_DSC9211-2.Mobilen

Gud väntar ibland med svaren.

I morgon är det verkligen dags för mig att gå ut på stan med traktaterna om JESUS igen - förbehållet om det inte regnar förstås.

I morse ställdes jag inför frågan; Om det vore den sista dagen i ditt liv, vad hade du då gjort, Thommy? Det första jag tänkte då var att jag går nog ut och delar traktater om JESUS. Faktiskt. Jag är rätt klar med allt här på jorden och så långt som på mig beror. Så jag hade nog frågat efter en akut semesterdag hos min arbetsgivare för att evangelisera. Livet är trots allt väldigt reglerat. Men det finns inget viktigare och mer verkningsfullt än traktatmissionen. Det handlar om eviga värden! Om man har sin sak klar med Gud för sitt eget liv då har man insikt i att försöka hjälpa andra.

Ja, i morgon ska jag gå ut igen med samma, stora förväntan. Man vet aldrig vilka man får möta, vilka behoven är, eller vad den Helige Ande kan inge för råd.

Har du ett bönämne som du brottas med i livet? Säkert. Det har vi alla. Det hör till livet och till livets slut. Det kan handla om vad som helst. Stort eller smått. Vet att Herren hör bön. Han svarar på bön. Hur skulle han annars göra sig hörd och sedd?

Men, det händer att han gör bönesvaret lite större än själva bönämnet eller orsaken till bönen i sig. I ett förvärrat läge, om man säger så. Det förvärrade läget som tar tid i anspråk och tycks göra problemen svårare ur ett mänskligt perspektiv. Ska man tala så som en trosmänniska? Javisst. Så var det med berättelsen om Lasarus. Det förvärrade läget som stod i proportion till Guds uppenbarade härlighet. Den tar tiden i anspråk. Onödigt mycket tid, kan vi tycka. Bönesvaret vill Herren ibland förlägga i en större kontext. Hur ska Gud annars kunna bevisa sig stor? Vi ser ju honom inte ens i hans skapelse längre, i vårt förmörkade förstånd, säger bibeln. Han som ofta tvingas ut i det övernaturliga för att bli sedd. Hans härlighets under och tecken.

Låt mig illustrera med en brutal bild. Hur ska en begravningsentreprenör kunna beröras av ett under i sitt eget gebit? En begravningsentreprenör blir inte imponerad av att febern plötsligt går ur en kollega. Det är en diagnos alldeles för naturligt hållen för honom. Men om en död vaknar upp på hans arbetsbord är det för honom ett ovedersägligt under. En övertydlig bild, möjligen. Men på samma sätt kan vi i överförd mening ibland få vänta på svaren. Där det ser omöjligt ut gör Gud allt möjligt. Abraham och Sara - Guds ögonstenar på den tiden - var överåriga när de blev föräldrar. Deras biologiska klockor hade stannat för länge sedan. Detta inväntade Gud. Den blev till Guds tid.

Det hör till Guds stora råd att svara när tiden är inne. Ja, det är inte tiden som ska vara inne utan när förhållandena är efter det som Guds avsikter strävar efter, då är den underordnade tiden inne! Här har Herren översikten och han verkar för att våra svar ska komma i rätt tid och miljö. I den välbehagliga tiden. Det är Guds tid.

Israels folk fick gå ända fram till Röda havet innan Gud delade på vattnet. Varför då? Var inte det onödigt sent gjort? Och riskabelt? Det hade han kunnat gjort själv dagen innan Israels barn tågade ut ur landet och under lugn och ro. Under en normal ebb och flod med lite eftertryck. Det hade varit bättre för då hade havsbottnen med säkerhet kunnat torka upp ordentligt innan de traskade över. Men nu ville Gud visa dem sin makt i realtid. Med en pinne. Genom Mose stav. Tala om trollstav! Och baksidan på detta blev ett trångt och svårt läge. Från alla håll.  Dessutom ville Gud eliminera orsaken till deras hot. Den egyptiska hären. Därför lät han dem komma hack i häl så att timingen blev exakt. De gjorde det hela lite mer trångt och besvärligt men bönesvaret kom i tid. Att de sedan gick över torrskodda hör till Guds stora och härliga förmåga. Det finns inga havsbottnar i det naturliga som erbjuder snustorr mark och låter sina badgäster gå över havsbottnen med torra skor. Desto trängre läge - desto större under! Desto större härlighet!! Desto, detta medeltida låneord från tyskan som betyder motsatsen till "less is more".

Vi ser här att under och tecken har Herren en förkärlek till. Till det omöjliga. Det storslagna! Det oemotsägliga! Ibland låter han undret vara så litet att bara trons öga kan se det. Då blir det stort för trons människa likaväl! Det har med hans härlighet att göra. Han vill uppenbara den över oss. Och för oss! I och genom oss.

Bed gärna för traktatmissionen. Det har hänt i historien att små insatser fått stora verkningar i ett senare skede - därmed inte sagt att en fördröjning alltid måste ske.  

Gud, han som kan svara på bön omgående!


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Thommy » Ytterligare 20.000:  ”Tack för din respons, Claes! Du är alltid välkommen att vara med mig. Jag gläd..”

  • Claes Mård » Ytterligare 20.000:  ”När jag ser alla dessa traktater som du delar ut så känns mitt arbete på fängels..”

  • Thommy Jakobsson » Filadelfia i kris!:  ”Guds frid Inge, Tack för ditt genmäle! Tyvärr så kommer den "kravbilden" mer at..”

  • Inge Hultström » Filadelfia i kris!:  ”Fick se detta Mail först i dag och jag som medlem i denna kyrka lider och våndas..”

  • Thommy » Tillbaka från Grekland:  ”Tack Conny! Gud välsigne dig i din gärning.”

Bloggarkiv

Etikettmoln