Guds frid vänner! Nu är det bara några timmar kvar på året och vi går in i den kanske mest dramatiska tid vi någonsin upplevt. Låt oss vara aktiva för Jesus!

På fredag ska jag tala in mitt bibelstudium från Johannes evangelium där vi ska titta på två fallstudier. Det har inte funnits tid för ett framförande tidigare, helt enkelt. Men nu är tiden inne!

Nu vill jag önska er var och en ett riktigt - Gott Nytt År!!

 

"Församlingen i dag behöver människor, rätt slags människor, djärva människor. Det talas om att vi behöver väckelse, att vi behöver ett förnyelsedop i Anden - och Gud vet att vi behöver bägge delarna - men Gud kommer inte att väcka möss. Han kommer inte att fylla harar med den helige Ande.

Vi behöver människor som kan ge ut sig själva i kampen om själarna, människor som inte kan skrämmas av hot om död eftersom de redan dött ifrån denna världens frestelser. Sådana människor kommer att vara fria från de tvång som behärskar svagare människor. De kommer inte att känna sig tvingade att göra något på grund av omständigheternas tryck. Det enda tvång de känner kommer inifrån - eller ovanifrån.

Detta slag av frihet är nödvändig om vi ska få profeter i våra predikstolar igen istället för maskotar. Dessa fria människor kommer att tjäna Gud och mänskligheten utifrån motiv som ligger högre än vad som kan begripas av gemene man bland religionsanhängare som idag går ut och in i våra helgedomar. De kommer inte att styras i sina beslut av rädsla, inte följa någon tjänst på grund av ekonomiska fördelar, inte utföra någon religiös handling just därför att det är kutym att göra så. Inte heller kommer de att låta sig influeras av kärlek till publicitet eller önskan om ett gott rykte."

A. W Tozer
 

Nu har mitt studium över Apostlagärningarna del 5 delats över tusen gånger. Det är helt fantastiskt! Fortsätt gärna att dela förkunnelsen till andra.

Jag har ingen församlingsstyrelse som vaktar min tunga. Att jag skulle behöva kompromissa med budskapet. Jag har heller inga hämmande omständigheter jag har att ta hänsyn till när det gäller att tala fritt från Guds ord. Det är helt ovärderligt! 

Nästa gång ska vi titta på texten ( Johannes evangelium kapitel 4) om kvinnan vid Sykars brunn. Läs gärna in dig på berättelsen. Detta blir inte en vanlig predikan. Jag ska visa på hur misstolkad den berättelsen är - i all vår iver att skyndsamt "rusa in till staden" tillsammans med henne för att se hur hon vittnar om Herren. Berättelsen rymmer annat för den som verkligen läser texten och inte antar gamla fastslagna sanningar! Den rymmer och döljer på omständigheter jag aldrig hört förkunnats. Ja, det låter anspråksfullt. Det är det också.

På måndag eftermiddag kommer jag att stå i korsningen Korsgatan - Kungsgatan i Göteborg och evangelisera med traktater. Det ser jag fram emot!

Som brukligt avlägger jag en rapport efter det. Sedan går vi in i julhelgen med allt vad det innebär.

Gud välsigna dig att följa med i kampen för evangelium!

 

När min vandring ändas, Jag av glansen bländas, Som från himlen strålar uti morgonljus. Herren vill jag lova, För hans stora gåva, Han berett en boning Bortom gyllne sol.

Kör: Bortom gyllne sol, Borton gyllne sol, Jag har ett hem ett underbart hem, Bortom gyllne sol; Bortom gyllne sol, Bortom gyllne sol, Bortom gyllne sol. Jag har ett underbart hem, Bortom gyllne sol.

Då jag trött här dignar,Jesus mig välsignar, Och han stilla viskar: Segern vunnen är! Om jag honom följer, Hans beskärm mig höljer. Han mig leder hemåt, Bortom gyllne sol.

