_DSC9211-2.Mobilen

Mannen gick evigt förlorad!


På tisdag kommer jag att stå ut i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan och dela traktater om Herren Jesus, så vida det inte regnar. Det finns ett uppdrag, det finns ett allvar, det finns ett budskap till varje människa som lever. Där vill jag vara med Guds nåd och sanning och med hans helighets representation.

Jag vill gärna återberätta en händelse i A.W Tozers liv då han ännu inte var frälst. Varför inte istället referera till någon samtida känd förkunnare eller framträdande evangelist, istället? Tozer som bara blev 66 år gammal och som gick hem till Herren 1963 men som ändå hann skriva fyrtio böcker. En ovärderlig skatt bland alla nutida skrivbordsprodukter i kristen utveckling och ledarskap. Det måste väl finnas nutida exempel att kroka arm med. Säkert. Men mycket av kristen verksamhet idag är ett förtäckt självförverkligande. Miniestries där entreprenörskapet döljer sig under "brun utan sol", ja, under from mask. Man är egentligen en försäljare av sin teologi och man får stimuli av att se sin egen verksamhet blomstra och man blir hög av den, när det istället heter att "Jesus ville bygga sin församling". Egenföretagandet och församlings planterandet är ett projekt med dem man själv väljer och väljer bort - allt eftersom det passar den egna modellen. Gode Gud! Skrapa på polityren så ska du få se. De är kraftlösa. De har ett sken av gudsfruktan men de har endast tagit saken i egna händer. Och de framhärdar."Brun utan sol". Sken utan smörjelse. Trevliga men utan verklig gudomlig kraft.

Tozer berättade att han var i tonåren och var ännu inte avgjord för Jesus. Han bodde hemma i sitt föräldrahem vid den tiden. Han hade en granne som var tio år äldre än honom. En gift man. Tozer var mycket fäst vid mannen. Grannen hade lärt honom telegrafering som säkert kan jämföras med internet idag. Man kunde kommunicera med varandra som aldrig förr och på ett nytt sätt. De hade stort utbyte av varandra, uppgav han. Mannen var i tågbranchen.

En dag gick Tozer och hans äldre granne på ett kristet möte. Båda var ofrälsta. En evangelist kom ner i bänkarna i mötet och frågade först Tozer om han var frälst. - Nej, svarade Tozer. Tozer berättade att han fick en lång predikan föredragen för sig där och på stående fot i mötet. Därefter fick hans äldre vän och granne frågan: - Är du en kristen? - Ja, svarade mannen. Men han ljög för att slippa att vidare ta ställning. Och han blev lämnad i fred som han önskade.

En kort tid därefter när Tozer kom hem en dag stod hans mor och grät. Tozer frågade om någon hade dött. - Inte hos oss med grannfruns man har hastigt dött. Mannen som hade ljugit i mötet - inte för människor - men för den Helige Ande. Mannen hade suttit i vardagsrummet och klockat tågen som löpte intill husen där de bodde för han brukade göra så då han var en järnvägsarbetare. Hans syster fanns där och han sa att tåg nummer sex var i tid samtidigt som tåget åkte förbi. I nästa stund talade systern med honom men han svarade inte. När systern tittade till honom satt han med huvudet över klockan i knät. Han hade utan förvarning hastigt avlidit.

Tozer var inte troende men rusade ändå upp på sitt pojkrum när han fick veta detta och han böjde knä och bad. Han visste att hans vän och ärade granne hamnade i helvetet, berättar han. Jag bad för hans själ som hade passerat tid och rum och bad att Gud skulle rädda honom ut från helvetet. Men inte ens Gud kan göra det. Då är det för sent. När man gått över gränsen. Inte ens om Daniel, Job och Samuel kommer tillbaka och tittar på klockan i ett helt år så går det att återkalla en människas övergång i sitt syndfulla tillstånd, säger Tozer. Klockan, som är symbolen över den tid som i nästa sekund har flytt. Och jag hör rösten av en verklig profet. Och ingen brödprofet.

Det är trevligt med glada människor - även kristna. Det är ljuvligt med lycka! Också hos andra. Det är mycket som är trevligt och bra men det finns också ett utrotat allvar som har sin grund i en helig Gud och som korresponderar med vårt eviga väl eller ve.

Tozer var en syndare, berättar han, som då bad för en syndare. Men för sent. Då var det för evigt för sent och som han sa:

- Min gode vän och granne är ännu i denna stund i helvetet och jag kan ingenting göra åt den saken. Inte ens Gud.


Han valde det själv!



 

Etiketter: a.w.tozer

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln