för den som är ett offer att kunna framlägga sin sak inför Gud. Det räddar den drabbade ifrån bitterhet och livslångt hat. Så långt det nu blir. Gud är mäktig att ta hand om offret och den bönen och så befria den drabbade. Det är därför Jesus beder så. Men också för att det fanns sanning i bönen, naturligtvis.

Vi har ett annat fint sådant exempel till vår lärdom - vi som lever och inte fysiskt blivit dödade av någon ännu. Det är berättelsen om Stefanus. Han blev stenad av de religiösa - de som borde förstått hans intentioner i livet! Men istället stenade man honom. Står det inte det om Jesus också? "Han kom till sitt eget men hans egna tog inte emot honom. " - de som borde förstått honom tog istället avstånd ifrån honom! 

Om Stefanus står det;

"Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han. (Apg. 7)

Stefanus bar inte på hat. Men han fann ytterligare frid genom de försonande orden; "Herre ställ dem inte till svars för denna synd. " De visste inte heller hur fel ute de var ifråga om Stefanus intentioner då stenarna haglade över honom.

Varken Jesus eller Stefanus behövde invänta någon ånger eller förlåt av de som dödade dem - även om det naturligtvis hade varit idealt för de vållande. De fick nu istället gå en svårare tid till mötes utan en uppgörelse. Men Jesus och Stefanus kunde framlägga saken inför Gud. På så vis blev de både fria från insmygande bitterhet men även beskyddade ifrån det hat som annars ofrånkomligt tar sig in i människans livsrum. 

Så aktiveras det andra budordet ur Jesus bön och får liv. "Och förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är."

Det är inte alltid de vållande ber om vår förlåtelse då de gjort oss illa. Då får vi be Herren förlåta dem. Och be Herren att inte ställa dem till svars.

Ty de vet inte vad de har gjort. 


 

Leonard Ravenhill, you sound like a prophet yourself. Amen! 

 

När Gud skapade människan var vi helt annorlunda till vår karaktär och till vårt sätt att kunna vara. Ja, så skulle vi kunna uttrycka det. Vi försöker ju att vara både goda och medmänskliga efter bästa förmåga men det ska så lite till så visar vi helt andra sidor. Vi till och med dödar varandra. Inte sant?

Vi människor har en nedärvd egoism som vi varken kan dressera eller kultivera bort. Guds tanke var att vi skulle älska vår nästa som oss själva. Tanken var också att det skulle vara naturligt för oss att älska Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ och av hela vårt förstånd. Men vi kan bara konstatera att så har vi det inte.

Det Jesus har gjort för oss människor kan omskapa oss. Om vi bejakar hans kallelse till oss. Det sker då vi blir frälsta. Då får vi ett nytt hjärtelag, ett nytt sinnelag och vi börjar en resa där vi alltmer likbildas med Jesus. 

- Välkommen att lyssna till detta bibelstudium om den rike mannen och Cornelius ur skriften, bibeln - Guds ord!

- Välkommen att följa och prenumerera på YouTube kanalen utan kostnad.

@thommyjakobsson

 

Det finns en del kunskaper om krigets inverkan på oss människor och hur vi människor inte bara reagerar utan faktiskt omdanas i våra relationer till varandra. Allt är inte negativt med krig. Det är sällan man hör det. Judarna som kanske är de mest drabbade av alla etniciteter genom historien, vilka kallas för Guds utvalda folk. Hur går det ihop? Krig är ju av ondo. Och Gud är god.

I Storbritannien finns det numera en minister som i sin portfölj har ensamheten som verksamhetsområde. Han har som huvuduppgift att försöka komma till rätta med ensamheten på nationell nivå. Har du hört något liknande? Våra samhällen är så individualistiska att det med tiden blivit ett samhällsproblem. Självmorden ökar. Den psykiska ohälsan tilltar. Separationerna ökar. Och barnen märks för livet. Generationerna skiljs åt redan på dagisnivå. Och främlingar präglar våra barns uppväxt! På ålderdomshemmen sitter våra föräldrar och matas med mediciner och näringsfattig föda, inför en ensam och pinsam död.

Sverige anses ligga på tionde plats av de mest individualistiska länderna i världen. Vilka de andra länderna är har jag inte sett någon uppgift på. Det kanske är Grönland och Svalbard eller några Söderhavs öar där det inte finns så många människor eller där demografin underbygger det. Bristen på folk torde väl öka samhörigheten istället. Vad vet jag. Men bland storstädernas myller av folk upplever sig alltfler ensamma och ensamhushållen skapar andra problem vid bostadsbrist i en kedjereaktion av ofärd.

I boken - Vem är du när kriget kommer? , av David Bergman så har han tittat på effekterna av krig. Det är en ljus bild han målar upp, vill jag påstå. Ja, frånsett och oaktat alla de som dör, blir sårade, och som skiljs från både familj, vänner och sin hund, förstås. Den ljusa bilden handlar om de framtida effekterna av ett krig. Den är inte genomgående negativ. Men det är helt tydligt och det med evidens att självmordsfrekvensen inte bara går ner, den avtar mätbart under krig. Suicidala individer som kraftigt påverkas av sin egen tankevärld får helt plötsligt annat att tänka på. Så skulle man kunna uttrycka det. Den suicidala makten är kognitiv. Och djävulen som viskar i örat! Livet hamnar under krig på paus och de omedelbara överlevnads strategierna tar all energi och kraft i anspråk. Det är erfarenheter av krig. Sällan definierat.

Jag har länge varnat för och förespråkat en omskakande nationell rotblöta i vårt land - för att inte säga över hela västvärlden. Jag ser dess möjligheter. Vi har blivit så individualistiska och så självständigt gjorda, att det blivit ett hot och en fara i sig för vår art. Det är sanningen. Köerna till psykiatrin av barn - som inte ens kommit in i puberteten - har genom det experiment som skolväsendet utgör och exponerat dem inför - men även den trendiga propaganda som finns i samhället, skapat en genetisk villrådighet - "du kanske i själva verket är någon annan än den du just nu är "... Så sataniskt förföriskt.

"Om saltet mister sin sälta ", säger Jesus, duger den bara till att kastas ut och förtrampas av hedningarna." . Saltet som bromsar förruttnelsen. När en produkt ruttnat är den bortom all räddning! Därför behövs salt. I god tid. Vår kultur är jordmånen. Krig för människorna närmare varandra. Det är konstaterat många gånger.

David Bergman som till yrket är överstelöjtnant och doktor i psykologi tar ett exempel som är mycket typiskt, mycket svenskt och fullt igenkännbart. Han illustrerar så träffsäkert om en mängd människor som står på en perrong och väntar på ett tåg. Tåget är påtagligt försenat och kanske det saknas information om när tåget skall komma eller varför det inte kommit i tid. Vi kan gott känna igen situationen. Plötsligt börjar alla människor obekanta med varandra att titta på varandra. De tittar på klockan och så smått närma sig den ene den andre och påtalar olägenheten - den gemensamma - tåget, varför kommer det inte? Människor som kan stå i rader bredvid varandra och inte ens hälsa på varandra. Som om var och en stod där ensam. Med all sin individualism och självständighet. Ett uteblivet tåg gör plötsligt den enskilde sårbar. Man behöver en annan. Man behöver varandra.

Gud är en god Gud! Han vakar över mänskligheten. Han har de möjligheter som inte vi har att hjälpa oss själva. Han kan sätta ett temporärt fokus på annat som är allmängiltigt - mer än våra egna problem - så att vi blir "ett kollektiv" igen. Man kan, t.ex inte, frysa ihop två makar som gått skilda vägar. De måste värmas ihop. Kärlek är den värme som uppstår vid tycke. Kärleken förenar. "Men då kärleken hos de flesta kallnat ", vad finns då att göra? Bibeln säger att "genom att laglösheten ökar skall kärleken hos de flesta kallna ".

Mina vänner! Vi har nått de absoluta minusgraderna i mänskliga relationer - så till den grad att sexualiteten verkar tagit kärlekens hela plats. Tillfälliga och uppbrutna relationer är helt normalt idag. Jag läste om en man i Närke som för ett antal år sedan till slut åkt fast. Vad hade han gjort? Jo, han hade fortplantat sig med damcyklar i länet. Han hade spanat in sina kvinnliga offers cyklar i förväg och våldfört sig på cykelsadlarna. Här har du en bild på vår samtid! Hur ska vi diagnostisera det? Är det bara en sjuk yttring eller bara sorgligt tragiskt sett ur ett mänskligt perspektiv? Eller har kanske beteendet framtiden för sig? Finns det förklaringsmodeller för sånt? Ligger det inte en djup ensamhet i botten? Säkert. Gud gråter över en alltmer sjuk värld!

Jag har läst några rader i David Bergmans bok och jag ser ju att krig för människor samman. Jag önskar inte krig. Men jag tror och vet att Gud vill hjälpa oss. Det har han gjort förr i historien. Det gjorde han med Gomorra och räddade både den rättfärdige Lot och hans hustru. Det gjorde han för Sodom och räddade Lots barn. Det gjorde han för den tidigare världen under Noa dagar och åtta stycken blev räddade - som ville. Men den gudsfientliga och människofientliga livsföringen fick ett våldsamt slut.

Så hände också när Jesus förutsade att Jerusalem skulle förstöras. "Här skall det inte lämnas sten på sten ". Varför förhindrade inte Jesus det? Istället förutsade han det. Jerusalem som är Davids stad. År 70 e. Kr. intog kejsaren Titus Jerusalem och störtade och brände staden, templet och murarna. Inga stenar låg sedan uppradade längre. Det var den Italienska ockupationsmakten den gången. 

Men hur genljuder inte samma Jesu ord när det smattrar av pimpsten emot freskerna och rappen på Pompejis väggar då straffdomen gick över Pompeji och Herculaneum?(år 79 e. Kr.) Pompeji och Herculaneum korresponderar med Sodom och Gomorra. Pompeji, den promiskuösa Italienska medelhavsstaden. Där lämnades det istället sten på sten. Nio år senare. 

Pimpsten på pimpsten i ett lager av tre meter.


 

Jag vill här delge en blogg som jag publicerade här på min hemsida den 5 februari 2018. Läs den och begrunda.

Hela världen står nu i gungning och det är bara början!

Mina vänner!

Jag har i flera texter skrivit och poängterat behovet av en verkligt genomgripande kris över vårt land och vår kultur. Och när jag talar om kultur så innefattar det vårt sätt att leva. Våra liv skapar vår kultur.

Jag befinner mig just nu i Asien och har idag läst om börsens nedgång i USA under de senaste dagarna. Utan att fördjupa mig i orsakerna eller mekanismerna bakom det så vände jag mig till Gud och frågade om det är på detta sätt vi går in i en djup kris. Jag vet att man bland skribenter noterat att börsen gått ner med 666 enheter eller punkter. Man hänvisar till sammanträffandet om det som står skrivet i uppenbarelseboken om människans tal, som också är vilddjurets tal. Men det där är för mig nonsens i detta sammanhang. Det är fel budbärare som för fram den saken. För om inte Guds ord är gångbart när det går folket väl, varför då skynda till Guds ord när det rasar på börsen några steg? Guds ord är ingen nickedocka bland journalister med skrivklåda. Så just det där är inte något uppseendeväckande och var ingen väckarklocka för mig.

När jag har talat och skrivit i termer om att Sverige behöver skakas om ordentligt så har tidigare profetiska varningar, om en invasion, legat mig nära till hands. Men jag har aldrig kunnat be Gud om krig. Aldrig. Där är det stängt. Just nu i alla fall. Om jag hade kunnat skulle jag gjort det. 

Idag när jag på kvällen lämnade mitt hotellrum för att hotellet ville bjuda oss på middag, så kom tanken till mig; Är det genom ett ekonomiskt kaos som vi går den behövliga krisen till mötes? Tanken var inte sökt den bara kom - som ur ett påstående. Vet du vad som hände sedan? En sång flöt upp omedelbart ur djupet ur mitt inre och det sjöng; " Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar, Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar. Om du tror hans dyra ord, skall du få se hans kraft bli spord. Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar."

Texten är inte från bibeln. Det är en sångstrof. Möjligen två sångstrofer. Jag minns faktiskt inte. Det är flera årtionden sedan jag sjöng den här sången. Och så dyker den upp så där. Jag formulerade orden och meningarna och fick då fatt i budskapet.

Jag är inte naiv. Jag har med tiden lärt mig vem det är som talar så varligt och starkt. Och vem är det som vet vad Gud vill bönesvara? Vem är det?! Den Helige Ande!

Jag känner stor frihet och frimodighet att likt Simson luta mina böner mot börsens pelare i New York. Det gör jag. Jag skall be Gud välta hela börsen! Det kommer att ha effekt. Varför då?

För att Gud är nådig även under straffdomar. Vi behöver väckelse. Den kommer inte på det sedvanliga sättet, min vän. 

Ur bloggen: Från manna från vaktlar, Bangkok, Thailand den 5 februari 2018.

 

Jag har tidigare aviserat att jag ska evangelisera imorgon på stan. Men jag har sett fel i min kalender. Dagarna snubblar formligen över varandra och jag påtalade fel dag. Jag har rättat uppgiften i den tidigare annonseringen men vill också här påtala det ytterligare, så att ingen luras ut och jag inte står där.

På torsdag kommer jag att stå i korsningen Drottninggatan - Gamla Brogatan. Jag är där vid 10.00 tiden några timmar framåt.

- Gud välsigna dig!

 

"Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans. Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning. Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön? Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått. Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss. Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det. Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet. Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor; det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden. Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav? Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav. Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd. Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig. Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de. Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig. Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta." (Psaltaren 80)

Överallt i gamla testamentet finner vi spår av vår frälsare Herren Jesus Kristus. I symbolik, i bilder och i förebilder. Jesus framträdde under det Nya testamentet men hans skugga och konturer ser vi i det Gamla testamentet. Så tydligt och så klart.

I denna tonsatta text från förgången tid där melodin gått förlorad så uttrycker sångförfattaren sin djupa nöd över en utveckling som var allt annat än lyckosam. Nordriket, de tio stammarnas område, var på väg att gå under och författaren tar minnet av Josef till hjälp. Ja, det låter som en partsinlaga i en rättegång där Gud är både den vållande och domaren inför en målsägande. Det är då bara nåd som gäller.

Gud visste mycket väl om det brokiga liv Josef i sången fick leva. Josefs svårigheter i livet som ingen av oss skulle vilja genomleva eller i förväg gå med på att vilja genomlida. Därför är det en öm punkt inför Gud att nämna! Han som banade vägen för Josef.  Josef var här för länge sedan begravd i Sikem, i det område som hans söner fått till arvedel av Jakob. Orten är belägen i Samarien det område vi idag kallar för Västbanken. Ett politisk konstruerat provinsnamn. Ett skällsord!