Hör Guds stämma ljuder, Han åt alla bjuder, Full och härlig frälsning i sin dyre son. Snart skall morgon randas, Ljus med klarhet blandas, Och vi skådar Jesus Bortom gyllne sol.

Uppt. av Einar Waermö - Harold Graham

 

I går vid 19.00 tiden blev denna hemsida attackerad av en massiv anstormning av spam. Det höll på hela kvällen inpå natten och hemsidan är fortsatt under attack. Varenda blogginlägg attackeras av ett meningslöst "e" i kommentarsfälten. Ibland upp till 100 stycken i varje kommentarsfält. Ett enormt tidskrävande arbete att rensa ut, en efter ett.

IP adressen är spårad till Irland men har naturligtvis sitt säte någon annanstans. Man söker överbelasta och knäcka hemsidan så att den kraschar. Det är naturligtvis en illasinnad människa som gör detta. En av mig anonym människa älskad av Jesus! 

Jesus ska visa sig stor och härlig för honom!

( Skulle denna hemsida krascha så vet ni vad det beror på. Jag har bett Hemsida24 som är mitt "webbhotell" avhjälpa problemet.)


 

I morgon har jag för avsikt att evangelisera på stan igen. Jag står som vanligt i korsningen Gamla Brogatan och Drottninggatan vid 11.30 tiden och några timmar framåt.

Men först går jag förbi byggnaden där jag blev frälst. Det gör jag alltid. Evangelisationscentret som numera inte finns kvar. Det ger mig en sådan inspiration - som om tiden stått stilla. Ja, jag får gå med frälsningens budskap i en helt annan tid  - fyrtio år senare - "som ett rotskott ur förtorkad jord". Tid och rum upphör. Var det viktigt då med evangelisation, så är det ännu angelägnare idag i en sekulariserad värld! Var håller du hus, du Kristi brud? Var är din tro, var är din första kärlek? Vad är ditt hopp - ditt segerlopp? Vak upp! Se Jesus kommer snart!!

Men morgondagens evangelisation beror också på om det regnar eller inte. Jag är inte avhängig uppehåll men traktaterna blir blöta. Därav. Regnar det kommer jag istället att förbereda det YouTube klipp jag ska spela in under mellandagarna. Jag ska tala om synden. Om hur alla vi människor är drabbade av den. Synden är en del av vår natur. Därför är det så naturligt för oss att försvara oss emot den och det gör självdiagnosen mycket jävig och svår. Men den Helige Ande kan väcka oss över våra tillstånd. Vi är syndare. Men vi är erbjudna nåd att få förlåtelse och befrielse från synden oavsett levnads tillstånd - om vi vill ta emot gåvan. En Guds gåva är det.

Jag tänker tala över två texter från Ny Testamentet. Det är Jesus som talar med kvinnan vid Sykars brunn och vi ska också se hur Jesus förhöll sig till den rike mannen. Det är ett intressant och nödvändigt studium! 

Bed för detta framförande! Vi behöver överbevisning i Ande och kraft. Därför är det förkunnade ordet, det talade ordet så nödvändigt.

Nåden är beroende av domen. Finns ingen dom - behövs ingen nåd.

 

Den danska tidningen Berlingske Tidende uppmärksammade igår att Sverige nu projekterar för 500.000 nya gravar i Sverige. Tidningen refererar till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som uppger att man i Göteborgstrakten redan avskilt tio hektar mark för ändamålet. I planerna så inkluderar man behovet av att Natosoldater också kan behöva kunna gravsättas på svensk mark. I beräkningen så ser man att elektriciteten inte kommer att räcka till i krigstid - ja, det är krig man planerar för! Gravsättningar som hör samman med en plan B då kremeringar vid energibortfall omöjliggörs i händelse av krig.

Sätt ämnet i sig - kontra kostnadsfaktorn - och det faktum att hela den offentliga sektorn alltmer saknar resurser, då förstår vi vad klockan är slagen! Det finns väl väldigt mycket annat man kan förbereda sig på om kriget skulle komma? Men gravar! Kan vi ta in det allvaret?

