Senare delen av 2019 upplevde jag så starkt att jag skulle trycka upp handaffischer och två stora plakat att hänga över mig och ställa mig i korsningen Gamlabrogatan/Drottningatan. Jag har skrivit om det tidigare. Då hade vi inte en aning om den pandemi som redan tagit fart i Kina under all hemlighet. Det är ett mycket märkligt tillbakablickande att se hur rätt det var. Jag vill påstå att tiotusentals ofrånkomligt och överraskandes fick möta namnet Jesus och bli påminda om att han är vår räddning i livet. Jag minns också att jag redan då skrev om hur hårda fyrtio och femtiotalisterna var inför budskapet. Åtminstone på ytan. Den åldersgrupp som viruset drabbade mest och som talade allvar med en hel generation på väg till förtappelse.

Men jag upplever som sjömannen som inte kan få ro på land, att jag måste iväg igen med budskapet om Jesus! Något driver mig. Jag har fått rådet att inte stå på stan varken iförd munskydd och engångshandskar. Jag har att ta hänsyn. Risken är alldeles för överhängande att bli kontaminerad av covid-19.

Så det får bli att åter igen nyttja bilrutorna på varuhusparkeringarna nu när det blir bättre väder. Jag ska tapetsera hela Stockholm med påminnelsen om Jesus Kristus! Jag längtar ditut och jag förnimmer att detta är en kallelse från Gud. Ingen gör så här idag. Det är så mycket annat man kan göra.

Det brinner en eld och jag ska gå med den dit Gud sänder mig.

Guds ord bär inte bojor!

 

Tabernaklet Brooklyn Choir.
 

"När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig. Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herren behöver dem'; då skall han strax släppa dem.» " Matt. 21

Dagens text är full av nyanser. Den om någon är visionär!

Jesus sände här i texten i väg två lärjungar till en by för att hämta en åsninnas fåle. Vi vet inte vilken by det var. De var nära Jerusalem och nära Betfage, men det var inte där fålen stod. Det var i en by mitt framför dem. Så nära! Ett verkligt tidsadverbial. Så kan vandringen också vara i våra liv. Oviss. Men nära. Vi vet vart vi är på väg och vi vet var vi är någonstans, men vet inte alltid vad nästa steg ska innebära. "Var står fålen ", Herre!? Jo, i byn framför er. 

"Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Sägen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle." 

Jesus behövde en fåle. Vad är en åsnefåle för någonting? Ja, i kontexten ett arbetsredskap eller ett fortskaffningsmedel. I Jesu liv en uppfyllelse och en identifiering av hans ämnelse. Men det talar också om verksamhetsformer, i överförd mening. Former, som med tiden kan bli till heliga kor.

Säg var inte åsninnan som stod bredvid fålen fullgod nog? Den var säkert inte lastgammal eftersom den hade en fåle bredvid sig. Hon var åtminstone lifskraftig och avelsam. Här tenderar åsninnan att illustrera verksamheter som är av tidigare datum och där livsfrukten står bättre rörlig för framtiden. Åsninnan var bunden. Bunden till sina hjulspår. Det var också fålen. Men släpper du fålen så står den kvar vid sin moder. Åtminstone ett tag. Fålar som obundet står kvar vid sin historia tills någon tar den i bruk.

Man lossade båda, står det. Förmodligen behövde åsninnan följa med ett tag. Annars gick inte fålen. Det är åsnor vi har att göra med. Åsninnor som mycket väl vet vad som väntar fålar vid inridning. Ämnelse och genomförande är inte alltid så glamouröst erfaret. Likväl; åsnor rider man in.

Är det inte vanskligt för Jesus att sätta sig på en åsninnas fåle, möjligen otränad och riskfyllt egensinnig? Nej, fokuset är felriktat bland verksamhetsoroliga. Bara Jesus fötter slipper släpa otrons mark så kommer han in i by och in i staden. Det är det allt väsentliga. In i staden!! Mankhöjden ska Gud tillse.

Jesus förutsåg risken att någon skulle ha invändningar om att lärjungarna stal eller lånade en fåle utan lov. För det är en stöld i ett initialt skede och det är ett olovligt lån tills åsninnans fåle är lämnad tillbaka. Så fungerar ägande tills någon överbryggar diskrepansen med skälig hyra. "Då ska ni säga; Herren behöver den! Då skall han strax lämna den."

Vad ligger i betydelsen strax? Ligger det inte en liten tidsmässig fördöjning, så säg? Var det inte samma ord som uttalades om fiskarna när Jesus kallade dem; "Strax lämnade sina nät och följde honom?" Strax! Under hur lång tid pågår strax, du oroliga barn som är underställd livets villkor, precis som jag? Ohh...Herren ska strax skynda till vår hjälp! Det sker snabbare än kvickt då han oavlåtligen hjälper många.

Mitt intro denna söndagförmiddag blev till en predikan. Men jag hade tänkt lägga en bild på en teater. Jag är inte mer människa än att jag reagerar så fort jag ser en biograflokal, numera. I går stötte jag på en som jag aldrig tidigare sett, på Narvavägen. Mitt reflekterande sinne började dividera. "Inte kan du, Herren, ha en biograf på Östermalm"!? Eller också kan du det! Kanske de penningstinna själva kunde vara med och finansiera köpet av lokal - till deras eget fromma.

Mina vänner! Intellektet går jämt på högvarv. Men det är inte till nytta på trons väg! På trons väg kommer det vid första bästa avfart att köra i diket! Jag vill inte ha dina allmosor. Jag vill inte ha dina miljondonationer till ett välsignat arbete för Gud. Skänk dem till behövande istället eller fortsätt prioritera annat. 