Men Asaf som skrivit sången han nöjer sig inte med att omnämna Josef inför vår Gud. Han tar till ytterligare kära namn som tillhyggen. Det säger så mycket. Benjamin... Benjamin var Josefs enda helbror. Jakobs älsklingshustru Rakel födde bara dessa två söner. Josef och Benjamin. Hur kär hade inte Josef, Benjamin? Och Asaf påminner Gud om dessa. Asaf bakbinder eller binder upp Guds löften till Abraham utan att nämna Jakob med ett enda ord. Men nämner barnbarn och barnbarns barn vid namn. Så pekar Asaf med hela handen rätt på Guds löften till Abraham. Det är att beveka Gud! Sela.

Vidare i den arsenal av ömma punkter i Guds hjärta så nämner Asaf om Efraim och Manasse. De var Josefs pojkar som fader Jakob lät få utskifta denna del av landet åt sig. Asaf rör vid Guds förverkligande av löftet till Abraham. Det är precis vad han gör. Men nu är hela Nordriket, de tio stammarnas område, i färd med att gå under. Den Assyriska kungen är på väg att inta hela Samarien. Och ockuperar det än idag - om du vill.

Asaf profeterar. Han nämner om en man som Gud ska hålla sin högra hand över. Inte nog med det. Hans högra hands man! Det är en man positionerad på höger sida om Gud. Det vet vi alla nu vem det är. Det är vår Herre Jesus Kristus! Han som var okänd för mänskligheten vid detta tillfälle. 

Asaf är buren av en hög ande. Det är Den Helige Ande. Han nämner Josef. Han nämner Benjamin. Han nämner Efraim och Manasse. Men han omnämner också en man på Guds högra sida som Gud hade fostrat åt sig. Sela.

Så lyftes slöjan lite på glänt - vilket också profeten Jesaja gör då han talar om att "dörrtrösklarnas fästen darrade."  Jesus är dörren till fårahuset. Och till himlen! Dörrar sitter alltid i anslutning till en dörrtröskel. Inte sant? Även till pärleporten. Dess fästen darrade, skriver Jesaja. Himlen var tvungen att hålla igen. Men det var svårt. När tiden var inne skulle Jesus komma. Det var den inte på Jesaja tid. Därför darrade dörrtrösklarnas fästen. Nåden var färdig att spricka! Skriftordet nedtecknat tusentals år före Jesus inträde i världen. Han är sonen Gud fostrat åt sig. Genom lydnad. På sin högra sida. Sin högra hands människoson. Står det inte så?

"Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors." ( Filipperbrevet 2 )

Gode Gud! Din Ande är i mig likt en brustablett som inte upplöses. Låt mig få träda ut på öppen rymlig mark... Giv mig att förkunna ditt ord i denna tid då din eld brinner! Låt också i denna tid ditt rike bli synliggjort. "Skydda trädet som din högra hand har planterat " och låt Herren Jesus Kristus få lysa fram i alla sin härlighet. Genom din Ande.

Jag ber dig.

Amen.


 

På torsdag förmiddag vill jag än en gång gå ut med budskapet om Jesus! I korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan. Det är ett så trängande behov jag har. Vi som kristna ska överlåta oss alltmer åt Herren och ge honom det utrymme han behöver i och genom våra liv. Då kan Guds Ande få en nedslagsplats genom oss.

Men det går inte utan nöd och smärta. Ensamhet och sorg kan också vara vår vägs underlag. Så upplivar Guds Ande vår känslighet för hans röst och han kan bruka oss för hans höga syften. Han går med oss!!

Har du inte din sak klar med Gud, gör då din sak klar inför honom på alla plan. Han är en förlåtande Gud. Vi vet aldrig när vi rycks bort ur de levandes land. Då gäller det att ha sin själs klädnad vit och ren.

Var med och bed för gatumissionen! Att Herren får sin vilja igenom. Det är bara genom träget arbete vi kan få något uträttat. Gud vare lov! Jag skulle kunna be om pengar för detta arbete. Men jag har tyvärr inga utgifter. Så den sidan av saken uteblir. Bed mer till Herren istället och infria åt Herren dina egna löften.