Våra myndigheter planlägger alltså för ett scenario där 5 % av befolkningen måste kunna gravsättas! Ja, du. Det blir en verklig väckelse från norr till söder.

I början av Rysslands krig mot Ukraina skickade Sverige 5.000 hjälmar. En försiktig reaktion där hjälmar främst används då man cyklar - nu hjälper vi Ukraina med fabricering av medeldistansrobotar. Neutraliteten har morskat upp sig. Vi flyger inte längre under radarn i vår svenska fredliga hållning.

Vad vet myndigheterna som inte vi får reda på? Hur allvarligt är det militära hotet? Hur grav är hotbilden mot Sverige? Ja, i alla fall så börjar man gräva 500.000 gravar och få reagerar.

Väckarklockan har ringt länge. Men det är få kristna som vaknat över tidsläget.



 

"Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för jag har fött honom med smärta”, sade hon. Jabes ropade till Israels Gud och sade: ”O att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!” Och Gud lät det bli så som han bad." (1 Krönikeboken 4:9)

Bland namnkunnigas släktregister som kung David och Salomons ättlingar omnämner bibeln Jabes bland Juda släkt. Ett släktregister som följer den gängse stringenta släktuppräkningen men som plötsligt blir meddelsam och börjar biografera. Likt en kyrkobokföring radas namnen upp och avhåller sig ifrån att presenterar deras individuella levnadshistoria. Vi förväntar oss heller inte det i en presentation av ett släktled. Men mitt i denna tradiga namnangivelse  bryter skriften ändå av och omnämner mannen Jabes och berättar lite om honom. Så fullständigt oakademiskt.

Jabes, det betyder ”smärta”. Hans mor gav honom det namnet, står det. Gör inte alla mödrar det, ger sina barn namn, tillsammans med fäderna? Jo. Men betoningen ligger på smärta här. Namnet han fick. 

Vem var Jabes mor? Det får vi inte veta - trots att det är ett släktregister. Varför? Det är dolt. Skriften som annars är så noggrann. Släktregister som till sin genre varken får hitta på eller utelämna namn. Bibeln uppger att Ashur av Juda släkt hade två hustrur: Naara och Hela. Från en av dessa mödrar härstammade möjligen Jabes mor som bibeln inte direkt pekar ut. 

Följ Jesu släktled. Där kan man på intet vis hoppa över varken Rahab eller Rut i släktledet. Då hamnar man fel och historiskt sett blir då inte Jesus Davids son. Något fullständigt otänkbart. Nej, namnen har sin givna plats och får inte negligeras. Alla namn måste med och stavas rätt. Rättstavas. Annars blir det fel. Men inte här i släkten kring Jabes som står där ensam omnämnd. 

Hur många bröder hade Jabes? Det får vi inte veta. Inte heller vad de hette. Var Jabes yngre eller äldre än sina bröder? Det vet vi inte. Var Jabes den förstfödde och därmed blev drabbad av förlossningsskador? Är det så vi ska förstå det? Det vet vi inte. Jabes, hans mor och hans bröder som mitt i ett släktregister får stå där ensamma, utlämnade som representanter för ofullständiga namn i relationen i ett isolerat släktled. Varför omnämns man annars inte vid namn? Det är mer än ett stilbrott. Bibeln gör inget omedvetet!

Jabes mor kallade honom för Jabes - ”för jag har fött honom med smärta”. Hon födde honom inte under smärta - vilket ju är språkligt rätt och normalt vid förlossningar. Och varför i så fall poängtera det normala? Men hon hade fött honom med smärta, står det. Det talar möjligen om en uppväxt under smärta - för alla barn smärtar vid förlossningar. Inte sant? Jabes är därvidlag inte unik här. Och inte Jabets mor heller.

