_DSC9211-2.Mobilen

En kvällsbön

En av höjdpunkterna på dagen - om jag får skriva fritt ur hjärtat - det är vid dagens slut då alla kommunikationer är avstängda och ljuden tystnar från alla håll. Då är det som om en särskild frid infinner sig. Ja, då går jag med mina summerade tankar inför Jesus i bön. Och där är det som om han alltid väntar på mig. Inte otåligt men väldigt glad. Äntligen får vi en stund tillsammans, uttrycker det.

Förra kvällen det skedde så tänkte jag med tacksamhet på just det. Att få ha det så. Det är inte självklart. Så många som avslutar dagen i ofrid. Självförvållat eller drabbad. Kanske i bitterhet mot Gud. Det liv man en gång hade i Gud tog slut och Herren som så gärna står vid vår sida och lyssnar in vad vi vill bedja och påminna honom om, är då utestängd fastän han inte gjort oss något ont. Ja, jag upplevde att jag ville formulera mig så denna kväll. Att småprata högt.

Rubriken över mångas liv är att de kom bort ifrån Herren. Det blev bara så och alla små saker som medverkade till det är liksom glömda. Det var en process man bara hamnade i och så blev man strandsatt i sin relation med Herren. Det är en ordlös avsaknad av Herrens närhet man lider av. Det välbehaget finns ingen annanstans än hos honom. Människor med allt ifrån stor tomhet i själen till djup bitterhet över livets gång. Gode Gud!

Herren är så nära när allt tystnat. Flera världar av olika saker man tar med i bön inför Herren och han liksom svarar upp med den otroliga frid som bara han besitter och representerar. Han lyssnar aktivt. Hans tankar är inte då på annat håll. Jag upplever att han är intresserad i utbytet. Kan inte beskriva det på annat sätt. Inget i bönen kommer tillbaka från en som är likgiltig. Han lyssnar och omsätter det som sägs. Den inre människan känner av det och fröjdar sig.

Vad ber jag om när dagen är slut? Ja, det kan man undra. Allt möjligt. Alla namn och människor som jag känner till. Många som jag tror inte har det så värst gott ställt med Gud. Och många han just nu "ruskar om" genom det som de får gå igenom. Många namn är återkommande. Några blir spontant nämnda. Många har mejlat mig sina behov. Och jag ber då med stor vädjan till Gud då jag inte har resurserna. Människor jag inte känner. Jag ber för dem att de ska få uppleva samma frid, denna lycka som medföljer Jesus närvaron i bön. Jag ber om olika saker. Jag ber inte om krig men om ett kraftigt uppvaknade hos det svenska folket. Herren får välja metod för det. Små som stora förhållanden. Det som kommer upp och som i olika grad involverar bönemänniskan. Om en biograf här i Stockholm för evangeliskt arbete. Traktatmissionen. Varje flyers. Varje människa jag möter på stan. Det som dyker upp i sinnet. Och det med trängande behov. Att den Helige Ande ska fortsätta verka på människor. Då kommer det att gå igenom på många fronter! Lovat vare Gud!

Jag upplever att Herren är mycket intresserad av våra böner. Allt vi minner honom om. Allt vi bär på. Ett samtal med Herren där han är på samma linje och samtycker i det som sägs. Han ser inte nedsättande på. Han släpper inte igenom en föraktfull outtalad tanke eller en missaktad min av misstag. Nej, han instämmer i kärlek. Och det är äkta. Som att Herren själv blir upplivad av denna konsensus. Då flödar mitt hjärta över!

Jag tänker på alla som mår dåligt i själen. De som får gå i terapi men som aldrig blir av med gnaget i själen. I psyket. Och som måste döva det på olika sätt. De som inte finner någon "absolution" för man rår inte över problemen i sina egna liv. Gode Gud! Varför är jag så priviligierad - trots stora och övermäktigt betydelsefulla förluster i livet? Av stora svek. Men ändå så fylld av tacksamhet då jag inte behöver utöva varken någon meditation eller gå till något medium i förtvivlan och vilsenhet. Många gör det och blir på sikt gruvligt besvikna. Herren är ju nära oss var och en och fyller på med sin omedelbara frid - om man bara i uppriktighet överlämnar sig till honom i bön.

Herre! Min bön är att du fick framträda mera genom våra liv till dem som inte känner dig. Så att omgivningen fick beröras av din värme och kärlek långt bortom religionens förbannelse i att trälbinda människor. Jag prisar dig denna sena kväll att du inte framstår som kärv eller vresig eller på annat sätt döljer ett misshag mot oss på grund av ett bättre vetande eller något som skulle sänka din glädje över en ringa människa. Din tillgivenhet är äkta, oh Gud! Jag kommer inte med någon mallighet inför dig, Herre. Jag kommer med innerlig tacksamhet, bara. Berör någon idag som tappat bort dig på resan i tiden. Förnya dem som släpar sig fram och tror att det kyrkliga verksamhetsmaskineriet är din respirator, oh Gud. Det är inte vårt arbete som håller dig vid liv. Du som uppehåller oss med din ofattbart stora kärlek och välbehag över oss. Tack för traktatmissionen, Herre! jag ska snart gå ut igen. Det ligger på ditt hjärta att jag gör det. Det vet jag. Också på mitt.

- Välsignade Jesus!


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln