"Då framställde han för dem denna liknelse; han sade: »Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'

Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva. 

Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den? Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.' 

Likaså, säger jag eder, det bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring."  Lukas 15

När Jesus i undervisande form står inför valet av illustrationer över något viktigt i Guds rike så var det säkert noga med att ta exempel som kunde vara gångbara för alla tider. I detta fall ett för all framtid existerande djur och ett relaterbart betalningsmedel. Kreatur och pengar som i någon form alltid funnits och kommer att finnas. Vi kan så relatera till och förstå var värdet finns i liknelsen. Syntesen är att återbörda oss till ett bättre tillstånd. Temat är Guds glädje över att någon gör bättring och att göra bättring.

Vad är ett får för en herde? Ja, utifrån gruppen av hundra får så är det naturligtvis ett får bland alla andra. Men det rymmer också något mycket mer och ömt. Varje får har sina särskildheter och har en särskild plats i hjärtat hos en herde. Det är ett liv det handlar om i en relation. I överförd mening bland människor; en särskild personlighet, en unik person i relation till Gud. Närvarande eller bortkommen.

När det gäller penningen är det annorlunda. Den kan vara nypräglad, repig eller av ett tidigare eller senare datum och förväntas uppvisa två men likadana sidor som de andra mynten i ett statiskt tillstånd men betingar samma värde som de andra nio. Här läggs betoningen på dess värde och inte dess unikum. I en kontext med de andra kan det myntet också vara helt avgörande för ägaren. Så var det för bruden i Höga visan. Hon hade planer på en åker och hon skaffade sig den. Då kan det ena och borttappade myntet vara skillnaden mellan ett köp och ett för högt pris. Här var ena penningen borttappad. För Gud är det då stora värden som står på spel. Ni är Guds åkerteg! Du är viktig i Guds husbygge. Bilderna flyter samman och skapar en helhet. Gud som ville bygga sin församling. Det var tio mynt. Inte nio. Det var hundra får inte nittionio...

Dagens betoning och text är tveklöst udden som sticker ut i Jesu liknelse, där han riktar frågan i presens, i nutid och i pågående form.

- Om ibland eder finnes en man som har hundra får och han förlorar ett av dem, vad gör han då?  Gör han inte som brukligt? Han letar.

Jag tycker mig höra en inskärpning i Jesu liknelse på fel sida om introduktionen. För det heter att; Om ibland eder ! Helt plötsligt blir den påbörjade liknelsen aktuell och påtaglig. Ja, inledningen i illustrationen blir plötsligt uppfodrande och till ett nödrop. Finns det någon i din skara eller grupp som kommit bort - vad har du gjort för att återfinna personen? För liknelsen handlar inte om ett kreatur eller om jordiska resurser. Den handlar om människor!

Jesu liknelse tar sikte på den glädje som uppstår när det förlorade återfinns. Han talar om en glädje som uppstår när fåret eller penningen hittats och gör jämförelsen med den människa som gör bättring. Glädjen blir stor bland änglarna. Bättringen ligger inte i ett får eller i ett mynt. Men bättringen hos en människa är dess motsvarande värde att bli återfunnen! Att komma tillbaka, till rätta. Här är själva essensen. Fåret har ett värde - som myntet. Men borttappat är det helt förlorat.

Det står att fåret var förlorat men penningen var borttappat. Förlusten är dock densamma för ägaren och möjligheten att återfinna de båda var av samma slag. I det ena exemplet är det kanske att leta på stora arealer. I det senare i trånga och mörka vrår. Ett letande i de stora - som i det lilla. Att göra bättring i det dolda eller i det uppenbara - det är att finna tillbaka till Gud! Att göra bättring i det lilla såväl som i det stora men inte Gud förutan.

Att den enskilde gör bättring är inför Gud som om man hittar det förlorade, enskilda och särskilda fåret eller just det borttappade myntet som visserligen är lika mycket värt som var och en av de andra men som tillsammans rymmer en skatt, en helhet.

Så är en grupp av individer som gjort bättring både en tillgång och en resurs, tills skaran är fulltalig och kan gå in. Så ville Gud bygga sin församling.

Lyssna gärna på Evie Karlssons sång här nedan:

https://www.youtube.com/watch?v=kLmZYwXUCVk

 

"Varen edra lärare hörsamma, och böjen eder för dem; ty de vaka över edra själar, eftersom de skola avlägga räkenskap. Må de då kunna göra det med glädje, och icke med suckan, ty detta vore eder icke nyttigt." Hebreerbrevet 13:17

I dag gjorde en episod sig påmind. Sådana som man lägger på minnet för att de är särskilda och rymmer evigheten i sig. Ord, likt kvarvarande fotsteg efter Gud. 