”Jabes var mer ansedd än sina bröder”, står det. Alltså måste hon fött flera barn. Smärtade inte de vid förlossningen? Jag frågar. Smärtar det inte alla kvinnor, för övrigt, att föda barn? Varför är skriften så märkvärdig över Jabes historia relaterat till hans mor och retar våra tolkningar mellan de två olika och tillämpade prepositioner i textens betydelse? ”Under” eller ”med”. Ja, vi finner något dolt här. Något svårt. Något som undviks men får sin förklaring under begreppet ”smärta". Namnet han bar. 

Fick han det namnet från början eller gav hon det senare utifrån den smärtsamma upplevelsen under uppväxten? Det självklara växlar över i det fördolda och skapar dimbankar under de okända omständigheterna - för alla mödrar föder väl sina barn med smärta - livet ut… Och alla barn smärtas väl vid den brutala födseln vi alla lagt bakom oss - trots att vi inte minns den! Varför skulle Jabes vara den första att registrera smärta under sin födsel, om jag får fråga? Smärtan under en födsel skapar väl inte "ett livslångt ältande” om den inte är en återkommande belastning i livet? Smärtan är snart glömd vid förlossningar - åtminstone hos modern, säger skriften. Jabes bad att bli fri från smärtan. Alltså fanns den kvar upp i åren.

Här finner vi en djupare mening. Det kan inte förstås på annat vis. Hon säger det ju själv: Jag har fött honom med smärta och inte under smärta. Och Jabes själv ville bli fri från sin smärta. Alltså hade moderns smärta fått genomslag i pojken.

Den sista meningen i skriften lägger ytterligare betoningen på Jabes. Där står det att Jabes blev bönhörd. Det var alltså han som var föremål för smärtan. Inte primärt modern. Föräldrar som föder barnen och inte tvärtom. Hade Jabets mor varit objektet för smärtan hade hon haft en svår förlossning. Men så står det inte. Hon hade då möjligen dött i barnsäng eller avhållit sig från ytterligare födslar. Men så skedde inte. Det var Jabet som var född med smärta inför en bönhörande Gud. Och med hans moders goda minne. Varför skulle hon annars kallat honom för Jabes?

Berättelsen om Jabes är så unik i skriften. Berättelsen frångår alla gängse presentationer och släktträd och låter mannen stå där ensam men namngiven. Hans far är onämnd. Hans mor och mormor förblir namnlösa och hans släktträd kommer oredovisat från två oprecisa håll. Likt en isolerad företeelse står Jabes där - likt en fördriven Jefta - försvagad ur sin kontext. 

Men Gud bönhörde honom! Det är bibelns crescendo! Det är alla lidandes och ensammas stora tröst. Herren är inte slarvig med den enskilde. Han ser inte till massan och han låter inte den ensamme få utgöra ett överkomligt svinn - som bland människor. Låt oss läsa vad som står. Vad gjorde Gud för Jabes? Han gjorde allt vad Jabes bad om. Har du läst det? Det är mer än nog - för vad bad Jabes om? ”Välsignelse.” ”Utvidgning av hans område”. ”Gud skulle vara med honom”. ”Göra så att han slippa olycka och smärta”.

Gud lät det bli så som han bad honom. Gud lät inte bli. Men han lät det bli som Jabes bad! Gud som är seendets Gud. Han som såg Hagar i öknen och hörde Ismaels gråtande ljud och gav framtida löften åt honom.

Bibeln anser att det är viktigt att framhålla Jabes anseende. ”Han var mer ansedd än sina bröder”, står det. Vad ska vi med den informationen till? Vi som inte ens får veta vilka bröderna var. Det är en hemlighet i det. Hur då?

Hela berättelsen om Jabes handlar om lidande eller smärta. Det står i direkt korrelation till det anseende han fick. Eller om du vill vända på det; Smärtan var inte ett hinder för hans anseende. Ty Gud hörde alla hans böner och svarade på dem.

Pris ske Gud!