 

Det finns få försyndelser bland kristna som inom äktenskapets område och som får sådant genomslag och sådan motvilja till utövarna som just bland moralfrågorna. Du kan girigt göra dina församlingsbor bankrutt utan att det tillnärmelsevis får så stora rubriker eller konsekvenser som vid sexuella synder. Jag bara konstaterar. Jag försvarar ingen. Jag försvarar inget. Men det är få mellanmänskliga frågor som väcker sådan motvilja som just otrohet i alla dess former. Varför är det så? Våra sinnen kittlas, kanske. Vi föreställer oss bortom brottets och lagens skarpa formulering. Våra sinnen har förmåga och kapacitet att lyfta in brottet i vår egen föreställningsvärld och med ens smutsas vår inre värld - avskyn till trots!

Jesus säger att den som "ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta ".  Handlingen är inte ens utförd. Du är ändå dömd av dina egna tankar, enligt lagen. Jesus skärper därmed lagen och gör dess tillämpning omöjlig. "Alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud."

I gamla testamentet står det om kvinnan som genus att "till mannen skall din åtrå vara." Kvinnan som genus åtrår mannen, säger bibeln. Mannen å sin sida har sitt begär. Bibeln definierar den driften som en "mans vilja ". Fint formulerat men vi förstår vad som menas.

Ofta får vi höra om pastorer och ledare som hamnar i otrohets skandaler. För inte så länge sedan fick en svensk pastor i Uppsala åka ända bort till USA för att ta över ledarskapet över en församling. En megaförsamling. En huvudpastor hade vänstrat. Gång efter annan överraskas vi av dessa överrumplande nyheter och vi förfäras. Pastorn blir bränd för gott och djävulen segrar partiellt. Ibland för all framtid.

Ta gärna del av min förkunnelse här ovan från YouTube. Ta fram din bibel och väg mina ord i Guds ordet. Jesus blev prövad i allt - liksom vi men utan synd!

När man blir lite äldre förstår man bättre att pastorer och andliga ledare är riktigt utsatta. För synden? Ja, för den också. Men han är utsatt för församlingssystrarna. Varför? Därför att till mannen skall kvinnans åtrå vara! Det ligger där rent genetiskt. Än värre blir det för kvinnan då pastorn är smord av Gud. Då finns det än mer av attraktion i honom. I mannen, således. Här har många kvinnor och förkunnare gått över styr på grund av just det faktumet.

En andlig ledare, en pastor, eller evangelist måste ha detta perspektiv klart för sig. Du är attraktiv ! Men du ska varken utnyttja den kunskapen eller låta dig förföras eller låta dig solas i det. Guds Ande bor i dig och du "rör vid själarna" genom din förkunnelse. Det är din utsatta position! 

Ta del av min förkunnelse om den Samariska kvinnan och sprid budskapet om Jesus. Jesus blev frestad såsom vi men han föll inte i synd. Jesus var ju en förkunnare. Jesus gav inte efter för ett tillfällig relation med den Samariska kvinnan. Han föll inte heller för ett långvarigt förhållande med den Samariska kvinnan. Han vann henne för ett evigt förhållande till henne! Men utan sexuella aspekter eller anspråk.

(Prenumerera gärna på min YouTube kanal, så kanske det kommer några fler inspelningar framöver.)

 

En morförälder hittade in till min hemsida. Hon ville få hjälp i bön för sitt barnbarn. "Jesus tog alla sjukdomar på sig på korset ", skriver hon, "och där två eller tre kommer överens i bön, så svarar han." 

Ja, det är verkligen skriftenligt. Så klart att vi ska hjälpa denna morförälder och lyfta den lille inför Gud utan att jag behöver berätta om allt här. Herren känner till allt vi minner honom om. Vi kan alla vara med i den tjänsten här och nu.

Herren är god! Ja, han är så god. Därför svarar han på sitt folks böner!