En man som under flera år varit borta från en församlingsgemenskap stod plötsligt i tamburen, helt överraskandes. Anledningen var okänd. Pastorn till församlingen med profetisk gåva blev så glad över att se mannen men ett djupt allvar kom över honom. Påtagligt så. Jag bevittnade händelsen och det satte spår i alla som stod omkring. 

Pastorn la sina händer på den andre mannens skuldror och tittade med en obeskrivlig blick och med en uppfodrande bärvåg i rösten; " Var det inte den helige Ande som förde oss samman, en dag? ", sa pastorn. Mannen hade tjänat Gud i församlingen under många år tidigare och hade varit en stor resurs i Guds rike. Nu hade det gått några årtionden sedan de dagarna. Mannen teg. Livets omständigheter, kanske olika uppfattningar i sakfrågor, eller mycket annat som vi kan råka ut för i livet hade möjligen brutit gemenskapen och låg till reds att uttalas eller för att gå i svaromål. Men mannen var arresterad. Han fick inte fram ett ord. Han förblev tyst.

Pastorn lade till; " Det Gud har sammanfogat skall människor inte skilja åt." Åhh... det var en herde som talade så allvarligt. Och bibelreferatet blev profetiskt. Mannen stod plötsligt där mellan tid och evighet, mellan himmel och jord, och blev kärleksfullt förmanad.

En otrolig kontrast till allmänmänskligt förhållningssätt där individualismen präglat oss och ansvaret också för andra är väldigt lågt ställt. Ingen skulle komma på att förmana en vän så utan vidare. Men här var det andra mycket höga och eviga värden som stod på spel. Jag hörde herderösten som manade.

"Var det inte den helige Ande som förde oss samman en gång i tiden?" Det kärleksfulla och vädjande ropet ligger fortfarande kvar i luften. 

Det är få förunnat att höra sådant. Det är få förunnat att få mottaga en sådan förmaning. Det är få förunnat att bära en sådan tjänst för andra människor inför Gud. Det är Guds uppsökande och vädjande kärlek.

Du som mottagit Guds kallande röst; inte ska du väl stå emot hans nåds erbjudande? Du vet inget om morgondagen.


I dag hjälper Herren!!

 

Sedan årskiftet 2020 så har inte mindre än 17.735 sidträffar genomförts på min blogg och det fram till idag. Det är en enastående och ofattbar siffra! Det är både uppmuntrande och meningsfullt. Jag har många gånger varit på väg att släcka ner bloggen. Men det har inte gått. 

Jag är också så glad att det har gått att genomföra utan några bristande resurser. Och att jag inte fallit till föga för insamling av pengar. Jag säger som Paulus; genom mina egna händers verk har jag bekostat det. 

Att så är ett mödosamt arbete. Det är inte till för resultat styrda. Resultatet kommer i en helt annan årstid, nämligen. När allt har förändrats. Förändringar på detta område - precis som i naturen sker inte över en natt. Det undervisar oss Jakob om i sitt brev. Det är därför ett träget och tålmodigt arbete att tjänstgöra i Guds vingård.

Jag ser fram emot den dagen då ett Evangelisationscenter slår upp sina dörrar här i Stockholm. Stockholm behöver ett vardagsrum för kristna och sökande. Möjligen med ett anslutande cafe` dit människor kan komma med sina behov och möta kristna människor över en kopp kaffe, utan att behöva känna att de tränger sig på och utan förpliktelser. En lokal behövs också där de kan få möta Gud och bli döpta. Så elementärt. De platser som fanns förr är nu stängda men behovet kvarstår. Det är en mycket olycklig situation.

Be till Gud för saken! Be att Herren uppväcker pionjärer, erövrare, människor med samma vision. Det är viktigt. Människor som vill ge sig hän och som vill betjäna och tjäna andra människor. Människor som brinner för Guds sak och som inte är så måna om sina egna positioner och sitt eget anseende.

En sådan verksamhet kan den Helige Ande leda och bruka för Guds rike.

 

"En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han fram henne och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.

Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Det finns sex dagar då man ska arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte på sabbatsdagen." 

Då svarade Herren honom: "Era hycklare! Lossar inte varenda en av er sin oxe eller åsna från krubban på sabbaten och tar ut den och vattnar den? Men den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, skulle hon inte få bli fri från sin boja på sabbatsdagen?" 

Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över allt det underbara som han gjorde."  

Amen!

Lukas evangelium13:10-17
 

"Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, till att driva ut dem, så ock makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet."  Matteus evangelium 10:1

Amen.