Nej, jag vill se Guds hand i allt detta. Här blir det inga insamlingar för att också medfinansera annat - som om det skulle kunna hjälpa Gud. 

"Herren ska själv tillse offret ", så sa Abraham till Isac. 

 

Jag är gravid. Och jag har foglossningar. Jag vet inte vad det innebär men jag vet att det hör ihop med havandeskap och att något relaterat sker under gradvisa komplikationer. Det påverkar hela varelsen!

I somras när jag stod inför en slumpvis vald biograf tittade jag upp på fastigheten och så såg jag andra lokaler ovanför biografen. Och fick åtrå till dem snabbt som blixten. I samma stund som jag tänkte tanken och ett hoppets röst nådde mig så sa mitt förstånd nej. Det sa nej, till Gud. Varför? Därför att det verkade fullständigt omöjligt. Hur många miljoner kostar inte bara en biograf? 

Men det var en leende Gud som fortfarande har en öppen himmel över saken som talade. Gud är god och inte bara för stunden. Jag log inte som Sara i sitt tält. Jag bara mätte visionen utifrån min egen mankhöjd. Mitt trolösa förstånd. Men Gud är större! Och det var han som talade.

Jag är havande! Havande med en vision om ett verkligt evangelisationscenter i Stockholm. Åhh...jag kan känna och jag kan se människorna som möter varandra i dörröppningen, hur de strålar. De har längtat dit och de som skyndar dit har prioriterat besöket i deras liv. Ett center som inte är till för de inneboende utan för de tillskyndande. Där ska människor få möta Gud!

Åhhh...Guds Ande ska blåsa liv på nytt och budskapet om Jesus bli lätt att framföra. Du vet; när smörjelsen avtar då börjar vittnena bli teologer och har tio-tolv olika översättningar av bibeln att surfa emellan. Annars har de inget att fylla ut de torra föredragen med. Nej, det kommer att bli lätt och lättantändligt igen. Guds Ande är det allt väsentliga. Ordet och Anden. Inte bokstäver och översättningar!

Men jag är fortfarande havande. Jag kommer inte runt det. Och jag "stöter allt oftare i" andra människor med visionen. Förstår ni inte att jag är gravid?! Jag beter mig, gråter och sover stundom illa. Varje steg jag tar så värker det från höfterna. Är det månne Jakobs välsignelse? Han som blev slagen på höften så att han haltade av Guds gensvar på hans längtan? Jag släpper dig inte med mindre!

Jag känner oro inför födandet. Processen verkar eskalera. Det verkar och värker!

Ja, det finns kraft hos Gud inte bara att befrukta med en vision. Det finns också födslokraft. När jag precis skrivit dessa rader, så kom detta bibelord till mig med gudomlig sanktion, citerat här nedan.  Halleluja!!

"Skulle jag öppna moderlivet, men inte ge kraft att föda? säger HERREN. Eller skulle jag ge kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.  Jesaja 66:9

- Tack, Jesus! 

 

I somras la jag ut denna videosnutt på min sida. Jag vill säga det igen; det finns bara en enda väg till överlevnad för Guds folk och det är att nå andra människor med evangelium. Det finns egentligen inget annat existensberättigande på kollektiv grund. 

Jag vill än en gång med stor ödmjukhet påtala vikten av att Guds folk sätter sig i rörelse. Guds folk ska inte i första hand vara arvtagare. De ska vara erövrare! Det är något helt annat. Om du inte vill erövra kommer du aldrig in i Jeriko - staden den ointagliga.

Det är med stor tillförsikt till Gud jag säger detta. Herren ska själv hjälpa och vägleda till de rätta människofiskarna för denna sak. Han som öppnar och ingen kan tillsluta. Han som stänger och gör bokslut. Han som sa till fiskarna "kasta ut på högra sidan." Och näten blev fulla.

Lägg ut på högra sidan vad står det i motsatsförhållande till? Jo, att sitta och fiska i båten. Där finns det redan fångad fisk - du som driver ditt reformarbete för egna intressen. Ingen yrkesfiskare gör så. Du vinner inga människor för evigheten på det viset. Ut med näten i folkhavet!

Varför vara en sämre människofiskare när det var fisket som fick stå modell för uppdraget? Sluta upp med att flytta omkring fiskarna i båten. Det blir inga fler fiskar av det. Och fisken tar skada.

Du ska få se att en biograf kommer att få sin väckelsekristna regi. 

När jag tittade på denna enda inspelade sekvens från i somras så hör jag Gud själv ackompanjera proklamationen. Han som själv bygger sin församling börjar "borra på bygget" innan jag ens visste ordet av. Det är mer än symbolik. Det var en manifestation.

Gud ackompanjerade!

 

Jag vill skicka en särskild hälsning till alla er som under åren kontaktat mig om era bönämnen. Jag tänker på er varje dag och bär er. Flera av er har önskat en böneduk. En del har återkopplat där det blivit en förbättring och andra saknar fortsatt ett bönesvar.

Till dig som har fått ditt bönesvar riktar vi oavkortat all ära till Gud! För dig som fortfarande kämpar vill jag säga; Herren har inte glömt dig, din bönesituation och dina frågor. Jag har sådan lust att namnge alla här och lyfta er alla inför Gud i texten för närhetens skull. Det ska jag inte göra. Han känner varje människas behov och var så övertygad om att jag kommer att bära ditt namn och din sak fortsättningsvis inför Gud, trots att nästan alla för mig är okända. Herren vare med er alla och styrka från all trösts Gud.

- Gud hör bön!